I kväll är humöret sådant att jag undrar vad det är för ett liv jag lever. Fattar någon som inte varit där själv vad det innebär att vara den enda heltidsföräldern? Alla "ensamstående" föräldrar som har sina barn varannan vecka vet inte vad ensamstående är. För mig förefaller det vara ett skönt lyxliv! Jag kan inte ens åka bort över en ynka natt utan att det blir komplicerat och knepigt att få ihop allt. VARFÖR är inte min mamma som min mormor var? En klippa som ofta kom och hälsade på. Hon fixade, bakade, fejade och var som en sol. Alltid med samma tålamod och värme. Min mamma vet inte vad det vill säga att vara ensamstående utan en mamma som den hon hade.
Jag har nog kapitulerat. Jag menar, jag älskar mina ungar och vill inte byta bort mitt liv på något sätt. Det är inte det jag menar. Jag menar att jag är ensam om allt runt barnen och deras liv, uppfostran och med allt ansvar. Det är inte barnens fel. Det är barnens pappa, mormor och andra runt barnen som borde ta sitt ansvar men som inte gör det. Där felar det.
Jag har nog kapitulerat. Jag menar, jag älskar mina ungar och vill inte byta bort mitt liv på något sätt. Det är inte det jag menar. Jag menar att jag är ensam om allt runt barnen och deras liv, uppfostran och med allt ansvar. Det är inte barnens fel. Det är barnens pappa, mormor och andra runt barnen som borde ta sitt ansvar men som inte gör det. Där felar det.
Kommentarer
Jag har en väninna precis i din situation och hon lyckades bl a till slut engagera en fd granne, en pensionerad dam utan tillräckligt med sysselsättning.
Nu kommer hon hem till dem två kvällar varje vecka, gör pannkakor, bakar lite, pysslar lite och mest bara är när väninnan jobbar sena kvällar.
Sen har en annan väninnas nästan vuxna dotter lovat att sova över där emellanåt så att väninnan nån gång kan slå sig lite lös också.