Fortsätt till huvudinnehåll

En bomb till middag?

Åker till stan och inser att jag inte hinner hem i tid till middagen. Ringer min mamma som lovar åka över och hjälpa barnen att laga till middagen. Inser också att min mobil håller på att ladda ur eftersom jag glömde sätta den på laddning över natten. Dessutom har jag glömt glasögonen.
Ordning och reda!

SMS:ar så fort jag kan utan glasögon: "Hej. Är i Hbg. Bobo kommer."

(Mamma, d.v.s. mormor kallas Bobo)

Skickar i väg meddelandet. Får raskt ett svar från sonen: "VA?"
Jag svarar : "Kommer till middagen. Hemma 20. Puss"

Sen dör min telefon.

Senare: Hemma och öppnar dörren. Dottern kommer rusande: "Mamma, du skrämde mig! "
Hon visar mig mobilen och mitt SMS. Nu har jag glasögonen på.
Läser: "Hej. Är i Hbg. Bomb kommer"

Kommentarer

Anonym sa…
Ha ha.. jag ska också till Hbg men inte just nu. Det får vänta till sommaren!
TrickyTricky sa…
hahaha...jag trodde poängen liksom skulle bli att det var din mamma som var bomben...
Så tror jag nästan mina barn skulle kunna säga, i helgen ordnade jag mormor som barnvakt i sista minuten eftersom deras pappa uteblev med noll varsel (suck).
Då ringer mormor mig lite senare och berättar surt att dottern ringt och sagt att hon minsann inte behövde komma för de klarade sig bra ändå.
Ja min dotter kan det som hennes mamma aldrig lärt sig, att säga nej till mormor....*L*
Anonym sa…
Skrattar från kontorsstolen..
Ja fy fasen vilka knäppa sms man skickat bara för att t ex solen gör att man inte riktigt ser, och ordboken själv fått välja lite fritt. Kondom istället för London, att man det går istället för MÅR osv.
/como
Nike sa…
Ja det är rätt kul fast irriterande när ordboken bara svamolar och föreslår en massa konstiga saker!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot