Har hittat ett nytt sätt att andas. Otur! När han höjer sitt huvud och spänner varje muskel i sin kropp sätter jag mig tillrätta, känner hur bakändan dras in och så - bär det i väg. Vi töltar!
Eller, jag åker häst. Bekvämt och blir efter en stund aningen sömnigt. I allafall för en gammal hästtjej som jag. Slutade rida någon gång vid tiden när jag fick barn. Tröttnade på att fara runt på en programmerad ridskolehäst och kunde ingen egen ha. Vad jag ville och fortfarande vill, det är att i rasande fart spränga fram över skog och mark, upp och ner, över hinder. Full fart alltså, på ett ivrigt fullblod helst.
Och, hur bra är det? Över 40, småbarnsmamma och lite otränad. Jag har inte råd att bryta alla ben i hela kroppen eller ens bara en arm. Så jag lät bli att rida helt.
Tills nu. Jag har träffat Otur, en 11 årig, isabellafärgad islänning. Ser lika vild ut som naturen han kommer i från. Och, det här är inte så dumt. Vi "spränger" inte fram, men visst går det undan ibland, även i galopp. Alla blir svettiga, min hjärna töms och jag har träningsvärk mellan benen......
Kommentarer
*antar att det inte är Otur på bilden - eftersom hästen på bilden inte är isabell*
Nej, det stämmer att det inte är Otur på bilden. (Skall ta ett och byta bilden vid tillfälle.) Det här var den som kom närmast.
Sen finns det tydligen både ljus och mörk isabell, men jag vet faktiskt inte skillnaden, vet du?
(Se. Wikipedia)
Hälsn
Nike.