Långt kvar...i dag känner jag att jag har långt kvar. Men långt till vad. Till en fulländad tillvaro där en perfekt tajming i agendan får mitt liv att sväva fram som en mild havsbris en sommarkväll..
Det kanske inte är jag. Jag är mer som en virvlande otyglad bäck som delar sig och ofta skapar nya vägar då inte de gamla räcker till. Jag kan inte sväva.
Ändå stressar det livet mig. Jag är för odisciplinerad och okoncentrerad för att styra upp mitt liv, än efter mer än 4 månader. Skapa rutiner. Det enda jag åstadkommit är en korg i hallen. Där skall mina ting läggas, men gör de det?
Klarar inte att leva med mig själv? Vem skall jag då leva med? Skall jag bli någon annan, som jag kan hantera?
Det kanske inte är jag. Jag är mer som en virvlande otyglad bäck som delar sig och ofta skapar nya vägar då inte de gamla räcker till. Jag kan inte sväva.
Ändå stressar det livet mig. Jag är för odisciplinerad och okoncentrerad för att styra upp mitt liv, än efter mer än 4 månader. Skapa rutiner. Det enda jag åstadkommit är en korg i hallen. Där skall mina ting läggas, men gör de det?
Klarar inte att leva med mig själv? Vem skall jag då leva med? Skall jag bli någon annan, som jag kan hantera?
Kommentarer