Fortsätt till huvudinnehåll

Min historia 4 - om en nordnorsk kärlek

Jag levde med Y i nästan 6 år.  I dag, med avståndets och tidens hjälp har jag en annan förståelse för honom. Jag kan även känna ömhet och sorgset vedmod över att det blev som det blev.

Y. är död. Han gick ut på taket för att spänna fast presenningen över den lilla balkongen som höll på att renoveras. Han klättrade, som han alltid gjort, ut genom ett fönster, balanserade fram på takkanten fram mot balkongen. Huset, ett sekelskifteshus i gult trä kände han väl. Men den här förmiddagen gick det snett. Han slant, tappade balansen och föll handlöst de ca 9-10 metrarna ner på den stenbelagda innergården. Y skulle inte falla. Han kunde cykla enhjuling runt hela öya. Han var ofta uppe på taket. Han var ju lite akrobat.

Han levde när ambulansen kom men dog strax efter ankomst till sjukhuset. Det är snart exakt ett år sedan. B. ringde och berättade. Hans dotter är 25 år i dag !!! Hon var 4 när jag blev hennes extramamma. Det är fantastiskt att ha fått ny kontakt med henne. Tänk att jag har betytt så mycket för henne, lilla gumman och snart färdig läkare!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...