Fortsätt till huvudinnehåll

"Lawrence of Arabia"


Jag fick för en månad sedan veta att jag ärvt "en summa" av min nordnorska kärlek från 80-talet. Kanske borde jag blivit förvånad, men det blev jag inte. Mer av en "jajustdet"-känsla infann sig för inte var "summan" (som jag inte vet värdet av än) bara en summa utan en summa inklusive medföljande instruktioner till. Såklart, än i dag vill han försöka kontrollera mig kanske.. Eller, jag vet att han på sitt sätt någonstans, på sitt sätt faktiskt älskade mig. Jag förstår, hans sista ord till mig kommer att berätta något. Kanske är det hans sätt att be mig om förlåtelse och visa sin svunna kärlek..Jag vet inte vad "instruktionerna" innebär men hans dotter B. försäkrade mig om att det bara var "söte" sådana..

I dag känner jag en slags ömhet för mannen som kunde varit tvilling med Peter O´Toole så som han framstod i storfilmen "Lawrence of Arabia", för övrigt Y:s favoritfilm (såklart)
Han var som landskapet han levde i, höga berg och djupa dalar. Han var samtidigt en fånge i sitt förflutna, i sitt arv och på sin isolerade kant av jordklotet. Arkitekt, hade studerat i utlandet men hans ansvarskänsla "tvingade" hem honom när fadern dog. En intellektuell, spirituell artist. En man som kände mycket, gjorde mycket, var mycket. Ordet lagom fanns inte. Han charm rev ner allt mitt försvar, jag gav tidigt upp. Han var fullständigt livsfarlig skadlig och oerhört varmhjärtat underbar.

Jag sörjer faktiskt hans allt för tidiga död och att han inte längre finns här på jorden. Så onödigt. Han hade barn. Så typiskt att han inte kunde hålla balansen, något han alltid annars kunnat så bra. Han utmanade en gång för mycket.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer