En av de mest ogenomträngliga dagarna på länge.
Som en grå, fuktig ullfilt sveper eftermiddagsdimmorna runt oss då vi vädertrotsigt travar in i bokskogen. Otur kämpar fram genom tung mylla och gamla löv i olika förmultningsfaser.
Vi väljer vägen förbi växthusen, passerar handelsträdgården som ligger öde så här i januari. Inte en människa, inte en bil, bara dimman, jag och hästen. Det är alldeles stilla...
Sneddar genom en ny bokskogsdunge. Otur tar sig fram genom nya snår och jag får ducka för låga grenar. Ner för sluttningen, ner mot vägen igen.
Då...i ögonvrån ser jag någon som står där nere bakom den röda längan. En levande själ till! En mansperson. Parerar undan ett par bokgrenar och sneglar nyfiket åt hans håll, ser att han är lång och har cykel med sig.
Vi är nere nu och den svartklädde tar några steg mot oss. Han säger något och ler brett när jag tittar upp. - Som en sol mitt i de grå slöjorna!
Han var..... alltså. Mitt uppe på åsen en öde, dimmig dag i januari står plötsligt en av de skönaste män jag någonsin sett! Som en god blandning av Keanu Reeves och Clive Owen.
På riktigt!
Han säger att det såg så romantiskt ut när vi plötsligt uppenbarade oss ur dimslöjorna och närmade oss.
Va??
Det visade sig att han var både trevlig och ursympatisk. Hade tagit tåget från Köpenhamn där han bodde och jobbade som läkare på en lungavdelning. Nu hade han cyklat från stationen i byn upp över åsen för att se sig runt. Han längtade till västkusten och funderade på att flytta hit.. Nu behövde han lite hjälp att hitta. Vi fick sällskap i någon kilometer. Nej, han hade inte familj och ja, han var snäppet för ung för mig......
Det gör ingenting. Det var i alla fall oväntat. Och mycket trevligt.
Tänk vad man kan hitta i en dimmig bokskog en lördageftermiddag i januari!
(Betydligt roligare än nätdejting dessutom....)
Som en grå, fuktig ullfilt sveper eftermiddagsdimmorna runt oss då vi vädertrotsigt travar in i bokskogen. Otur kämpar fram genom tung mylla och gamla löv i olika förmultningsfaser.
Vi väljer vägen förbi växthusen, passerar handelsträdgården som ligger öde så här i januari. Inte en människa, inte en bil, bara dimman, jag och hästen. Det är alldeles stilla...
Sneddar genom en ny bokskogsdunge. Otur tar sig fram genom nya snår och jag får ducka för låga grenar. Ner för sluttningen, ner mot vägen igen.
Då...i ögonvrån ser jag någon som står där nere bakom den röda längan. En levande själ till! En mansperson. Parerar undan ett par bokgrenar och sneglar nyfiket åt hans håll, ser att han är lång och har cykel med sig.
Vi är nere nu och den svartklädde tar några steg mot oss. Han säger något och ler brett när jag tittar upp. - Som en sol mitt i de grå slöjorna!
Han var..... alltså. Mitt uppe på åsen en öde, dimmig dag i januari står plötsligt en av de skönaste män jag någonsin sett! Som en god blandning av Keanu Reeves och Clive Owen.
På riktigt!
Han säger att det såg så romantiskt ut när vi plötsligt uppenbarade oss ur dimslöjorna och närmade oss.
Va??
Det visade sig att han var både trevlig och ursympatisk. Hade tagit tåget från Köpenhamn där han bodde och jobbade som läkare på en lungavdelning. Nu hade han cyklat från stationen i byn upp över åsen för att se sig runt. Han längtade till västkusten och funderade på att flytta hit.. Nu behövde han lite hjälp att hitta. Vi fick sällskap i någon kilometer. Nej, han hade inte familj och ja, han var snäppet för ung för mig......
Det gör ingenting. Det var i alla fall oväntat. Och mycket trevligt.
Tänk vad man kan hitta i en dimmig bokskog en lördageftermiddag i januari!
(Betydligt roligare än nätdejting dessutom....)
Kommentarer
kan sådant hända.
Skulle vilja se mer av den filmen...
N
Hur mycket är ett snäpp ålder?
För ung, nej. Gillar man samma saker är man i samma ålder och tisålder.