Fortsätt till huvudinnehåll

Det är öppet i Torekov i dag

En blåsig januaridag. Vinden tjuter när vi går ur bilen i Torekovs hamn.

Jag skall bryta mig in i ett hus.

Moster med som "spanare"... om det skulle komma någon och undra vad vi håller på med.

Så är det här. Tomma sommarhus där hantverkare och byggare avlöser varandra eller ibland trampar på varandra. Det här huset är igenspikat. Byggar´n har lämnade för alla helger och har inte återvänt. Det skall ju inte vara klart förrän i sommar. Har väntat sedan i september. I höstas var det ännu knepigare för då såg det ut som om någon svept in hela huset i gladpack. Men, nu får byggfirman ursäkta, jag skall också göra mitt jobb tack och tack.

Vi har tur. En masonitskiva har släppt i ovankanten och sparkar vi undan lite byggsten går det att tränga sig in.

Efteråt tog vi en repa in till "centrum". Hur kan Elbings ha öppet en iskall och blåsig tisdag i januari? Vi frågade om vi var de enda kunderna i dag? Svaret blev att vi var de enda kunderna som inte köpt medicin. (Not: Vinterboende i Torekov är företrädesvis pensionärer eller där utöver...) Elbings är en institution i Torekov, med ett helt eget sortiment. Bland sommargästerna kallas butiken för "Lilla NK" (Hrmpf....) Här kan man shoppa "boutiquekläder", "fancy" underwear, väskor, bälten, shampoo och tandkräm. Men också batterier, skruvar, hundgodis, papiljotter, råttgift och nålar. Här finns tyger i metervara, plåster, folie, fryspåsar och saxar, skruvmejslar och allehanda mojänger. Elbings är också filial till Apoteket i Båstad, till Systembolaget och till Posten. Elbings har allt med andra ord.

Utom snygga kläder.... Men all tanter bör ta en svängom! Nu gäller köp 3, betala för 2! Om ett besök på hemsidan lockar bör varning för grälla trumpeter utfärdas.

Kommentarer

Peter Midas sa…
Oj, inte visste jag att Nike var kriminell..... Fast inte så mycket, bara lite grand. Helt OK!!!! Jag skulle gärna tillbringa en dag på fäladen på västra sidan om Torekov. Där är så fint, även på vintern. Eller promenera från Böske upp på åsen ner mot Axelstorp, genom lummiga trädtunnlar. Komma hem och koka en kanna te och tända eld i spisen.

C.U.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot