Ser att Årets MAMA 2008 nu är utsedd. Drar en djup suck och hinner tänka att de ger sig inte, samma spektakel varje år. En ny kändismamma får gå på catwalken i snygga kläder flankerad av sina lika uppklädda telningar.
Scrollar neråt för att komma bort och hinner precis få med mig ett par textrader om att man i år inte utsett bara en MAMA utan flera. Dessutom årets PAPA. Nu kan jag trots allt inte hålla mig.
Ja men ser man på. Något har hänt. Man har i år utsett Linda I, med motiveringen att hon vid 36 års ålder födde sitt första barn två månader för tidigt. Man noterar att hon, trots denna kristid, åter är tillbaka i arbetet och har massor av nya projekt på gång. Jaja, samma superkvinnotänk men trycker man ändå inte lite extra på detta att hon fött för tidigt och allt vad det innebär?? De flesta nyförlöstsa mammor blir inte glada av att man spär på myten om supermamman.
Med det rabalder som uppstod för ett par år sedan i minnet; Jag har inte ändrat inställning till spektaklet. Kan i och med det som hände den gången inte låta bli att unna mig ett par skadeglada rader. I år verkar man ha fokuserat på den jobbiga händelsen denna supermamma gått igenom. I år har man dessutom valt flera kvinnor, och män, till olika priser.
Charlotte Gray, vimmelreporter på Seochhör får utmärkelsen Årets hjälte-MAMA för att hon delar med sig av sig själv, sitt liv och sina tankar på ett självutlämnande och starkt sätt i den här bloggen. Hennes kamp mot cancern berör och hon är absolut värd allt som kan få hennes liv att bli lite roligare, inkluderat att få gå på den där sabla catwalken.. Och det finns definitivt ett värde i att utse henne till hjälte.
Så där håller det på. Varför Eric Gadd blev årets PAPA orkade jag inte läsa om. Han passade kanske bara in. Eller var den enda attraktiva mansperson som nyligen blivit pappa?
Ytligheten är kvar men någon har faktiskt tänkt till. Det är inte bara glamoröst längre...
Scrollar neråt för att komma bort och hinner precis få med mig ett par textrader om att man i år inte utsett bara en MAMA utan flera. Dessutom årets PAPA. Nu kan jag trots allt inte hålla mig.
Ja men ser man på. Något har hänt. Man har i år utsett Linda I, med motiveringen att hon vid 36 års ålder födde sitt första barn två månader för tidigt. Man noterar att hon, trots denna kristid, åter är tillbaka i arbetet och har massor av nya projekt på gång. Jaja, samma superkvinnotänk men trycker man ändå inte lite extra på detta att hon fött för tidigt och allt vad det innebär?? De flesta nyförlöstsa mammor blir inte glada av att man spär på myten om supermamman.
Med det rabalder som uppstod för ett par år sedan i minnet; Jag har inte ändrat inställning till spektaklet. Kan i och med det som hände den gången inte låta bli att unna mig ett par skadeglada rader. I år verkar man ha fokuserat på den jobbiga händelsen denna supermamma gått igenom. I år har man dessutom valt flera kvinnor, och män, till olika priser.
Charlotte Gray, vimmelreporter på Seochhör får utmärkelsen Årets hjälte-MAMA för att hon delar med sig av sig själv, sitt liv och sina tankar på ett självutlämnande och starkt sätt i den här bloggen. Hennes kamp mot cancern berör och hon är absolut värd allt som kan få hennes liv att bli lite roligare, inkluderat att få gå på den där sabla catwalken.. Och det finns definitivt ett värde i att utse henne till hjälte.
Så där håller det på. Varför Eric Gadd blev årets PAPA orkade jag inte läsa om. Han passade kanske bara in. Eller var den enda attraktiva mansperson som nyligen blivit pappa?
Ytligheten är kvar men någon har faktiskt tänkt till. Det är inte bara glamoröst längre...
Kommentarer
Jag tycker faktiskt även utnämningen av Lotta Gray är rätt obehaglig. Blir man en bättre mamma för att man har cancer? Blir man en större hjälte för att man bloggar om sin cancer? Hon är inte unik på något sätt, det finns dessvärre många småbarnsföräldrar där ute som drabbas av cancer och tvingas vara "hjältar" vare sig de vill eller ej. Hade tänkt ta upp det här ämnet även i min blogg.
Men jag vet inte...Mama? Årets Blogghjälte är kanske bättre då.
Tror dock att fokuserandet på den förtidiga födseln i kombination med supermammor är för att visa på att det finns ett annat liv -utanför sjukhus och kuvös, prover och dödsångest... det är en omställning efter att ha levt så extremt. De levde ju med rädslan om att få det vi nu har fått, men de fick ångesten innan. Det fick aldrig vi.
Men jag håller samtidigt med dig, kraven på kvinnor minskar inte genom superkvinnorna... även om jag tycker att de flesta mammor faktiskt är just det... men det hade ju varit bra om människor faktiskt bara hade fått vara människor...