Fortsätt till huvudinnehåll

Oredigerade vardagsfunderingar

Jag kallar dem så, Östermalmsveck. De är cylinderformade och fyllda med vadd. 10 cm höga och 10 cm mellan vecken, det blev toppenfint! De tunga, fodrade sammetsgardinerna flöt ned från taket. En torr, vintervit sammet. Vackert!

Försökte ta bilder men "någon" hade varit och pillat på MIN kamera så det bara pep och blinkade. Inte förstod jag att det bara var självutlösaren som var på! Jag vill inte läsa manualer. Jag trycker och knappar mig fram och till just den inställningen hade jag inte kommit än (på ett år......pust) Men, 14-åringen, hon stönade högt och rättade till inställningarna på ungefär 3 sekunder. Himlade med ögonen åt sin mamma. - Kaxiga tonåring!!!! Jag ska......

Jag ÄR teknisk och händig, jag har varit det hela mitt vuxna liv. Inte skall någon liten svart mojäng i hårdplast och tjockt glas komma här och ställa hela min självkänsla på spel. Det började redan då den förra - och sista - videospelaren inhandlades.

Plötsligt fanns det tusen och en möjliga inställningsvariationer. Timer hit och dit, timer 2 och 3. Inspelning, uppspelning....you name it. Varje gång det var dags att spela in fick jag ta fram manualen tjugo minuter i förtid för att följa stegen från 1 - 8 innan videon efter ungefär 3 minuters väsande och fördröjd igångsättningstid, startade och började banda.

Så var det inte då, ännu tidigare. Då räckte det med att sitta där och kolla in ett tag. Testa lite knappar och sen visste man hur apparaten fungerade. Det går inte längre. Det lönar sig inte att vara händig och lite teknisk längre, för inga moderna apparater är längre logiska. De är fulla av överraskningar och onödiga valbara saker.

Hm, jag lovar. Det har inte med min inställning att göra. Verkligen inte med min ålder att göra!!!!Jag GILLAR faktiskt elektroniska prylar...men till en viss gräns. I dag går det inflation i vad man kan göra med en telefon till exempel. Eller med en kamera. Va? Finns det någon som verkligen använder sig av alla möjligheter en modern digital systemkamera bjuder på??

Till och med en dammsugare kan vara svår att förstå sig på. För att inte tala om dammsugarpåsarna, som mer liknar något man använder på ett rymdlaboratorium än i en städmaskin. De fylls på en kvart och kostar skjortan.

Det här var dagens vardagsfunderare

Kommentarer

Unknown sa…
Jag tog bilder kära du... rent flyt att min kamera var inställd bara att ta bilder rakt v!
Jag skickar över några, det blev verkligen superfint . Du e duktig du!!!!
N
Nike sa…
Ah, you are a pearl!! I like....
Det var Din idé med sammeten, helt rätt!

Undrat över en sak hela eftermiddagen...Frågade BM någonsin dig varför vi inte kom efter, då när hon gick ut med hunden??;)
Unknown sa…
Va jag förstår inte riktigt... e jag .trööööög eller
Nike sa…
Haha, ditt "trevliga svamlande" då när BM skulle gå ut med hunden..."Ja, då kommer vi sen"

Det var roligt!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot