Fortsätt till huvudinnehåll

Oredigerade vardagsfunderingar

Jag kallar dem så, Östermalmsveck. De är cylinderformade och fyllda med vadd. 10 cm höga och 10 cm mellan vecken, det blev toppenfint! De tunga, fodrade sammetsgardinerna flöt ned från taket. En torr, vintervit sammet. Vackert!

Försökte ta bilder men "någon" hade varit och pillat på MIN kamera så det bara pep och blinkade. Inte förstod jag att det bara var självutlösaren som var på! Jag vill inte läsa manualer. Jag trycker och knappar mig fram och till just den inställningen hade jag inte kommit än (på ett år......pust) Men, 14-åringen, hon stönade högt och rättade till inställningarna på ungefär 3 sekunder. Himlade med ögonen åt sin mamma. - Kaxiga tonåring!!!! Jag ska......

Jag ÄR teknisk och händig, jag har varit det hela mitt vuxna liv. Inte skall någon liten svart mojäng i hårdplast och tjockt glas komma här och ställa hela min självkänsla på spel. Det började redan då den förra - och sista - videospelaren inhandlades.

Plötsligt fanns det tusen och en möjliga inställningsvariationer. Timer hit och dit, timer 2 och 3. Inspelning, uppspelning....you name it. Varje gång det var dags att spela in fick jag ta fram manualen tjugo minuter i förtid för att följa stegen från 1 - 8 innan videon efter ungefär 3 minuters väsande och fördröjd igångsättningstid, startade och började banda.

Så var det inte då, ännu tidigare. Då räckte det med att sitta där och kolla in ett tag. Testa lite knappar och sen visste man hur apparaten fungerade. Det går inte längre. Det lönar sig inte att vara händig och lite teknisk längre, för inga moderna apparater är längre logiska. De är fulla av överraskningar och onödiga valbara saker.

Hm, jag lovar. Det har inte med min inställning att göra. Verkligen inte med min ålder att göra. Jag GILLAR faktiskt elektroniska prylar...men till en viss gräns. I dag går det inflation i vad man kan göra med en telefon till exempel. Eller med en kamera. Va? Finns det någon som verkligen använder sig av alla möjligheter en modern digital systemkamera bjuder på??

Till och med en dammsugare kan vara svår att förstå sig på. För att inte tala om dammsugarpåsarna, som mer liknar något man använder på ett rymdlaboratorium än i en städmaskin. De fylls på en kvart och kostar skjortan.

Det här var dagens vardagsfunderare

Kommentarer

Unknown sa…
Jag tog bilder kära du... rent flyt att min kamera var inställd bara att ta bilder rakt v!
Jag skickar över några, det blev verkligen superfint . Du e duktig du!!!!
N
Nike sa…
Ah, you are a pearl!! I like....
Det var Din idé med sammeten, helt rätt!

Undrat över en sak hela eftermiddagen...Frågade BM någonsin dig varför vi inte kom efter, då när hon gick ut med hunden??;)
Unknown sa…
Va jag förstår inte riktigt... e jag .trööööög eller
Nike sa…
Haha, ditt "trevliga svamlande" då när BM skulle gå ut med hunden..."Ja, då kommer vi sen"

Det var roligt!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...