Går igenom lite bilder från sensommaren och hösten. Hittar den här på sonen. 
Enda gången i år som jag fick med mig 15-åringen på en naturupplevelse var för ett par månader sedan. Vi åkte, på hans önskan, till Kyrkhult. Också han fascineras av den märkliga stämningen i området.
I går passerade jag där igen. Samma känsla varje gång.
Första gången jag kom dit slogs jag av den sällsynta skönheten i området strax före Kyrkhult. Långhårig boskap betade på ljungheden. Tjuren hade långa svängda horn och var helt svart. Naturens färger var dämpade, ljudet dovt och svaga dimslingor smög förbi enbuskar och märkliga stenformationer.
Det var något speciellt. Jag blev upprymd och lite skrämd samtidigt. Som att bli tillbakaflyttad ett par hundra år.
Lite senare tog jag med mig min dotter dit för en kvällspromenad. Hon han inte mer än stiga ur bilen förrän hon kved att hon mådde illa. Vi gick längs vägen bort mot de gamla stenrösena som för länge sen utgjorde gräns, både mellan olika bönder och mellan Skåne och Halland. Nej, nu stod hon inte ut längre, galopperade tillbaka till bilen som ett skrämt rådjur.
Hm..en tid senare berättade jag det här för en väninna som är lite tja, synsk.....eller speciell och inkännande i allafall. Vi tog med henne dit och hon stönade högt, exalterad av alla känslor och vaddetnuvar. Enligt henne är det här en plats där det hänt otäcka saker. Vad? Var är kyrkan i Kyrkhult? Vi spekulerade, kan det ha varit en stridsplats där snapphanar slogs mot svenskar i de Skånska krigen på 1600-talet?? Har det hänt något annat just där??
Spännande, fortsättning följer ...... Mer bilder kommer. Måste göra lite research först.
Sonens och min promenad varade i ungefär 8 minuter. Sedan var tonåringen törstig och ville ner till byn för att köpa Cocacola.
Enda gången i år som jag fick med mig 15-åringen på en naturupplevelse var för ett par månader sedan. Vi åkte, på hans önskan, till Kyrkhult. Också han fascineras av den märkliga stämningen i området.I går passerade jag där igen. Samma känsla varje gång.
Första gången jag kom dit slogs jag av den sällsynta skönheten i området strax före Kyrkhult. Långhårig boskap betade på ljungheden. Tjuren hade långa svängda horn och var helt svart. Naturens färger var dämpade, ljudet dovt och svaga dimslingor smög förbi enbuskar och märkliga stenformationer.
Det var något speciellt. Jag blev upprymd och lite skrämd samtidigt. Som att bli tillbakaflyttad ett par hundra år.
Lite senare tog jag med mig min dotter dit för en kvällspromenad. Hon han inte mer än stiga ur bilen förrän hon kved att hon mådde illa. Vi gick längs vägen bort mot de gamla stenrösena som för länge sen utgjorde gräns, både mellan olika bönder och mellan Skåne och Halland. Nej, nu stod hon inte ut längre, galopperade tillbaka till bilen som ett skrämt rådjur.
Hm..en tid senare berättade jag det här för en väninna som är lite tja, synsk.....eller speciell och inkännande i allafall. Vi tog med henne dit och hon stönade högt, exalterad av alla känslor och vaddetnuvar. Enligt henne är det här en plats där det hänt otäcka saker. Vad? Var är kyrkan i Kyrkhult? Vi spekulerade, kan det ha varit en stridsplats där snapphanar slogs mot svenskar i de Skånska krigen på 1600-talet?? Har det hänt något annat just där??
Spännande, fortsättning följer ...... Mer bilder kommer. Måste göra lite research först.
Sonens och min promenad varade i ungefär 8 minuter. Sedan var tonåringen törstig och ville ner till byn för att köpa Cocacola.
Kommentarer