Fortsätt till huvudinnehåll

God Jul alla töntar!



Jaha, först var det coolt att blogga, speciellt när nästan ingen annan gjorde det och få ens visste vad det var. Nu, när alla från kreti till pleti har tagit bloggandet till sig, då börjar det få ett löjets skimmer över sig. Det har näst intill blivit folkligt och därmed alltså, töntigt. Jaha, men då så....

GOD JUL alla andra töntiga bloggare!


Kommentarer

Peter Midas sa…
Detsamma pussgurka! Tonta lagom.....

Stor kram,
PH
Anonym sa…
Tölt menar du väl?
Nike sa…
Hej båda....tja, enligt mina tonåringar är jag töntigast och mest pinsam i hela världen, så jag är liksom van. Jag både töntar runt och töltar omkring ibland, så det varierar.
Coola Morsan sa…
förstår precis! Eller kanske inte, snarare..

Ungar vill nog ha töntiga präktiga föräldrar som de kan frigöra sig ifrån.
Nike sa…
CM: Ja, man får bjuda på tönteriet...det hör liksom till.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...