Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt sociala liv

Upp med tuppen. Ut på motorvägen och jobbar till 12. Hem igen, fångar upp sonen och drar med honom till Vårdcentralen. 5 dagars zoombietillstånd får räcka. Körtelfeber? Hem med honom igen, drar i mig en macka och far i väg till nästa jobb. Pratar gardiner och kvaliteter, vitt eller optiskt vitt är frågan? Hem igen, får vända och åka i väg igen med det jag glömt. Hem igen. Drar i mig ett glas juice och ramlar ihop ovanpå sängen. Stövlarna sitter på. Bara en liten, liten stund. Måste blaska av mig. Skall ju gå på After-Work! Rycker till när centrifugen drar i gång. Var är den där handymannen som kan fixa obalansen? Dimmig inombords, har ett skarpt veck på ena kinden och vad är det som smakar frityrolja? Sparkar av mig stövlarna, fryser och tänder elden i kaminen. Langar fram en halvliter romrussinglass ur frysen. Slevar medvetslöst i mig halva förpackningen .....

- Varför? Varför gjorde jag så? Mätt och ännu frusnare drar jag upp filten till öronen. Blundar och känner hur jag börjar minnas vem jag är, var jag är och varför. Fredag.... Middag kanske? Var är barnen? Orka After-Work? Cykla, nu? Iskylan ute lockar inte alls. Förstår att det är här jag blir, hela kvällen. Det här är väl också After-Work for guds sake?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer