Fortsätt till huvudinnehåll

Inte den Doris men vilken Åsa?

Doris Lessing får gärna motta Nobels litteraturpris för mig. Insåg att jag har en titel i min bokhylla men att den aldrig lockat därför att jag anat sience ficton då jag läst på baksidan. Varifrån boken kommer har jag aldrig förstått. Läser på baksidans pärm ett för mig okänt namn: Åsa Jirvelius. VEM är Åsa Jirvelius? Varför har jag hennes bok? Slår snabbt på hitta.se och hittar en Åsa i Nacka. Är det hon? Bör jag ringa och berätta att jag har hennes nobelpristagarbok i min bokhylla? Vad är rätt? Vems är boken egentligen?
Fast det kanske inte är DEN Åsa som jag hittat på "Hitta" .. Jag har dessutom de facto haft boken i mina bokhyllor sedan åtminstone 80-talet. Har alltid trott att den kom från farmors boksamling. Jag har släpat den med mig vid varenda flytt, packat upp och packat ner, hela tiden förvissad om att en Doris Lessing måste jag behålla och en dag läsa.

Varför ogillar jag så starkt sience fiction? Det kryper i mig när jag läser Stephen King t.ex. Klarar inte den sorts fantasier som gör anspråk på att föreställa hur det skulle kunna vara, att det skulle kunna bli verkligt, sen..... Slem som väller upp ur gatubrunnar och utplånar allt mänsligt liv etcetra. Nej, det går inte. Varken på film eller i bokform.

Kanske jag skall ringa upp den där Åsa Jirvelius i allafall? Jag läser gärna en Doris Lessing men väljer nog inte en SF då....Dessutom är jag lite nyfiken på bokens irrvägar...

Kommentarer

Anonym sa…
Någonstans i Sverige sitter det någon med min gamla Rädd att flyga med alla namnen på mina arbetskamrater på insidan pärmen. En kompis i kollektivet lånade den utan att fråga. När jag långt om länge fick den tillbaka var den väldigt sliten och jag var lite ledsen över det. Öppnade den åratal senare för att visa någon namnen. Tomt. Hon hade helt enkelt tappat bort min bok och köpt en annan på antikvariat. Kan det vara en antikvariatshistoria även bakom din bok???

Själv grämer jag mig lite över att det inte är jag som har Ebbe Carlssons personliga hälsning i den där boken kvar. Jag slängde det där nötta exemplaret, det var ju inte mitt.

Lessing är bäst, tycker jag, i sina äldre böcker och i sin självbiografi, den är verkligen suverän!
Nike sa…
Kollade för säkerhets skull på mitt "Rädd att flyga" exemplar, för tänk om jag hade din bok? Men tyvärr, i min står det faktiskt mitt eget namn med en konstig upprätt handstil..(1977)
Jag skall läsa Doris Lessingboken nu ändå har jag bestämt mig för. Skall ge den en chans innan jag eventuellt skickar den till den här Åsa! Men inte utan en förklaring..
Anonym sa…
Tänk om någon av alla de människor som lånat mina böcker utan att lämna tillbaka ville vara snälla och öppna dem, hitta mitt namn och lämna tillbaka.

Exempelvis min gamla kära Fahrenheit med hälsning i från en kär vän!


Suck, sånt händer aldrig!
Nike sa…
Ja, det är just de små personliga hälsningarna som gör boken speciell. Min exmans hade en del sådana böcker. Jag hittade då och då någon bok med en hälsning typ: "Till min älskade make" Tja...that´s life

(Han hade för övrigt en video i sin bokhylla med titeln "Flytningar")
Anonym sa…
Det är jag som är den Åsa du söker men jag har inget minne av att jag har ägt en Doris Lessing förrut, har nyss läst hennes första som inte var så tokig, hur mitt namn har hamnat hos dig låter som en gåta i en roman. skulle vara lite kul att veta vilka gemensamma nämnare vi har. Tyvärr är det inte jag som har din Erica Jong, Lånade den av någon men lämnade tillbaks den.
Nike sa…
Hej Åsa! Vilken grej! Så kul att du hittade mitt Dorisinlägg.. Sånt där händer säkert många av oss ibland. Plötsligt, en bok och ett främmande namn. Vem är det? En avläsen släkting? Exmakens f.d?

Maila mig gärna på nike.fq@gmail.com så kan vi försöka bena ut mysteriet med den här boken kanske.

Du måste givetvis få boken! HUR många med ditt namn tror du finns eller har funnits om vi så går 50 år tillbaka???

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...