Fortsätt till huvudinnehåll

Inte den Doris men vilken Åsa?

Doris Lessing får gärna motta Nobels litteraturpris för mig. Insåg att jag har en titel i min bokhylla men att den aldrig lockat därför att jag anat sience ficton då jag läst på baksidan. Varifrån boken kommer har jag aldrig förstått. Läser på baksidans pärm ett för mig okänt namn: Åsa Jirvelius. VEM är Åsa Jirvelius? Varför har jag hennes bok? Slår snabbt på hitta.se och hittar en Åsa i Nacka. Är det hon? Bör jag ringa och berätta att jag har hennes nobelpristagarbok i min bokhylla? Vad är rätt? Vems är boken egentligen?
Fast det kanske inte är DEN Åsa som jag hittat på "Hitta" .. Jag har dessutom de facto haft boken i mina bokhyllor sedan åtminstone 80-talet. Har alltid trott att den kom från farmors boksamling. Jag har släpat den med mig vid varenda flytt, packat upp och packat ner, hela tiden förvissad om att en Doris Lessing måste jag behålla och en dag läsa.

Varför ogillar jag så starkt sience fiction? Det kryper i mig när jag läser Stephen King t.ex. Klarar inte den sorts fantasier som gör anspråk på att föreställa hur det skulle kunna vara, att det skulle kunna bli verkligt, sen..... Slem som väller upp ur gatubrunnar och utplånar allt mänsligt liv etcetra. Nej, det går inte. Varken på film eller i bokform.

Kanske jag skall ringa upp den där Åsa Jirvelius i allafall? Jag läser gärna en Doris Lessing men väljer nog inte en SF då....Dessutom är jag lite nyfiken på bokens irrvägar...

Kommentarer

Anonym sa…
Någonstans i Sverige sitter det någon med min gamla Rädd att flyga med alla namnen på mina arbetskamrater på insidan pärmen. En kompis i kollektivet lånade den utan att fråga. När jag långt om länge fick den tillbaka var den väldigt sliten och jag var lite ledsen över det. Öppnade den åratal senare för att visa någon namnen. Tomt. Hon hade helt enkelt tappat bort min bok och köpt en annan på antikvariat. Kan det vara en antikvariatshistoria även bakom din bok???

Själv grämer jag mig lite över att det inte är jag som har Ebbe Carlssons personliga hälsning i den där boken kvar. Jag slängde det där nötta exemplaret, det var ju inte mitt.

Lessing är bäst, tycker jag, i sina äldre böcker och i sin självbiografi, den är verkligen suverän!
Nike sa…
Kollade för säkerhets skull på mitt "Rädd att flyga" exemplar, för tänk om jag hade din bok? Men tyvärr, i min står det faktiskt mitt eget namn med en konstig upprätt handstil..(1977)
Jag skall läsa Doris Lessingboken nu ändå har jag bestämt mig för. Skall ge den en chans innan jag eventuellt skickar den till den här Åsa! Men inte utan en förklaring..
Anonym sa…
Tänk om någon av alla de människor som lånat mina böcker utan att lämna tillbaka ville vara snälla och öppna dem, hitta mitt namn och lämna tillbaka.

Exempelvis min gamla kära Fahrenheit med hälsning i från en kär vän!


Suck, sånt händer aldrig!
Nike sa…
Ja, det är just de små personliga hälsningarna som gör boken speciell. Min exmans hade en del sådana böcker. Jag hittade då och då någon bok med en hälsning typ: "Till min älskade make" Tja...that´s life

(Han hade för övrigt en video i sin bokhylla med titeln "Flytningar")
Anonym sa…
Det är jag som är den Åsa du söker men jag har inget minne av att jag har ägt en Doris Lessing förrut, har nyss läst hennes första som inte var så tokig, hur mitt namn har hamnat hos dig låter som en gåta i en roman. skulle vara lite kul att veta vilka gemensamma nämnare vi har. Tyvärr är det inte jag som har din Erica Jong, Lånade den av någon men lämnade tillbaks den.
Nike sa…
Hej Åsa! Vilken grej! Så kul att du hittade mitt Dorisinlägg.. Sånt där händer säkert många av oss ibland. Plötsligt, en bok och ett främmande namn. Vem är det? En avläsen släkting? Exmakens f.d?

Maila mig gärna på nike.fq@gmail.com så kan vi försöka bena ut mysteriet med den här boken kanske.

Du måste givetvis få boken! HUR många med ditt namn tror du finns eller har funnits om vi så går 50 år tillbaka???

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot