Fortsätt till huvudinnehåll

"Göteborg är Sveriges lugnaste stad, fattaru ?"

15-åringen ringer från Göteborg. Kompisen gapar i bakgrunden.

- Alltså, vi hamnat mitt i värsta gängkriget! De är överallt, kommer från höger och vänster! De har vaaapen! HJÄLP! Vi kommer aldrig klara det här!

Jag: VA!!?? VAR ÄR NI? VAR ÄR LOTTA??? (kompisens 23-åriga syster som killarna skall sova över hos)

Sonen: JAG VET INTE! VI HAR BLIVIT ERBJUDNA HEROIN, TROR VI SKALL NAPPA!!

Jag: (kippar efter luft)

Sonen och kompisen i luren: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Ta´re lugnt! Göteborg är hur lugnt som helst. Nu är vi p v till Lotta! Hahahaha och PANG på med luren.

--------

18.30 börjar konserten. "IN FLAMES!"

Varför känner jag mig ibland som rena stenåldersmänniskan?

Kommentarer

Peter Midas sa…
För att dina barn lyckas lura häcken av dig!!! Man ska bli orolig av sådant! Jag är en riktig hönsfarsa och kan ringa sonen när som helst bara för att höra att allt är OK. Han är för liten för att inse att det är så ännu.

Big hug,love!
7:26 em
charlotte sa…
måste bara snabbt göra ett inlägg. skrattade igenkännande åt Sankt Göran nämligen! det var min absoluta älsklingshäst- men han var typ äldst och långsam till tusen. jag valde honom alltid och hade till och med honom på ridlägret en gång.
Jag hänge jämt i Rinkebystallet och såg upp till de "äldre" tjejerna som fick vara skötare. Jag minns exakt varenda hästnamn och kommer ihåg kolan man fick som ledare. KUL att läsa att du hängt där med någon gång./Lotta
9:51 em
Nike sa…
Peter M: Han bara driver med sin mammas omsorger, förmaningar och informerande om Göteborg som Sveriges nya Chicago! Men oron, den finns där alltid, oavbrutet på något sätt....

Charlotte
Hej och kul att du kände igen beskrivningen av den stora, tunga S:t Göran.
9:20 fm
Peter Midas sa…
Tycker dina kommentarer är löjliga. fattru???
10:15 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna
Skicka en kommentar
Läs mer

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är
Skicka en kommentar
Läs mer

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot
4 kommentarer
Läs mer