Fortsätt till huvudinnehåll

"Göteborg är Sveriges lugnaste stad, fattaru ?"

15-åringen ringer från Göteborg. Kompisen gapar i bakgrunden.

- Alltså, vi hamnat mitt i värsta gängkriget! De är överallt, kommer från höger och vänster! De har vaaapen! HJÄLP! Vi kommer aldrig klara det här!

Jag: VA!!?? VAR ÄR NI? VAR ÄR LOTTA??? (kompisens 23-åriga syster som killarna skall sova över hos)

Sonen: JAG VET INTE! VI HAR BLIVIT ERBJUDNA HEROIN, TROR VI SKALL NAPPA!!

Jag: (kippar efter luft)

Sonen och kompisen i luren: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Ta´re lugnt! Göteborg är hur lugnt som helst. Nu är vi p v till Lotta! Hahahaha och PANG på med luren.

--------

18.30 börjar konserten. "IN FLAMES!"

Varför känner jag mig ibland som rena stenåldersmänniskan?

Kommentarer

Peter Midas sa…
För att dina barn lyckas lura häcken av dig!!! Man ska bli orolig av sådant! Jag är en riktig hönsfarsa och kan ringa sonen när som helst bara för att höra att allt är OK. Han är för liten för att inse att det är så ännu.

Big hug,love!
7:26 em
charlotte sa…
måste bara snabbt göra ett inlägg. skrattade igenkännande åt Sankt Göran nämligen! det var min absoluta älsklingshäst- men han var typ äldst och långsam till tusen. jag valde honom alltid och hade till och med honom på ridlägret en gång.
Jag hänge jämt i Rinkebystallet och såg upp till de "äldre" tjejerna som fick vara skötare. Jag minns exakt varenda hästnamn och kommer ihåg kolan man fick som ledare. KUL att läsa att du hängt där med någon gång./Lotta
9:51 em
Nike sa…
Peter M: Han bara driver med sin mammas omsorger, förmaningar och informerande om Göteborg som Sveriges nya Chicago! Men oron, den finns där alltid, oavbrutet på något sätt....

Charlotte
Hej och kul att du kände igen beskrivningen av den stora, tunga S:t Göran.
9:20 fm
Peter Midas sa…
Tycker dina kommentarer är löjliga. fattru???
10:15 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...
18 kommentarer
Läs mer