Fortsätt till huvudinnehåll

Jular kommer jular går


Till J
Uppställning hos mormor i Bromma.
Så här mer än 40 år senare var det för väl att man den gången tvingade barnen att posera.....
Är det någon som har den hemska lampan i dag????

Kommentarer

Peter Midas sa…
Vilken haftig TV i bakgrunden. Vam av dom ar du?
Peter Midas sa…
Jag gissar pa att du ar flickan med bla mossa.... eller?
Nike sa…
Hej Peter
Jo, jag är hon i mitten; storasystern, äldst i kusinflocken....

Bla mossa?? Är du utrikes??
Peter Midas sa…
Yas darling, I'm in England and they don't provide our native letters here. Very rude of them! And they drive on the wrong side and measure things in inches. Not to mention what they measure in inches... But they are working on it! The metric system i conquering England inch by inch! Visiting my daughter who has been engaged to marry! Yee, that's great isn't it. I've been to Tate Modern and seen a fantastic exibition of Mark Rotko, a painter that has interested me recently!

Will be back on Monday evening late.

Je t'embrasse!

Pierre
Anonym sa…
Oj vad vackra barn! Får insiration att klä upp mig i år igen :-/ Det står "feb -67" på kortet, så vi måste ha poserat ganska länge...

Lampan vet jag inte var den är, men tavlan har jag (dock ej på väggen). Vet du vem konstnären är?
Precis, en äkta "Sture N".

K J
Nike sa…
Pierre
Vad kul! Du har en engelsk svärson nu alltså?

Jean
Har inte du tavlan med skutan??

Va?? Målade din farsa??

Ser fram mot att se dig så här stilig i år igen! Jag tar väl klänning jag...
Peter Midas sa…
Inte annu svarson men svarson in spe, fram till i sommar nagon gang. Brollop planeras, klanningar provas etc. Grabben och jag tittar pa rugby... England torskade mot sydafrika med 6 - 43!! Otrolig presigeforlust. Ha! En gang om aret ser jag rugby, har alltsa!

Skitkallt har!
eviedee sa…
Jag och en person till satt och letade i bilden och hittade ingen lampa. Däremot såg jag de vassa svärmorstungorna och vet att en sån var bland de få sakerna jag fick med mig från föräldrahemmet.
Hon med baskern ser väldigt 2008 ut..
Nike sa…
Hej CM
Den hemska lampan var en bronsstaty som hängde på väggen. Den föreställde, om jag kommer ihåg rätt, en nunneliknande kvinna. Under huvudbonaden, där ansiktet skulle vara, kom ljuset från en glödlampa. Man ser bara nederdelen på bilden. För mig, i baskern, var det ungefär det läskigaste som fanns.....

Svärmorstungorna. Just den här (tror jag) står i samma kruka hemma hos min mamma i dag. Jag vill helst inte ärva den.....

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot