Dottern klär på sig framför elden. Plötsligt skriker hon till. På det nyligen ihopmonterade tvåvåningshuset mitt över gatan står det 4 helt svartklädda individer och stirrar mot vårt håll. Svarta kläder, svarta handskar, svarta toppluvor. Instatsstyrkan är här! ....konstaterar min yrvakna hjärna som fortfarande delvis är kvar i drömmen om gammelkatten och inbrottstjuvarna. Bäst att ducka. Regnet och dimman förstärker det dramatiska. Dottern far ner på golvet med sina kläder. Så ser jag vapnet...jag menar kranen. Den som lyfter upp takpannorna till de 4 byggarna. Grå.
Måste alla människor som bygger hus använda gråa takpannor. Vad är det för fel på de gamla röda keramikpannorna? Grått, grått, grått...
Kör en stund senare i väg och klyver den kompakta grå morgonen med min vårgröna bil. Har någon kört över Bjäre en apregnig dag i november? Jag skulle till skroten, den i Förslöv, för de hade de billigaste dubbdäcken. Hittar dit. Det är lerigt, grått och allt är förbannat unket. Orkar någon le? Får sitta i "väntrummet" och slipper gå på promenad som jag först tänkt. Skrothunden är raggig, lätt överviktig och hoppar glatt upp mot mina ben när den vill hälsa. En alldeles för långhårig kvinna i fjällrävenbrallor erbjuder mig platsen bredvid henne i den diarréfärgade skinnsoffan. Vi dricker blaskigt kaffe i skenet från lysrören i taket och börjar småprata. Omedvetet har jag redan placerat henne i facket: något konstnärligt, troligen textilt. Småförvirrad, ostrukturerad....inflyttad från annan ort, Småland? Odlar nog sin egen mat och fjällvandrar på semestrarna. Outbildad, sjunger nog i kör och har katt.
Jag anade onåd redan efter 2 minuter när hon erbjöd mig sin Sköna Hem och själv la beslag på dagens Sydsvenskan.
Tvi, tvi....
Det visar sig att den alldeles för långhåriga är narkosläkare, för tillfället uthyrd till Huddinge sjukhus i Stockholm. Hon har åsikter om det mesta, är engagerad feminist (Hon var helt klart husockupant då för 40 år sedan)gillar också att skriva (tänk om hon bloggar?), har tre katter, utflugna barn och renoverar en gård tillsammans med mannen. Jaha. Där sitter vi i ett oljekletigt, gummiluktande rum på skroten i Förslöv, dricker glatt vår ljumma, bruna dryck, gäspar i kapp och har hur morgonmysigt som helst! Inte förrän det är dags att betala inser jag att mitt däckbyte tagit en timme. En hel timme. Inte har det brått på skroten i Förslöv. Sega gubbar i blåbrallor som inte hastar.
Det blev inte som jag tänkt mig. Överraskningar är bra. Fast sjöng i kör, det gjorde hon.
(Undrar vilket fack hon stoppade mig i när jag snubblade in i kalvapannetofflor, mjukisbrallor och med en grå mössa neddragen till näsroten?)
Måste alla människor som bygger hus använda gråa takpannor. Vad är det för fel på de gamla röda keramikpannorna? Grått, grått, grått...
Kör en stund senare i väg och klyver den kompakta grå morgonen med min vårgröna bil. Har någon kört över Bjäre en apregnig dag i november? Jag skulle till skroten, den i Förslöv, för de hade de billigaste dubbdäcken. Hittar dit. Det är lerigt, grått och allt är förbannat unket. Orkar någon le? Får sitta i "väntrummet" och slipper gå på promenad som jag först tänkt. Skrothunden är raggig, lätt överviktig och hoppar glatt upp mot mina ben när den vill hälsa. En alldeles för långhårig kvinna i fjällrävenbrallor erbjuder mig platsen bredvid henne i den diarréfärgade skinnsoffan. Vi dricker blaskigt kaffe i skenet från lysrören i taket och börjar småprata. Omedvetet har jag redan placerat henne i facket: något konstnärligt, troligen textilt. Småförvirrad, ostrukturerad....inflyttad från annan ort, Småland? Odlar nog sin egen mat och fjällvandrar på semestrarna. Outbildad, sjunger nog i kör och har katt.
Jag anade onåd redan efter 2 minuter när hon erbjöd mig sin Sköna Hem och själv la beslag på dagens Sydsvenskan.
Tvi, tvi....
Det visar sig att den alldeles för långhåriga är narkosläkare, för tillfället uthyrd till Huddinge sjukhus i Stockholm. Hon har åsikter om det mesta, är engagerad feminist (Hon var helt klart husockupant då för 40 år sedan)gillar också att skriva (tänk om hon bloggar?), har tre katter, utflugna barn och renoverar en gård tillsammans med mannen. Jaha. Där sitter vi i ett oljekletigt, gummiluktande rum på skroten i Förslöv, dricker glatt vår ljumma, bruna dryck, gäspar i kapp och har hur morgonmysigt som helst! Inte förrän det är dags att betala inser jag att mitt däckbyte tagit en timme. En hel timme. Inte har det brått på skroten i Förslöv. Sega gubbar i blåbrallor som inte hastar.
Det blev inte som jag tänkt mig. Överraskningar är bra. Fast sjöng i kör, det gjorde hon.
(Undrar vilket fack hon stoppade mig i när jag snubblade in i kalvapannetofflor, mjukisbrallor och med en grå mössa neddragen till näsroten?)
Kommentarer