Fortsätt till huvudinnehåll

Snorkande gubbar

Jag gillar de tysta kupéerna på Öresundståget.

Efter en hektiskt dag på jobbet och en pulshöjande promenad från jobbet, för att hinna, kunde jag äntra tåget och smita in i den tysta kupén. Jag blir glad när de är tillgängliga. Har lite svårt att fixa ljudet från gymnasieungdomarnas earplugs när de spelar hardcore så högt att hela tågvagnen skakar. (Tinnitus måste bara vara en hållplats bort!!)

Väl inne i den tysta kupén sjönk jag ner, sträckte ut benen och tog fram min bok. Tåget tuffade ut från stationen. Skönt...

Det tog ett par minuter. Sedan hördes ett högljutt KRRRRÖÖÖÅÅÅÅ från platsen bakom min. Därefter ett ÖÖÖÖHHHHHKRRRRÅÅ.....KRRÅÅA SCHLRRRRTTTTTP

Eeh. Gubben sover. Ser i spegeln från fönstret på andra sidan gången hur hans stora huvud lutar bakåt och hakan hänger ner över hela halsen. Underläppen sticker ut, utanför hans långa näsa. Det rycker irriterat i den. Kanske han drömmer? Fascinerad väntar jag på nästa stora snorkling. Kan inte låta bli att titta. Rycker till lika mycket varje gång trots att jag håller koll via fönsterrutan.. De kommer med ungefär 25 sek. mellanrum. Undrar om han har andningsuppehåll? Kanske sover han inte? Kanske håller han på att dö?? Nä, läppen rör sig.

Så där håller det på i de dryga 20 minutrarna jag har kvar på tåget. Guud! Undrar om han har något stackars fru där hemma?

Jag föreställde mig hur jag tryckte på en knapp så den där reklamgrepen kom ner från ovan och lyfte bort den snarkande, frustande gubben...

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Peter Midas sa…
Min son säger att JAAAG snarkar.Det har jag aaaldrig märkt!
6:27 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer