Fortsätt till huvudinnehåll

Örnnästet

Laptopen står på sängbrickan fast på golvet. För att ha tillgång till internet har den ett tag varit tvungen att stå där, alldeles nära ingången för fiberoptiken, d.v.s. precis så att min 1 m sladd når fram till uttaget. Så där är det.

Men jag fixar ingenting. Det får hänga och slänga just nu. Jag har dessutom inte tid att sitta här, jag är strängt upptagen med att låna miljonbelopp på banken.....ehh...

Jag vill inte tänka på den biten.....

Just det, miljonbelopp. Men inte för att fixa min internetkoppling. Nej, jag skall köpa ett HUS! Tänk vad livet vänder hit och dit. Det tog en vändning till och på fredag är det nästan mitt, åtminstone på pappret, det fula huset med den fula trädgården!

Det fula huset med den fula trädgården behöver OÄNDLIGT med omsorg och vård! Nu, efter 8 års vila från husrenoveringar och fastighetsansvar är jag där igen. Det fula huset med den fula trädgården har en sån Potential. Och, Havsutsikt. Och, Bokskogen bakom knuten.

Det är bara ett nytt badrum som behövs... Litervis med färg....puts, spackel.....ett nytt kök kanske. Mer färg....Nya toastolar. Mer puts. En grävmaskin. Och så rosor, rosor, pioner och ett äppelträd. En altandörr...eller två. Ett stort trädäck! Grå puts skall det bli, så där att man anar teglet där under.......

Någon som har numret till BYGGLOV?

DÄR skall jag ligga och titta efter örn. Arbetsnamnet "Örnnästet", något mina youngsters tycker är ärketöntigt, sitter bra..Jag är såååå exalterad!!

Men är jag riktigt klok??

Bilder kommer. Jag gillar ju hus. Tänk om jag startar en hus-blogg? ;)

Kommentarer

Anonym sa…
Gör det! Detta låter spännande. Starta en husblogg! :)
Anonym sa…
Äsch. Jag glömde ju att jag skulle önska dig lycka till också.
Lycka till med huset!
Nike sa…
Tack tack, jag lär behöva alla lycka till som finns!!
Anonym sa…
Jag instämmer med vildhunden och önskar lycka till!
TrickyTricky sa…
Men jag trodde du bodde i ett hus redan nu ?

Stort lycka till i alla fall !!

Klart du är klok, det vet jag ju.
Nike sa…
Jo Tricky, jag bor i ett hus. Ett hus som jag hyr och som jag och de jag hyr av hade tänkt att jag skulle köpa efter några år.

Men...Nike har tillsammans med sin mäklarväninna insett att det här huset blir på tok för DYRT! Huset jag köper istället kostar hälften och ligger bara ett stenkast bort.

Inte i det glassigaste Bjäreområdet vilket passar mig superbra!!

Tack Rutan..

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot