Nikes Rum

En av de mest ogenomträngliga dagarna på länge. Som en grå, fuktig ullfilt sveper eftermiddagsdimmorna runt oss då vi vädertrotsigt travar in i bokskogen. Otur kämpar fram genom tung mylla och gamla löv i olika förmultningsfaser. Vi väljer vägen förbi växthusen, passerar handelsträdgården som ligger öde så här i januari. Inte en människa, inte en bil, bara dimman, jag och hästen. Det är alldeles stilla... Sneddar genom en ny bokskogsdunge. Otur tar sig fram genom nya snår och jag får ducka för låga grenar. Ner för sluttningen, ner mot vägen igen. Då...i ögonvrån ser jag någon som står där nere bakom den röda längan. En levande själ till! En mansperson. Parerar undan ett par bokgrenar och sneglar nyfiket åt hans håll, ser att han är lång och har cykel med sig. Vi är nere nu och den svartklädde tar några steg mot oss. Han säger något och ler brett när jag tittar upp. - Som en sol mitt i de grå slöjorna! Han var..... alltså. Mitt uppe på åsen en öde, dimmig dag i januari står plötsligt en

Årets vinterdag?

Ett "skamligt" erkännande: Jag är en av de där veka varelserna som gått in i en vägg. Jag är en av de där snyltarna på samhället som lurar till sig pengar från Försäkringskassan. Jag är en av de man läst om i tidningarna de senaste åren, de som "bränt ut sig". Ju mer jag pratar om det, ju öppnare jag är, desto oftare möter jag människor som råkat ut för samma sak. Som vågar berätta när jag berättar. Det är fantastiskt. De man allra minst trodde. Hon i tygaffären, han på banken. Mäklaren, hovslagaren, läraren på skolan.... Det är inte klokt. Vad lever vi i för samhälle? Denna ständiga fråga.... Det är kanske bra att det är finanskris, att det är lite jobbigt ett tag. Att samhället krisar ihop och förstår att det hör till livet, det kan drabba vem som helst. Och att vi kanske gör fel, lever fel. Bygger vårt samhälle på fel premisser. För innerst inne är vi bara människor, av kött, blod och en själ med behov. Tär vi för mycket och får för lite tillbaka tar själen ett j

En blåsig januaridag. Vinden tjuter när vi går ur bilen i Torekovs hamn. Jag skall bryta mig in i ett hus. Moster med som "spanare"... om det skulle komma någon och undra vad vi håller på med. Så är det här. Tomma sommarhus där hantverkare och byggare avlöser varandra eller ibland trampar på varandra. Det här huset är igenspikat. Byggar´n har lämnade för alla helger och har inte återvänt. Det skall ju inte vara klart förrän i sommar. Har väntat sedan i september. I höstas var det ännu knepigare för då såg det ut som om någon svept in hela huset i gladpack. Men, nu får byggfirman ursäkta, jag skall också göra mitt jobb tack och tack. Vi har tur. En masonitskiva har släppt i ovankanten och sparkar vi undan lite byggsten går det att tränga sig in. Efteråt tog vi en repa in till "centrum". Hur kan Elbings ha öppet en iskall och blåsig tisdag i januari? Vi frågade om vi var de enda kunderna i dag? Svaret blev att vi var de enda kunderna som inte köpt medicin. (Not: Vint

Intressant det där när man klickar på "Nästa blogg" uppe i vänsterhörnet. Var hamnar man då? Jag provade och hamnade på en finsk inredningsblogg !! Varför just den? Vem väljer? Jag är f.ö. med i tidningen i dag. Men inte ensam och helt oplanerat eftersom jag bara är en sidobakgrundsfigur till det här projektet. Skall skriva deras hemsida men har inte ens börjat än! Vilken tidning tro?

Om medlemmar i missnöjespartiet som vägrar se sig i spegeln och som skyller sina tillkortakommanden och motgångar i livet på alla andra utom sig själv, har det just nu präntats några rader om på annan plats. Invigda vet att ulvarnas gömma kan berätta mer.

En av männen i mitt liv fyller år ! 80! Grattis och hipp hurra. Jag niger i min bruna sammetskjol med den vita spetskragen. Lackskorna och de vita knästrumporna är på. Blundar och kan fortfarande uppleva hur det kändes när den röda rymdraketen sköt fart uppåt och ut i rymden. Eller när vi åkte till Arabland och hur Dupontarna drack en dryck som gav dem lång och färgglad hårbeklädnad.... Hur lamorna spottade i Tibet! Och hur "alla" kineser rökte opium, hela tiden. Dit ville jag aldrig åka! Jag är nog töntig på fler sätt än som tonårsmorsa och tillika bloggare. Jag har gått med i Tintin-klubben. ...........Man kan köpa prylar till rabatterade priser...

Två fantastiska böcker har jag bläddrat i och njutit av i helgerna. Den ena är Brutus Östlings bok om örnar . Vilka bilder. Sedan en vinterdag ute på Sommaröya, 8 mil utanför Tromsö, när jag fick uppleva havsörnar för första gången, har örnen fascinerat mig. Vilka fåglar. Hur Brutus Östling har kunnat fånga dem så här är helt otroligt. Kan inte se mig mätt.. När jag blir stor skall jag bli ornitolog, rovfågelsornitolog! En annan bok som fascinerat är Jan Jörnmarks bok om övergivna platser . Mytisk, spännande och väcker så många frågor... Jag får lust att ge mig ut och leta. För visst finns de där, längs våra vanliga upptrampade stigar. De övergivna och lämnade platserna. Kolla hemsidan, här visas en del av Jörnmarks bilder. Tänninge hotell i Härjedalen och Chateau Miranda i Belgien är några exempel på extraordinära och lämnade platser. Bilden: Övergiven nöjespark i Japan

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och

Nytt År. Nya förväntningar? Nya löften? Ny känsla? Nya kläder, pojkvän? Nya pengar? Inte här inte. Har insett att jag med tiden verkligen lyckats att lägga bort det där jobbiga och känslomässigt ångestladdade som tidigare så envetet klibbat sig fast vid dessa laddade högtider som vi nu lämnar bakom oss. Det händer i själva verket inte så mycket. Allt bär vi inom oss. Min känslan i dag är rätt och slätt - Guuud, så skönt att allt är över för den här gången det var trevligt men rätt slitigt och tack och lov att jag nu kan pusta ut lite och att allt snart blir som vanligt igen...... Möjligen kan ju nyårsinträdelsen användas som ett slags bot. Ett tillfälle att få bikta sig, få syndernas förlåtelse. Är man inte katolik kan man ju för sig själv stryka både ett och flera streck för att så kunna träda in i ett nytt årtal med en rensad, nyduschad och lättad själ! Lämna det gamla bakom sig. Så här sitter jag då med en själ, så lätt och vit som nyfallen snö. I Skåne har vi själva verket ingen sn