Fortsätt till huvudinnehåll

Back!!

Det ringde in..... Vi får väl se om det bara är för en kort lektion eller om jag stannar den här gången.

Ligger raklång med benen högt. Datorn på brickbordet framför mig. Ester värmer vänstersidan, från höger ilar en novembervind som letat sig in genom otäta fönsterlister.

Här ligger jag - och kan inte annat. Uttråkad och suddig i skallen av alla skojiga piller.

I går morse slet jag med en trång ridstövel (vad har hänt med mina vader??) Det drog till i ländryggen, ungefär som om en jätte tog sin enorma näve och ströp svanken i ett järngrepp. Envist drog jag mig ändå, via en stol, upp på "Otur". Efter 5 meter höll jag på att spy och att ramla av. Snabbt vände vi och av hästen, in igen och efter att ha släpat mig över gårdsplanen ramlade jag ihop på mosters hunds soffa där två lurviga, brunvita monster studsade upp och över mig i tron att nu skall vi leka. Krampen i ryggen var helt outhärdlig.

Jag har inte tid, inte tid, inte tid att ligga här. Jag vill rida, jag vill inte det här!!

Så, nu har jag taggat ner med en Dr. Oetkers mozarellapizza, ett halvt glas rött och 1 piller. Tre tonåringar tycker att nu får jag vara NÖJD och TYST! Inte ligga där och gapa ut ordrar och mina behov.

Ombytta roller! Min dotter har insett att man kanske behöver torka av köksbänken mer än en gång om dagen. Sonen stönade över att behöva dra på sin morsa strumporna och systerdottern klagar över att behöva ägna lovet åt att servera sin moster än det ena, än det andra på sängkanten. Ingen orkar längre bry sig när jag stönar högt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...