Läser Trickys inlägg om bråket med dottern. (ÅH, Tricky!! Jag önskar jag hade haft dig på närmare håll.)
Fasen, det är SVÅRT det här att rådda två tonåringar genom uppväxten. Himmel säger jag bara. Jag har mina duster, jag lovar dig och jag förstår dig så väl. Man blir galen ibland, det går inte att vara en robot och vara en exemplarisk förälder i alla lägen när man aldrig har någon att bolla över till eller stödja sig mot. Det går heller inte att gå därifrån eftersom ingen annan är där och tar vid. Det är bara du, du och du hela tiden. Det är svårt och det tär och jag SPYR ibland över ensamheten i föräldraskapet.
Fasen, det är SVÅRT det här att rådda två tonåringar genom uppväxten. Himmel säger jag bara. Jag har mina duster, jag lovar dig och jag förstår dig så väl. Man blir galen ibland, det går inte att vara en robot och vara en exemplarisk förälder i alla lägen när man aldrig har någon att bolla över till eller stödja sig mot. Det går heller inte att gå därifrån eftersom ingen annan är där och tar vid. Det är bara du, du och du hela tiden. Det är svårt och det tär och jag SPYR ibland över ensamheten i föräldraskapet.
Kommentarer
Är i alla fall glad att du är tillbaka och skriver !
Jag vet inte om jag är någon riktig bloggare, egentligen. Eller vad är en riktig bloggare? En som aldrig ifrågasätter vad han/hon håller på med / skriver om / lämnar ut, utan bara fortsätter, ungefär lika självklart som man borstar tänderna på morgonen?
Fast egentligen handlar det nog mest om tid. Eller om prioritering. Ibland har jag valt att lägga tiden vid datorn men på sistone har jag valt att lägga tiden på annat. Och det känns bra. Lika bra som att veta att jag kan gå in här när jag vill och får lust, helt utan hänsyn till någon eller förpliktelser att prestera en läsvärd blogg.
Sen var det det här med att vara hel-, halv- eller inte-alls-anonym.....
Läste vidare i din blogg och det om tonåringar. Jag har 3 st här och har gått igenom den här perioden tidigare med numera vuxna utflyttade ungar....Ingen kan ana hur urvriden man känner sig många gånger och just det att man är ensam om det..jämt..jämt...
Ingrid i Östersund