Fortsätt till huvudinnehåll

Flugor och tjurar

Vaknade klockan 6. Flugor! Nu är det 5:e morgonen i rad som jag blir väckt av dessa svarta, närgångna småjävlar. Vem har programmerat dem? Inte nog med det. Juli är en varm, avspänd månad, för många av oss. För andra är det desto mer intensivt. En stycke bort går det en hop kvigor. För ett par veckor sedan började det bröla i hagen, tja, råma om man så vill. Det var inte bara en eller två gånger om dan. Nej, första veckan brölade det oavbrutet, gärna också tidiga morgnar. Mellan några träd råkade min snart 12-åriga dotter få syn på två, som hon sa, -"kor ovanpå varandra" - "Fyy, så äckligt"! var hennes kommentar när vi krasst konstaterat att det var tjuren som hängde där ovanpå den lilla, lilla kossan. Vi fick vänja oss vid råmandet och min dotter förträngde nog vad det stod för. Häromdagen gick min vandringstur åt brölhållet. Kanske 20 stycken rena, vackra kvigor betade lugnt och förnöjt av det torra gräset. Där gick en jättestor kviga, med ett enormt huvud. Eller..kanske en ko, juvret såg ut att vara helt uttorkat och hängde och slängde under dess mage. Jag får skylla på värmen och på att jag är född i storstan, men det här var naturligtvis tjuren själv! Pungen verkade utdragen och släpade nästan i marken. Han tittade inte år mitt håll, huvudet hängde och han rörde sig sakta och försiktigt. Han haltade. Stackarn! Inte konstigt att han var sliten. Så många vackra unga kvinnor att behaga. Han hade levt livets glada dagar i några veckor och kunde knappt gå längre. Det kostar på att vara kung i paradiset!

Sexlusten ökar också för oss människor på sommaren. En norsk undersökning visar att sexlivet är hett under semestern. 12 procent uppgav att de har sex dagligen under sommarmånaderna, 55 procent har det en gång i veckan. 33 procent, en gång i månaden eller mindre. De yngsta är de mest aktiva i värmen. Fyra av tio mellan 15 och 24 år har sex varje dag. Av de lite äldre mellan 25-39 år, endast en av tio.

Att var tjur i en kvighage är alltså en avundsvärd tillvaro, ur den aspekten i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot