Fortsätt till huvudinnehåll

Vem hon är

Nu hittade jag hit igen. Kan inte bestämma mig för om bloggen är en kär gammal vän, bara en bekant eller någon jag inte tycker om. Kanske det speglar mitt förhållande till mig själv. Jag inbillar mig att jag gillar henne, men hon övertygar mig inte....Ibland blir jag så trött på henne, den där människan jag måste dras med vareviga dag. Visst, hon är bra. På ett intellektuellt, praktiskt plan. Men sen då? Hon säger att hon inte vill gå in i en relation igen men det är inte sant, hon är bara feg.. Hon gömmer sig. Ofta. Hon får inte fram den hon är. Men jag gillar klangen...För i dag kan jag höra hennes innersta klanger, den hon är. Jag förstår henne, känner henne väldigt väl i dag och det gör mig lugn.

Det är 35 grader varmt i skuggan......
Etiketter:

Kommentarer

eviedee sa…
Vad bra att du hittade hit igen, känner igen mig, är bra trött på mig själv, men trivs ändå hyfsat bra i eget sällskap och med olika slags upplevelser och funderingar. Jag är ännu fegare än du, har bara helt lagt ned allt med flirt och relationer HELT. Det finns inte här i alla fall. Lite trist, men enkelt. Med man får man dubbelt upp med massor av jobb och fix, inte tvärtom.
1:26 em
Nike sa…
Funderar på om jag skulle känna mig friare att tänka och uttrycka mig friare om jag bytte blogg, blev helt och totalt anonym?? Samtidigt känns det fånigt...Så jag stannar. Rätt var det är så blir jag kanske en dagligbloggare igen. Eviedee, hej igen! Ja men jag har faktiskt också lagt ner allt som heter män och dejting. Orkar inte med att någon skall komma och ta min energi, den är jag rädd om! Så, just nu är det så och det är faktiskt okej, riktigt okej...
11:38 em
Anonym sa…
Hej Nike!
Ramlade över din blogg.Tycker om den.. Jag har också gjort en resa o är fortfarande på väg.. Som vi alla...
Kram
8:39 fm
Rutan sa…
Fortsätt!
4:27 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna
Skicka en kommentar
Läs mer

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är
Skicka en kommentar
Läs mer

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot
4 kommentarer
Läs mer