Fortsätt till huvudinnehåll

Vem hon är

Nu hittade jag hit igen. Kan inte bestämma mig för om bloggen är en kär gammal vän, bara en bekant eller någon jag inte tycker om. Kanske det speglar mitt förhållande till mig själv. Jag inbillar mig att jag gillar henne, men hon övertygar mig inte....Ibland blir jag så trött på henne, den där människan jag måste dras med vareviga dag. Visst, hon är bra. På ett intellektuellt, praktiskt plan. Men sen då? Hon säger att hon inte vill gå in i en relation igen men det är inte sant, hon är bara feg.. Hon gömmer sig. Ofta. Hon får inte fram den hon är. Men jag gillar klangen...För i dag kan jag höra hennes innersta klanger, den hon är. Jag förstår henne, känner henne väldigt väl i dag och det gör mig lugn.

Det är 35 grader varmt i skuggan......
Etiketter:

Kommentarer

eviedee sa…
Vad bra att du hittade hit igen, känner igen mig, är bra trött på mig själv, men trivs ändå hyfsat bra i eget sällskap och med olika slags upplevelser och funderingar. Jag är ännu fegare än du, har bara helt lagt ned allt med flirt och relationer HELT. Det finns inte här i alla fall. Lite trist, men enkelt. Med man får man dubbelt upp med massor av jobb och fix, inte tvärtom.
1:26 em
Nike sa…
Funderar på om jag skulle känna mig friare att tänka och uttrycka mig friare om jag bytte blogg, blev helt och totalt anonym?? Samtidigt känns det fånigt...Så jag stannar. Rätt var det är så blir jag kanske en dagligbloggare igen. Eviedee, hej igen! Ja men jag har faktiskt också lagt ner allt som heter män och dejting. Orkar inte med att någon skall komma och ta min energi, den är jag rädd om! Så, just nu är det så och det är faktiskt okej, riktigt okej...
11:38 em
Anonym sa…
Hej Nike!
Ramlade över din blogg.Tycker om den.. Jag har också gjort en resa o är fortfarande på väg.. Som vi alla...
Kram
8:39 fm
Rutan sa…
Fortsätt!
4:27 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer