Fortsätt till huvudinnehåll
Och....vad hände SEN? Jo, hon lullar fortfarande omkring i sin gröna boforsoverall på all ledig tid vill säga. Det fula huset har fått nytt snyggt tak. Det kostar en förmögenhet och syns knappt men ändå är jag så nöjd. Har haft dagar när jag snöat in på hängrännor, andra dagar på vindskivor eller kanske....skorstensplåten! Kollat andra hus, jämfört, bytt och härjat med hantverkare som stundom säkert kliat sig i pallet. - Måste människan ha silverrännor? - Vad är det för fel på svart?? NICKE, svaart är snyyygt! Svart är snygggt till tegel!!
Ja men jag vill inte ha teglet heller. Dess tid är räknad. MÅÅÅSTE allt vara gråttt, tjuter dottern. JA, nu är det så här, det är jag som är chefen. Säg vad ni tycker, önska er och kom med förslag men jag gör ändå som jag vill. Mamma suckar som vanligt och säger till sitt försvar när jag påminner henne om hennes ohejdade vana att alltid kritisera och vara negativ, att Nä, jag är bara realistisk. Precis som att jag inte skulle vara det. Jag har inte bett om hennes synpunkter och råd, ändå får jag dem mig intryckt gång på gång. Suck, jag kommer aldrig undan det där....
Alla tycker saker. Som ensamstående mamma och nu ensamägare till ett hus med stort renoveringsbehov känner många att de bara måste hjälpa till med sitt bry och sina synpunkter!Tack, nu räcker det. Kom hit och ta dig en pensel i stället. I höst bjuder jag på middag och öl, kom några timmar i förväg och måla en vägg eller en dörr, så festar vi sen. Den hjälpen är både mer värd och trevligare än allt snicksnack!

Suddiga tankar efter lasagnen och ett glas rött en fredagskväll i väntan på tonåringarna som på var sitt håll surrar runt med sina polare.

Godnatt och på återseende en annan dag....eller månad.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Jag kommer gärna och målar en stund eller två och tittar på din vidunderliga utsikt.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...