Fortsätt till huvudinnehåll

Och - Vad hände sen?

Jo, hon köpte det där huset som ingen annan ville ha. Hon packade, fejade, bar och speedflyttade och vips så satt hon där på altanen och kunde äntligen andas 5 minuter. Det blev plötsligt sommar.

I en dal i Indien, på sluttningen av ett berg, ligger Shangri la. Någon tog nog fel på Indien och Bjäre. Här är faktiskt shangri la, på riktigt. När vinterdiset och de tunga grå molnen skingrat sig och solen och ljuset släpptes fram till Örnnästet förvandlades känslan och utsikten i ett slag!

Vi sitter på altanen i eftermiddagssolen. Dalen öppnar sig nedåt, framför oss och når nästan ända ut i havet. Himmel och hav har samma färg. Där borta är Halland... När körsbärsträdet, som jag inte visste var ett körsbärsträd, slår ut faller jag nästan i trans av lycka! Så slår nästa körsbärsträd ut och ännu ett.

Trädgården klättrar uppåt och ger utrymme för all fantasi jag har. Här skall det bli en frukostveranda, här en rund terass med gatsten. Där skall jag göra en liten hydda av murgröna, till min Budda! En liten trappa här och ett trädäck här. Massor av krukor och en häck av syren, fläder och jasmin! Doftpioner och rosor, lavendel.

Än så länge har laptopen fått stå tillbaka och motorsågen och högtryckstvätten har fått kliva fram och ta plats. Högarna med ris och skit är gigantiska. Jag älskar min gröna boforsoverall och vimsar nöjd fram och tillbaka mellan tapetsering, betonggolvbilning, stenflyttning och ogräsrensning.

Skit samma. Det är kul, det är en utmaning och det är mitt eget.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Det låter ju alldeles underbart.
Vilken entusiasm och vilken kraft !
Rutan sa…
Och vad händer sen? Jag vill veta mer!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...