Fortsätt till huvudinnehåll

Och - Vad hände sen?

Jo, hon köpte det där huset som ingen annan ville ha. Hon packade, fejade, bar och speedflyttade och vips så satt hon där på altanen och kunde äntligen andas 5 minuter. Det blev plötsligt sommar.

I en dal i Indien, på sluttningen av ett berg, ligger Shangri la. Någon tog nog fel på Indien och Bjäre. Här är faktiskt shangri la, på riktigt. När vinterdiset och de tunga grå molnen skingrat sig och solen och ljuset släpptes fram till Örnnästet förvandlades känslan och utsikten i ett slag!

Vi sitter på altanen i eftermiddagssolen. Dalen öppnar sig nedåt, framför oss och når nästan ända ut i havet. Himmel och hav har samma färg. Där borta är Halland... När körsbärsträdet, som jag inte visste var ett körsbärsträd, slår ut faller jag nästan i trans av lycka! Så slår nästa körsbärsträd ut och ännu ett.

Trädgården klättrar uppåt och ger utrymme för all fantasi jag har. Här skall det bli en frukostveranda, här en rund terass med gatsten. Där skall jag göra en liten hydda av murgröna, till min Budda! En liten trappa här och ett trädäck här. Massor av krukor och en häck av syren, fläder och jasmin! Doftpioner och rosor, lavendel.

Än så länge har laptopen fått stå tillbaka och motorsågen och högtryckstvätten har fått kliva fram och ta plats. Högarna med ris och skit är gigantiska. Jag älskar min gröna boforsoverall och vimsar nöjd fram och tillbaka mellan tapetsering, betonggolvbilning, stenflyttning och ogräsrensning.

Skit samma. Det är kul, det är en utmaning och det är mitt eget.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Det låter ju alldeles underbart.
Vilken entusiasm och vilken kraft !
Rutan sa…
Och vad händer sen? Jag vill veta mer!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...