Somliga, som kanske letat sig hit av gammal vana eller nyfikenhet, tycker nog att jag blivit en tråkig och seg bloggare. Det stämmer. Bloggluften gick ur mig. Delvis p.g.a. att det är annat (som att jobba och tjäna pengar till brödfödan) som tagit mer tid än tidigare. Delvis också för att jag på något sätt kommit in i en ny tid där jag inte riktigt har lust att dela med mig av någonting. Inte just nu i alla fall. Skrivklådan är där men får utlopp på annat sätt. Om någon vill ha kontakt så är det bara att maila. Mail och andra brev svarar jag alltid på! Om inte annat kanske jag återkommer lite längre fram. Lev väl så länge...
När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
Kommentarer