Tre tonårstjejer tältar inne i boden och fnittrar sig igenom en hel natt och några regnskurar. Tonårskillen fyller 15 och får äntligen börja köra moppe. Frihet för honom. Oro för modern. Dottern vill också men får vänta. Dagen efter hojturen i ljuvligt väder drar tidernas regnstorm in och den stora björken lutar underligt och viner så konstigt i vindbyarnar att jag tar täcket, lämnar mitt sovrum och lägger mig i vardagsrummet i stället. För säkerhets skull. Så fick jag mer radioaktivitiet insprutad i armvecket. Och lite nitroglycerin under tungan. Mycket styr för kanske ingenting. Sätter på lurarna vid laptopen. Lyssnar på James Blunt och Pink Floyds "The great gig in the sky" och dricker ett glas rött, föreställer mig att jag tar en cigg som jag längtar efter men inser att jag antagligen skulle spy av.... och inser att molnen faktiskt har skingrats en hel del och att jag kan njuta igen!
När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
Kommentarer
Ha det gott!
Vi hörs....
P