Fortsätt till huvudinnehåll

Sparlåga

Om det nu finns någon som undrar...så har jag tagit lite semester bara. Kom av mig när värmen omslöt oss för ett par veckor sedan. Nu river vinden i takpannorna och vi fick knäppa på elementen igen, men sommarkänslan består trots det.

Laptopen står där den står. Jag är i andra rum, i trädgården, i bokskogen, vid havet, på cykeln eller i soffan med korsord, böcker, Ester och mina youngsters runt benen.

När jag inte jobbar vill säga. För det gör jag. Alldeles för mycket.

Njut av ljuset. Gå lite på sparlåga och be för att värmen kommer tillbaka och gör underverk med våra bleka, stela och frusna nordiska kroppar. Vi behöver det så väl. Tills dess, tagga ner, köp ett nytt regnställ, låna böcker och köp tidningar med massor av korsord i.

Okej, lite mossigt kanske men det är okej faktiskt. Fast glöm inte boxen med rosevin i kylen, mörk mintchoklad och för guds skull, inga sommarvisor! Inte ens allsång på Skansen.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har saknat dig!
Systeryster
Nike sa…
Tack syster... Jag har inte saknat mig själv. Kanske blev jag lite trött på just mig! Men det tar sig. Jag tror nog att bloggandet kommit för att stanna men man vet ju aldrig.... Annars gärna en kaka på dreamcake vid tillfälle!
Anonym sa…
Absolut! De har en chokladkladdig sak med nötter som är rent himmelsk.
Systeryster
Anonym sa…
Sommar ska vara varm och skön och lat. Framför allt lat. Man borde schemalägga lathet så att man inte frestas att hålla igång hela tiden.
Anonym sa…
Jag följer med.
Nike sa…
Inga: Det är viktigt att vara lat ibland. Äntligen har jag lärt mig det!!
Rutan: Klart du skall. När då??
Anonym sa…
Inget bestämt. Jag ska ta ett snack med syster.
Peter Midas sa…
Jamen Nike då! Nåt har väl hänt?
Nike sa…
Rutan: Hör av dig!
Midas: Hehe, jag är kanske bara lat?

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...