Fortsätt till huvudinnehåll

Sparlåga

Om det nu finns någon som undrar...så har jag tagit lite semester bara. Kom av mig när värmen omslöt oss för ett par veckor sedan. Nu river vinden i takpannorna och vi fick knäppa på elementen igen, men sommarkänslan består trots det.

Laptopen står där den står. Jag är i andra rum, i trädgården, i bokskogen, vid havet, på cykeln eller i soffan med korsord, böcker, Ester och mina youngsters runt benen.

När jag inte jobbar vill säga. För det gör jag. Alldeles för mycket.

Njut av ljuset. Gå lite på sparlåga och be för att värmen kommer tillbaka och gör underverk med våra bleka, stela och frusna nordiska kroppar. Vi behöver det så väl. Tills dess, tagga ner, köp ett nytt regnställ, låna böcker och köp tidningar med massor av korsord i.

Okej, lite mossigt kanske men det är okej faktiskt. Fast glöm inte boxen med rosevin i kylen, mörk mintchoklad och för guds skull, inga sommarvisor! Inte ens allsång på Skansen.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har saknat dig!
Systeryster
Nike sa…
Tack syster... Jag har inte saknat mig själv. Kanske blev jag lite trött på just mig! Men det tar sig. Jag tror nog att bloggandet kommit för att stanna men man vet ju aldrig.... Annars gärna en kaka på dreamcake vid tillfälle!
Anonym sa…
Absolut! De har en chokladkladdig sak med nötter som är rent himmelsk.
Systeryster
Anonym sa…
Sommar ska vara varm och skön och lat. Framför allt lat. Man borde schemalägga lathet så att man inte frestas att hålla igång hela tiden.
Anonym sa…
Jag följer med.
Nike sa…
Inga: Det är viktigt att vara lat ibland. Äntligen har jag lärt mig det!!
Rutan: Klart du skall. När då??
Anonym sa…
Inget bestämt. Jag ska ta ett snack med syster.
Peter Midas sa…
Jamen Nike då! Nåt har väl hänt?
Nike sa…
Rutan: Hör av dig!
Midas: Hehe, jag är kanske bara lat?

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot