Nikes Rum

Overkligt. En kväll såg jag din kajak vid stranden. Dagarna före hade vi träffats och brutit upp vårt femåriga förhållande. Jag var på bryggan och tog ett kvällsdopp med grannarna. Solen gick ner och jag förstod vad det var som lyste rött vid strandkanten där borta i bukten. Jag visste att snart reser du dig och sätter på dig en tröja, sen tar du din kajak och går hem. Nu börjar du snart huttra, trots en eller två Jägermeister under västen. Mycket riktigt. Som en klocka. Där var din vita tröja. Där var du på det vanliga stället. Men du var inte ensam. Jag var inte med dig utan någon annan var där. Jag frös där på bryggan trots den ljumma sommaren. Där var en man i vit tröja. En främling Och han hade sällskap av en kvinna hon aldrig sett tidigare. Nu bär hon kajaken med dig. Samma kajak som jag alldeles nyss gav dig och bar med dig. De här kan inte vara du, det är omöjligt. Vem är du egentligen vill jag skrika över bukten. Har jag verkligen känt honom, den där långa mannen i vit t

Jag har mycket att säga om stress. Det är så med det mesta, allt har sin motvikt. Stress är något nödvändigt, något vi måste känna om vi skall överleva i denna djungel. Det kan också slå slint i signalsystemet. Om stress blir en vardagslig känsla som är där utan uppenbar anledning, då äts man lätt upp inifrån. Stoppa i tid. Det kommer mer om stress.........

Vaknade klockan 6. Flugor! Nu är det 5:e morgonen i rad som jag blir väckt av dessa svarta, närgångna småjävlar. Vem har programmerat dem? Inte nog med det. Juli är en varm, avspänd månad, för många av oss. För andra är det desto mer intensivt. En stycke bort går det en hop kvigor. För ett par veckor sedan började det bröla i hagen, tja, råma om man så vill. Det var inte bara en eller två gånger om dan. Nej, första veckan brölade det oavbrutet, gärna också tidiga morgnar. Mellan några träd råkade min snart 12-åriga dotter få syn på två, som hon sa, -"kor ovanpå varandra" - "Fyy, så äckligt"! var hennes kommentar när vi krasst konstaterat att det var tjuren som hängde där ovanpå den lilla, lilla kossan. Vi fick vänja oss vid råmandet och min dotter förträngde nog vad det stod för. Häromdagen gick min vandringstur åt brölhållet. Kanske 20 stycken rena, vackra kvigor betade lugnt och förnöjt av det torra gräset. Där gick en jättestor kviga, med ett enormt huvud. Eller.

En blogg. Min ventil eller något? Här kan jag härja fritt och häva ur mig om allt och ingenting. Varför har jag ett sådant behov av att förklara och berätta??? Här har varken hämningar eller rädslor tillträde, här skall inte sparas på vare sig krut eller tårar, det blir vad stunden och dagen kräver av mig - och er! Kom gärna med inlägg och synpunkter, låt er inte hämmas eller skrämmas. Välkomna till min spy- och glädje-blogg eller kanske min sorge- och återhämtningsblogg. Whatever.... Jag börjar med en historisk återblick från nuet, i dag. Paradoxer, jag älskar paradoxer, tings motpol och kontraster. Vem är då jag? Kanske jag framträder i mitt sanna jag framöver. Det är det enda som inte får blottläggas för ögonblicket. Det är söndagen den 23 juli 2006. För exakt 633 år sedan avled den heliga Birgitta i Rom och för 95 år sedan eldhärjades Lycksele. I dag fortsätter Israel att anfalla Libanon, Saddam Hussein hungerstrejkar i sitt fängelse och det är varmt i Sverige. Skåne är luftfuktigh