Nikes Rum

Eftersom jag ändå "kommer ut" ur tja, inte garderoben kanske men ur byrålådan (där mina gamla dagböcker alltid legat) så får jag korrigera en sak från det förra inlägget. Jag vet faktiskt hur en panikångestattack känns. Jag har haft två. Första gången trodde jag att det var för att jag slarvat med lunchen som jag blev så yr och konstig i huvudet. Jag körde bil, liggande, hem från stan. La mig i sängen och gick inte längre än till köket på nästan två veckor. Alla ljud var för höga, ljuset alldeles för skarpt och huvudet helt tomt. Åkte till ICA iförd stora solglasögon och fetvadd i öronen. Sen kom jag upp och vidare. Allt blev bättre och bättre och efter en tid förstod jag vad som hände och jag förstod varför. Det var bra. Nu skulle allt bli bra. Duktig som jag är tog jag tag i problemet. Jag hade ju kunskap och koll. Jag stressade med att bli bra igen. Kan ju inte sitta där och mesa, måste sköta mig och fort bli produktiv och duglig igen. Trenden vände. Jag fick migrän och hj