Hundarna

När jag växte upp var det alltid fullt med hundar överallt. Som vuxen har jag dragit mig för att skaffa en egen. Någon som undrar varför??

Jular kommer jular går

Till J

Uppställning hos mormor i Bromma.

Så här mer än 40 år senare var det för väl att man den gången tvingade barnen att posera.....

Är det någon som har den hemska lampan i dag????

Liljevalchssoffan in my dreams

I dag kom jag på vilken soffa jag vill ha. Råkade provsitta i ett skönt hem inte så långt bort.

Wow!! 140 djup! Ett soffhav!

Ja, men sååå dyr kan den väl inte vara?

Hm, jasså.... bara 89500 kr. En piss i missisippi !

IKEA, pleeease!!!

Inte så knäppt och knuten

Jag är en sån som aldrig är helt knäppt och knuten. Det finns människor som alltid knäpper kappan, ända upp i halsen, innan de går utanför dörren. De knyter omsorgsfullt sjalen i halsen, trär på sig mössan och handskarna. Ordentligt. Tar handväskan, där allt finns med och ligger på sin plats. Stövletterna klapprar rytmiskt mot trottoarens asfalt. Effektivt. Effektiva människor som klär sig effektivt innan de går ut. Ordentligt.

Sån är inte jag.

Jag öppnar dörren samtidigt som jag hänger på mig kappan och drar till mig handväskan, modell större. Förhoppningsvis är allt med. Jag låser i allafall dörren. På väg mot bilen dyker jag ner i väskan för att leta efter bilnycklarna. Halsduken glider av och ner mot marken, om jag hittar vantarna får jag ta dem i munnen så jag får händerna fria till letandet efter nycklar. De smakar får och hall. Antagligen inga bilnycklar. Tillbaka till huset, samtidigt som jag letar efter husnyckeln i det stora svarta hålet. Jag kallar den så, min väska. (Varför kan ingen människa uppfinna en stor handväska med inbyggda strålkastare?) Hittar husnyckeln och drar upp den tillsammans med glasögonen som åker ur och ner på trappan. Svär så jag tappar vantarna. In i huset, irrar från rum till rum efter bilnyckeln. Hittar dem i tvättstugan.. Ja visst ja, jag var ju på väg ut när jag kom på att jag skulle sätta igång en maskin innan jag åkte hemifrån. Så, ut igen. Den här gången kommer jag ända till bilen innan jag kommer på att jag lagt vantarna någonstans.

Jag går sällan med helt knäppt kappa samtidigt som jag har vantar/handskar på bägge händerna, halsduk ordentligt i halsen och mössa på plats samt väskan rejält placerad på axeln. Allt är sällan så ordnat att jag kan gå där och bara se på min omgivning utan att det ska skava någonstans eller att något ramlar ner, halkar på sniskan eller måste ändras. För att inte tala om när jag försöker ringa eller SMS:a samtidigt och då måste jag ju rota i det svarta hålet efter ett par glasögon också !

Godkväll

Veva med armarna

Han stönade irriterat åt min "överbeskyddande" önskan när jag bad honom skicka ett SMS efter konserten, när allt var klart och han åter var i trygghet i L:s lägenhet.

Jag sov. Då ringer telefonen och en speedad son sjunger/skriker ut sin extas! - Det var det HÄFTIGASTE jag varit med om. SÅÅÅÅ BRA! Man kunde inte sluta hoppa och veva med armarna. SKITBRA! Hej då !

Jag hade sannolikt vevat med armarna i ett försök att värja mig jag........

http://www.youtube.com/watch?v=O1FkbvGl-IU

"Göteborg är Sveriges lugnaste stad, fattaru ?"

15-åringen ringer från Göteborg. Kompisen gapar i bakgrunden.

- Alltså, vi hamnat mitt i värsta gängkriget! De är överallt, kommer från höger och vänster! De har vaaapen! HJÄLP! Vi kommer aldrig klara det här!

Jag: VA!!?? VAR ÄR NI? VAR ÄR LOTTA??? (kompisens 23-åriga syster som killarna skall sova över hos)

Sonen: JAG VET INTE! VI HAR BLIVIT ERBJUDNA HEROIN, TROR VI SKALL NAPPA!!

Jag: (kippar efter luft)

Sonen och kompisen i luren: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Ta´re lugnt! Göteborg är hur lugnt som helst. Nu är vi p v till Lotta! Hahahaha och PANG på med luren.

--------

18.30 börjar konserten. "IN FLAMES!"

Varför känner jag mig ibland som rena stenåldersmänniskan?