Fortsätt till huvudinnehåll

Varför inte?

Tänker att himmel, vad jag håller på...

Blir trött på mig själv ibland..Just nu vill jag ta semester från mig själv. Bli någon annan.


Vem? Tja, någon med pengar, frihet och som har ett vackert hus i Spanien som jag kan bo i ett par månader.

Bodil Malmsten gjorde något jag skulle kunna göra i morgon. Hon packade bilen och drog söderut utan att veta vart hon skulle. Hon hamnade i Frankrike och hittade hem! Det är tufft, men hon är lite för tuff kanske.

Hon skriver att alla kan göra det hon gjorde. Sälja allt och bara dra.. Easy om man bara har sig själv att ta hänsyn till.

Skulle jag stoppa in min tonåring och hans långbenta snart 12-åriga syster i vår ultralilla Toyota Starlet, vinka hej då och dra ut på autobahn mot okänt mål.
Vad skulle hända? Skulle skolan polisanmäla mig för att jag tagit barnen ur skolan utan att meddela var de skulle ämna fortsätta sin skolgång?
Skulle deras helige far anmäla att jag fört dem ur landet, inte av intresse för barnen, utan som ett led i hans pikanta försök att få mig mindre värd som förälder.

Har ni inte läst´mina tidigare inlägg om pappor som aldrig brytt sig och som får krupp när frågan om pengar dyker upp? Gör det!

Vi struntar i vad andra tycker. Vi skaffar ett takräcke och vi tar med katten, Moses. Han heter så därför att han
1) Har ett M mitt i pannan.
2) Hittades i en korg på trappan till Livets Ords kyrka i Gävle för 6,5 år sedan.
3) Han blev (nästan) mos när jag och barnen körde över honom för några år sedan. Han släpade hela bakbenet efter sig men efter operation och konvalescens och en nota på 6000 kr (Försäkra era djur!!) så var han hel och fin igen. Han blev bara nästan MOSad.

Från början hette han Sofia Gevalia. Vi upptäckte strax före olyckan att Sofia hade snopp. Åtminstone trodde vi att det var en sådan. Har aldrig haft katt och den såg så liten ut. Grannen veterinären bekräftade och Sofia fick byta namn och halsband. det gick inte längre med ett rååsa, -"han är väl ingen bög heller", sa min då 8-årige son!!!

Vi drar alltså. Tar färjan, glider in på autobahn, in i Frankrike. Stannar ofta, äter och dricker gott. Tar småvägarna upp i Provance. Glider ner mot medelhavskusten. Fortsätter in i Spanien. Stannar hos en chiropraktor för att räta ut oss, landar i .... Nerja ! Hyr ett hus, blir erbjuden ett fantastiskt jobb och detta kapitel får ett varmt och lyckligt slut.

Klart.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....