Fortsätt till huvudinnehåll

Vill man bli fin får man väl dricka vin.....då!

Okej, vad skall jag nu ha på mig när jag skall ut och parta till helgen?

En snabb inspektion i garderoben men...

JAG HAR FAKTISKT INGA KLÄDER! Jag lovar, på riktigt! Jag ser 15 år gamla bal- och cocktailklänningar, dräkter och kostymer...."snygga" kläder. Jag ser gammalt mög.

Jag kan inte, vill inte ha någonting av det där längre. Allt är fel och varför hänger det här kvar i garderoben?

Måste ut och shoppa! Varför inte unna mig något riktigt fint som jag hemskt gärna vill ha. Få se, vad vill jag ha? Jo, jag skall ta mig tusan köpa en Odd Molly grej. Så där chict bohemisk, så vill jag vara. Snygga jeans, DEN tunikan från OM och sjyssta stövlar. Odd Molly ser ut som jag känner mig. Dessutom passar det säkert en långbent människa som jag?

Jaha. Trodde jag. Inte ens Odd Molly funkar och kostar det så skall det vara perfekt. Kom på mig själv med att stå där framför spegeln och som vanligt tänka att "om jag tar in den lite här och sätter på band som jag knyter bak så blir den nog bra".......

De flesta riktigt snygga kläder är för små nätta människor. Jag är inte en sådan med mina 183 cm. Vissa märken tycks gjorda för pygméer. Men vi svenskor är inte några pygméer! Jag blir så trött! Skit också. I Odd Mollys chica blusar såg jag ut som en uppumpad bystdrottning i en urvuxen blus! För att kunna knyta knytet under bysten måste jag pusha upp mig så jag får svårt att andas. Det är inte kul.

Jag vill inte ha tuttar! Allt sitter åt och klämmer över bysten. När jag ibland frågar efter tilltryckningtsbehåar får jag sneda leenden från expediterna och jag ser att de tänker att "hon fattar ju inte något" Men jag menar det. Ingenting sitter snyggt och det är inte jag att gå med bröst upptryckta till käkbenet eller att låta behagen ramla omkring i urringningar som når till naveln.

HUR kan man göra bröstförstoringar???

Jag erkänner. Jag har ingen koll längre. Kan inte klä mig. Hittar ingenting. Vet ingenting om kläder eller mode. Skall man kanske ha axelvaddar nu igen? Har jag missuppfattat något eller kan jag rota fram mina vida 70-talsjeans ur garderobens botten? Hur är det med linningen, skall det fortfarande vara lågt eller skyhögt?

Sen har lilla jag 42 i skostorlek. Jaha, hur kul är det på en skala mellan 1-10 när man råkar gilla skor? Jag går aldrig in på de där vanligaste skokedjorna, för det är lika med noll. Jag kan handla skor till ockerpriser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ellers blir det ingenting.

Så vad gör man då, när man inte kan shoppa loss i någon lokal trevlig skobutik? Jo, man går till väninna N:s tapetserareverkstad! Där har jag hjälpligt sytt i en ny dragkedja i mina gamla snörstövlar, för att ha något att ha på fötterna på lördag häpp! Det blev grå tråd men med lite skokräm över blev det såå okej.

Yeah, så KUL DÅ!!

Men va fan. Jag sparade i allafall några tusen på att inte köpa en O.M-tunika och ett par nya stövlar i dag! Tröstar mig med det och med att jag väl får ta någon av de gamla trasorna i garderoben i alla fall på lördag. Alternativet kan vara att åka ner på "Knuts Herrkläder" och köpa en ny skjorta då.

Kommentarer

Unknown sa…
Å så skönt det blir när du inte känner dig utklädd till någon annan. Det är alltid bäst me de säkra korten vi pratade om och framför allt SKÖNA skor.
Kram å godnatt!
N
Nike sa…
Allra bäst blir det i så fall med mysdräkten i grå plysch! Sport-bh. Borde funka tillsammans med stövlarna..
Anonym sa…
Åh, jag känner igen det. (178 cm) Omlott och avskärningar är för dem under 170, vi som är längre får sömmarna på helt fel ställe. Och ser dessutom gravid ut. För att inte tala om de där korta byxorna med clownvarning för den med långa ben och stora fötter.
Men du, det finns ett ställe på åsen, skylten visar skoateljé, som är räddningen för stora kvinnofötter. Kostar en slant men håller desto längre.
Systeryster
Nike sa…
Jag glömde berätta om hur det känns att vara 50 och se gravid ut!!!

Jag vet precis var det där stället ligger. Har fått känslan av att det är något skogstroll som sitter och handsyr tv-tofflor och kanske trädgårdsskor! Fel alltså. Skall spana in.....
Anonym sa…
Det finns många pygmeer, som tycker att alla kläder är gjorda för de långa. Men kanske då för de kring 1,70. Britta
Anonym sa…
Omlott och avskärningar fungerar inte bättre om man är under 170, det har inte ett dugg med kroppslängden att göra utan mer med formen. Väldigt lite av det mode som gällt ett tag nu fungerar om man har bara någorlunda stor byst. Avskärningarna hamnar fel, antingen måste man som du säger pusha upp onaturligt och obekvämt högt eller så hamnar sömmen mitt på. Råkar avskärningen för en gångs skulle vara lite längre ned blir bysten mer exponerad än de flesta av oss önskar. Omlott glipar i de allra flesta fall isär för mycket.

Odd Molly fungerar precis som de flesta andra kläder helt enkelt bäst på dem som har liten byst.
Anonym sa…
Oj, en till som har noll koll. Jag vet inte ens längre vad olika klädesplagg heter. Skriver om det lite nu på min blogg apropå inköp av vindoverall (ja, eller vad det heter?).

Jag vandrar också tomhänt hem från shopping när det gäller vanliga kläder nu. På en knotig kärring så passar inte det här gravida modet med stora mönster.

Men det jag köper just nu är tunna koftor. Det finns det en hel del av, fanns i alla fall för någon månad sedan. Och så har jag snöat inne på Fossils smycken, stora blanka saker.

Lycka till! Jag har tyvärr inga råd att komma med. Famlar också i mörker. Bara medkänsla.
Nike sa…
Vi borde kunna upprätta en rätt kul, gemensam modeblogg. Bilder från provhytten, på oss vanliga och ovanliga människor i butikernas brokiga utbud! (Man kan ju alltid hugga av huvet.....)
Anonym sa…
Har just återkommit, tomhänt, efter en jakt på ny jacka av lite vårligare slag. Hur jackor och kappor ser ut i vår är värt ett kapitel för sig... Tur det finns luvtröjor...
Systeryster

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus