Reseliens

Reseliens.

Mitt nya ord. Jag tycker att det är så bra. Med ordet reseliens har jag vid några tillfällen faktiskt kunnat förklara vad jag lider av. Människan jag förklarar för har faktiskt lyft blicken från kaffet och slutat guppa med knät upp och ner. Hon skulle aldrig fråga hur jag har det eller hur jag mår av rädsla att jag skall svara någonting annat än - Jo tack, bara bra!

Reseliens. Jag hörde ordet för bara några veckor sedan. Miljöforskaren förklarade för journalisten på TV att i dag forskas det inte bara på det som orsakar skada i naturen; utsläppen, växthusgaserna, skövlingen av regnskogen och så vidare. I dag forskas det lika mycket på naturens förmåga att anpassa sig och faktiskt klara av de påfrestningarna den utsätts för.

Vår jord har under lång tid anpassat sig, parerat undan de värsta påhoppen, absorberat mängder med gifter och omformat sig för att överleva, förbli så intakt som möjligt.

Med tiden har det tärt på jordens krafter och med tiden har det här överlevnadsbeteendet inte varit lika självklart. Jorden är uttröttad. I dag ser man att naturen inte längre orkar med de påfrestningar den utsätts för. Den håller på att kollapsa helt enkelt. I allt för lång tid har jorden och dess natur kämpat och stått emot. Det man i dag ser är att den inte klarar det längre.

Man talar här om ekologisk reseliens. Det betyder alltså naturens förmåga att anpassa sig och omforma sig efter de påfrestningar den utsätts för.

Ibland talar man också om social reseliens. Här handlar det om människors förmåga att anpassa sig efter de påfrestningar de utsätts för vid till exempel en naturkatastrof, miljöförstöring, epidemier av olika slag eller i en krigssituation. Det går bra ett tag men allt sämre ju längre man tär på dess krafter och tar av dess energi.

Jag har det inte så bra med min egen reseliens. Man kan säga att efter lång tids slit, efter återkommande stora påfrestningar var jag inte i så gott skick att bli heltidsarbetande, ensamstående tvåbarnsmamma till två skolbarn. Ekonomin och oron fick mig att jobba extra. Det höll inte och jag blev sjuk. Jag kollapsade helt enkelt och då skall man veta att jag också varit odödlig, superkvinna och framför allt haft en jädra reseliens. Jag trodde nog själv ibland att jag var som en gås där allt jobbigt bara pärlade av mig. Så var det naturligtvis inte......

Det tar tid att bygga upp sig igen. Det kommer det att göra för mig och det kommer det att göra för vår jord. Det krävs omedelbar förändring och det måste göras något nu. För min egen del tvingas jag inse att det här tar tid, jag får tänka om, lära om, lägga ut en ny kurs. För naturens och miljöns skull krävs det krafttag prompt. Det räcker inte längre med att några fler köper miljöbilar eller solpaneler. Det krävs dramatiska förändringar i vårt beteende och hur skall det gå till när vi inte ens kan enas kring var vissa länders gränser skall gå eller behandla varandra respektfullt oavsett vilken gud vi tror på.

Det går inte att komma ifrån. Allt hänger samman och är en enhet. Vi lever inte i en harmonisk och trygg natur längre. Vi lever inte i en trygg och harmonisk social miljö heller. Ångesten är på väg att bli vår nya stora folksjukdom eller åtminstone är det ett stort rop på hjälp, att vi inte har det så bra med vår reseliens längre.