Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel.
I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt.
I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också.
Grabben....gå och köp en napp eller nåt.
Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga. Det är rätt.
Under sjuksköterskorna befinner sig undersköterskorna. De ligger många gånger på samma lönenivå som sjuksköterskorna. En erfaren undersköterska kan ha mer i lön än en nyutbildad sjuksköterska. Sen spelar det ingen roll om denna nya sjuksköterska tidigare varit undersköterska med många års erfarenhet = Hål i huvet nummer 1.
Hål i huvet nummer 2: Sjuksköterskorna har först gått gymnasiet. De har minst 3 års högskoleutbildning/akademisk utbildning. Med specialistkompetens 4-4,5 år.
För att bli undersköterska kan man ha gått en vårdinriktad gymnasielinje eller gått en separat 1-årig utbildning i Kom Vux regi.
Hur var det? Skulle inte utbildning löna sig? Hur var det nu med studieskulderna och utrymmet för att betala tillbaka sitt lån?
Det är ett tragiskt faktum att sjuksköterskor än i dag är rejält underbetalda! De/Vi måste få en anständig löneförhöjning. Det måste börja med inställningen, med synen på vad arbete inom vården är värt. Det måste också lyftas fram att sjuksköterskeyrket innebär ett enormt ansvar, ofta under stor stress. Det måste helt enkelt vara värt någonting att lägga mer än 4 års akademiska studier på ett vårdyrke.
Det finns de som menar att det inte finns någon yrkesgrupp som haft en större löneutveckling än sjuksköterskorna och att det inte är deras tur nu. Det är både rätt och fel. I mitten av 90-talet fick lönerna ett visst uppsving men då skall man vet att de låg extremt lågt innan dess. När jag började som barnmorska på KS i Solna i januari 1991 fick jag cirka 9000 kr/månad för ett heltidsarbete. När jag slutade på KS hade lönen gått upp till 14000. I dag, 18 år senare har jag 24000 kr/månad, vilket inte är en hög lön.
När jag för några månader sedan förhörde mig om en timanställning som sjuksköterska i den kommun jag bor, blev jag erbjuden 22000. När jag vikarierade som distriktssköterska 2002 hade jag 21000. Men hallå!
Jag backade faktiskt och tänkte om. Började inte jobba på kommunen. Det var min egen lilla protest. Jag kör hellre vidare i min lilla firma och sysslar med andra saker än de jag skulle sysslat med som anställd barnmorska. Lönen, speciellt i förhållande till det arbete jag utför, är definitivt en orsak.
Något är fel. Jag känner mig kränkt. Att inte min utbildning, mitt yrkeskunnande och min mångåriga erfarenhet värderas högre gör mig sorgsen och arg. Lön, en anständig lön i förhållande till grad av utbildning, ansvar o.s.v. är det bästa sättet att höja statusen för hela yrkesgruppen på.
Problemet är att vi inte har så många arbetsgivare att välja på. Problemet är att den största delen sjuksköterskor och barnmorskor är kvinnor. Man kan göra som man vill med oss, vi slutar i alla fall inte för vi har ingen annan arbetsgivare att gå till. Det är som det är, sjuksköterkeyrket har alltid betraktats som ett kvinnoyrke och därmed finns det en tradition att betala oss uselt. Dessutom tycks man i vissa läger fortfarande tro att vi är någon slags sekreterare till läkarna, vilket är helt åt skogen fel. Vi har en egen proffession.
Det här är nog det svåraste av allt. Att förändra inställningen till detta viktiga och kompetenskrävande yrke och sedan markera förändringen genom högre lön, i pengar, vilket är det enda sättet. Det gör man i så fall på bekostnad och i jämförelse med andra yrken och det är det som är det svåra.
Men i sjuksköterskornas fall, och jag är inte bara partiskt, måste det vara ganska självklart att något måste göras. Strejken är ett sätt. Hela tiden hör man om samhällsriskerna, om cancersjuka som inte blir opererade och om akutmottagningar som stängs. Skall sjuksköterskorna skämmas alltså? Nej, jag tror inte det. Tyvärr är det här vad som krävs för att människor skall reagera och börja förstå vad sjuksköterkseyrket handlar om. Det är värt respekt och bör betalas med en rimlig lön. Till syvende och sist tror jag att alla, alla håller med. När det kommer till kritan är det här viktigare och mer angeläget än konstruktioner av maskiner, aktuell bolåneränta eller statisktiska undersökningar och beräkningar eller juridisk rådgivning, för att nämna några andra respekterade brancher.
Förr eller senare kommer alla på något sätt i kontakt med oss inom vården och många gånger handlar det om liv och död. Barnafödande, sjukdom, kriser, operationer, vård i livets slutskede, daglig dialys för att över huvud taget kunna leva vidare är bara några exempel. Det kan vara oss själva eller någon av våra kära, närstående som drabbas, i dag eller i morgon. Det här är bara en bråkdel av vad det handlar om.
Om man nu jämför med andra yrkesgrupper inom sjukvården kan det inte kännas som ett problem. Bara rättvisa. Vad gäller undersköterskorna som också gör ett oerhört viktigt arbete, har de också som alla andra möjlighet att ta studielån och studera ytterligare 4 år till sjuksköterska. Men då måste det löna sig och det måste synas i lönekuvertet framför allt.
I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt.
I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också.
Grabben....gå och köp en napp eller nåt.
Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga. Det är rätt.
Under sjuksköterskorna befinner sig undersköterskorna. De ligger många gånger på samma lönenivå som sjuksköterskorna. En erfaren undersköterska kan ha mer i lön än en nyutbildad sjuksköterska. Sen spelar det ingen roll om denna nya sjuksköterska tidigare varit undersköterska med många års erfarenhet = Hål i huvet nummer 1.
Hål i huvet nummer 2: Sjuksköterskorna har först gått gymnasiet. De har minst 3 års högskoleutbildning/akademisk utbildning. Med specialistkompetens 4-4,5 år.
För att bli undersköterska kan man ha gått en vårdinriktad gymnasielinje eller gått en separat 1-årig utbildning i Kom Vux regi.
Hur var det? Skulle inte utbildning löna sig? Hur var det nu med studieskulderna och utrymmet för att betala tillbaka sitt lån?
Det är ett tragiskt faktum att sjuksköterskor än i dag är rejält underbetalda! De/Vi måste få en anständig löneförhöjning. Det måste börja med inställningen, med synen på vad arbete inom vården är värt. Det måste också lyftas fram att sjuksköterskeyrket innebär ett enormt ansvar, ofta under stor stress. Det måste helt enkelt vara värt någonting att lägga mer än 4 års akademiska studier på ett vårdyrke.
Det finns de som menar att det inte finns någon yrkesgrupp som haft en större löneutveckling än sjuksköterskorna och att det inte är deras tur nu. Det är både rätt och fel. I mitten av 90-talet fick lönerna ett visst uppsving men då skall man vet att de låg extremt lågt innan dess. När jag började som barnmorska på KS i Solna i januari 1991 fick jag cirka 9000 kr/månad för ett heltidsarbete. När jag slutade på KS hade lönen gått upp till 14000. I dag, 18 år senare har jag 24000 kr/månad, vilket inte är en hög lön.
När jag för några månader sedan förhörde mig om en timanställning som sjuksköterska i den kommun jag bor, blev jag erbjuden 22000. När jag vikarierade som distriktssköterska 2002 hade jag 21000. Men hallå!
Jag backade faktiskt och tänkte om. Började inte jobba på kommunen. Det var min egen lilla protest. Jag kör hellre vidare i min lilla firma och sysslar med andra saker än de jag skulle sysslat med som anställd barnmorska. Lönen, speciellt i förhållande till det arbete jag utför, är definitivt en orsak.
Något är fel. Jag känner mig kränkt. Att inte min utbildning, mitt yrkeskunnande och min mångåriga erfarenhet värderas högre gör mig sorgsen och arg. Lön, en anständig lön i förhållande till grad av utbildning, ansvar o.s.v. är det bästa sättet att höja statusen för hela yrkesgruppen på.
Problemet är att vi inte har så många arbetsgivare att välja på. Problemet är att den största delen sjuksköterskor och barnmorskor är kvinnor. Man kan göra som man vill med oss, vi slutar i alla fall inte för vi har ingen annan arbetsgivare att gå till. Det är som det är, sjuksköterkeyrket har alltid betraktats som ett kvinnoyrke och därmed finns det en tradition att betala oss uselt. Dessutom tycks man i vissa läger fortfarande tro att vi är någon slags sekreterare till läkarna, vilket är helt åt skogen fel. Vi har en egen proffession.
Det här är nog det svåraste av allt. Att förändra inställningen till detta viktiga och kompetenskrävande yrke och sedan markera förändringen genom högre lön, i pengar, vilket är det enda sättet. Det gör man i så fall på bekostnad och i jämförelse med andra yrken och det är det som är det svåra.
Men i sjuksköterskornas fall, och jag är inte bara partiskt, måste det vara ganska självklart att något måste göras. Strejken är ett sätt. Hela tiden hör man om samhällsriskerna, om cancersjuka som inte blir opererade och om akutmottagningar som stängs. Skall sjuksköterskorna skämmas alltså? Nej, jag tror inte det. Tyvärr är det här vad som krävs för att människor skall reagera och börja förstå vad sjuksköterkseyrket handlar om. Det är värt respekt och bör betalas med en rimlig lön. Till syvende och sist tror jag att alla, alla håller med. När det kommer till kritan är det här viktigare och mer angeläget än konstruktioner av maskiner, aktuell bolåneränta eller statisktiska undersökningar och beräkningar eller juridisk rådgivning, för att nämna några andra respekterade brancher.
Förr eller senare kommer alla på något sätt i kontakt med oss inom vården och många gånger handlar det om liv och död. Barnafödande, sjukdom, kriser, operationer, vård i livets slutskede, daglig dialys för att över huvud taget kunna leva vidare är bara några exempel. Det kan vara oss själva eller någon av våra kära, närstående som drabbas, i dag eller i morgon. Det här är bara en bråkdel av vad det handlar om.
Om man nu jämför med andra yrkesgrupper inom sjukvården kan det inte kännas som ett problem. Bara rättvisa. Vad gäller undersköterskorna som också gör ett oerhört viktigt arbete, har de också som alla andra möjlighet att ta studielån och studera ytterligare 4 år till sjuksköterska. Men då måste det löna sig och det måste synas i lönekuvertet framför allt.
Kommentarer
Systeryster
Iofs såg jag en liknande inställning under min korta tid på TV. Vi journalister anställdes under beteckningen "fria producenter". I det fria ingick oreglerad arbetstid, ingen rätt att ta lunchrast just mitt på dagen, ingen övertidsersättning men skyldighet att ställa upp när arbete beordrades. Man jobbade som reporter nästan alltid i team med fotograf, ljud och elektriker. Fotograferna kunde ibland ha liknande fria arbetsförhållanden, men ljud och ljus hade reglerade arbetstider, avtalsstadgad rätt till fika- och lunchrast och övertid måste beordras lång tid i förväg. Varje jobb blev ett under av omständlighet när man tvingades sitta och trumma med fingrarna på nåt lunchställe halvvägs till den plats där det satt en person och väntade som man hade lyckats boka in för intervju. Leta upp en telefonautmat och försöka ringa. "Sorry, vi blir en timma sena för teamet måste ha lunchrast". Där var man med i samma fack! SIF tror jag. Orsaken stod att finna i den gamla maoistiska överklassvänsterns beundran för de riktiga arbetarna... Jag tror det där har förändrats en del!
Här skriver jag en lång och genomtänkt kommentar och så går den inte att publicera!!! Bara försvinner. Jag återkommer vid senare tillfälle.
Det är intressant hur man av någon slags tradition eller ovana delar in vissa yrkeskårer i färdigstöpta formar. Men nu är vi i 2000-talet och det är dags att modernisera ett och annat gammalt förlegat beteende och synsätt.
Inga: Man blir galen!
Jag föreläser i retorik!
Byggnadsarbetare
Jag har fortfarande strax under 200 000 kr i studieskulder. Dessutom, det sjuksköterskeutbildningen står för, tar man inte bara reda på genom att låna ett par böcker på biblioteket.
Tror i ärlighetens namn inte att du vill bli sövd av en syrra som på sin fritid läst sig till hur man söver en patient.
Det finns en mening med att legitimera vissa yrkesgrupper som har ansvarsfulla och viktiga arbeten.
Hur normalt begåvad är du som inte kan tänkta lite längre??
Menar du allvar med dina kommentarer handlar det nog bara om att du i själva verket är en outbildad, avundsjuk människa utan kraft, begåvning nog och mod att utbilda dig.
Om du nu är byggnadsarbetare. Skulle du kunna tänka dig att anlita mig? Slå på spikar med en hammare kan väl vem som helst. jag är tämligen händig, att bygga ett hus kan ju inte vara någon konst..egentligen? Jag kan rita hus också och säkert få till en byggnad av något slag. Men frågan är om det håller för en storm eller inte faller ihop när övervåningen möbleras??
Vi kan ju byta jobb en dag eller två och det är mer sannolikt att jag får hoppa in för dig än att du får hoppa in för mig. Vet du hur man löser armar vid en sätesförlossning kan kanske saken diskuteras.
I am not your baby dear.