Nu har jag gjort mina solhälsningar. 6 st. Det räcker, en söndagsmorgon, för att få igång kroppen och förbereda mig mentalt inför fortsättningen. Eftersom jag nästan alltid vaknar med ett brus av "måsten" och "rädsla att inte hinna" i skallen, funkar lite yoga för att stänga av för att sedan, mer konstruktivt, slå på strömbrytaren igen. Yoga. Någongång runt 1983 anmälde jag mig till min första yogakurs. Centret var beläget i en lägenhet på Sveavägen. Jag tog trapporna upp och möttes i dörren av en mager man med långt, blont och lockigt hår. Han var klädd i orange plyschkläder; tröja och byxor och tassade barfota före mig in i ett nästan helt nedsläckt rum. Vi var ungefär 15 personer. Lektion nummer 1 började med att vi uppmanades lägga oss ner på rygg. Med händerna över magen skulle vi så föreställa oss vår egen födelse. Jaha. Efter 10 minuter när alla fötts till denna jord skulle vi dra upp fötterna mot låren i lotusställning. Men inte nog med det. Vi skulle gå upp
Stundtals med glasögonen på, andra gånger med fel glasögon, ofta med inga alls. Ibland med vidvinkelperspektiv, andra gånger ett smalt tunnelseende. Vissa dagar bara för min skrivklådas skull.