Whitney Houston. Väntan är över. Hon kom aldrig tillbaka. Hon gick bort. Det är alltid oerhört tragiskt när en människa dör innan hon hunnit bli gammal. Det är extra sorgligt att en så fantastiskt begåvad och vacker människa inte klarade av att leva, vårda både sig själv och sin begåvning. MTV på 80-talet. Whitney var överallt. Hennes starka och magnetiska röst gick inte att ta miste på. Vi gick på disco i overaller. På min ena kragsnibb blinkade en liten röd discolampa. Cowboyboots. Singapore sling eller Gröna hissen. Och alltid Whitney Houston!
Stundtals med glasögonen på, andra gånger med fel glasögon, ofta med inga alls. Ibland med vidvinkelperspektiv, andra gånger ett smalt tunnelseende. Vissa dagar bara för min skrivklådas skull.