lördag, oktober 09, 2010

By the way - life is rather good

Eftersom jag alltid varit en jäkel på att bry mig om vad andra tycker om mig....ja, ni vet..."Duktiga Annika-syndromet"+ "Storasystersyndromet" + + + + så har det också följt mig in i mitt bloggliv.

Nog nu. Det räcker faktiskt. Jag behöver inte förklara mig för någon....inte heller försvara mig.

Ändå kommer här en förklaring.....OM jag nu skulle uppfattas som en gnällig jäkel...för det är jag inte...bara lite ...ibland. Men det har jag rätt till, vill du inte lyssna så tryck på knappen...

Ja, jag har fått en diagnos.
Nej, jag är inte psykiskt instabil
Nej, inte heller deprimerad
Nej, jag går inte och känner efter varje dag
Jo, jag tycker om att vara frisk
Ja, jag har alltid, fram till jag blev sjuk, varit frisk
Jo, jag har alltid tränat
Ja, jag har alltid varit mån om vad jag ätit m.m. och skött mig tämligen hyfsat bra
Nej, jag har inte någon ärftlig belastning så vitt jag vet
Jo, jag tycker om att orka
Ja, jag tycker om att jobba
Ja, jag är van vid att orka, att kunna hålla i gång
Nej, jag har inte vant mig än
Nej, jag har ingen bra plan
Men JO, jag är optimistisk
Och JA, jag skall bli bättre och bra....

Även om jag inte blir precis som innan. Men vad då, så är livet. Livet är föränderligt, det är aldrig statiskt och står still.

Om jag inte orkar lika mycket som tidigare så får jag väl helt enkelt lära mig hur mycket jag orkar och anpassa mig till det.

Jag skall härmed sluta slita så...

Om jag nu inte får lika mycket uträttat som tidigare så är det också okej. Det får ta tid helt enkelt...

Jag skall härmed sluta ställa stora krav på mig själv....

Jag har (troligen eftersom riktigt alla alternativa diagnoser ännu inte är uteslutna) ME

För den som vill veta vad Myalgisk encephalomyelit är, läs på www.rme.nu

Jag har haft symptom i 7 år, från och till. Det finns mycket att säga. Efter att ha blivit utredd på Gottfrieskliniken i Mölndal har jag alltså fått diagnosen ME/CFS. Det är en kronisk, immunologisk sjukdom. I mitt fall troligen utlöst av en borreliainfektion parallellt med en stressreaktion för några år sedan.

Så är det. Bättre att veta än att leva i förvirrad ovisshet. Skönt att få en förklaring till varför jag bara kan göra en sak om dagen. Varför jag inte ens kan åka till Malmö över en dag utan att bli sjuk. Varför jag inte har något liv efter jobbet. Varför mina helger är så dimmiga, värkande och trötta, trötta. Nu har jag åtminstone något att förhålla mig till. Det är bra.


Inga kommentarer: