fredag, september 18, 2009

Och....vad hände SEN? Jo, hon lullar fortfarande omkring i sin gröna boforsoverall på all ledig tid vill säga. Det fula huset har fått nytt snyggt tak. Det kostar en förmögenhet och syns knappt men ändå är jag så nöjd. Har haft dagar när jag snöat in på hängrännor, andra dagar på vindskivor eller kanske....skorstensplåten! Kollat andra hus, jämfört, bytt och härjat med hantverkare som stundom säkert kliat sig i pallet. - Måste människan ha silverrännor? - Vad är det för fel på svart?? NICKE, svaart är snyyygt! Svart är snygggt till tegel!!
Ja men jag vill inte ha teglet heller. Dess tid är räknad. MÅÅÅSTE allt vara gråttt, tjuter dottern. JA, nu är det så här, det är jag som är chefen. Säg vad ni tycker, önska er och kom med förslag men jag gör ändå som jag vill. Mamma suckar som vanligt och säger till sitt försvar när jag påminner henne om hennes ohejdade vana att alltid kritisera och vara negativ, att Nä, jag är bara realistisk. Precis som att jag inte skulle vara det. Jag har inte bett om hennes synpunkter och råd, ändå får jag dem mig intryckt gång på gång. Suck, jag kommer aldrig undan det där....
Alla tycker saker. Som ensamstående mamma och nu ensamägare till ett hus med stort renoveringsbehov känner många att de bara måste hjälpa till med sitt bry och sina synpunkter!Tack, nu räcker det. Kom hit och ta dig en pensel i stället. I höst bjuder jag på middag och öl, kom några timmar i förväg och måla en vägg eller en dörr, så festar vi sen. Den hjälpen är både mer värd och trevligare än allt snicksnack!

Suddiga tankar efter lasagnen och ett glas rött en fredagskväll i väntan på tonåringarna som på var sitt håll surrar runt med sina polare.

Godnatt och på återseende en annan dag....eller månad.