Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2008

House, igen.....

Sonen sjuk - igen! Det var bara ett par veckor sedan han låg till sängs med feber och ont i halsen. Han har mått illa i omgångar, haft långvarig jobbig hosta och därmed missat skolan alldeles för mycket under vårterminen. Går upp med frukost, ett par Alvedon och ett glas vatten. Hängig kille och jag tar chansen, han känns medgörlig och mottaglig. Ynklig och febrig. Som den noggranna modern jag är, tillika med en sjuksköterskeexamen i botten, tar jag tillfället i akt och frågar honom om han själv tänkt på vad han skulle kunna göra/ändra för att öka motståndskraften mot infektioner o.s.v. ? - Kanske äta mer apelsiner? - Ja, passar jag på. Och sova lite mer. Du kanske borde gå och lägga dig lite tidigare om kvällarna? Sen behöver du röra mer på dig, komma ut varje dag. Den där lilla promenaden till bussen räcker inte. Det finns C-vitaminer i köksskåpet. Ta en om dagen. Och drick mycket vatten. Ät inte så mycket godis, minska på läskintaget och tvätta händerna när du åkt buss eller tåg och

Jubileumstime

Jag erkänner att jag först kände ett litet obehag av att bli påmind. 35-årsjubileum!! Det kändes som vääääldigt länge sedan. Vissa saker blir värre när man uttalar det på ett speciellt sätt. Att sätta på det där årsprefixet bidrog till lätt obehag. Jäkligt länge sen!!! Nu har jag bearbetat obehaget. Telefonerna har gått varma och jag har pratat med flera från svunna tider. Vi var ju ändå så vääldigt unga då, när vi gick ut grundskolan. Alla kommer! Det skall bli skitkul helt enkelt! Har redan fått veta att en av de ordentligaste blev psykolog och värstingen i klassen, han är kycklingslaktare han! Det kommer folk från Uppsala i norr till Köpenhamn i söder. Läskigt. Tur vi får gå hem till B och stärka oss lite innan....

Mesigt och kränkande av Vetlanda Kommun

Fullständigt obegripligt. Pappan som är dömd för rättpsykiatrisk vård för att ha förgripit sig på sin dotter under flera år är nu tilldömd vårdnaden om henne. Hur är det möjligt?? Vad är det för fel med det här landet?? I det här fallet borde även mamman straffas. Hon har tidigare slängt ut dottern och har i dag ingen kontakt alls med henne. Hon har inte hört av sig sedan det kom fram hur dottern haft det hos sin pappa och hon har uteblivit från alla överenskomna möten med myndigheter. Att det är fel på flickans pappa är uppenbart. Men vad är det för fel med en sådan mamma?

"Du och jag i vårnatten"

Finnes: Attraktiv, charmig katthona utan riktigt koll på någonting. (Hon jobbar på den biten...) Sökes: Stilig, trevlig katthane. Gärna med mycket päls och definitivt okastrerad!! Location: Skåne

Ett uselt och fult förslag

Appropå det här med Maud Olofssons idé om att slopa barnbidraget . Jag tror inte på det goda med det. Det spelar ingen roll hur trovärdig Maud Olofsson ser ut eller låter med sin hemtrevliga dialekt. Det är ett illasinnat förslag. Förslaget går ut på att de som tjänar mer än 240 000 kr/år inte skall få något barnbidrag alls. 240 000!!! 20000 kr/månad alltså. Är det en hög lön i dag?? Efter skatt blir det i bästa fall kvar 14000 kr. Om man har barn är det svårt att bo i en etta. Åtminstone om man har fler barn än ett. Säg att du har 3 barn. Hyran tar lätt halva beloppet. Återstår 7000 till ALLT det som en barnfamilj behöver. Mat och hushållsartiklar tar minst 2/3. Vad finns kvar? För en ensamstående förälder kan det här stjälpa ett redan starkt lutande lass. Det enda man vill är att minska statens utgifter. Alla andra förklaringsmodeller är bara för en snyggare ytas skull. Jag tror inte ett dugg på det goda med alla nedskärningar. Det är så lätt att se hur man jagar pengar till kassaskr

Passande väderlek

Hur sannolikt är det att det mitt i årets värsta snökaos börjar blixtra och åska? Inte alls skulle jag svara men efter dagens värstingväder är tydligen allt troligt. Ett rejält blixtnedslag och en knall som måste ha skakat om åtminstone hela halva Skåne, mitt i ett horisontellt snöande. Vädret passar bra till min röriga, spretiga person med ett ben i sängen, ett jagandes Ester på stora vägen och ett om nacken i ett tappert försök att komma igång med yogan igen!!

Pappa

När jag var ungefär 12 år skiljde sig mina föräldrar. Min mamma träffade raskt en ny man. Det höll i något år, i alla fall tillräckligt länge för att jag skulle ta honom för given och tro på honom när han lovade mig en häst, ett flipperspel till mitt rum och en egen segelbåt. Jag fick faktiskt en segelbåt, sedan var han borta. Mamma var lättad och ville från stan. Det blev Skåne och "hålan" i nordvästra delarna. Här bodde moster och kusinerna redan. Andra terminen i sjuan knackade jag på dörren till ett nytt klassrum och en ny klass. Bakom mig hade jag lämnat pappa, mormor och farmor. Ett av mina hemskaste minnen är när pappa följde mig och min syster till Centralstationen för att sätta oss på tåget ner till Skåne. Han sa ingenting i bilen. Jag var 13, min syster 10. Vi hade en stor hund med oss och en jätteresväska. Mamma hade med bil kört i förväg och nu skulle vi komma efter. Det var strax efter jul, himlen var mörkgrå och det snöade lätt. Jag minns att jag var förväntansf

Snygg helst långhårig make sökes

Såsar runt i morgonrock och raggsockar på fötterna denna annandagspåskdag. Tittar ut och inser att jag måste sno tillbaka min mössa från sonen om det skall bli någon promenad. Dricker mitt kaffe, först vid TV:n men tar det sista vid datorn. Ester råmar bakom mig. Hon har blivit en galen häxa i påsk. Tokig i blicken, ligger mest och kråmar sig med rumpan upp i vädret. Jamar inte som en katt längre. Skriker hest: arrrrrhoooooooouuuuuuuuuu..... Hela hon är elektrisk och hela familjen är snart lika tokiga. Hennes frustration smittar. Måste släppa ut henne. Får fixa ett halsband. Hon har varit innekatt ett tag. Vi vill inte ha småbarn här för tidigt, inte före juni helst. Och vi som ville välja kille! Vi vill ha en stor, snygg kattpappa till våra kommande kattungar. Vi vill inta ha Frans-Josef!!! Frans-Josef är vildkatt. Han är enögd och har en krokig svans. En riktig fuling. Men grannen som älskar katter har förbarmat sig över Frans-Josef och ställer varje dag ut mat till honom. Hon menar

Utomhuspåsken

...varierade från dag till dag. Annandagen såg ut så här:

Inomhuspåsken 2008

..blev bättre och bättre dag för dag!

Varför hänger de påskriset i taket?

Väck

Han spelade ingen musik men solen sken in och från min halvliggande pose såg jag Öresunds glittrande vatten ända bort till Danmark. Han var sååå bra....Jag behövde inte säga någonting alls, han fattade direkt. Ja kunde till och med njuta en smula av utsikten. Han var sympatisk, uttalade sig säkert och hade full koll. Dessutom mjuk på handen så tandutdragningen gick galant. Tandutdragningar är inte min favoritsyssla men jämfört med allt annat var det här a piece of cake! Den här tanden var INTE snygg...den var i själva verket så ful, så anskrämlig och läbbig att klockorna ända bort till Helsingör stannade. Någon frågade hur jag hade klarat att gå med den ens i en enda dag, men det var ju det jag inte hade... Jag fick lägga band på mig för att inte falla honom om halsen. Kanske blir 10 år yngre på kuppen. Dansade ut från 6:e våningen. Dunkandet i huvudet dunkade åtminstone i takt nu och i bakgrunden hördes en vacker stråke. Nu är jag redo för våren.

Ut med ond tand

Nervös är bara förnamnet. I dag skall det ske. Klockan 10.20 skall den ut! Eftersom jag på grund av alla turer genom åren fått näst intill tandläkarfobi tycker jag inte alls om att jag skall träffa ytterligare en tandläkare. Han får inte ifrågasätta. Det skall ut, basta! Tusen frågor. Tänk om det trots allt inte är rätt tand? Tänk om det är den längst bak? Tänk om bullen i tandköttet liksom kapslat in sig och inte vill försvinna ändå och varför har den inte försvunnit trots två sorters penicillin? Han måste bedöva med gel först, innan han sticker. Och, jag vill inte ha för mycket bedövning med adrenalin, då blir jag sprittig och stirrig. Och, jag vill ha kristallklara, begripliga svar, inget mumlande i skägget! Jag kommer att vara en besvärlig patient. Det är faktiskt okej det också och jag hoppas han tar plastkort.

Om att våga att inte vara perfekt

Det är märkligt. Jag lever mitt liv med mina barn. Som ensamstående förälder räcker inte dygnets 24 timmar. Det har det inte gjort på många år. Så, varje dag får någonting stryka på foten. Städar jag, handlar jag inte. Tvättar inte heller och fixar inte med ett enda papper. Sitter jag vid skrivbordet och jobbar, fixar med papper, räkningar med mera så blir det inte någon städning. Ibland har det inte ens blivit undanröjning efter middagen. Det handlar om att välja eller välja bort. Det tog tid men i dag struntar jag helt enkelt i om det är lite tandkrämsfläckar i handfatet eller om någon glömt sin morgonrock på golvet i vardagsrummet. Jag tvättar inte längre håret varje dag och motionerar inte längre till varje pris varannan dag. Behöver stolen nya möbeltassar får den stå upp och ner till jag har ork, tid eller lust. Det kan ta dagar, helt okej. I många år var jag speedad som en Duracellkanin med nya batterier. Jag tänkte inte på att batterier måste ta slut ibland, till och med bytas u

Ett vårtecken i tiden

Det här med "Fria talares tribun". Kommer någon mer än jag ihåg, då för kanske 40 år sedan (hujedamej...) Vårsol på Sergels torg. Där uppe, någonstans mellan fontänen och sergelpassagen....En liten avsats med plats för en talare och så en skylt -Fria talares tribun. Ibland hörde man en och annan galenpanna stå där och förkunna sitt obegripliga budskap. Människor med ett brinnande engagemang tog också plats. Om de blev lyssnade på vet jag inte. En kul grej. Jag stod också där. Mitt långlånga hår hade nyss fallit offer för en ondsint frisör och jag såg ut som Stellan Skarsgårds lillebror trots min turkosa vårkappa. (letar efter bilden....)Det enda jag gjorde var att le mot fotografen men jag minns känslan. Högt upp. Alla tittade på mig (inbillning) Några djupa andetag och jag var en stjärna. Hela "plattan" var full av folk (fantiserade jag) som alla såg upp mot den där långbenta grabben i talartribunen! I själva verket har jag alltid varit förskräckt inför att tala in

Fria talares tribun

I går klippte jag rosorna och krattade rent i rabatter. I dag stretar vi fram i en horisontellt tjutande snöstorm. I Skåne. Lutande i motvinden och med kapuschongen väl åtdragen lagom utanför ansiktet skyler vi våra bleka vårfejs nu när vintern kommer alldeles lagom till påsk. Dags att snurra lite på den där kalendern kanske. Det känns som att vi borde justera bak hela året. Augusti håller på att bli den varmaste månaden. Julen är i stort sett alltid snöfri, säkrare med den varan i februari och kanske mars nu då... Sonen frågade om det var någon idé att han skaffade barn? Om jag stod i den där tribunen i dag skulle jag säga att jag tror, så här i nästan domedagstider, när allt fler faktiskt reagerar och förfasar sig över vår miljö, klimatförändringarna, sopbergen och så vidare, att vi samtidigt måste tänka möjligheter, vara positiva och vända hotprat och undergångstänk till möjlighets- och förändringstänk. Framför allt för våra barns skull. De måste få känna hopp och en tro på att dera

Ibook eller vad?

1993 satte jag mig för första gången framför en dator. Med sonen i magen och lite tid över innan det var dags närmade jag mig den där monitorn och vågade röra vid musen. Jag säger bara - Akranoid! Level för level, lite bättre för varje gång. Jag var fast. Det har hänt en del sedan dess. Sonen är ute och snurrig, öh:ande tonåring. Datorn är en laptop från Fujitsu. Men, den är snart tre år. Fungerar så där bra. Är tung för att vara en laptop. Dessutom reagerar jag fortfarande i ansiktet när jag sitter mer än 1 timme. Känns i ögonen också trots bättre terminalglasögon. Snyggast är Ibook eller Imac... Kanske stationär är bättre för hud och ögon? Med en stor skärm långt bort? Men det är fint att kunna bära med sig datorn och då är en liten lätt att föredra. Ibland kan jag formligen fastna i alla fördelar, nackdelar, detaljer, utseenden, möjligheter och måsten och till sist orkar jag inte tänka mer utan lägger allt åt sidan. Beslut, allt handlar om att ta en massa beslut, hela tiden.... Det

Tandjäkel

Det var tanden. Antibiotika igen. Nu har jag gått med en tandrots/käkbens-infektion i snart 4 år. Kan man bli tokig för mindre. Äntligen skall eländet ut så nu blir jag tandlös i överkäken några månader så man ser att det läker ut ordentligt. Det skall bli intressant att se om migränen, yrsligheten och allt annat trassel försvinner med tandjäkeln! Jag skall skjuta min gamla tandläkare. Han med Porschen. Åtminstone skära upp hans breda Michelindäck. För nu har jag bytt. Min nya är kvinna och åker skidor. Hon bröt just armen men är så engagerad i mitt bett att hon tvingat en snäll kollega på den stora fräscha kliniken att ta sig an mig snarast. Halleluja! (Eftersom någon undrade....Om jag skjuter på honom blir det med sonens slangbella, om nu några fler skulle undra.)

Hur jag blev historisk

Mer om att vara förälder Dottern: Vi har haft historia i dag och så fick vi välja något att forska om. Jag valde dig! Jag: Va? D: Jag skall forska på dig. Kul va? Jag: Du skall forska på mig. Du menar inte i samhällskunskapen eller svenskan eller nå´t? D: Nä, historia. Jag tyckte att det skulla vara kul att forska på allt som du har varit med om genom tiderna. Det där med hippitalet speciellt...

Bombhot

Bombhota mig hit och bombhota mig dit....Gässp! Men, tänk om det smäller då? - På riktigt!! Vår Gymnasieskolan är bombhotad. Sonen ringde i går och sa att det satt en lapp på dörren till skolan, dörren som också leder in till vårt bibliotek: " Onsdagen den 12 mars hålls byggnaden stängd p.g.a. bombhot. " Jaha tänker man först. Jag som tänkte gå dit och lämna tillbaka den där boken. Någon rubbar mina cirklar. Så onödigt. Här finns inget sånt där. Här bombas det inte för VEM skulle göra något sådant. Ivårt trygga, fredliga hörn av landet Sverige bor bara snälla elever och pensionärer. Två saker. Det första är att OM någon verkligen tänker bomba sönder skolan/bibblan, varför annonserar man då i förväg och talar om NÄR? Okej, för att det bara skall bli materiella skador. Men HUR kan man lita på det där? Varför inte spärra av omedelbart, söka igenom byggnaden, bevaka den och låta bli att stänga den aktuella dagen?? Det andra som slog mig var i morse när jag körde barnen till tåg r

Varför gnälla på Carola?

Vilket hallå. Jag har svårt att ta till mig den här uppståndelsen över "skrällen" i schlagervärlden i går kväll. Nähä, Carola och Andreas gick inte vidare. So what? Genast frågar man sig om Carola är slut, man riktigt hör skadeglädjen och triumfen i frågan. Hon vann inte, men än sen? Oavsett om det var jantelagen eller låten som gjorde att de inte gick vidare så är det sånt som händer. Någon annan gick vidare. Fast jag har aldrig förstått det här märkvärdiga med Carola. Jag har aldrig varit något fan men imponerades som de flesta av tjejen när hon vann så det rök, då med "Främling". Sen har man inte kunnat låta bli att häpna, fascineras och fasat inför en del val hon gjort privat här i livet... För mig är hon en snygg kvinna med en skön röst som hon oftast inte använder alldeles bra.. Ibland har hon briljerat men oftare har hon inte gjort det. Värst är när hon tar i för mycket och sjunger på ett sätt som lätt kan tolkas som lite desperat hallelujabön. Bäst är när ho

En gräns, också för bröderna S

Nu har jag läst lite mer i båda bröderna Schulmans blogg på Värmlands Folkblad. Jaja, jag fnissar fortfarande åt en hel del men i längden .... ähm, ibland är det bara barnsligt. Gör Alex S så för att han är så barnslig eller spelar han en roll på bloggen, en bloggroll för att han tjänar pengar på att vara dum och barnslig. Jag vill tro det. Samtidigt har han inte så bra koll som han gärna vill ha. Det här med Schyfferts stundande 40-årsfest var riktigt roligt! Det var ballt av Schyffert att bjuda in bröderna och sedan dra tillbaka inbjudan med förklaringen att inbjudan var falsk och bara avsedd att användas i ett humorprogram!! Det blir bara värre och värre.....

"Har ni några fråger kan ni maila in dem"

Även om mitt öra är språkkänsligt är det också rätt flexibelt och ursäktande så till vida att jag tycker om lek med ord och egna "hittepåord". Felskrivningar kan jag också ursäkta om det blir en poäng. Men det finns lägen när det bara skall vara rätt. Programledare på TV kan man ställa höga krav på. Så varför måste TV 4:s programledare envisas med att säga: fråger.....DET HETER FRÅGOR. Tilde de Paula är nog värst. Hela tiden: "Om ni har några fråger kan ni maila in......." Malou av alla kan inte heller säga ordet frågor: "Hon skall svara på några fråger" Eller: Ser ni vilka fina kråker det flyger där ute? Skall vi äta ett par macker innan vi åker? I kväll skall vi äta räker!

Man varnade

Det kanske är fel på mig men jag har inte märkt av något oväder? När då? Det kanske beror på vad man jämför med? Jämfört med Gudrun? Då behövs vindar som rycker upp hus med källare och allt. Jämför man med den sista veckans bedrövliga snålblåst och blöta så går inte det. I så fall gömde sig ovädret från södra Europa i det allmänt dyngiga vädret. Fast jag märkte ingenting. I går? Inget vinande eller skallrande i ventilen. Inget ryckande i altantaket. Ingenting. Var då?

Ändå min prinsessa

I går färgade hon håret korpsvart. I dag fick naglarna samma färg. Tyllkjol. Svart, möjligen rött och lite vitt. Rutigt. Randigt. Men mest svart. Vart tog hon vägen, den lilla tjejen i rosa prinsessklänning och det långa, blonda håret?? Hon är sååå himla fin! Så stark och så full av liv och drömmar. Härliga unge!

Calle Schulman ändå.....

Har av någon anledning retat mig lite på de här allt mer omskrivna bröderna Schulman. Jag har fått samma känsla inför dem som inför alla andra unga mediekåta människor som ibland desperat och ofta okänsligt verkar kunna göra vad som helst för att bli omskrivna och kända. Schulmans, för det är först nu jag kan skilja på dem och förstår att det är fråga om 2 bröder, så ointresserad har jag varit. I alla fall har det låtit väldigt mycket om "den där" Schulmans. Så slutade "han" blogga och jag fick i förbifarten en känsla av sårat barn men eftersom mitt intresse har varit noll, har jag aldrig brytt mig mer än så. Jag är sååå trött på det där svärande och illaluktande sättet av att skriva ner och dissa allt och alla på. Typ Linda Skugge och ännu värre då, the Schulmans. Men, ett stort MEN. Av någon anledning hamnade jag i går på Calle Schulmans gamla blogg . Efter att ha sett Alex S på TV häromdagen när han försvarade sina falska mail till personalen på TV4, förstod jag