Nikes Rum

Nu har jag gjort mina solhälsningar. 6 st. Det räcker, en söndagsmorgon, för att få igång kroppen och förbereda mig mentalt inför fortsättningen. Eftersom jag nästan alltid vaknar med ett brus av "måsten" och "rädsla att inte hinna" i skallen, funkar lite yoga för att stänga av för att sedan, mer konstruktivt, slå på strömbrytaren igen. Yoga. Någongång runt 1983 anmälde jag mig till min första yogakurs. Centret var beläget i en lägenhet på Sveavägen. Jag tog trapporna upp och möttes i dörren av en mager man med långt, blont och lockigt hår. Han var klädd i orange plyschkläder; tröja och byxor och tassade barfota före mig in i ett nästan helt nedsläckt rum. Vi var ungefär 15 personer. Lektion nummer 1 började med att vi uppmanades lägga oss ner på rygg. Med händerna över magen skulle vi så föreställa oss vår egen födelse. Jaha. Efter 10 minuter när alla fötts till denna jord skulle vi dra upp fötterna mot låren i lotusställning. Men inte nog med det. Vi skulle gå upp

Så....jag klickade bort mig från dessa trista nätdejtingsajter och återgick till det verkliga livet i form av några rundor Super mario med dottern på vårt gamla Nintendo 64. När det kom in i vårt hus någon gång under 1997, tyckte jag först att min exman var helknäpp! Våra barn hade knappt lärt sig gå! Men det gick bara ett par dagar, sen förstod jag bättre. Vi kunde inte fort nog natta ungarna och så satt vi där som två tonåringar. Det visade sig att vi båda var rätt vassa på att ta stjärnor. Jättebarnsligt men skitkul! Något annat spel än Nintendo 64 har aldrig lockat mig. Ingenting slår det här och det händer alltså allt jämt att vi plockar fram vårt gamla nötta spel. För barnen är det dessutom nostalgi!! Förrutom Supermario kan jag varmt rekommendera Yoshi!! Jag kan inte dela med mig av mitt gamla Nintendo men här får ni som inte har något att göra denna blåsiga fredagskväll ett par tips på olika aktiviteter. Det finns en uppsjö av olika tester som man kan roa sig med om man får lus

Jag tror att jag har blivit allergisk. Utslag har jag inte och jag andas utan motstånd men kroppen värjer sig och blir stel när jag närmar mig någon av dessa dejtingsajter. Inser motvilligt, för jag vill ju vara tillmötesgående och ickefördömmande, att jag har fel inställning. Kluven, splittrad som hela jag. Eftersom jag är där och spanar ibland måste ju det betyda att jag ändå är nyfiken och lite hoppfull om att Han ändå gömmer sig därute i signaturskogen. Men när skärmen sprätter till och match.se öppnar sina dörrar eller ännu värre, meetic.se ryggar jag baklänges av både osäkerhet och stooor skepsism. Åh, dessa solskenshistorier. Jaja, jag vet att de finns. Man får det ibland att låta som att det sker hela tiden. Det tror jag inte på. Jag har en bestämd känsla av att de allra flesta som härjar "där ute" egentligen inte tror på det, på riktigt. Man fladdrar runt, blinkar lite hit och dit. Skriver ett och annat kort mess om man är på det humöret men förväntar sig egentligen

Måste berätta om i går kväll då jag såg en fantastiskt vacker film! "Vid himmelens utkant", av Fatih Akin. En turkisk/tysk historia där de inblandade människornas livsöden både flätas samman och slits sönder genom de möten som uppstår. Ja men den var sååå skön. Så vackert filmad. Och så härligt att få dras med till Turkiet och in till Istanbuls trånga stenbelagda gator. Två timmars fröjd!

Åh en sån fantastisk dag! Ja, jag menar det. Eftersom jag medvetet gått in för att tänka odelat positivt om allt i dag så menar jag att det var en fantastisk dag. Jag skall bara hissa och hylla i dag! VÅR i luften! De gamla knotiga äppelträden avtecknar sig drömlikt i den trollska, fuktiga dimman. Mossan bäddar mjukt in de få grässtråna som fortfarande orkar resa sig i morgondaggen. Vinden har mojnat och det är tyst, som om vi vore inomhus. Några fåglar leker i björktopparna. En katt stryker målmedvetet runt husknuten och rosorna smyger sedan ett par veckor med sina små röda musöron. Snödroppar i full blom och påskliljor gott på väg. Jag står alldeles stilla och tänker på hur bra allt är i dag! Alla eventuella tankar på att det bara är februari och på växthuseffekten slår jag raskt undan. Också det faktum att mossmattan åter blivit lekmark för blindvadarna där nere i den otjäliga jorden . De måste också få ha sitt liv, de små krakarna! De är ju blinda dessutom! Puh, jag skall aldrig m

I dag döps de små både till Tyra och Vincent, ingenting som man antagligen trodde var möjligt på till exempel 50 eller 60-talet. Somliga namn i namnsdagskalendern var moderna, andra inte. Vissa föreföll helt hopplösa men fick ändå vara kvar. Sedan dess har man petat i den där namnsdagskalendern flera gånger. Till vilken nytta? Alla kan ju i allafall inte vara med, även om man tvingar Åsa att dela med Åslög (?) och så vidare.. Jag är född på Alrik-dagen. Så är det. Men i dag är jag född på Majkendagen! Alrik är flyttat till 5 augusti. Varför fick han inte vara kvar i maj? Majken flyttades samtidigt från september till maj. De där rokaderna är det första jag inte begriper. Vem har fått lön för att sitta och slå tärning och hitta på nya namn som skall kvala in i kalendern? Vissa namn har tagits bort. Varför då? Vad är det som säger att just de namnen inte kommer att bli populära eller åtminstone användas igen i framtiden? Fast då ändrar man väl i kalendern igen. Sverige måtte vara det mes

Alltså....jag och dottern såg reprisen på melodifestivalen i kväll eftersom vi inte såg direktsändningen i går. Vårt samlade intryck: Först alla wannabees: En lät som en dålig kopia av Patrik Isaksson, en som Jimmy Janssons lillebror, de två farbröderna/tvillingarna som en dubbel uppsättning Mika fast utan hår och Sanna Nielsen försökte sig på en Céline Dion. Sen de som åkt fel: En som egentligen skulle till den ryska melodifestivalen men som hamnat fel och en som skulle varit med i den turkiska tävlingen. Ola låter som alla andra. De enda som var sig själva var faktiskt Carola och Andreas Johnsson.

Går i halvmörkret genom min håla. Bilar, massor av bilar. Ser registreringsskyltarna. Har alltid gjort det, irriterande nog, tittat på bilens reg.nummer. En gammal vana från tonårstiden när det enda roliga var att spana efter vissa grabbar vars reg.nummer man snabbt lärde sig utantill. Och kompisarnas så småningom. Mitt eget. Första bilen, en röd bubbla från 1966 med reg.nummer ENF061. Kompisens syrra hade en vit amazon: FJM674. DNF112, vit bubbla som kompisen C alltid körde soppatorsk i för att hon var för snål för att tanka för mer än en tia! Det här kommer jag ihåg. Men knappt vad jag gjorde i går.... Går genom hålan. Ser dagens plåtar. Där kommer veterinären, han har BLO i sitt nummer. Jaha, grannen och en granne till. En efter en, jag bara vet när jag ser plåtarna. Där for mamma förbi. Det går automatiskt. Ofta åker näven upp i fall att....Så är det att bo i små hålor om vintern.

Abababa!!

Okej. Jag skall lämna ut mig. Har inte ens orkat blogga. Jag mår skit. I dag är jag vansinnig, frustrerad och håller på att bli galen. VAD? Det stämmer (och alla ni som läst mina tidigaste inlägg vet) att jag gick in i den där väggen för ett par år sedan. Åtminstone har "vi" bestämt oss för att det är så. Eftersom jag iband och speciellt när det gäller mig själv är en trög individ med stora krav på mig själv, tog det en jädra tid för mig att fatta och ta konsekvenserna av mitt tidigare sätt att leva på. Jag vilade och promenerade. Körde yoga och åt nyttig mat samt 2000 vitaminer. Efter 6 månader tyckte jag att allt var okej igen. Jag mådde super! Tji fick jag. Det gick helt enkelt inte att accelerera upp till normal nivå igen. Tvärtom! Så jag tvingades till reträtt. Nu började det bli plågsamt....ynkedom, svagt.....inte jag inte. Skämmigt! Jag som tyckte att jag hade koll, gjorde bra saker, tänkte rätt... Så kom förra sommaren. Då fick jag migrän! MIGRÄN? I min ålder skall m

Sonen (vid middagsbordet): - Jag gick av vid fel busshållplats i dag. Mamman : Jaha, drog du i snöret för tidigt? Sonen : Snöret? Vad då för snöre? Jag tryckte på knappen lite för tidigt och då var jag ju tvungen att gå av. Ingen annan skulle ju av, typ.... Aaaaah....KNAPPEN!! Ja visst ja. De där snörena byttes visst mot knappar någongång på 70-80-talet. Ehm. Tack för den stenålderspassningen.

Om jag skickar inlägg från mobilen kanske det finns större chans att jag får dem så där korta, närvarande och spetsfundiga som jag egentligen vill. Eftersom jag inte alltid har glasögonen på mig, inte ens med mig, är förstås risken den att det blir fel. Ordletaren i mobilen är oftast bra men risken är att det blir helt uppåt väggarna. Allt om barn (Expressens nya poppiga gravid&barnbilaga som jag inte läser) gör sitt för att få läsare. Eller kanske för att slippa dem. Som barnmorska kan jag inte låta bli att visa deras recept på bröstmjölkstvål. Helt i tiden med nytt recyklingtänk, eller? Något för gästtoan kanske. Receptet på moderkaksragu kan jag också bjuda på om någon visar intresse? Bröstmjölkstvål: 3 dl vatten 3 dl lut (NaOH) 3,5 dl vegetabilisk olja 1,2 dl kakaosmör 2,4 dl bröstmjölk

Skall vara duktig på andras åkommor och hälsoproblem men begriper mig inte på min egen hälsa. Vad är vad? Beror huvudvärken på migrän eller blodtrycket? Varför är jag så skakig? Är det hjärtat, migränen, nerverna gudbevars eller vad? Inbillning? Ligger en hel dag, utslagen. Sover. Ömsom fryser, ömsom svettas. Har precis bestämt mig för att det är ett migränanfall då jag kommer inser att jag har feber. Smart syster! Feber? Fick jag blodtrycksrus av det? Har jag kanske influensan? Fast jag har inte ont i kroppen, inte heller i halsen. ? In på tredje dagen är jag i allafall inte sämre. Det var enklare förr. För det första var jag nästan aldrig sjuk. Var jag det var det antingen en simpel förkylning eller en rejäl halsfluss. Det fanns maginfluensa och urinvägsinfektion. Det var allt.

Stormen Tuva har dragit förbi men det blåser fortfarande rejält. Häromnatten när det tog i som värst vaknade jag av att hela huset lystes upp av ett vitt sken. Något smällde till och mullrade, det upprepade sig och hela huset skakade. Eftersom det inte åskar och blixtrar i januari tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd på en flygkrasch eller gudvetvad. Men det var åskan. Ett rejält åskväder. Samtidigt snöade det och var runt 0 grader. Eehhhh... Allt är grönt. Algbeläggningen har aldrig varit så uttalad. Huset går i grönt. Stenarna på uteplatsen är grönpatinerade. Det vita staketet är grönt. Skyltar, hustak och t.o.m. asfalten är gröntonad. Glömde kompostspannen ute några timmar häromdagen. Sen var den näst intill täckt av mördarsnigelbebisar. Huuuuur kommer vi få det i vår/sommar när vi inte haft en enda dag eller natt med minusgrader som krävs för att ta kål på de små äcklena?? huah...