söndag, februari 24, 2008

Yoga

Nu har jag gjort mina solhälsningar. 6 st. Det räcker, en söndagsmorgon, för att få igång kroppen och förbereda mig mentalt inför fortsättningen. Eftersom jag nästan alltid vaknar med ett brus av "måsten" och "rädsla att inte hinna" i skallen, funkar lite yoga för att stänga av för att sedan, mer konstruktivt, slå på strömbrytaren igen.

Yoga. Någongång runt 1983 anmälde jag mig till min första yogakurs. Centret var beläget i en lägenhet på Sveavägen. Jag tog trapporna upp och möttes i dörren av en mager man med långt, blont och lockigt hår. Han var klädd i orange plyschkläder; tröja och byxor och tassade barfota före mig in i ett nästan helt nedsläckt rum.

Vi var ungefär 15 personer. Lektion nummer 1 började med att vi uppmanades lägga oss ner på rygg. Med händerna över magen skulle vi så föreställa oss vår egen födelse. Jaha. Efter 10 minuter när alla fötts till denna jord skulle vi dra upp fötterna mot låren i lotusställning. Men inte nog med det. Vi skulle gå upp på knäna och promenera omkring sådär i ett helt nedsläckt och kolsvart rum. När vi stötte ihop med någon, och det gjorde man ju hela tiden, skulle vi bara känna tillit och kärlek.

Herre Gud. Vi ramlade och famlade oss fram bland främlingar. Hur kunde jag vara säker på att bli bemött med kärlek när jag tappade balansen och satte en armbåge i sidan på någon där i mörkret.

Det var lektion 1. Sen gick jag hem och gick aldrig mer tillbaka. Skrämd av tillitsövningarna och över att inte ha kunnat föreställa mig min egen födelse. Kanske fanns jag inte ens? Bara inbillade mig?

Inte förrän 20 år senare vågade jag prova igen. Den här gången hette det ashtanga yoga och kursen var upplagd så att man tränade 1,5 h/dag i 5 dagar. Efter första dagen var jag trött men okej. Efter den andra kunde jag inte gå, efter dag 3 inte röra mig. Dag 4 insåg jag förundrat att trots att kroppen värkte och ömmade klarade jag hela passet. Dag 5 började det hända saker i både kropp och själ.

Men...1,5h/dag. Det går bara inte. Min starka och böjliga instruktör Karin Björkegren berättade att hon gick upp 1,5 h tidigare varje morgon för att hinna yoga själv innan hon tog itu med sin dag. För mig som ändå har svårt att få ihop tillräckligt med sömn funkar inte det. Jag hade antagligen mått bra av mer yoga. Antagligen. Frågan är hur knän och handleder hade mått i längden.

Så, jag blev en sporadisk yogautövare. Kompromissyogar och tar så ofta jag hinner och har lust en kvart med solhälsningar när jag vaknat. Jag blir mjukare i kroppen och att säga godmorgon till sig själv och till dagen är bra. Att medvetandegöra sig själv och sin nya dag. Det här är ett sätt.

fredag, februari 22, 2008

Hjärnaktiviteter en fredagskväll

Så....jag klickade bort mig från dessa trista nätdejtingsajter och återgick till det verkliga livet i form av några rundor Super mario med dottern på vårt gamla Nintendo 64.

När det kom in i vårt hus någon gång under 1997, tyckte jag först att min exman var helknäpp! Våra barn hade knappt lärt sig gå! Men det gick bara ett par dagar, sen förstod jag bättre. Vi kunde inte fort nog natta ungarna och så satt vi där som två tonåringar. Det visade sig att vi båda var rätt vassa på att ta stjärnor. Jättebarnsligt men skitkul!

Något annat spel än Nintendo 64 har aldrig lockat mig. Ingenting slår det här och det händer alltså allt jämt att vi plockar fram vårt gamla nötta spel. För barnen är det dessutom nostalgi!! Förrutom Supermario kan jag varmt rekommendera Yoshi!!

Jag kan inte dela med mig av mitt gamla Nintendo men här får ni som inte har något att göra denna blåsiga fredagskväll ett par tips på olika aktiviteter. Det finns en uppsjö av olika tester som man kan roa sig med om man får lust. Kolla in här eller kanske ännu hellre här!

Allergi och attityd

Jag tror att jag har blivit allergisk. Utslag har jag inte och jag andas utan motstånd men kroppen värjer sig och blir stel när jag närmar mig någon av dessa dejtingsajter.

Inser motvilligt, för jag vill ju vara tillmötesgående och ickefördömmande, att jag har fel inställning. Kluven, splittrad som hela jag. Eftersom jag är där och spanar ibland måste ju det betyda att jag ändå är nyfiken och lite hoppfull om att Han ändå gömmer sig därute i signaturskogen.
Men när skärmen sprätter till och match.se öppnar sina dörrar eller ännu värre, meetic.se ryggar jag baklänges av både osäkerhet och stooor skepsism.

Åh, dessa solskenshistorier. Jaja, jag vet att de finns. Man får det ibland att låta som att det sker hela tiden. Det tror jag inte på.

Jag har en bestämd känsla av att de allra flesta som härjar "där ute" egentligen inte tror på det, på riktigt. Man fladdrar runt, blinkar lite hit och dit. Skriver ett och annat kort mess om man är på det humöret men förväntar sig egentligen inte något svar. Får man ett, kanske man svarar men tröttheten, eller uppgivenheten eller eventuellt oseriositeten är rätt tydlig.

Om det någon gång dyker upp en väldigt intensiv person som skriver, skriver och uppvaktar. Då ryggar jag baklänges direkt. No no...Så går jag in på vederbörandes profil och granskar den under lupp. Ett felstavat ord eller för mycket snicksnack och jag är snabbt offline.

Ibland nappar jag...lite grann. Den snygge holländaren skrev ett brev. På engelska. Jag var vänligt och positivt inställd (han var antagligen tillräckligt långt bort). Där stod han på trädäcket bredvid sín stora segelbåt. Men, när det kom till kritan. Hans engelska var bedrövlig. Hans leende för brett och vitt och jag vill inte tillbringa mina framtida semestrar i en jävla spybalja! Nu för tiden blir jag sjösjuk bara jag tänker på båtar.

Attitydproblem? Vem? Jag?

tisdag, februari 19, 2008

Filmtips

Måste berätta om i går kväll då jag såg en fantastiskt vacker film! "Vid himmelens utkant", av Fatih Akin. En turkisk/tysk historia där de inblandade människornas livsöden både flätas samman och slits sönder genom de möten som uppstår. Ja men den var sååå skön. Så vackert filmad. Och så härligt att få dras med till Turkiet och in till Istanbuls trånga stenbelagda gator. Två timmars fröjd!

Positivitetsträning 1

Åh en sån fantastisk dag! Ja, jag menar det. Eftersom jag medvetet gått in för att tänka odelat positivt om allt i dag så menar jag att det var en fantastisk dag. Jag skall bara hissa och hylla i dag!

VÅR i luften! De gamla knotiga äppelträden avtecknar sig drömlikt i den trollska, fuktiga dimman. Mossan bäddar mjukt in de få grässtråna som fortfarande orkar resa sig i morgondaggen. Vinden har mojnat och det är tyst, som om vi vore inomhus. Några fåglar leker i björktopparna. En katt stryker målmedvetet runt husknuten och rosorna smyger sedan ett par veckor med sina små röda musöron. Snödroppar i full blom och påskliljor gott på väg. Jag står alldeles stilla och tänker på hur bra allt är i dag!

Alla eventuella tankar på att det bara är februari och på växthuseffekten slår jag raskt undan. Också det faktum att mossmattan åter blivit lekmark för blindvadarna där nere i den otjäliga jorden. De måste också få ha sitt liv, de små krakarna! De är ju blinda dessutom! Puh, jag skall aldrig mer gnälla på mullvadarna utan göra som jag gjorde förra året, bara ta sats med gräsklipparen och köra över högarna, rakt av. Det gick en uppsättning knivblad. Och en till, efter att jag kört rakt in den där järnkättingen som jag glömt på grusgången.

Det dyra är att ta hit den där svartoljige (fast han är nog bara ganska mörkhyad och mörkskäggad) reparatören. Var det inte han som sålde någon uppfinning och fick ett par miljoner? Vad skall han ta betalt för? JOOO, men det är klart att han skall ha BETALT! Han är så flink och duktig! Fast, kanske jag skulle sätta mig på åkdonet och köra ner till hans oljiga verkstad i stället. Fast nä, inte min image. Kanske jag kan få någon av mina youngsters att köra? En dag när de är på sitt bästa och har hormonerna under kontroll.

Det är mycket hormoner och signalsubstanser nu. Stööö......jag menar ÅÅÅh, vad det är underbart och se sina små bli allt större. Det är en positiv utvecklingsfas de/vi genomgår just nu. Enormt mycket energi......

Det var en härlig dag. Jag fick 22 nålar instuckna över hela kroppen, hårdhänt ansikts och kraniemassage och med mig hem fick jag 18 askar med röd ginseng. Hej, tack och 550 spänn. Men DET var det värt!

....kanske?

Det är en fantastisk kväll. Fullmånen gömmer sig i de låga molnen. Men det gör ingenting!

Kanske man kan få sova då då?

Och kan jag inte så gör det ingenting!! Då skall jag läsa Mustafa Can! Som han skriver!! Som en porlande, aldrig sinande ström av vackra ord. Han har ett fantastiskt språk!

Och det här menade jag faktiskt, vartenda ord!

Hur många namnsdagar ?

I dag döps de små både till Tyra och Vincent, ingenting som man antagligen trodde var möjligt på till exempel 50 eller 60-talet. Somliga namn i namnsdagskalendern var moderna, andra inte. Vissa föreföll helt hopplösa men fick ändå vara kvar.

Sedan dess har man petat i den där namnsdagskalendern flera gånger. Till vilken nytta? Alla kan ju i allafall inte vara med, även om man tvingar Åsa att dela med Åslög (?) och så vidare.. Jag är född på Alrik-dagen. Så är det. Men i dag är jag född på Majkendagen! Alrik är flyttat till 5 augusti. Varför fick han inte vara kvar i maj? Majken flyttades samtidigt från september till maj. De där rokaderna är det första jag inte begriper. Vem har fått lön för att sitta och slå tärning och hitta på nya namn som skall kvala in i kalendern?

Vissa namn har tagits bort. Varför då? Vad är det som säger att just de namnen inte kommer att bli populära eller åtminstone användas igen i framtiden? Fast då ändrar man väl i kalendern igen. Sverige måtte vara det mest rättvisetänkande landet i världen. Bra men går det inte lite väl långt. Måste alla vara med? Måste alla vara Lucia? (fast det där hörde ju inte hit....) Rättvisemärkt namnsdagskalender alltså! För den som inte får vara med blir nog ledsen annars.

Och nåde dem som ordnar med det här om de har missat någon i allafall (vilket de måste ha gjort) och inte tror jag att alla gillar att dela sin namnsdag med Signhild eller Roy till exempel. Och, varför har man inte tagit bort Bartolomeus när man nu tagit bort så många gammeldags namn? Jaja, det är DEN B. Är man känd funkar det nog också. Nästa gång man petar i kalendern skall ni se att vi får in Madonna, Rhianna och Puff också. Eller Aschmed, kanske Blerem? HUR skall de där som får lön för uppgiften klara av den DÅ undrar jag??? Året har bara 365 dagar. Hur många namn kan man pressa in på en och samma dag tro?

När jag växte upp hade de flesta en namnsdag. Jag hade ett namn som var med och ett namn som inte var med. Det räckte. De flesta har faktiskt fler namn än ett. Blir det inte bara jobbigt med alla dessa namnsdagar så säg? Förr firade vi våra enstaka dagar. Farmor och jag drack té ur Limogeporslinet och åt kakor på vår Elisabethdag. (flyttar de på Elisabeth skriker jag, det SKALL vara 19 november!!!) I dag har vi så många namnsdagar att hålla reda på att ingen blir firad. Om inte vederbörande skriker till och protesterar, då kanske hon eller han får ett trött -men graattis då.....

Dessutom var det väl rätt kul att dagligen bli påmind om de där namnen som vi inte just nu döper våra barn till? En gammal. lite rolig sedvänja.

Vad man måste hålla på.....

söndag, februari 17, 2008

Rescension av melodifestivalen i Västerås

Alltså....jag och dottern såg reprisen på melodifestivalen i kväll eftersom vi inte såg direktsändningen i går. Vårt samlade intryck:

Först alla wannabees:
En lät som en dålig kopia av Patrik Isaksson, en som Jimmy Janssons lillebror, de två farbröderna/tvillingarna som en dubbel uppsättning Mika fast utan hår och Sanna Nielsen försökte sig på en Céline Dion.

Sen de som åkt fel:
En som egentligen skulle till den ryska melodifestivalen men som hamnat fel och en som skulle varit med i den turkiska tävlingen.

Ola låter som alla andra.

De enda som var sig själva var faktiskt Carola och Andreas Johnsson.

torsdag, februari 14, 2008

Full koll på plåtarna

Går i halvmörkret genom min håla. Bilar, massor av bilar. Ser registreringsskyltarna. Har alltid gjort det, irriterande nog, tittat på bilens reg.nummer. En gammal vana från tonårstiden när det enda roliga var att spana efter vissa grabbar vars reg.nummer man snabbt lärde sig utantill. Och kompisarnas så småningom. Mitt eget. Första bilen, en röd bubbla från 1966 med reg.nummer ENF061. Kompisens syrra hade en vit amazon: FJM674. DNF112, vit bubbla som kompisen C alltid körde soppatorsk i för att hon var för snål för att tanka för mer än en tia!

Det här kommer jag ihåg. Men knappt vad jag gjorde i går....

Går genom hålan. Ser dagens plåtar. Där kommer veterinären, han har BLO i sitt nummer. Jaha, grannen och en granne till. En efter en, jag bara vet när jag ser plåtarna. Där for mamma förbi. Det går automatiskt. Ofta åker näven upp i fall att....Så är det att bo i små hålor om vintern.

Högt och lågt med Ester




Abababa!!

Kontroll, kontroll.....

Okej. Jag skall lämna ut mig. Har inte ens orkat blogga. Jag mår skit. I dag är jag vansinnig, frustrerad och håller på att bli galen. VAD? Det stämmer (och alla ni som läst mina tidigaste inlägg vet) att jag gick in i den där väggen för ett par år sedan. Åtminstone har "vi" bestämt oss för att det är så. Eftersom jag iband och speciellt när det gäller mig själv är en trög individ med stora krav på mig själv, tog det en jädra tid för mig att fatta och ta konsekvenserna av mitt tidigare sätt att leva på. Jag vilade och promenerade. Körde yoga och åt nyttig mat samt 2000 vitaminer.
Efter 6 månader tyckte jag att allt var okej igen. Jag mådde super! Tji fick jag. Det gick helt enkelt inte att accelerera upp till normal nivå igen. Tvärtom! Så jag tvingades till reträtt. Nu började det bli plågsamt....ynkedom, svagt.....inte jag inte. Skämmigt! Jag som tyckte att jag hade koll, gjorde bra saker, tänkte rätt... Så kom förra sommaren. Då fick jag migrän! MIGRÄN? I min ålder skall man inte få migrän men jag fick migrän jag. Och inte en vanlig sort, en seg, ofta återkommande variant. "Inte så vanligt" som migrändoktorn sa. Sen tidigare hade jag fått konstaterat högt blodtryck. Inte jag inte, bara stress tänkte jag men i och med migränen började jag motvilligt med betablockerare. Sen dess, sen i somras blir det bara konstigare och konstigare. Utbrändhetsdoktorn säger att jag nog är rätt okej, allt beror nog på blodtrycket enligt honom och byter jag bara jobb blir nog allt som vanligt. Husdoktorn stirrar på mig och säger att hon tror att jag är superutbränd och började jobba alldeles för tidigt. ALLT, alla symptom beror på DET.

Jag stirrar tillbaka. Jag som brukar ha sån koll. På mig själv, på min kropp, min hälsa och hur man bör göra. I dag är jag bara förvirrad. Nu har illamåendet tagit över min kropp. Mått illa nonstop i 10 dagar och NEJ kära vänner, jag är iiiinte gravid bevars! Detta tillstånd inleddes med ett praktmigränanfall som höll i sig i 3 dagar. Sen dess har jag varit totalt utslagen men det sticker i huvudet.

I dag fick jag nog. Orkar inte mer. Nu jävlar! Jag är INTE hypokondriker. Har ALLTID varit frisk och stark tidigare. Fingret åt allt.

Tänker att det kanske bara är så att jag skall kräkas ur mig all den sista skiten innan det kan vända och börja bli bättre. Att om jag bara uthärdar och flyter med så kommer dyngan fortare ut och försvinner. För att plåga mig går jag ändå raskt över åsen varje dag eller joggar längs stranden, knaprar magnesium, omega 3, B-komplex, rosenrot och jag HATAR att gnälla men jag HATAR ännu mer att inte känna mig fullt frisk.

Har i dimmig frustration gjort följande:

Beställ tid till tandläkaren (tänk om det är tänderna, fast jag skulle ändå dit)
Beställt tid till chiropraktorn (tänk om det är nacken)
Beställt tid till naturläkaren
Sprungit på en bekant som är kinesiska och dessutom akupunkturläkare. Hon drog in mig på nya kliniken. Fick sitta i hennes massagestol en stund. (Vilken grej, kändes som mansstora knytnävar som knådade ryggen!!) Sen fick jag en påse med bruna band i (såg ut som tillplattade och torkade mördarsniglar) instruktioner om hur det skulle tillagas och en tid för behandling nästa tisdag.

"Kokas i två liter vatten i en halvtimme. Drick upp fördelat under dagen. Gör om samma sak dag 2 och dag 3". På påsen står det en hel massa...på kinesiska. Börjar osökt att tänka på Tintin (mitt referensbibliotek har jag ju från Herr Hergè) då när Dupontarna hade druckit någon smörja så hår och skägg började växa okontrollerat. Färgen ändrade sig hela tiden och så där körde de runt i öknen.. Det började jag tänka på, bad en stilla bön att W verkligen visste vad hon gjorde och så drack jag. Det hjälper dig, sa hon...kinesiskan. Fan trot. Smakar arsenik!!!
Men tydligen är det Chikoria.

Återkommer med recensioner efter alla mina besök nästa och nästnästa vecka.

Någon som tycker att jag har missat något?

Stenålderssnöre

Sonen (vid middagsbordet):
- Jag gick av vid fel busshållplats i dag.

Mamman: Jaha, drog du i snöret för tidigt?

Sonen: Snöret? Vad då för snöre? Jag tryckte på knappen lite för tidigt och då var jag ju tvungen att gå av. Ingen annan skulle ju av, typ....

Aaaaah....KNAPPEN!! Ja visst ja. De där snörena byttes visst mot knappar någongång på 70-80-talet. Ehm. Tack för den stenålderspassningen.

torsdag, februari 07, 2008

Kort och om bröstmjölkstvål

Om jag skickar inlägg från mobilen kanske det finns större chans att jag får dem så där korta, närvarande och spetsfundiga som jag egentligen vill. Eftersom jag inte alltid har glasögonen på mig, inte ens med mig, är förstås risken den att det blir fel. Ordletaren i mobilen är oftast bra men risken är att det blir helt uppåt väggarna.

Allt om barn (Expressens nya poppiga gravid&barnbilaga som jag inte läser) gör sitt för att få läsare. Eller kanske för att slippa dem. Som barnmorska kan jag inte låta bli att visa deras recept på bröstmjölkstvål. Helt i tiden med nytt recyklingtänk, eller? Något för gästtoan kanske. Receptet på moderkaksragu kan jag också bjuda på om någon visar intresse?

Bröstmjölkstvål:

3 dl vatten
3 dl lut (NaOH)
3,5 dl vegetabilisk olja
1,2 dl kakaosmör
2,4 dl bröstmjölk

onsdag, februari 06, 2008

Hälsoförvirrad

Skall vara duktig på andras åkommor och hälsoproblem men begriper mig inte på min egen hälsa. Vad är vad? Beror huvudvärken på migrän eller blodtrycket? Varför är jag så skakig? Är det hjärtat, migränen, nerverna gudbevars eller vad? Inbillning? Ligger en hel dag, utslagen. Sover. Ömsom fryser, ömsom svettas. Har precis bestämt mig för att det är ett migränanfall då jag kommer inser att jag har feber. Smart syster! Feber? Fick jag blodtrycksrus av det? Har jag kanske influensan? Fast jag har inte ont i kroppen, inte heller i halsen.

?

In på tredje dagen är jag i allafall inte sämre.

Det var enklare förr. För det första var jag nästan aldrig sjuk. Var jag det var det antingen en simpel förkylning eller en rejäl halsfluss. Det fanns maginfluensa och urinvägsinfektion. Det var allt.

lördag, februari 02, 2008

Klimatbetraktelser

Stormen Tuva har dragit förbi men det blåser fortfarande rejält. Häromnatten när det tog i som värst vaknade jag av att hela huset lystes upp av ett vitt sken. Något smällde till och mullrade, det upprepade sig och hela huset skakade. Eftersom det inte åskar och blixtrar i januari tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd på en flygkrasch eller gudvetvad. Men det var åskan. Ett rejält åskväder. Samtidigt snöade det och var runt 0 grader. Eehhhh...

Allt är grönt. Algbeläggningen har aldrig varit så uttalad. Huset går i grönt. Stenarna på uteplatsen är grönpatinerade. Det vita staketet är grönt. Skyltar, hustak och t.o.m. asfalten är gröntonad.

Glömde kompostspannen ute några timmar häromdagen. Sen var den näst intill täckt av mördarsnigelbebisar. Huuuuur kommer vi få det i vår/sommar när vi inte haft en enda dag eller natt med minusgrader som krävs för att ta kål på de små äcklena??

huah...