Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2007

Sjysst med egen lägenhet

Flaxa ur boet. Har knappt vant mig vid att jag inte behöver borsta deras tänder eller mata dem så signalerar äldsta att han tänker flytta hemifrån om 2 år. Jahaaa.....hur då menar du? du är ju bara en bebi, HUR skall du klara dig utan mamma piper det i min småchockade hjärna Nej, jag tänkte att det skulle vara coolt att klara sig helt själv. Jag tror att jag klarar allt då. Behöver mer frihet liksom....En egen lägenhet vore helsjysst! Jaha, men kan du inte vänta tills du är 18 kanske, varför 16? ..men du kan ju inte städa sitt rum? Hela veckoransonens förbrukning v kalsonger ligger bakom och under sängen och det är chips runt hela datorn. 5 vattenglas med infekterat vatten står på nattduksbordet. Du kommer att bli förgiftad!!!! Äh, men då går jag nog i gymnasiet i Helsingborg eller kanske Stockholm. Orka pendla. jag vill hellre ha egen lägenhet. Nu samlar jag mig. Säger: Ja, det händer att 16-åringar flyttar hemifrån. Men jag tror att det skall finnas en bra anledning då. Som en skola

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot

Stressande mat

Rutan gav ett uppslag till ett nytt fräscht ämne att blogga om. "Mat jag blir stressad av" Här är min lista: Äppelkaka. Det måste finnas gott om vaniljsås till varje sked. (Alltid ett orosmoment om man är många runt kaffebordet). Frukostmackan. Först brunost, sen frukt. Kaffe med massor av mjölk. Ett glas apelsinjuice. Finns inte allt hemma blir jag orolig... Prinsessbakelse. För att när jag slevar i mig sista tuggan har jag precis kommit igång. Då vill jag fortsätta. Men jag kan ju inte köpa två bitar! (Därför köper jag nästan aldrig prinsesstårtbitar) Samma sak med rostat bröd med smör och honung. Tar jag en kan jag inte sluta. Caffelatten om den inte är tillräckligt varm och serveras i tillräckligt stor mängd. Det värsta som finns är om jag inte hinner känns mig riktigt kaffemätt innan det är slut. Godnatt.

Min katt=Paris

Om vår katt hade varit människa hade hon hetat Paris Hilton. Väldigt blond, självsäker, fåfäng, envis, busig och skall bara ut och ränna hela tiden. Hon har lyxiga matvanor och tänker långt ifrån över saker och ting före hon utför dem. (Håller vi inte henne i strama tyglar har vi nog snart en tonårsgraviditet här i huset!) Vår förra katt var mer....slipad, smart, smygande, oerhört snabb och dog alldeles för tidigt. Hade en känslig själ. Hatade gäster, betraktade andra män med förakt i blicken. Mjuk och kelig, men inte när någon utomstående såg på. Var inte en gourmet utan nöjde sig med enkel, torr mat. En snygging. Hm.... James Dean kanske?

Punkt

Egentligen hade jag redan lagt det bakom mig för länge sen men det kändes ändå bra att få en så tydlig bekräftelse på vad det var som egentligen hände. Jag kände ingenting, bara en slags vemodig glädje över vad jag såg. Känner mig vänligt inställd, glad och generös! Det är bra. Mitt hjärta och mitt sinne fick för nästan exakt ett år sedan fnatt och drog okontrollerat iväg, något som inte var riktigt likt mig. Det var som något virus, som om jag under en tid befann mig i en feberdimma. Hela jag drogs med och iväg....också i fantasin. Ja, efter vart kom ju verkligheten ifatt mig och jag landade platt fall rätt mot marken igen. Shit, jag hade fel och det tog sin lilla tid att smälta vad som hänt. Jag fick aldrig någon riktigt bra förklaring men efter vart klarnade det. Är man en säpomänniska som jag är det bara fråga om tid. Får jag inte svaret när jag ställer frågan söker jag svaret själv. Det har jag gjort förr. Det var så enkelt. I kväll fick jag ett bra avslut. Hemsidan var vacker.

Yepp, egen hemsida!!

Jag är så smart och modern! Tänkte att jag skulle vara lite i tiden och roa hela familjen med att registrera en domän i vårt efternamn. Nöjd med beslutet hände allt väldigt snabbt. Valde naturligtvis det dyraste alternativet = .nu. Jaha, sen då? Vad gör jag nu? Inser att jag inte kan det här men får efter information från sonen registrera ett konto på ett webhotell. 600 spänn till. Sen då? Sonen gör något som för mig är helt obegripligt och vips, nu har vi i allafall en bakgrundsbild och en text som förkunnar att hemsida är under konstruktion! Haha, sure!

Förtydliganden

Alltså, bakgrunden till mitt förra inlägg är att jag på senare tid gjort två tandrotsoperationer, rotfyllt och tryckt dit kronor så hela jag fått övervikt åt höger av all hamstersvullnad! Därför var just denna tandläkares inviter både komiska och kanske....praktiska. Antagligen också ekonomiska! Men, på allvar, dejta en tandläkare som gillar hamstrar!!! Usch nej, de luktar säkert bara bedövningsmedel och klorhexidin! Säkert bleker de sina egna tänder också. (Åh nej, jag är inte fördomsfull, bara lite hämdlysten! )

Han gillar hamstrar!

Shit! En gåva eller någon som jävlas? En tandläkare har kontaktat mig på en av de här kontaktsajterna. Han är specialist på käkkirurgi! Helt perfekt med andra ord! Äh, inte bryr jag mig om att han bär knallorange tröja, beskriver sig själv som "distingerad och smärt", har ett fånigt leende och gillar hamstrar och marsvin.. Helt topp då hamsterlookalike blivit min grej!

Mitt sociala liv

Upp med tuppen. Ut på motorvägen och jobbar till 12. Hem igen, fångar upp sonen och drar med honom till Vårdcentralen. 5 dagars zoombietillstånd får räcka. Körtelfeber? Hem med honom igen, drar i mig en macka och far i väg till nästa jobb. Pratar gardiner och kvaliteter, vitt eller optiskt vitt är frågan? Hem igen, får vända och åka i väg igen med det jag glömt. Hem igen. Drar i mig ett glas juice och ramlar ihop ovanpå sängen. Stövlarna sitter på. Bara en liten, liten stund. Måste blaska av mig. Skall ju gå på After-Work! Rycker till när centrifugen drar i gång. Var är den där handymannen som kan fixa obalansen? Dimmig inombords, har ett skarpt veck på ena kinden och vad är det som smakar frityrolja? Sparkar av mig stövlarna, fryser och tänder elden i kaminen. Langar fram en halvliter romrussinglass ur frysen. Slevar medvetslöst i mig halva förpackningen ..... - Varför? Varför gjorde jag så? Mätt och ännu frusnare drar jag upp filten till öronen. Blundar och känner hur jag börjar minn

Inte den Doris men vilken Åsa?

Doris Lessing får gärna motta Nobels litteraturpris för mig. Insåg att jag har en titel i min bokhylla men att den aldrig lockat därför att jag anat sience ficton då jag läst på baksidan. Varifrån boken kommer har jag aldrig förstått. Läser på baksidans pärm ett för mig okänt namn: Åsa Jirvelius. VEM är Åsa Jirvelius? Varför har jag hennes bok? Slår snabbt på hitta.se och hittar en Åsa i Nacka. Är det hon? Bör jag ringa och berätta att jag har hennes nobelpristagarbok i min bokhylla? Vad är rätt? Vems är boken egentligen? Fast det kanske inte är DEN Åsa som jag hittat på "Hitta" .. Jag har dessutom de facto haft boken i mina bokhyllor sedan åtminstone 80-talet. Har alltid trott att den kom från farmors boksamling. Jag har släpat den med mig vid varenda flytt, packat upp och packat ner, hela tiden förvissad om att en Doris Lessing måste jag behålla och en dag läsa. Varför ogillar jag så starkt sience fiction? Det kryper i mig när jag läser Stephen King t.ex. Klarar inte den so

Freaky friday

Så här beskrev väninnan sin fredag "Jaha, så köper man rosor och dukar med servetter i matchande färg. Lagar middag en hel eftermiddag, förbereder efterätten och står i. Så kommer hon och hinner inte sätta sig förrän hon börjar klaga på yrsel. Så slänger hon sig på min soffa, drar på sig alla mina filtar, kallar till och med på grannfrun som kommer med blodtrycksmanschetten. Hon vill inte ens ha ett glas vin! Sen ringer hon efter en gul bil och drar till stan. Hon lämnar kvar sina barn och all mat. Som väl är blir jag matad med godis av hennes dottern under hela "Idol". Inte nog med det. Efter några timmar får jag köra till stan och hämta henne!! Hon vinglar mot bilen och är inte för underhållande på färden hem. Sen repar jag min mans bil då jag svänger ut från hennes gårdsplan. En fet, lång repa i den blanka, välvaxade metalliclacken och sen får jag äta rester, samma mat, hela veckan" Ja, ibland blir det inte som man tänkt sig.....Inte för någon.

Fokus på växlarna

Ytterligare ett exempel på att bara kunna göra en sak åt gången. Var ute och mörkeråkte med väninna B i går. Eftersom hon är pratglad pratades det. Men varje gång hon skulle växla blev det tyst. Då stannade samtalet upp. Det blev ett ryckigt samtal med flera återkommande pauser vid alla rondeller och vägkorsningar. Ibland mitt i ett ord. Att både prata och växla blev för mycket. Eftersom hon själv roade sig med insikten vågar jag skriva om det. Men i övrigt gled vi mjukt fram över Bjäre i hennes mans stora grå ögonsten. Varför vi gjorde det kanske jag återkommer till...

Galna katta

Knipsar av ett par fantastiska mörkrosa rosor och arrangerar dem i en liten kristallvas tillsammans med några gröna blad. Njuter av prakten. Det tar 2 minuter. Hela köksgolvet är täckt med hela och halva rosenblad. Vasen ligger omkullvält på bordet. Bladen är söndertuggade och mitt i allt står Ester med en ros i munnen. Köpt Rågfras, en ny favorit. Tar en näve i filen till lunchen. Går med tallriken mot datorn. Hinner 4 meter, så hör jag hur något far i golvet och åker ut över hela golvet. Vänder mig om och ser Ester surfa på mina rågfras. Hon far fram som en galen komet. Ett rågfras i munnen och resten yr under hennes snabba tassar. Morrar åt odjuret. Sätter mig på huk för att rädda åtminstone en del av rågkuddarna. Hör en skräll från rummet intill. Rusar dit, möter Ester i dörröppningen. Hon kommer farande som skjuten ur en kanon och det är med liten marginal jag lyckas hålla mig på benen. Irrar med blicken för att se vad som brakade. Ser min stora hibiskus med kruka och zinkytterkru