torsdag, augusti 30, 2007

VM med ett halvt öga

Inte har jag tittat på idrotten, trots att jag hade planerat för det .Friidrott i stora sammanhang är kul. Till och med fotboll är kul när det är VM. Då sitter också jag där och skriker och studsar upp och ner i soffan. Annars tittar jag aldrig på fotboll.

Alla tycks ha kommit fyra i går. Stefan Holm låter som han brukar, de kan lika gärna använda sig av någon repris från tidigare medaljmisslyckanden. Linus Törnblad är inte helt säker i nerverna tror jag. Fast Wissman har vi ju kvar, det blir spännande! Sanna Kallur känner jag sympati för. Det är en sak att inte vinna. Men att missa medalj för att man blivit knuffad måste vara tufft. Annars låter det väl som vanligt. Reportrarna skruvar upp förväntningarna i rymden, sen dalar allt mot jorden igen för att knattras hem till redaktionerna så at vi här ute kan ta del av resultaten och försöka förstå sportjournalisternas yrande om varför det inte blev som alla hoppades. Det var ju tur att Kluft gjorde det igen! Den småländska valkyrian som skrämmer både japaner och svenska män!

onsdag, augusti 29, 2007

Iakttagelseförmåga

Sitter på Ebbas café och njuter av en caffe latte. Tittar på folk som strosar fram längs gågatan. För det gör de. De strosar. Så här strax före lunch är det inga problem med att få ett bord närmast gatan. Det går inte att skynda här. Inga motorfordon som jagar upp tempot. Inte ens några cyklar. Tonåringarna är i skolan.

Tjuvlyssnar på de som går förbi. Där var det en kinesisk familj. Det är mycket utländska turister så här i slutet av augusti. Ser ett medelålders par närma sig. Konstaterar att de inte kan vara svenska. Nej, just det. Hör att de pratar holländska.
Varför såg jag det? De såg uppenbarligen långa och blonda, nordiska ut. Hade de gått nakna hade de kunnat var från både Umeå och Trosa. Var det kläderna. På något sätt går det oftast att känna igen det som köpts på den svenska marknaden. Eller, är det verkligen så? Kan inte tänka mig att jag har sån koll? Men ändå. Sitt och titta ut över ett myllrande torg några timmar.

Kan det vara sammansättningen? Man mixar rutigt och blommigt på ett annat sätt om man bor i Holland? Svenskar har inte längre pösjeans eller overall? I Frankrike har man sin klädkod, sin franska kod. Här har vi vår. Kanske är det frisyrerna? Det där lilla, lilla extra eller brist på en detalj?

VAD såg jag? Något fick mig att instinktivt förstå att det är paret var utifrån! Kanske var det så att de promenerade extra långsamt? De är från Holland. De har fortfarande semester.
Kanske jag/vi är programmerade att förstå undertexter, detaljer för att snabbt göra oss en bild av de vi möter. Ibland går det inte att sätta fingret på vad det är, men det är rätt det vi iakttar, det vi först reagerar på.

Tänker att det säkert lika ofta blir fel. I dag är ingenting riktigt vad det ser ut att vara. Jag hade säkert bara tillfälligt flyt. Och nu har jag fått orera en stund.

lördag, augusti 25, 2007

Porträtt?
























Det här var kul. Tricky visade hur man gör! This is me, a´la Modigliani!

http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/Transformer/

Höstrecept

Jag tror att jag har hittat lösningen för i höst; Shiatsumassage, Omega 10, Rosenrot, B- komplex, extra zink, en bra migrändoktor, silversmide, träna mer, lata mig mer, satsa på att vara min egen helt och hållet, sova mer och våga mer. Undrar i vilken ordning jag skall göra saker och ting?

fredag, augusti 24, 2007

Dejtfobi ?

Han hade en dejt med någon och ville göra om det. Jag önskade honom lycka till och vände mig åt ett annat håll. Nu skriver han att han är förkrossad över att jag slutade skriva. "Jag var nog bara ute efter hans kropp"! Men hallå! Och ändå..Han får mig att le, han skriver som en tornado. Nu är han otålig. Vill ses. Vill jag? Inte än, inte än. Han skriver puss och kram. Vi har aldrig setts och jag ryggar tillbaka och skriver "Ha en god dag". Han fnyser åt min businesston och får mig att sätta kaffet i vrångstrupen med sin rakhet och val av ord. Nu hotar han med att baka bröd och packa en picknickkorg, komma hit och hämta mig för en lunch i det gröna. Sen kör han mig hem igen prick klockan ett. Jädra kille. Kan man inte få vara i fred! Vill jag vara i fred? Vill jag vara i fred för honom? Det vet jag inte, vi har aldrig träffats, bara haft en jädrigt rolig brevkontakt ett tag. Han är föör trevlig. Charmig..och han får mig att skratta! Han är inte klok ibland.....och jag gillar det. Picknick. Det regnar ju bara ! Nä, kom inte hit, håll dig undan. Om han ändå inte hade varit så trevligt spjuveraktigt charmig! Han kunde väl åtminstone sett tradig ut eller vara 154 lång eller haft en våldtagen iller på överläppen! Men inte ens det, nej då.....Mr Perfekt? Lägger locket på. Svarar inte än. Försöker hitta den där inre rösten men där är tvärtyst. Inte minsta lilla fingervisning. Nej, inte än. Definitivt inte än. Kanske aldrig.

onsdag, augusti 22, 2007

Flow

Läste till morgonkaffet en artikel om flow. Som jag har väntat på den där flowen. Vid ett par små korta stunder i livet har jag anat att den faktiskt finns. Det slår mig att det är väldigt många år sedan. Vad har hänt? Sanningen är väl att jag inte har givit den tid att leta sig fram. I artikeln står det bland annat att för att komma i kontakt med sitt inre flow måste man lära sig att lyssna bättre inåt, lära sig att förstå när jag skall göra en sak och när jag inte skall göra en annan sak. Intuition. Är man helt ärlig mot sig själv och lyckas man höra vad intuitionen säger gör man de rätta valen automatiskt. Vidare leder det ena till det andra och på sikt är man inne i ett positivt och kreativt livsflow, allt blir bara bättre och bättre!

Min intuition grävde jag ner efter en period när jag tyckte att jag bara hade en opålitlig, svekfull intuition som hånskrattade åt mina ivriga försök att förstå dess budskap. Nej, i flera år har jag bara litat på ren och skär fakta. Jag har velat ha bevis, svart på vitt. Inget flumflum här inte.

Men hur har det blivit då? Är det så konstigt att jag sitter här och ibland känner mig lite amputerad. Jag skall nog damma av min gamla inutition och kolla om den trots allt kan hjälpa mig att hitta mitt livsflow! Det låter så väldigt bekvämt och härligt det där. Kanske var det bara min hörsel eller mottagare det var fel på, då innan?

Så tänkte jag att en bra början är säkert att jag börjar med något helt nytt, något kreativt som inte har med skrivandet eller syendet att göra.

Så, jag anmälde mig i dag till en kurs i silversmide. Först var jag tveksam och drog ut på det eftersom anmälan var bindande. Men jag gjorde det och nu sitter jag här och känner hur någon ropar hurra inom mig! Jag gjorde nog rätt för inom mig känns det rätt och det gör mig glad.

Kanske att jag tar den där intuitionen till nåder igen. Nja, jag avvaktar med årets betygsutdelning men några pluspoäng blir det. Det här är faktiskt någonting jag velat göra i många år men NU skall det faktiskt bli av. Go with the flow liksom....

tisdag, augusti 21, 2007

Cristina Husmark-Persson....igen

MÅSTE bara kommentera Cristina Husmark-Persson igen. Hon sa för några dagar sedan att "hon har minsann själv haft en släng av utbrändhet, då för några år sedan när hon tagit på sig alldeles för mycket jobb. Då var hon sjukskriven i tre dagar. Det räckte. Så drog hon ner på tempot när det ena projektet hon jobbade med var slutfört. Sen var det bra"

Hon vill påskina att hon alltså vet hur det är att vara utbränd. Eller? Från och med nu tycker jag att Cristina Husmark-Persson skall vara tyst. Så här kan vi ju inte ha det. Vi kan inte ha en minister som arbetar med sjukvårds- och hälsofrågor i Sverige om hon inte ens förstår skillnaden på överanstränging och utbrändhet! Någon borde utbilda människan. Eller byta ut henne.

måndag, augusti 20, 2007

Snabblunch

Varit i Helsingborg och uträttat mer eller mindre viktiga och onödiga ärenden. Köpte bland annat en enkel svart kofta på MQ. Klev fram till kassörskan och la fram vad jag bestämt mig för att köpa. Den blonderade tittade på plagget, sedan på mig och utropar högt, högt: Men OJ, den här är helt NY! Den kom alldeles precis nyss. Du är den första som köper just den HÄR...Men GRATTIS, först i stan!!

Hon ler brett..på allvar.

Jag: Hehe, men tack tack!

Alltså...vad då tack? För vad? Jaha, först i stan med en helt enkel svart kofta, det var som tusan..........?

Kör hem, lunchen var för 1,5 h sedan. Låser upp, slänger in mig själv och mina påsar, pussar Ester som kommer galopperande och tar ett par stora kliv mot kylen. Raffsar åt mig en skiva grovbröd (GI, GI!)en restbit grillad lax sedan i går och lite chevreost (alltid bra att ha). Kletar ut osten på brödet och mosar laxen ovanpå detta. Hm, något saknas. Öppnar kylen igen och hittar efter lite letande i de bakre regionerna (hoppsan, där hade jag visst inte varit på ett tag!!) en burk apelsin och ingefärsmarmelad. Det känns helt rätt! Toppar med ett lager ovanpå laxen och trycker i mig mackan stående. Det var så bra så jag tar två! Smakar toppen. Unnar mig en skvätt rosévin från boxen på nedersta kylskåpshyllan. Står fortfarande upp. Tur det inte var pasta till lunch i dag för om jag äte kall pasta och samtidigt står upp får jag hicka. Alltid, varje gång.

Minns plötsligt att det var ju jag som inte skulle stå upp och äta längre utan sitta ner vid ett bord som vanligt folk...Okej, nästa gång. Tur att jag inte hade några hasselnötter hemma.

Häromdagen blev det en kall pannkaka med ost, sallad och en skinksnutt.
Det kan bli precis vad som helst när det måste gå fort. I dag hade jag tur!

fredag, augusti 17, 2007

Lilla thailand

Jag har varit i Thailand! Tja, åtminstone nästan. Damen var thailändska och hennes teknik likaså. Geografiskt åkte jag inte så långt, men min kropp for i väg när massörskan började dra, knåda och knäa mig längs benen och upp över ryggen mot huvudet. Det var gräsligt skönt och väldigt, väldigt ömt. I en timme blev jag tilltryckt och dragen i, knådad och sträckt. Hon var ett tvättäkta proffs. Lokalen var lite skum. Jag låg i en vanlig säng med blå lakan. I sängen intill låg en yngre hunk ( sneglade när han kom in..) som blev masserad av massöska nummer två. Spotar i taket och bara en tunn bambuspalje mellan sängarna. Musiken var någon slags thailändsk fast västvärldsinspirerad schlager och mellan bastakterna stönade ömsom jag av njutningsfull smärta, ömsom han bredvid. Ehm.

Nästa gång tar jag tvåtimmarsvarianten. Bäst var när hon knådade mina fötter och tår! Vad fötter är viktiga! Vad mycket skit de får ta, de skulle vara värda en hel timme utan konkurrens.

onsdag, augusti 15, 2007

Nytt

Det behövs något nytt. Lite färg. Grönt! Längtade efter något med färg, grönt kändes bra. Inte så coolt kanske, men nytt. I morgon börjar skolorna. Nystart. Får alltid känslan av nyår, nu tar vi nya tag. Nya planer, nya idéer, äntligen får vi gå inomhus. Snart höst på nytt. Nu jäklar, full fart från stranden in i myspyset vid eldstaden, från svettig gräsklippning till lövkrattning och snålblåst. Det känns alltid bra. Längtar alltid efter att åka till en storstad och shoppa nya höstkläder, få dra på mig favokängorna och nya kappan, småhuttrande gå in på ett café för att vila benen... Hösten är alltid lugn. Hösten äger!

tisdag, augusti 14, 2007

Cyklat

Cyklat över åsen i 3 timmar. Fick med mig min 14-åring, kors i taket! Det var det roligaste och mysigaste vi gjort på länge! Alla dessa små vägar! Vi slet oss uppåt, slingrade oss runt för att så susa nedåt, länge nedåt. Sonen var på ett strålande humör. Uppe på toppen var vi tvungna att unna oss kladdig chokladkaka med hallonsås och grädde, vad kunde vi annat göra? Nära himmelen åt vi himmelskt god kaka! Tack solen och värmen och sonen för dagen!

Hoppfullt

Det inger hopp att människor med specialistkompetens helt dömer ut Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivning. Läs vad läkaren Jörgen Herlofson skriver i dagens DN.

fredag, augusti 10, 2007

Förbjudet att vara sjuk

Vad trött jag blir. Vart är vårt samhället på väg? Det blir allt kyligare och omänskligare. Ovärdigare. Allt handlar uppenbarligen om pengar och besparingar. Allt annat känns onekligen som floskler och döprat för att vinna billiga poäng. Det handlar om allt från aggresiva securitasparkeringsvakter till företag som på dag 2 skickar vidare sina krav till inkasso. Allt skall gå snabbt och vara supereffektivt. Bilar och andra transportmedel, arbetsinsatser på jobbet och hemma. Man skall vara lösningsfokuserad och produktiv 24 h per dygn. Sova effektivt. Äta effektivt. Ha full koll, aldrig missa. Vara en supermänniska

Sedan förundras man över att så många människor mår riktigt uselt i det perfekta landet Sverige. Man kallar till möte och tillsätter en utredning. Man beställer en plan, ett program för att komma till bukt med det stora antalet långtidssjukskrivna. Nu kommer rapporten. Kortfattad, effektiv och nydanande, precis som beställaren ville. Dessutom, som en liten bonus menar man i ett falskklingande tonfall, tror sig samhället kunna tjäna ett par kronor på genomförandet.

Nu skall man skära utan pardon. Gå med lien och effektivt sålla agnarna från vetet. Vad händer när man i oktober skall neka bland annat människor med utmattningssyndrom att sjukskriva sig? Vad tror man? Att människor låtsas vara sjuka på skoj? Vad i helvete är det för en jävla utredning? Skall vi som drabbats stå här i skamvrån och bara ta emot, bli behandlade med disrespekt, som om vi vore parior som snyter oss på samhällets resurser?
Tror man att stressjuka VILL vara stressjuka? Tror man att de fabulerar, hittar på för att de är lata? Vad är det för rötägg, för friska byråkratnissar som utrett och kommit med den här otroliga programmet?
Ingen sjukskrivning efter blindtarmsinfektion....Ursäkta, har jag hört fel? 3 veckor, möjligen, om du går rakt in i väggen, men bara om du med andnöd ligger och krälar på golvet. Förståsigpåarna menar att ingen mår bättre av att vara hemma. Cristina Husmark-Pehrsson säger att det är ovärdigt att inte jobba!
VEM vet vad du mår bäst av? Vad jag mår bäst av? Förstår man inte att i stort sett alla människor strävar efter ett värdigt liv med ett arbete man kan försörja sig på och leva med?

Man vill ha en enhetlig behandling av sjukskrivna för samma diagnos i hela landet heter det? Men är vi kopior av varandra? Är vi klonade ur en och samma idiot? Nej, vi är individer och vi har rätt att bli respektfullt behandlade och individuellt bedömda, ingenting annat. Våra folkvalda framstår som en hop själlösa, känslokalla robotar. Precis som de tidigare folkvalda. Är desperationen att få goda siffror inför nästa val så stor?

Hur tror man att någon skall må bättre av det här? Gör något åt samhället i stället, åt orsaken till att människor rasar som korthus runt oss. Ge de sjukskrivna rätt hjälp och stöd, stressa dem inte ännu mer, nu kommer man jaga livet ur dem också. Antagligen tror man att man på så sätt jagar bort "sjukdomen", så kan man sedan säga att den inte finns mer. Praktiskt! Lösningsfokuserat! Det är lite ättestupeanda över det här förslaget. Putta ut de gamla och oproduktiva på klippkanten så får våra problem en chans att trilla ner och självdö.

torsdag, augusti 09, 2007

onsdag, augusti 08, 2007

Kattsmak

Ester äter kanelbullar, lasagne och pannkakor med sylt....Hon gillar som alla ungar oboy! Är det normalt? Vår förra, första katt åt bara torrfoder han.

O´flyt

En helt normal dag. Vaknade till mobiltelefonens plingande, tryckte in snoozeknappen 4 gånger innan jag klev ur sängen, duschade, klädde mig och åt frukost. Samlade ihop mig, lirkade loss Ester från byxbenet, tog bilen och åkte norrut. Tog gamla vägen eftersom morgonen var så solig och fin, ville glida längs ängar och odlingar i makligt lugn. Passerar en liten ort, det är öde och stilla, släpper på gasen och då......hugger en svart och gul arm vindrutan i två och får mig att näst intill tvärnita. Minutrarna senare har jag en inbetalning på 2400 kr i knät! VA? Vad MENAR dem med att stå och tjuvhålla utan bil bakom busskuren. Ingen annan är vaken eller ute. Alla kör för fort här. 64 km/h kostar mig en hel veckas charterresa! Är det klokt? Det borde vara förbjudet att låta raka, breda vägar döna rakt igenom små tätorter med så få hus att de nästan inte syns! Varför gör man inte vägen slingrig, låter den smalna av med hjälp av växter och stenar? Se på Hofors! Där kan man snacka om åtgärder. Där går det minsann inte att få fortkörningsböter en tidig solig morgon på väg till jobbet. Jag kanske skall ha DIN FRU som patient i dag, det du? Hon kanske vill ha en SPIRAL insatt?? Eller skall jag ge henne böter om hon kommer försent kanske? Två och fyra! Men nu kommer JAG försent. Nu har de tre traktorerna jag körde om innan den här förbbb......e hålan passerat MIG! Nu får jag ligga där och harva bakom igen. Ser hur grabben i den bakersta, största, röda traktorn tittar i backspegeln och flinar. Trycker gasen i botten och drar om så fort rakan kommer. Det kan inte hjälpas, två böter samma morgon måste väl ändå vara en omöjlighet?

Kommer till jobbet. Blir klar över att jag är den andra barnmorskan som fått fortkörningsböter denna vackra morgon. Kollegan klagar; de står ALDRIG där när det regnar, men när det är fint väder duger det att jobba utomhus! De brukar aldrig stå just där! Vi konstaterar att hon var 1 km och jag 3 km ifrån att mista körkortet. Himmel och hav!

Sen möter jag en kvinna med tre små barn och bröstcancer av värsta sorten som dränerar mig eftersom jag blir berörd och oproffesionellt bara måste engagera mig och gråta en skvätt med henne... Så välter jag ut konfetti från hålslagaren över hela skrivbordet, spiller kaffe på tangentbordet. Torkar upp och letar samtidigt med andra handen och ett uns hjärna i gula sidorna efter en tandläkare jag fått rekomenderat samtidigt som jag sköter telefontiden och frågar en patient som ringer och vill beställa tid för P-piller vilken tandläkare hon vill komma till?

söndag, augusti 05, 2007

En sån dag

Ligger på mage när något får mig att vakna till liv. Den blå frottén följer med halva ansiktet ner i sanden. Solglasögonen har halkat snett och trycker på näsan, men värmen har gjort mig så loj och avväpnad att jag ínte ids ändra ställning eller rätta till dem på en gång. Är torr i munnen av värme och sand, men armen har fastnat ovanför mitt huvud, orkar inte lyfta den mot korgen och vattenflaskan. Ligger kvar.

Tänker att det var bra att jag smörjde in mig med faktor 20. Mellan solglasen tjuvkikar jag på min omgivning.

Till vänster: två tyska familjer. 4 vuxna och 5 barn. De ropar till varandra så hela stranden hör. Inte hade jag kunnat med att vara så högljudd om jag vore svensk på en tysk strand!

Strax nedanför mig; en familj från orten. Rättare sagt en hel släkt. Funderar på om det är mormor eller moster, hon den äldsta och gapigaste. Alla ser likadana ut, bara lite olika storlekar och midjemått. Alla pratar om sig själva, refererar till sitt och de lyssnar inte på varandra! De avbryter och pratar alla samtidigt, ingen tycks reagera. Alla avslutar också varje påstående eller mening med - ju!

Puh!

Till höger: Det måste vara han, en gammal tonårsbekant? Eller? Han sa en gång till mig att jag hade en söt nästipp!! Det är 100 år sedan, var vi inte i Stockholm tillsammans en gång? Kommer dåligt i håg men faddrar åt samma flicka, som nu är vuxen, det är vi väl? Måste fråga någon som kommer ihåg bättre än jag.

Närmast: Två väldigt runda, ljushylta tonårsflickor i västvärldens minsta bikinisar. Den ena pratar högt i mobiltelefon.

Blundar. Rösterna rör sig runt mig, jag hör en mås. En vattenskoter drar förbi. En båt som går snabbt. Jag hör en pingisboll. Ett skratt. Vågskvalpet. Steg i sanden som närmar sig.

- Är det här du är? Guuud, vad vi har letat!! - Får jag pengar till glass, en stor, innan jag dööööör!

En timme senare sitter jag under parasollet vid ett bord nere vid hamnen. Solbrillorna sitter rätt och jag har beställt in en ägg och anjovismacka och en Pripps blå. Det är ta mig tusan helt ljuvligt! Stunden stannar och fastnar. Läser vidare i min bok, bara är och missar att flirta tillbaka med en lång, spännande kille som ler och nickar så trevligt. Varför tror jag alltid att det är något fel när en man ler mot mig eller tittar lite extra. Har jag ägg i hela ansiktet? Maskara?

Så var han borta. Cyklar hem, nöjd ändå. Filmtajm i kväll, Lilla Filmfestivalen pågår för fullt.

fredag, augusti 03, 2007

Det är lugnt

Det är lugnt. Lugnet efter stormenkänsla. Dels gav gårdagens händelse mig faktiskt en, om än liten, näradödenupplevelse. Det var bara en kort stund, sen släppte krampen. Men jag har aldrig varit så nära känslan att, nu kanske det är över... Det var konstigt.

Jag fick betablockerare. Inte av nöten i fel rör utan p.g.a. mitt blodtryck. Äntligen träffade jag en läkare som tyckte som jag, att jag inte kan gå omkring med det där blodtrycket. Alla konstiga symptom som jag haft de senaste 2 åren, alla kan de ha sitt ursprung i ett högt tryck!
Det låter inte klokt! Inte heller passar det min image som lång, stark, frisk och lugn! En sån som jag får helt enkelt inte högt blodtryck! Jag är frisk till världens ände och när det är över somnar jag bara in där en natt vid 100 år, fortfarande lika kvick och frisk. Blodtryck! Bah....där ser man. Varifrån kom det här nu då? - Från mormor gastar min moster! Hon åkte ambulans in på sin 50-årsdag, hjärtat krånglade och därefter medicinerade hon livet ut mot högt tryck och kärlkramp.

Mormor? Lägg av! Vi är inte ett dugg lika. Vägrar någonstans att erkänna en kroppslig svaghet men tog ändå tacksamt fast motvilligt emot receptet. Har tagit en halv tablett i några dagar, för säkerhets skull...för att jag egentligen inte vill och för att jag vill vara med och ha kontroll. Det känns bättre så. Doktorer kan ha fel.

Det är lugnt. Så här lugnt har det inte varit på månader. Det är skönt och gör mig glad! Vad det beror på vet jag inte men jag är så tacksam att det inte blev värre i går och något händer inom mig, vinandet i huvudet är mindre.

Tar ett glas vin, tittar ut mot gräset och de långa kvällsskuggorna som målar svarta linjer i det gröna. Hör tåget passera, hur den nya tjuren i backen brölar, kan se honom framför mig när han bestiger ännu en av sina vackra kvigor. Min dotter har slutat rodna, det är vardag nu. Fredag kväll. Det är skönt och det är lugnt.

torsdag, augusti 02, 2007

Jag - en slarvig äterska

Skrämde slag på både barnen och grannarna! Kom hem efter att ha slitit mig, cykeln och tre ICA-kassar uppför backen. Hungrig som en varg. Drog i mig en näve hasselnötter samtidigt som jag gick ut genom dörren för att titta på sonen som cyklade på sin enhjuling. Skrattar till samtidigt som jag tuggar, samtidigt som jag sväljer, samtidigt som jag andas in.

Ingen bra kombination. Sätter i halsen var bara förnamnet. Hostar en stund och sen är det plötsligt omöjligt att dra in luft. Ut går det men jag kan inte andas in. Jo, genom att ta i för kung och fosterland kan jag dra i mig lite men jag låter som ett sågverk och flämtar i utandningen till barnen att de skall springa efter Mona, grannen som är sjuksköterska. Jag får alltså inte luft, kände ett uns panik men en röst inom mig säger att jag måste vara lugn. Så jag var lugn. Sprang ut, hostade lite till och böjde mig ner....nu lättade det. Det tog några minuter, Mona kom springande, var effektiv och gjorde för säkerhets skull Heimlich manöver trots att jag nu kunde andas. Granne nummer två kom och ropade att maken var på väg med räddningsbilen (lämpliga grannar jag har...) Men nu var allt lugnt igen.

Herre Guuud.... Vilken slarvig äterska jag är! Varför sitter jag inte ner och tuggar ordentligt när jag stoppar något i munnen, som man skall göra. Stackars barnen. Fick låtsas som att det här var egentligen ingenting, det var värre än det såg ut. Det blev take away kinamat. Nu har min dotter skrivit en lång lista på sådant som hennes mamma inte får äta. Nudlar gick bra för de kan man dra upp igen om de hamnar fel!!! Ris får jag inte äta, jag får inte skratta när jag äter, inte heller andas in när jag sväljer. Det är hårda bud.

Mer Ester