Nikes Rum

Här fann någon ett par timmars tröst.....

Läs min dag: Dottern kom hem efter en vecka i den småländska vildmarken. Det tog en minut sedan hörde vi ett jamande och såg vår sjuka kisse på vingliga ben närma sig sin favoritfamiljemedlem. Det var som att han hade väntat på henne. I morgon skulle vi låta honom somna in var det tänkt. Ville låta dottern vänja sig vid tanken och ta farväl..tänkte jag. Men efter kraftansträngningen att hälsa henne välkommen hem var det som att luften gick ur honom och han gav upp. Det gick inte att vänta. Kvart i 10 i går kväll åkte vi till djursjukhuset i Helsingborg. Min tappra lilla tjej höll honom hela bilresan genom regnskurarna, en resa på 6 mil enkel väg. Han fick somna in, vårt grå lejon. Dottern grät och blödde näsblod, kisses hjärta stannade och hon höll honom hela tiden. Vi svepte in honom i en ullfilt och åkte hem . Regnskurarna hade nu blivit till ett hällregn utav den kaliber man ibland hör talas om, den som orsakar översvämningar och får vägar att rämna. Körde gamla landsvägen, hann 3 k

Tycker om mina loja mornar. ( Vilket fick mig att fundera över ordet morgon i flertal....Hm, morgnar, mornar...morgonar. Om jag förstår SAOB på nätet rätt så är det inte fel att skriva mornar) Har alltid trivts då jag vaknar tidigt, i fred kan ta frukostbrickan och låta det ta den tid det tar att ta in den nya dagen. Gärna en hög med frasiga dagstidningar, nu för tiden också laptopen och ibland boken. Möjligen lite yoga innan kaffet för att komma upp till ytan, ett salt bad är ibland på sin plats. Morgnar (måste också vara ok?) är lugnt, fram till klockan 10 är det stilla. Sen gäller det att ha kommit igång annars drar arbetsångesten in. När det inte är sommartider måste jag vara i gång senaste 9. Jag ger mig en timme att ta in den nya dagen på efter det att barnen gått till skolan. Utan den timmen fungerar jag inte. Tankarna behöver tid på sig för att vakna nu för tiden. Sen får alla som vet och förstår allt tycka vad dem vill. Jag kan som kompensation hellre hålla på ett par timmar e

Mjälttumör. Det kunde inte vara värre, finns ingenting att göra. Torsdag gör han sin sista resa. Här sitter vi nu, jag och sonen, med tårarna droppandes ner i nudlarna. Mitt i allt måste vi ta ställning till om vi skall lämna honom där, då när han fått sin sista spruta. Vill vi ta med kroppen hem och begrava honom i trädgården? Skall han kremeras? Vill vi ha askan? Nej, minns när mamma och jag grävde en grav till vår stora boxerhane där under det stora valnötsträdet, på hans favoritplats...Vi grävde och grät, grät och grävde, en hel kväll...Tanken var god men minnet gör ont än i dag.... Hon som får bestämma kommer i morgon kväll. Det är inte några roliga dygn vi har framför oss. Stackars lilla kisse....

Vår kise är sjuk. Riktigt sjuk och efter 4 dagar på pencillin märks ingen skillnad. Han bara tittar på mig med sina stora svarta ögon. Vad kan det vara? Något fästingburet hoppas jag på för det kan man oftast behandla. Kan katter få reumatism? Han haltar rejält, har ont i alla leder. Nu har det gått två veckor. Vad gör jag om det inte går? Viker mig för hundtjatet? Mot den STORA djurkliniken. Varför dröjde jag så med läkarintyget som behövdes för att förnya kattförsäkringen?? : (

Årets ljusaste helg ligger kaloristinn och regnvåt bakom oss. Mina midsommarord 2007: Kräftsill, kräftsill och kräftsill, linjeakvavit, mörkt öl och jordgubbar doppade i sabayonnesås. Regn, regn och choklad, choklad. Eld i öppna spisen där "vi" grillade godis. Film: Kärlek vid polcirkeln. Bok: Flickan som lekte med elden. Sysslor vid sidan om: Bygga grind. Bygga stentrappa. Känsla: Nöjd, glad, mätt...mätt och mätt. Tips: Kajs fiskrökeri, Hovs Hallar, Båstad.

Där for hon i väg. Halva rummet nedpackat i en stor dödskallemärkt trunk. "I fall att". Mormor hämtade. Om 5 timmar är hon hos favvokussen Alice på landet. Om en vecka är de hemma igen. Vi får väl se vem vi får hem. Det var en blond, omålad, söt liten nyponros som reste sin väg. Efter en vecka med blåhåriga och svartmålade, några år äldre kusinen, vet man inte vad som finns kvar av nyponet. Sen kommer de hit. Okej, vi har en vecka på oss att dra några djupa andetag, sonen och jag. Hoppas att hon fixar utedasset och har en rolig vecka. Och så sitter jag här och saknar henne, efter 45 minuter! Oroar mig för bilresan. Min 75-åriga mamma är förvisso en ovanligt piggelin äldre dam men ändå!! Hon hör som en kratta, har inte något vidvinkelseende, kommer antagligen titta mer på hunden i backspegeln än fram på vägen och är ändå snart 80!!! Måtte hon hålla sig på vägen, hon har dyrbar last. Hatar, hatar sommartrafik med husvagnar och långtradare!! Det är nu de är ute på vägarna, de dä

Kör förbi sonen i uppförsbacken mot huset. Han ser sliten och utrråkad ut, stackarn. Det är svettigt, varmt och plötsligt drabbas jag av någon slags litet hjärnsläpp kombinerat med moderlig ömhet ... eller är det kanske faderlig sturskhet? Ropar: Hej, kom hit! Vill du köra bil? Han stannar, skiner upp, slänger cykeln på gräset och rusar mot mig: - Va, menar du allvar? - Ja, visst, Hoppa in! säger jag kaxigt och makar mig över på passagerarsätet. Sonen tror knappt på det som sker, frågar igen: Men, hallå... hur menar du? På riktigt? -Ja, nu kör vi säger jag men först, lite teori! Så går vi igenom det där med koppling, gas, broms och växellåda. Ratten har han koll på. Sådär...trampa ner kopplingen. Så ja, lägg i ettan, bra! Saktaaa... Mjukt och fint. Släpp upp kopplingen låångsamt samtidigt som du gasar försiktigt. 14-åringen hugger tag i ratten, biter sig koncentrerat i tungan och gör som jag säger. Eller nästan.. Wroam! Där for vi i iväg. En skur av grus smattrar mot garageporten och k

Bläddrade förstrött i Meetics "sommarkatalog" i går kväll. Det var sannerligen ingen upplyftande läsning, vad sägs till exempel om signaturen "the psyckopath", "extremisten" eller "Lord of the dark"? För att inte tala om "bozzen", "korven", "fatman" och "soptunnan". Det fanns både "dumbo.1" och "dumbo.2". Que?

G & C kom med en flaska rödtjut och ett stort persiskt bröd i går kväll. Lite av en religiös känsla infann sig trots att visiten endast var av social och vänskaplig art. Vi doppade inte heller brödet i vinet, drack bara rakt av. Men persiskt bröd inhandlat på Möllevångstorget i Malmö är så gott att jag nästan hör kyrkklockor slå. Varför har jag så långt till Möllevångstorget? Det är en upplevelse, där finns det godaste från nästan hela världen. Det persiska brödet har formen av en jättetunga...En halvmeter långt och kanske 20 cm brett. Bäst är det dagen efter, uppvärmt i rosten, med smör och apelsinmarmelad. Kan inte sluta, tar ett nyp varje gång jag passerar köket. (Tur kanske att jag har så långt till Möllevångstorget..) B bjöd på middag, Tack för älgfärsbiffen! Den var perfekt efter en helt orörlig, nollpresterande dag som i forsande floder försvann längs asfalten ner genom gallret på gatbrunnarna....Höll på att dras med men höll mig kvar genom att ligga lågt och läsa min bok. D

Asfalt och en lång sen eftermiddagsskugga....

En utpost. Många har rest, några har kommit tillbaka, ibland med souvenirer från fjärran land. Men det var då... I dag är platsen Östermalms bakgård sommartid. Om vintern ligger bygatorna öde, ortsborna lever sina åretruntliv i nyproduktioner på fälten runt omkring. Glassen är dyr men garanterat störst i Sverige, väl värd två guldpengar. Glassbyttan längst ner till vänster; jag gissade på cement, men det var visst lakrits!

Kanske blommiga?? Eller är de här bättre? Så här går det nu för tiden till när vi shoppar kläder och skor till 14-årige sonen. Utan MMS hade det inte blivit några badbrallor alls. (Han valde de blåvita...)

Kathleen Bird York när hon sjunger "In the deep".... Behöver inte flyga bort längre, inte just nu! Trycker in musikpropparna i öronen, drar upp volymen, sippar på mina sista droppar Grönstedts VSOP och bara är! Så mycket svårare och tråkigare livet vore utan all skön musik!

Åh, om jag fick flyga i väg. Om jag kunde gå ut genom dörren och lyfta .. bort, bort. Ibland vill jag inte. I dag är en sådan dag. Jag vill vara själv, för mig själv. Inte prata, inte förhålla mig till någon enda människa. Inte till några krav och lämna alla rimliga och orimliga påtaganden kvar här hemma. Bara vara....

Det heter att man vill ha engagerade föräldrar i skolan! Vad är då det? Det heter så tjusigt att man vill att alla föräldrar skall känna sig välkomna till skolan när som helst. Det heter att "vi tillsammans" skall finnas där för våra barn. D.v.s. föräldrar och lärare....och rektorn förståss. "I samförstånd". I praktiken vill man att föräldrarna sitter där man sätter dem, helst i ett hörn av klassrummet om de tar sig tid att komma till skolan. Bäst är nog om de inte kommer alls, många lärare blir störda av att han en förälder med på lektionstid. Man förutsätter att vi har lärarrespekten i behåll sedan den egna skoltiden. Man talas till, inte med, som vuxen förälder. Det förändras inte, känslan än densamma. Häpet iakttar man sig själv. Nickandes med ett lite nervöst leende. " hoppas att jag inte gjort något feeeel nu?) Engagerar man sig inte i föräldraföreningen eller blir klassförälder är det lätt att drabbas av det dåliga samvetet. En god förälder engagerar sig

En sång... God morgon!

Vill bara påminna mig själv om att i morgon den 11 juni fyller min syrra år...Vill absolut ringa och sjunga för U (hon såg nog helst att hon slapp bevars...) Redan som ettåring satt hon med näsan ner i teckningsblocket. Samtidigt som hon tecknade rörde sig hakan koncentrerat fram och tillbaka. Så gör hon fortfarande. Hon är duktig, gör fin grafik, jag har två tavlor på väggen. Det enda vi är lika på är längden, fast jag är längre. Lillasyster var blondast som barn men är mörkast i dag. Jag ville alltid ha underfrallan, hon överfrallan. Vi är inte lika alls, inte i någon stavelse. Men hon är min enda syster och hon är värd en sång, om än falsksjungen. Vem är jag lik? Vet inte....har alltid känt mig som om jag var från en annan planet i min första familj. I dag fungerar alla kontakter hit och dit men så har det inte alltid varit. Nu finns inte pappa längre. Det är svårt med ursprungsfamiljen... Vill inte att mina barn skall få ett så avigt och sorgligt förhållande till mig och varandra s

Han har egentligen redan legat i en låda på vinden i flera månader. Det är där jag förvarar mina minnen: vykort, prylar, souvenirer och annat tingeltangel som jag samlat på mig. Jag är så dålig på att slänga... Han får stanna där jag la honom i höstas. Tog bara upp honom en stund för att tala om för honom att det var dumt att han fick mig att tro så mycket, både på honom och en annan förklaring, men också på att äntligen ha hittat rätt... att han fanns! Han dammades av men lades strax ner i lådan igen. Där ligger han nu som en liten staty i porslin; lång och blond, med ett brett leende. Han är klädd i vit skjorta och bär blå jeans. I handen håller han en penna. En souvenir från en resa jag gjorde i höstas. Ett trevligt minne alltså. Bortsett från insikten att jag vid några tillfällen måste ha framstått som en veritabel idiot... Eftersom jag tror att alla möten som berör betyder något, så var kanske meningen en annan....Vad begriper jag inte än, det kommer kanske. Nu skall jag tänka på

Någon knorrar för att jag skrivit för lite och för tradigt de senaste dagarna... Försökte mig på att säga att bloggandet bara är för mitt nöjes skull, att jag inte har några förpliktelser mot någon och bara skriver när jag har lust och något att skriva eller vill uttala mig om....(vilket i och för sig är tämligen ofta)Blev bryskt tillrättavisad av B som tyckte att förpliktelser mot henne, hade jag! Så, här är några solstungna rader då, för Din skull!! Efter 5 timmar på en het strand (brände fotsulorna på väg hem..) är jag behagligt avdomnad, mjuk i alla leder och under pannbenet. Så det blir inte några kvicka eller skarpa rader, bara några trögtänkta meningar för att tala om att jag lever!! Tar mig hem och in i mitt revir. Trots att persiennerna är nedfällda är här varmare än i en bastu. Hör det omisskännliga knäppet, inser att jag glömt strykjärnet på. Glömmer ofta strykjärnet på. En gång glömde jag strykjärnet på i en hel vecka. Det var i början av min Tromsötid. Bodde i korridor, i

Vad är det som är så bra med den här bilden? Tja, bara det att det här (om ni anstränger er ordentligt kanske ni ser eller åtminstone anar) är det roligaste, sorgligaste och ballaste studentekipage jag skådat. Tyvärr var jag för långt bort för att få en bra bild med min ynkliga mobilkamera. Solen gassade, termometern stod på 26 grader. Grabben stretade i den sega uppförsbacken. Lång och gänglig, iklädd svart kostym, vit skjorta och slips trampade han ensam sin lövade gamla damsnurra mot nya mål på livets knaggliga stig...... Oj, tänkte jag med mitt autonoma sympatisystem, stackarn! -Har Han Ingen Familj?? Ville ropa - "Stanna, du kan få komma hem till oss!! Jag kan skjutsa dig! Vill du ha tårta?". Besinnade mig som väl var...Insåg det roliga, det coola och att han säkert var mäkta stolt både över sin cykel, sin kostym och naturligtvis också över sin studentmössa! Sjung om studentens lyckliga dagar!

Mot Köpenhamn gick det i morse. Ja, först gick det inte alls. Bilen var stendöd, rullades med möda i gång men fick för säkerhets skull stanna hemma. Tog mig till Helsingborg ändå, mötte S, tog färjan över och sedan bjöds vi på taxi till Köpenhamn! Efter två timmars effektivt jobbande, inklusive en lunch värt ett eget blogginlägg, åkte vi tillbaka igen. Taxi nu med, nästan hela vägen in på Aurora i Helsingörs hamn. För en som harvat och slitit i landstingsvärlden i många år känns det otroligt lyxigt! Och ingen blinkar ens. Så här är det bara... Olika världar!

Jag stannar kvar i tonåren en liten stund till... Det här var min första discolåt! Upptäckte en ny värld på ungdomsgården "Trappan". Köpte min första BH ( 50 AA som var för stor), drog en glesstickad vinröd tröja över huvudet,stoppade ner V-jeansen i seglarstövlarna och bockade mig ut på dansgolvet ( Ja, jag har skrivit om den här märkliga dansstilen tidigare: Korsa höger ben över vänster, händerna på ryggen, bocka dig över benen, räta upp ryggen, byt ben och bocka igen...HAHAHAHAHA, seriöst!!Vet någon vad jag menar??) Om och om igen spelades den!! Känslan sitter kvar, älskar den här! Dubbelklicka på pilen för att lyssna!

Vad jag tapetserade flickrummet i Vällingby med på 60-talet. Ständigt hade han vit polotröja!

Apropå (kul ord förrästen) TV! Min lista, eller åtminstone det jag minns "bäst genom tiderna" av TV-serier: Humle och Dumle i kapten Bäckdahls (skall det vara!) skafferi Familjen Flinta (Televinken tålde jag aldrig) Underhållningsprogram (återkommande)med Victor Borge (vad hette det?? Jag var 8...) The Monkeys (Davy !!) Onedinlinjen (musiken!) Macahan (Luuuuke!) Dallas (Åh jo, nog var det kul alltid !!) Första Robinson när min kompis S åkte ut som nummer 2 (haha) City Akuten (i början, inte längre.) Sex feet under !!! Sopranos !!! Kommissarie Lynley (plus några engelska deckarserier till) Nip Tuk (sjukt och kul!) Finns det fler?