fredag, juni 29, 2007

För bara en vecka sedan....


Frestelse


Här fann någon ett par timmars tröst.....

torsdag, juni 28, 2007

Overklighetsresa

Läs min dag:
Dottern kom hem efter en vecka i den småländska vildmarken. Det tog en minut sedan hörde vi ett jamande och såg vår sjuka kisse på vingliga ben närma sig sin favoritfamiljemedlem. Det var som att han hade väntat på henne.

I morgon skulle vi låta honom somna in var det tänkt. Ville låta dottern vänja sig vid tanken och ta farväl..tänkte jag. Men efter kraftansträngningen att hälsa henne välkommen hem var det som att luften gick ur honom och han gav upp. Det gick inte att vänta. Kvart i 10 i går kväll åkte vi till djursjukhuset i Helsingborg. Min tappra lilla tjej höll honom hela bilresan genom regnskurarna, en resa på 6 mil enkel väg.

Han fick somna in, vårt grå lejon. Dottern grät och blödde näsblod, kisses hjärta stannade och hon höll honom hela tiden.

Vi svepte in honom i en ullfilt och åkte hem . Regnskurarna hade nu blivit till ett hällregn utav den kaliber man ibland hör talas om, den som orsakar översvämningar och får vägar att rämna. Körde gamla landsvägen, hann 3 km sedan fick vi stanna. Hela dagen och all anspänning kom upp och hon kräktes som hon aldrig gjort förrut.

Kunde det bli värre? Kvart i ett svängde vi in på gårdsplanen där hemmaDet var kolsvart, blåsigt och regnade lika våldsamt. Klarade inte tanken på att gå ut i mörket och börja gräva. Sa godnatt till barnen och drog i mig en slatt av det enda starka skåpet hade att bjuda på, linjeakvavit......

Vaknade klockan 5. Fick inte ro. Gick ut och begravde kisse. La honom i en bädd av rosenblad, han fick bara fin, ny jord över sig.

Påminns om varför jag aldrig skaffade några fler husdjur, då efter hundarna vi hade när jag växte upp.....

onsdag, juni 27, 2007

En morgon, flera morgonar....

Tycker om mina loja mornar. ( Vilket fick mig att fundera över ordet morgon i flertal....Hm, morgnar, mornar...morgonar. Om jag förstår SAOB på nätet rätt så är det inte fel att skriva mornar)

Har alltid trivts då jag vaknar tidigt, i fred kan ta frukostbrickan och låta det ta den tid det tar att ta in den nya dagen. Gärna en hög med frasiga dagstidningar, nu för tiden också laptopen och ibland boken. Möjligen lite yoga innan kaffet för att komma upp till ytan, ett salt bad är ibland på sin plats. Morgnar (måste också vara ok?) är lugnt, fram till klockan 10 är det stilla. Sen gäller det att ha kommit igång annars drar arbetsångesten in. När det inte är sommartider måste jag vara i gång senaste 9. Jag ger mig en timme att ta in den nya dagen på efter det att barnen gått till skolan. Utan den timmen fungerar jag inte. Tankarna behöver tid på sig för att vakna nu för tiden. Sen får alla som vet och förstår allt tycka vad dem vill. Jag kan som kompensation hellre hålla på ett par timmar efter middagen, eller varför inte lördag förmiddag eller en hel söndag? En del morgonar (nä, det där låter inte kul...) kan jag faktiskt också studsa upp redan klockan 6 och vara i gång före 7....fast de är inte så många.

tisdag, juni 26, 2007

Det går inte....

Mjälttumör. Det kunde inte vara värre, finns ingenting att göra. Torsdag gör han sin sista resa.

Här sitter vi nu, jag och sonen, med tårarna droppandes ner i nudlarna. Mitt i allt måste vi ta ställning till om vi skall lämna honom där, då när han fått sin sista spruta. Vill vi ta med kroppen hem och begrava honom i trädgården? Skall han kremeras? Vill vi ha askan?

Nej, minns när mamma och jag grävde en grav till vår stora boxerhane där under det stora valnötsträdet, på hans favoritplats...Vi grävde och grät, grät och grävde, en hel kväll...Tanken var god men minnet gör ont än i dag....

Hon som får bestämma kommer i morgon kväll. Det är inte några roliga dygn vi har framför oss. Stackars lilla kisse....

måndag, juni 25, 2007

Sjuk kisse

Vår kise är sjuk. Riktigt sjuk och efter 4 dagar på pencillin märks ingen skillnad. Han bara tittar på mig med sina stora svarta ögon. Vad kan det vara? Något fästingburet hoppas jag på för det kan man oftast behandla. Kan katter få reumatism? Han haltar rejält, har ont i alla leder. Nu har det gått två veckor. Vad gör jag om det inte går? Viker mig för hundtjatet?

Mot den STORA djurkliniken. Varför dröjde jag så med läkarintyget som behövdes för att förnya kattförsäkringen?? : (

Den ljusaste vänaste aftonen

Årets ljusaste helg ligger kaloristinn och regnvåt bakom oss. Mina midsommarord 2007: Kräftsill, kräftsill och kräftsill, linjeakvavit, mörkt öl och jordgubbar doppade i sabayonnesås. Regn, regn och choklad, choklad. Eld i öppna spisen där "vi" grillade godis. Film: Kärlek vid polcirkeln. Bok: Flickan som lekte med elden. Sysslor vid sidan om: Bygga grind. Bygga stentrappa. Känsla: Nöjd, glad, mätt...mätt och mätt. Tips: Kajs fiskrökeri, Hovs Hallar, Båstad.

torsdag, juni 21, 2007

Några har åkt till landet

Där for hon i väg. Halva rummet nedpackat i en stor dödskallemärkt trunk. "I fall att". Mormor hämtade. Om 5 timmar är hon hos favvokussen Alice på landet. Om en vecka är de hemma igen. Vi får väl se vem vi får hem. Det var en blond, omålad, söt liten nyponros som reste sin väg. Efter en vecka med blåhåriga och svartmålade, några år äldre kusinen, vet man inte vad som finns kvar av nyponet. Sen kommer de hit. Okej, vi har en vecka på oss att dra några djupa andetag, sonen och jag. Hoppas att hon fixar utedasset och har en rolig vecka.

Och så sitter jag här och saknar henne, efter 45 minuter! Oroar mig för bilresan. Min 75-åriga mamma är förvisso en ovanligt piggelin äldre dam men ändå!! Hon hör som en kratta, har inte något vidvinkelseende, kommer antagligen titta mer på hunden i backspegeln än fram på vägen och är ändå snart 80!!! Måtte hon hålla sig på vägen, hon har dyrbar last.

Hatar, hatar sommartrafik med husvagnar och långtradare!! Det är nu de är ute på vägarna, de där som nu för tiden bara kör bil några enstaka dagar per år. Gubbar med stora kepsar och tunnelseende, damer med stora grå hår och flaskbottnar till glasögon. Dessutom ynglingar med färskt körkort som bränner gummi i föräldrarnas cabbar eller feta BMW. För att inte tala om de överviktiga 50-talisterna och hualigen också 40-talisterna, som mitt i ålderskrisen äntligen fått råd att köpa HD. De som fick motorcykelkörkortet på köpet, då när det begav sig.

Tar en kopp kaffe till, planerar dagen och ber inom mig till någon av de högre makterna att allt skall gå bra. Tar med hemresan också för säkerhets skull, om jag nu skulle glömma det senare.

tisdag, juni 19, 2007

Var det pappigt eller mammigt?

Kör förbi sonen i uppförsbacken mot huset. Han ser sliten och utrråkad ut, stackarn. Det är svettigt, varmt och plötsligt drabbas jag av någon slags litet hjärnsläpp kombinerat med moderlig ömhet ... eller är det kanske faderlig sturskhet?

Ropar: Hej, kom hit! Vill du köra bil?

Han stannar, skiner upp, slänger cykeln på gräset och rusar mot mig:
- Va, menar du allvar?
- Ja, visst, Hoppa in! säger jag kaxigt och makar mig över på passagerarsätet.

Sonen tror knappt på det som sker, frågar igen: Men, hallå... hur menar du? På riktigt?
-Ja, nu kör vi säger jag men först, lite teori!

Så går vi igenom det där med koppling, gas, broms och växellåda. Ratten har han koll på.

Sådär...trampa ner kopplingen. Så ja, lägg i ettan, bra! Saktaaa... Mjukt och fint. Släpp upp kopplingen låångsamt samtidigt som du gasar försiktigt.

14-åringen hugger tag i ratten, biter sig koncentrerat i tungan och gör som jag säger. Eller nästan..

Wroam! Där for vi i iväg. En skur av grus smattrar mot garageporten och kabom, rätt upp mot den stora fläderbusken!

STOP vrålar jag, trampa ner kopplingen...Bromsaaaaa!!! Sonen garvar högt, trampar ner kopplingen och ställer sig med hela sin tyngd på bromsen 20 cm innan stammen på flädern.
Tvärnit! DÄR for jag mot instrumentpanelen..

-Ehh, så där. Bra! Det var lektion nummer 1. Vi fortsätter en annan dag (ett annat år!)

Fan ,det här var kul, säger sonen. - Häftigt! - HAHAHAHA!

Ibland undrar jag om jag är en mamma som gör pappasaker, eller en pappig mamma kanske. Allt för att jag ibland blir lite småstressad av pappabristen i det här huset, bristen på nära manliga förebilder...Hjälp, hur skall det gå?? "Söner utan fädrar kan det gå riktigt illa för, kvack kvack kvack!!!!" Så, i dag fick han "köra bil" för sin vårdnadshavare. (Var det nu någon som undrar så var det bara på bara på den egna tomten!)

Det hände för ett tag sedan att det inte räckte med mammarösten, mammatjatet. Det var då jag slog näven i bordet och röt som en stor, muskulös alfahane! Märkligt nog tystnade sonen och gjorde som jag ville...

Svettig och med hjärtklappning hörde jag hon som är jag med dov stämma morra att -NU, är jag inte din mamma, just NU är jag din PAPPA. Thats it!
Så gick jag, taggade ner, fick lite dåligt samvete och oroade mig över de skador han eventuellt skulle kunna få efter att ha vuxit upp med en så delbar, flerkönad och rytande moder?

Det gick en stund. Sen stod han där i dörröppningen med ett spjuveraktigt leende: Hej, du är en rätt sjysst mamma faktiskt, men du är en suuperbra pappa också!

Smälter, smälter och suger åt mig, flera gånger om.. Ibland är det svettigt att vara tonårsförälder men det kanske går det här i alla fall?

måndag, juni 18, 2007

Några till..och pioner!




Lite lycka



Sommarkatalog på nätet

Bläddrade förstrött i Meetics "sommarkatalog" i går kväll. Det var sannerligen ingen upplyftande läsning, vad sägs till exempel om signaturen "the psyckopath", "extremisten" eller "Lord of the dark"? För att inte tala om "bozzen", "korven", "fatman" och "soptunnan". Det fanns både "dumbo.1" och "dumbo.2".

Que?

söndag, juni 17, 2007

Regn och sol, från det ena till en och annan konstnär

G & C kom med en flaska rödtjut och ett stort persiskt bröd i går kväll. Lite av en religiös känsla infann sig trots att visiten endast var av social och vänskaplig art. Vi doppade inte heller brödet i vinet, drack bara rakt av. Men persiskt bröd inhandlat på Möllevångstorget i Malmö är så gott att jag nästan hör kyrkklockor slå. Varför har jag så långt till Möllevångstorget? Det är en upplevelse, där finns det godaste från nästan hela världen. Det persiska brödet har formen av en jättetunga...En halvmeter långt och kanske 20 cm brett. Bäst är det dagen efter, uppvärmt i rosten, med smör och apelsinmarmelad. Kan inte sluta, tar ett nyp varje gång jag passerar köket. (Tur kanske att jag har så långt till Möllevångstorget..)

B bjöd på middag, Tack för älgfärsbiffen! Den var perfekt efter en helt orörlig, nollpresterande dag som i forsande floder försvann längs asfalten ner genom gallret på gatbrunnarna....Höll på att dras med men höll mig kvar genom att ligga lågt och läsa min bok. Det gick inte att göra något annat, möjligen att bara sitta där då och fånstirra rakt ut i allt det grå med någon slags förhoppning att nu, snart, ser vi nog en strimma blå himmel igen! Men nej...

Tacksam för solen i dag. Tungmodet i går behövdes kanske, men jag trivs bättre i dag. Läser DN och äter frukost. Fastnar i en artikel om den spektakuläre konstnären Demian Hirst. Han har klätt en dödskalle med 8600 diamanter, han lägger styckade djur i stora glaslådor fyllda med kloroform och han lär vara den överlägset dyraste nu levande konstnären. Det finns människor som är villiga att betala 700 000 000 kronor för hans dödskalle!

Hade jag varit i London hade jag sannolikt avlagt ett besök på galleri White Cube. Fast jag fasar.... Att stoppa en stor haj i en glaslåda med kloroform är väl okej. Men en styckad ko?? Att han själv uppskattar att "få en smäll på käften" av konstupplevelser är lätt att förstå. Vet inte hur jag skulle komma att reagera. Visst är det härligt och häftigt att bli berörd, på alla sätt. Men att läsa om det här med styckade djur i glasburkar känns mest vulgärt och äckligt! Vet inte om jag vill bli berörd ända ut till spygränsen..

Kan inte låta bli att fundera över vad skapandet kan ge honom för slags kickar? Vad vill han uttrycka tro? Att det handlar om döden går att ta till sig. Han ser sina alster som "en djurpark" och menar att djurparker med levande djur är än mer fasansfulla än hans konstpark...

Jaja, megakänd har han i allafall blivit.

torsdag, juni 14, 2007

In the deep

14 juni




Asfalt och en lång sen eftermiddagsskugga....

Gissa platsen




En utpost. Många har rest, några har kommit tillbaka, ibland med souvenirer från fjärran land. Men det var då... I dag är platsen Östermalms bakgård sommartid. Om vintern ligger bygatorna öde, ortsborna lever sina åretruntliv i nyproduktioner på fälten runt omkring. Glassen är dyr men garanterat störst i Sverige, väl värd två guldpengar. Glassbyttan längst ner till vänster; jag gissade på cement, men det var visst lakrits!

Tonårsshopping


Kanske blommiga?? Eller är de här bättre?
Så här går det nu för tiden till när vi shoppar kläder och skor till 14-årige sonen. Utan MMS hade det inte blivit några badbrallor alls.
(Han valde de blåvita...)

Den fick mig att stanna

Kathleen Bird York när hon sjunger "In the deep"....

Behöver inte flyga bort längre, inte just nu! Trycker in musikpropparna i öronen, drar upp volymen, sippar på mina sista droppar Grönstedts VSOP och bara är! Så mycket svårare och tråkigare livet vore utan all skön musik!

Bara vara en stund

Åh, om jag fick flyga i väg. Om jag kunde gå ut genom dörren och lyfta .. bort, bort. Ibland vill jag inte. I dag är en sådan dag. Jag vill vara själv, för mig själv. Inte prata, inte förhålla mig till någon enda människa. Inte till några krav och lämna alla rimliga och orimliga påtaganden kvar här hemma. Bara vara....

onsdag, juni 13, 2007

Att vara en engagerad förälder i skolans värld

Det heter att man vill ha engagerade föräldrar i skolan!
Vad är då det?
Det heter så tjusigt att man vill att alla föräldrar skall känna sig välkomna till skolan när som helst.
Det heter att "vi tillsammans" skall finnas där för våra barn. D.v.s. föräldrar och lärare....och rektorn förståss. "I samförstånd".

I praktiken vill man att föräldrarna sitter där man sätter dem, helst i ett hörn av klassrummet om de tar sig tid att komma till skolan. Bäst är nog om de inte kommer alls, många lärare blir störda av att han en förälder med på lektionstid.
Man förutsätter att vi har lärarrespekten i behåll sedan den egna skoltiden. Man talas till, inte med, som vuxen förälder. Det förändras inte, känslan än densamma. Häpet iakttar man sig själv. Nickandes med ett lite nervöst leende. " hoppas att jag inte gjort något feeeel nu?) Engagerar man sig inte i föräldraföreningen eller blir klassförälder är det lätt att drabbas av det dåliga samvetet. En god förälder engagerar sig. Man ser från skolans håll gärna att föräldrarna tar tag i frågor som trädgårdsdagar på skolgården, skoltröjor (utformning och inköp), ny klätterställning, vårevenemang och höstevenemang med mera.

Men sen....är det faktiskt stopp på vad man vill att en god förälder skall vara.

Om föräldrarna med sitt engagemang visar att de bryr sig om skolmiljön, trivseln i klassen, förhållandet mellan eleverna eller förhållandet mellan läraren och eleverna, frågar om genusperspektiv, mobbing, kränkande lärare, då blir det genast mer komplicerat än man anser sig ha tid eller ork med.

Jag har tillsammans med min dotters klasskamrater och deras föräldrar haft en gräsligt tuff vårtermin. Helt sedan klassen började ettan har de haft stelbenta, inskränkta fröknar med dåliga resurser att styra upp en klass på 24 st glada, energiska barn.
När det äntligen var dags att byta lärare gick de så att säga från askan in i elden. Nästa var om möjligt ännu värre. Dessutom placerades en "värsting" från en annan kommun nu i klassen. Ingenting fungerade, läraren gapade och härjade, drog alla över en kam. Såg inte individerna, var endast totalt inriktad på resultat i prov och hur långt alla kommit i matteboken. Situationen blev omöjlig, många barn for illa, var ledsna, "hatade skolan" (men inte sina kompisar) och den totala frånvaron ökade. Till sist tog vi föräldrar tag i saken. Barnen orkade inte längre och vi fick definitivt nog.

Vi har under våren träffats regelbundet, utanför skolan, med våra barn och det har varit jättetrevligt. Senast var vi på hajk i 2 dagar. Ungarna skötte sig exemplariskt, både mot varandra och mot oss föräldrar. Alla var glada och lättade. Efter upprepade möten med rektor och lärare som inte ledde någonstans kom vi med vårt krav: Ge eleverna en ny, kompetent lärare till hösten! Först sågades vårt förslag rakt av. Det var inte lärarens fel, inte skolans fel, utan barnens, hette det. Det var en så "fruktansvärt jobbig klass" och det var synd om deras fröken... Barnen hade sig själva att skylla ( vi pratar om 12-åringar!!) Sedan började skitpratet om oss föräldrar. "Jobbiga föräldrar" som påverkar barnen negativt hette det.....

Men vi gav oss inte. Gick till BUN och fick stöd. Kravet bestod, nu med hot om en officiell skrivelse till BUN (som naturligtvis hade dratt rätt ut i pressen) Då äntligen möblerade rektorn om i sitt ansikte och ett leende bröt fram "Klart vi skall reda ut det här". Samtidigt fortsatte skitpratet om oss föräldrar. Andra lärare gav sig på våra barn och de hörde hur man pratade i matsalen "Den här gruppen är så jobbig, det är föräldrarnas fel. De provocerar alla lärare för att se hur långt de kan gå"

Ingen kände igen sig. Inte vi föräldrar som fortsatte att träffas och ha såå trevligt. Inte barnen som inte kunde förstå varför alla lärare plötsligt var på dem om småsaker, som att de kom 2 minuter sent till matsalen, skrattade för högt, hade lustiga frisyrer på idrotten o.s.v.

Vi lyckades. I går träffade vi den läraren som skall ta över klassen till hösten, när de börjar i 6:an. En sån lättnad! Äntligen en riktig människa, inte en individ som skyler sig bakom den tunga lärarmanteln. Till och med rektorn såg gladare ut än på länge, även om leendet aldrig nådde ända upp till ögonen. (Hon har lite prestigeförlust att tampas med tror jag....)

Det lönar sig att vara engagerad förälder, men det kostar en hel del. Ensam förälder med problem av något slag har sällan en chans, det är min erfarenhet. Glad är jag också att snart slippa kacklet på låg och mellanstadiet. På högstadiet är det definitivt högre i tak och det finns en mer ömsesidig respekt mellan elever, lärare och föräldrar. Åtminstone här i min hålas lilla skola.

Men nu är det sommarlov....

tisdag, juni 12, 2007

söndag, juni 10, 2007

Syster U

Vill bara påminna mig själv om att i morgon den 11 juni fyller min syrra år...Vill absolut ringa och sjunga för U (hon såg nog helst att hon slapp bevars...) Redan som ettåring satt hon med näsan ner i teckningsblocket. Samtidigt som hon tecknade rörde sig hakan koncentrerat fram och tillbaka. Så gör hon fortfarande. Hon är duktig, gör fin grafik, jag har två tavlor på väggen. Det enda vi är lika på är längden, fast jag är längre. Lillasyster var blondast som barn men är mörkast i dag. Jag ville alltid ha underfrallan, hon överfrallan. Vi är inte lika alls, inte i någon stavelse. Men hon är min enda syster och hon är värd en sång, om än falsksjungen.

Vem är jag lik? Vet inte....har alltid känt mig som om jag var från en annan planet i min första familj. I dag fungerar alla kontakter hit och dit men så har det inte alltid varit. Nu finns inte pappa längre. Det är svårt med ursprungsfamiljen... Vill inte att mina barn skall få ett så avigt och sorgligt förhållande till mig och varandra som jag haft till min familj. När de så småningom tar klivet ut i livet vill jag att de skall känna in i varje cell att jag är och alltid kommer att vara deras största support och stöd. De skall känna sig älskade och välkomna hem, alltid och alltid, när de än har behov av det.

lördag, juni 09, 2007

Som en souvenir

Han har egentligen redan legat i en låda på vinden i flera månader. Det är där jag förvarar mina minnen: vykort, prylar, souvenirer och annat tingeltangel som jag samlat på mig. Jag är så dålig på att slänga... Han får stanna där jag la honom i höstas. Tog bara upp honom en stund för att tala om för honom att det var dumt att han fick mig att tro så mycket, både på honom och en annan förklaring, men också på att äntligen ha hittat rätt... att han fanns!

Han dammades av men lades strax ner i lådan igen. Där ligger han nu som en liten staty i porslin; lång och blond, med ett brett leende. Han är klädd i vit skjorta och bär blå jeans. I handen håller han en penna. En souvenir från en resa jag gjorde i höstas.

Ett trevligt minne alltså. Bortsett från insikten att jag vid några tillfällen måste ha framstått som en veritabel idiot...

Eftersom jag tror att alla möten som berör betyder något, så var kanske meningen en annan....Vad begriper jag inte än, det kommer kanske. Nu skall jag tänka på något annat, någon annan.....

Skrivtorka och värme

Någon knorrar för att jag skrivit för lite och för tradigt de senaste dagarna... Försökte mig på att säga att bloggandet bara är för mitt nöjes skull, att jag inte har några förpliktelser mot någon och bara skriver när jag har lust och något att skriva eller vill uttala mig om....(vilket i och för sig är tämligen ofta)Blev bryskt tillrättavisad av B som tyckte att förpliktelser mot henne, hade jag! Så, här är några solstungna rader då, för Din skull!!

Efter 5 timmar på en het strand (brände fotsulorna på väg hem..) är jag behagligt avdomnad, mjuk i alla leder och under pannbenet. Så det blir inte några kvicka eller skarpa rader, bara några trögtänkta meningar för att tala om att jag lever!!

Tar mig hem och in i mitt revir. Trots att persiennerna är nedfällda är här varmare än i en bastu. Hör det omisskännliga knäppet, inser att jag glömt strykjärnet på. Glömmer ofta strykjärnet på. En gång glömde jag strykjärnet på i en hel vecka. Det var i början av min Tromsötid. Bodde i korridor, i ett rum på cirka 6 kvadratmeter. Strök mina jeans det sista jag gjorde innan planet mot Stockholm skulle lyfta. Det var varmt i rummet när jag kom tillbaka.

God eftermiddag.

Sjung om studenten.....

Vad är det som är så bra med den här bilden?

Tja, bara det att det här (om ni anstränger er ordentligt kanske ni ser eller åtminstone anar) är det roligaste, sorgligaste och ballaste studentekipage jag skådat. Tyvärr var jag för långt bort för att få en bra bild med min ynkliga mobilkamera.

Solen gassade, termometern stod på 26 grader. Grabben stretade i den sega uppförsbacken. Lång och gänglig, iklädd svart kostym, vit skjorta och slips trampade han ensam sin lövade gamla damsnurra mot nya mål på livets knaggliga stig......

Oj, tänkte jag med mitt autonoma sympatisystem, stackarn! -Har Han Ingen Familj?? Ville ropa - "Stanna, du kan få komma hem till oss!! Jag kan skjutsa dig! Vill du ha tårta?".

Besinnade mig som väl var...Insåg det roliga, det coola och att han säkert var mäkta stolt både över sin cykel, sin kostym och naturligtvis också över sin studentmössa!

Sjung om studentens lyckliga dagar!

torsdag, juni 07, 2007

Taxi taxi

Mot Köpenhamn gick det i morse.

Ja, först gick det inte alls. Bilen var stendöd, rullades med möda i gång men fick för säkerhets skull stanna hemma.

Tog mig till Helsingborg ändå, mötte S, tog färjan över och sedan bjöds vi på taxi till Köpenhamn! Efter två timmars effektivt jobbande, inklusive en lunch värt ett eget blogginlägg, åkte vi tillbaka igen. Taxi nu med, nästan hela vägen in på Aurora i Helsingörs hamn.

För en som harvat och slitit i landstingsvärlden i många år känns det otroligt lyxigt! Och ingen blinkar ens. Så här är det bara...

Olika världar!

söndag, juni 03, 2007

Shocking blue

Jag stannar kvar i tonåren en liten stund till... Det här var min första discolåt! Upptäckte en ny värld på ungdomsgården "Trappan". Köpte min första BH ( 50 AA som var för stor), drog en glesstickad vinröd tröja över huvudet,stoppade ner V-jeansen i seglarstövlarna och bockade mig ut på dansgolvet ( Ja, jag har skrivit om den här märkliga dansstilen tidigare: Korsa höger ben över vänster, händerna på ryggen, bocka dig över benen, räta upp ryggen, byt ben och bocka igen...HAHAHAHAHA, seriöst!!Vet någon vad jag menar??) Om och om igen spelades den!! Känslan sitter kvar, älskar den här!

Dubbelklicka på pilen för att lyssna!


lördag, juni 02, 2007

Andra tapetvåder jag minns







The Hepstars

Vad jag tapetserade flickrummet i Vällingby med på 60-talet. Ständigt hade han vit polotröja!

Apropå TV

Apropå (kul ord förrästen) TV! Min lista, eller åtminstone det jag minns "bäst genom tiderna" av TV-serier:

Humle och Dumle i kapten Bäckdahls (skall det vara!) skafferi
Familjen Flinta (Televinken tålde jag aldrig)
Underhållningsprogram (återkommande)med Victor Borge (vad hette det?? Jag var 8...)
The Monkeys (Davy !!)
Onedinlinjen (musiken!)
Macahan (Luuuuke!)
Dallas (Åh jo, nog var det kul alltid !!)
Första Robinson när min kompis S åkte ut som nummer 2 (haha)
City Akuten (i början, inte längre.)
Sex feet under !!!
Sopranos !!!
Kommissarie Lynley (plus några engelska deckarserier till)
Nip Tuk (sjukt och kul!)

Finns det fler?