lördag, april 28, 2007

Om att runda det skarpa hörnet - ett erkännande

Jag närmar mig mitt "jubileum", som Coola M uttryckte det. Erkänner att det inte är ett dugg kul. Tvärtom. Trodde att jag var coolare än så, vill vara coolare och mer laidback när det gäller att fylla jämt än jag är. Men det ÄR skitjobbigt. Eller, jag är inte bekväm med det men faktiskt så är det lite lite coolt också. Nu är jag väl ändå vuxen? Men jag vill absolut inte fira. Vad är det att fira? Har blåst av allt och funderar till stort förtret för släkt och vänner häromkring att inte fira utan att bara vara här själv och fasta eller nåt. Gå till aromaterapeuten, få pedikyr och ansiktsbehandling...Kanske fasta och börja om. (Fast champagnen tänker jag klämma ner)

Någonstans infinner sig en lite större förståelse för den där processen som gör att medelålders gubbar knäpper upp skjortan, rakar huvudet precis som de unga dörrvakterna, plötsligt börjar bygga muskler, köper guldlänk och hoj! Tanterna klämmer in sig i för små skinnställ, lägger sig för länge i solen, klipper håret a´la Annie Lennox, visar magen och ryggslutstatueringen i för små t-shirts eller börjar sminka sig konstigt med mörka streck runt munnen och längs ögonbrynsbågen. Man spacklar igen rynkorna och bleker håret, möjligen färgar man det kolsvart och missar att kontrasten till det åldrande ansiktet slår hårt och skoningslöst.

Så vill jag inte bli. Huh...Men man blir lite konstig helt enkelt. Jag blir. Femti är så .... mycket! Lite mytiskt och en slags milstolpe...vägskäl kanske. Men Nej, jag tänker inte stanna i någon slags förnekande, jag tänker inte heller färga håret, tatuera mig eller köpa HD. Jag tänker inte ljuga för någon utan sträcka på mig och vara jag framöver också. Jag kan minsann göra "hunden" 10 ggr i rad utan att få ont någonstans och har jag inte glasögonen på mig har jag inte heller några rynkor när jag tittar mig i spegeln. Så det så.

Jag är snart femti. punkt. Nu skrev jag det...ett stort framsteg. Men jag är inte klar. Tänker lägga mig ner och låta stormen och den där dagen blåsa över och förbi mig. Dag två reser jag mig igen, stärkt av att ha "rundat det skarpa hörnet" ( Tack L för uttrycket!) med hedern i behåll. Sen kan jag börja leva igen.....eller nå´t sånt.

Fast en cool sportbil med cabriolet vore inte helt fel!

fredag, april 27, 2007

Motsägelsefull, tveksam och lite modig

Vem är nu motsägelsefull och oberäknelig? Vet inte hur det gick till men nu plötsligt har jag en dejt på gång...fast jag Absolut Inte kunde tänka mig det först......

Ser t.o.m. fram mot dejten...skall bli spännande. Líte lustigt att möta någon på tu man hand som jag i flera år mött så där i hastigheten på ICA, på Statoil, i skolan...när jag hämtat dottern o.s.v. Och det utan att reagera eller tänka att...

Min vana trogen är jag naturligtvis fortfarande tveksam. Bestämde mig för att säga ja, eftersom jag har en tendens till att dra mig in i mitt skal och det mår jag i längden inte så bra av. Behöver nog lite bekräftelse också......men hua, tänk om det blir trevligt?

onsdag, april 25, 2007

Tacka vet jag ljust


Vilken dag! I går kväll hörde jag hur bokskogen slog ut! Det är sant...det kan inte ha varit något annat. Bokträd är magiska, de har en alldeles egen speciell trädsjäl ... dessutom smakar de nyutslagna bladen mycket gott.

Solen, bokträden och den mest gigantiska magnolian på denna jord gör mig varm. Äntligen kan jag tanka energi igen. Varför blir vintrarna och den kalla årstiden allt svårare att uthärda? Aldrig innan hade jag reflekterat över det här med mörkertid kontra sommartid förrän jag på 80-talet bosatte mig några år i nordnorge. Där försvann solen i mitten på november helt. Sen kom den tillbaka i mitten på januari. Efter Tromsö var allt längre söderut så mycket bättre, ljusare och varmare. Det gick ytterligare några år, men nu var jag redan medveten om ljusets och kylans påverkan på oss människor, i alla fall på mig.

Så har det fortsatt och i dag kan jag konstatera att jag inte är någon vintermänniska. Jag har försökt. Jag har köpt bra och dyra vinterkläder, jag har åkt till fjällen och åkt långfärdsskridskor. Men nej...jag tappar all energi i alla fall. Vill inte gnälla och vara eländig för det är jag inte, men jag behöver mer och mer för varje år av värme, sol och ljus.

Varför är det så? Förr räckte sommarens ljus lite längre än den gör i dag känns det som.. Varför det?

Kattinlägg med mask

Båda barnen hemma med ont i magen. Båda ramlar omkring runt mina ben som två blöjbarn, ynkandes, gnälliga och hungriga. Ingen vardagsfrid eller arbetsro.

Kramper i magen men med en nära på omättlighet som snabbt tömt både kyl och frys. Har de fått mask som katten?

På fredag skall huskatten till veterinären för avmaskning och vaccinering. Barnen får jag väl pyssla om själv men katten tvärnekar envetet och hårdhudat att ta sin medicin. Samma visa varje gång och han är en musjägare av guds nåde så varje gång är minst två gånger om året. Jag har provat allt. Flytande i spruta. Utrustad i grova kläder, fodrade trädgårdshandskar och med katten hårt inlindad i en filt försökte jag spruta ner eländet i hans svalg. Han slingrade sig, väste och bet. Vi hade avmaskningsmedel över hela mig och köket.

Vi har smulat tabletter i maten. Nej då, han känner direkt lukten.
Vi har smugglat ner en hel tablett i en färsk räka, i Lönnebergaskinka, i leverpastej och i brunost. Nej då. Kattfan vägrar.
Vi har smort in hela honom med mjukost preparerad med medicin för att någon sa att katter tycker inte om att vara kladdiga, de slickar i sig.
Inte vår katt. Han går ut och rullar sig mot något, släpper vi inte ut honom gnider han sig mot fåtöljen eller mattan.

Var det någon som sa att det var för mycket kattprat på alldeles för många bloggar. Någon gnällde om vad som var okej att skriva om. Så, varsågoda då. Nu har också jag kommit med ett inlägg i detta utskällda ämne.

Vår katt är annars en fin katt. Blyertsgrå med världens längsta svans. Alla borde ha en katt. Det finns inte mycket som är mer rogivande. Katter vet inte vad stress är. De vet hur man vilar och njuter av livet. Vår katt är en god katt. Han är värd några hundralappar hos veterinären på fredag.

Barnen, ja vi går på virus....inte mask. Det vore för läbbigt.

söndag, april 22, 2007

Vad gör Ni när Ni sover?

Jag har roat huset.

Det var tidig natt och jag ramlade i säng.

Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort.

Alla var i sina sängar

Jag somnar fort.

Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh.

Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum.

"Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road.

Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polisbil var det nog. Vad vet jag, såg bara blåljusen. Jag blev dessutom påmind om alla tidigare nätter jag ropat och låtit. Tack för det.

Det var faktiskt en rätt otäck mardröm. Jag låg och sov och hörde hur någon tog sig in i huset. Men eftersom jag var så trött valde jag att tänka att, det nog var inbillning. Fast jag visste att det inte var inbillning. Det här var i drömmen men strax efter att jag somnat. Antagligen befann jag mig i något slags halvläge... Jag låg kvar i sängen en stund men blev plötsligt klarvaken och gick mot dörren. Här var "de" nu och de var beväpnade. För att skrämma "dem" på flykten, öppnade jag ytterdörren och såg då blåljusen närma sig. För att göra våldsmännen medvetna om det lät jag, nu när inte polisbilen gjorde det. "Eeeh-eeh, eeh-eeh"...För säkerhets skull försökte jag mot slutet, strax innan jag vaknade på riktigt, skrämma dem ordentligt genom att vråla skrämmande och högt. Det var det ljudet min dotter trodde var en hästs...

Först ambulans, sen häst.

Jag pratar ofta i sömnen. Pratar enligt mig, ropar och låter enligt de som hör mig. Men jag ligger i alla fall still. Vandrar inte omkring och pinkar i garderoben som någon jag känner gjorde så många gånger att frun till sist placerade en hink där inne. I fall att. Det var nästa dörr som ledde in till toan, men mannen gick ofta fel i sömnen. Det är värre.

Godmorgon.

torsdag, april 19, 2007

Om att sköta om

Så plötsligt går det flera dagar och jag glömmer nästan att jag har en blogg. På något underligt sätt blir den verkligen som något jag måste vårda och sköta om. Nu fick jag dåligt samvete för att bloggen varken har fått mat eller vatten på så lång tid. Inte heller någon kärlek eller omsorg, inga frustrerade tankar eller flummiga frågeställningar att ta ställning till. Bara tystnad och avstånd från min sida.

Vad då vårda? Å den ena sidan småfånigt men å den andra blir liknelsen med en krukväxt rätt bra. Inte ett husdjur, då är en grön planta bättre. För om jag försummar den och inte bryr mig så själdör den. I alla fall går den i träda.

Torsdag. Var tog våren vägen? Enligt Britta är det nu man skall dra på sig gummistövlarna och gå ut för att strö näring på gräsmattan.

Varför det? Jag gillar mossa. Det är mjukt att gå på och så växer det mindre gräs, då blir det mindre att klippa. Sen tycker jag att mossa är rätt vackert, det är ju grönt det med. Där har ni min trädgårdsfilosofi. Jag har klippt rosorna och lavendeln, strött ut lite ny jord i rabatterna och lagt ner ytterligare cirja 4 kvm rabatt som den förra ägaren med mycket känsla anlade (satte t.o.m. upp skyltar vid varenda planta, de har jag räffsat bort) runt allt som fnns här. De stora orange liljorna som ser köttätande ut river jag till min mammas fasa upp och förpassar till ett hörn av trädgården. Jag vill inte ha orange eller gula blommor runt huset, möjligen i hörnen. För färgkänslig är jag. Hatar trädgårdar där rött, lila, rosa, orange och vitt i olika nyanser blandar sig i perfekt ansade och kantklippta rabatter. Nä, hellre lite vildvuxen (d.v.s. eftersatt) känsla, jag drömmer om en blommande bohemträdgård i olika rosa, vitt, syrenlila....lila och kanske blått. Gärna mkt krukor, en rejäl avkrattning på våren, ättika på trädgårdsgången och sköna utemöbler. Helst en hängmatta också. Allt sker i april-juni. Efter det vill jag inte ha något trädgårdsarbete alls. Bara gräsklippning.

Och en ny stor GRILL! Ja, jag vill ha en grill till lammracksen och laxen, även om jag inte egentligen är en grillare och kan bli skogstokig av grannars idoga grillande i tid och otid. Jag bodde i radhus tidigare, en granne grillade alltid tidig eftermiddag, hela sommaren. Min lakan luktade flintastek och det var inte kul. Jag lovar att inte grilla ihjäl några grannar. Dem får man vårda.

I morgon lär solen åter lysa över oss här nere i sydern. Godmorgon.

onsdag, april 11, 2007

Snart flygfärdig?

Barn genomgår olika utvecklingsstadier på sin väg mot självständighet och vuxenliv. 14-åringen anser att han i stort sett är färdig. Han kan och vet det mesta som han tycker sig behöva. I dag tränade han på matlagningsbiten. Det vill säga, eftersom inte jag var hemma och han var hungrig, så tog han eget initiativ....med viss backup från mig via mobiltelefonen.

Jag var mitt uppe på åsen när telefonen ringde:
"Mammaaa, jag är vråålhungrig. Hela jag skaaakar. Nu tänker jag steka ägg, bröd och bräcka skinka, okej?"

"Ja visst, gör du det."

(Glöm inte plattan, inte för hög värme, plocka undan efter dig, ät inte för mycket. Jag lagar middag om 1,5 h...tänkte jag säga men sa det inte. Gillade trots allt hans initiativ)

Efter 15 minuter ringer telefonen igen:
"Det blev bara skit av alltihop. Först brände jag ett ägg, sen brände jag två brödskivor. Då sänkte jag värmen från 12:an och öste i mer smör. Det blev skitäckligt, såg ut som värsta häxkitteln! Bara rök och rök, luktade asäckligt! Jag har öppnat alla fönster och använt två stekpannor! Jag knäckte ändå ett ägg mitt i det där, jag kunde äta en liten bit, resten smakade sunk - När kommer du hem och lagar maaaat?"

Bättre brödlös än rådlös.....(eller hur det nu skall vara??)

tisdag, april 10, 2007

Lust på en lista

Tio första

Första bästa kompis: Monika
Första bil: Folka, röd bubbla årsmodell 1961
Första kärlek: Stefan, min granne, parallellt med Svenne Hedlund i The Hepstars!
Första husdjur: Pepita, fet tax som bet mina kompisar
Första semester: Utan familjen? - Kreta, 1975.
Första jobb: Sommaren 1970. Plockade potatis hos Södermans i Torekov.
Första köpta skiva: Sven-Ingvars, "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske"
Första riktiga kärlek: Jack, men han var ihop med "alla".
Första piercing: 9 år. Hål i öronen.
Första konsert: Cirka 1974, Frank Zappa i Köpenhamn.

Nio senaste :

Senaste alkoholdrycken: Linjeakvavit och en "Jultomte" (kvar från i julas) i söndags.
Senaste bilfärd: Från Laholm till Båstad för 2 tim. sedan
Senaste filmen du såg: Phonebooth. Mer en film för sonen än för mig.
Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma som glömt sin mobiltelefon i min bil
Senaste bubbelbadet: Bubbelbad? Gillar inte bubbelbad, de låter för mycket. Men ett hett tyst SPA-bad tog jag för några veckor sedan på Skansens SPA.
Senaste spelade cd: Thomas di Leva, i bilen.
Senaste kyss: En riktig: 4 månader sedan, inget att prata om...Utöver det många pussar från barn och hundarna i min omgivning.
Senaste gången du grät: 4 dagar sedan.
Senaste måltiden: Frukost i dag: Starkt kaffe med mycket mjölk. Rostad fullkornsmacka med brunost och päron på samt ett glas apelsinjuice, en vitaminpilla och två Omega 3-kapslar.

Åtta har du nånsin:

Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet: Jaaa
Fastnat med blicken i någons urringning? Jag är inte intresserad av urringningar så...nej.
Fått ditt hjärta krossat: Flera gånger
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.
Haft ett one night stand: Kanske det ja
Busringt till någon: Till mamma nyligen....uppskattades inte speciellt

Sex saker du gjort idag:

1. Eldade i kaminen klockan 06.15.
2. Satt in två spiraler.
3. Hämtat några rullar tyg hos N till ett jobb jag skall göra.
4. Langat fram mellanmål till 3 stora barn.
5. Fyllt i en "LISTA"
6. Handlat grejer till taco-middagen i kväll


Fem favoritsaker utan rangordning:

1. Min kameramobil.
2. Min Laptop
3. Min säng
4. Min grå "fuskhals"..eller heter det "löskrage"...Grovstickad, mjuk och värmer i alla lägen!
5. Min cykel.

Fyra personer du kan berätta allt för:

Några utvalda riktigt goa vänner utspridda över Skandinavien kan jag berätta det mesta för, speciellt för E i Gävle.

Men riktigt, riktigt allt kan jag bara prata med mig själv om.

Tre val:

Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad

Två saker att göra innan du dör:

1. Skriva något riktigt, på riktigt
2. Resa och uppleva
3X. (Fräckt tar jag en till): Aldrig sluta anstränga mig, engagera mig eller vilja vidare (En mening åtminstone..)

En sak du ångrar:

Mycket men ändå ingenting. Allt har en mening om man väljer att se det så. Om jag måste nämna några saker så är det att jag inte lyssnade till mig själv bättre när jag var yngre. Då hade jag valt rätt utbildning och antagligen också lite bättre män också inbillar jag mig.

Alla få på min blogglista har redan gjort den här listan.

Någras kemiska romans

Malmö i går kväll. My Chemical Romance var i stan och jag var inte där. Men min son var. Jag var bara chaufför och fick verkställa en av fjolårets julklappar. Efter 2,5 h var det över och en nöjd och uppspelt 14:åring med likasinnad kompis ramlade in i bilen. Trots öronproppar hade det varit "sjukt hög volym" vilket märktes på samtalsvolymen i bilen hem.

EMO:sar....En EMO, flera EMO:sar..eller EMO:s kanske? Sonen med kompis var rätt skärrade över de mest extrema, sorgsna....de med gråmålat ansikte doppat i blod (jaja, röd färg i alla fall), de som i pausen med inåtvänd blick bara stod och svajade. Några hade svimmat redan under förbandets 15 minuter. Många skrek hysteriskt när bandet äntrade scenen. Utanför hade någon satt upp ett stånd av pappkartonger. En skylt förkunnade: "Rakblad till extrapris", något "mina" grabbar garvade hysteriskt åt.

Det var en oföglömlig kväll med en del nya insikter...för somliga.

lördag, april 07, 2007

Påsk är ändå lättare än Jul

Påskafton. Ätit, ätit och druckit små jäklar med släkten hela eftermiddagen. Linjeakvavit och Norrlandsakvavit. Druckit öl, ätit ägg och vit chokladmoussetårta. Alla har gått och det regnar så ingen orkar gå ut och leta upp någon påskeld. Jo, här i Skåne har vi stora eldar på påskafton.
Somliga skulle hem och ta in hästarna, andra skyllde på att hunden ville hem, barnen på att de tjänstvilligt ställt upp med sin närvaro i flera timmar. Nu fick jag lulla in i mitt eget rum en stund. Allvaret har jag lämnat därhän efter mitt morgonengagemang. Nu finns bara en lätt avtrubbad, nöjd och glad påskkärring kvar. Inte mer tänkande och görande i dag. Har klarat mig igenom barnens påskkrav och mina egna på mig själv. Nu har jag också tagit mig igenom släktmiddagen. Tack och Glad Påsk att det är över för i år.

Att inte vara som alla andra

Fortsättning på föregående inlägg.....(när jag ändå är i gång)
När jag var liten fanns det inte DAMP eller ADHD heller. Det fanns OBS-klass för de stökigaste och i övrigt stod man ut med att någon avvek. Det var normalt i varje klass och på varje gata. På 70-talet fanns det i min by några riktigt goa original. Guuud, vad jag skulle vilja skriva om dem, men hur gör jag det utan att hänga ut någon? Det var också okej, de var oförargliga och fick leva sina udda liv. Jag kan till och med sakna deras närvaro, att se dem ibland. I dag är de som avviker mer skrämmande. De går på mediciner som gör de sneda och konstiga, de lever isolerade eller är intagna på någon stor institution och vi ser dem tillräckligt sällan för att vi skall bli trygga med dem. Den enda godtagbara ursäkten för att vara lite "knäpp" i dag är om du är konstnär.

Allt är mer skrämmande i dag. Jag minns inte att vi var rädda för människor när jag växte upp. Det skedde ett kvinnomord om året ungefär. I sommartid, svarta rubriker på löpsedlarna om något kvinnolik som hittats i Humlegården. I övrigt var det lugnt.

Det är ett hårdare, farligare samhälle nu. Varför? Vi är räddare, försiktigare och släpper inte in någon så lätt. Hjälper helst inte någon annan. Skaffar dubbla sjutillhållarlås och alarm. Frågar inte....Tittar på TV och förfasar oss över världen där utanför, där långt borta. De flesta engagerar sig bara i TV-soffan. Som jag, i dag.

Vår tids monster

Knäppte på TV:n till frukostkaffet. Råkade hamna hos Dr Phil och fastnade för ovanlighetens skull. Där sitter en liten, splittrad familj med en gigantisk konflikt. Mamma och mormor anklagar pappan för inscest. Pappan anklagar de övriga för att hindra honom till umgänge med dottern som är 3 år. Inför publik och hela världen gapar de på varandra och skriker ut sitt hat, sin frustration och sina anklagelser. Man vill tro att kvinnorna har rätt som går så långt att de tar kontakt med TV. De delar ut flygblad och hänger ut mannen på internet i hopp om att någon annan ung kvinna eller flicka skall höra av sig och bekräfta att mannen är ett odjur.

Man vill heller inte tro att de har rätt. Tänk om han verkligen har utnyttjat sin 3-åriga dotter sexuellt? Hur kan det finnas män som ens kan tänka tanken på att ha samlag med så små barn. Det får mig att må illa. Är han skyldig vill jag skära testiklarna av honom. Är han det inte, är det också gräsligt, det som utspelar sig hos Dr. Phil. Programmakarna runt doktorn har nog skyhöga tittarsiffror, är de glada över det? (Det här är tydligen del nummer två i samma ärende.)Trots hjälp, stöd, lögndetektortester och hypnos händer ingenting.

Vet inte om jag uppskattar program som de här. Det är snaskigt att visa upp männsikors privata kaos på det här sättet. Inte minst för den lilla oskyldiga dottern som inte valt själv. Samtidigt förstår jag mamman, tänk om hon har rätt! Vem skulle inte göra allt för att skydda sitt barn? För det är hon beredd att gå i fängelse.

Pedofiler. Vår tids monster. När jag var liten hette det "fula gubbar". De var snuskiga men sällan farliga. Möjligen blottade de sig. Nu finns det pedofiler i vartenda kvarter. Problemet är uppenbarligen stort och svårt att komma åt. Hjälper det att hitta och döma de som samlar på porrbilder av barn? Förhoppningsvis, om man hittar de som tagit bilderna och utnyttjat barnen. Men det slutar ju inte med det? Varför blir män över huvud taget pedofiler? Varför tänder de på barn? Finns det pedofiler i alla kulturer, är det bara i västvärlden? Har det alltid funnits men att man fokuserar mer på det nu gör att det förefaller vanligare?

Vi är alla sexuella varelser med en naturlig drift. Det är föremålen för våra känslor som varierar. Varför blir det barn? Ännu värre, djur? (hua, sällsynt men förekommer...) Handlar det om brist på identitet och självkänsla? Om människor som själva blivit utsatta och fått en sned bild av sexualiteten? Är kvinnan ett hotfullt väsen måste det vara svårt att tända på henne? Är människor tillräckligt opålitliga är barn kanske tryggare? Kan vi alla bli "avarter" och rikta våra lustar mot håll vi inte ens kan tänka oss om situationen är den rätta? Troligen, fast vi inte vill tänka tanken ens. Kommer många män samman under en längre tid, också kvinnor, händer något. Man bryr sig inte lika mycket om vem eller vad man har sex med? Eller ? Och, varför förstår så få pedofiler att de skadar barnen, att de bör söka hjälp för ett gigantiskt problem?

Jag kan inte tillräckligt mycket om det här. Kan inte förstå fullt ut. Det här känns jobbigt att skriva om men jag gör det i allafall. Tror att man måste fråga mer....och inte vara rädd för svaren. Det är inte förlåtligt att utsätta barn men vi är skyldiga till att försöka förstå, för att i möjligaste mån få så få pedofiler som möjligt i framtiden. För att få en friskare, helare och vänligare samhälle.

fredag, april 06, 2007

Luta hit och dit


Luta än hit och än dit, skogen hänger och slänger...

torsdag, april 05, 2007

Vårkänslor

Nu börjar det igen. Jag måste ha nya skor. Inte ett par utan tre, fyra någonting. Ett par snygga, lättgågna typ ballerina (Ehh, är jag rätt ute eller var det förra året?), ett par vita, tuffa sneakers av något märke (vilket då?), kanske ett par svarta också, ett par sandaler som inte är Birkenstock med rem mellan stortå och "pektå", för jag har redan tre par. Kanske jag också skulle ha ett par Converse ... blommiga! (fast jag får inte för min dotter..) och ..tja, ett par snygga skor att ha om det infinner sig något festligt, som att jag blir bjuden på middag. Men VAAD?

Det är likadant varje år, värst vartannat. Nu är skohyllorna fulla av kängor, stövlar och varmfodrat. Den kalla säsongen fixade jag ovanligt bra. Kunde vid två tillfällen köpa 41.
Jag har inte 41 i skostorlek, jag har 42. Hos somliga kända sportskomärken, min namne t.ex. har jag 43! Tidigare hade jag 42 där också men storlekarna ändrar sig tydligen. Inte mina fötter, men en 42:a i dag är inte vad den var för 6 år sedan.

SÅ, jag hänvisas till hyllan för herrskor. Jättekul lilla expeditan, det funkar inte! Lästen är för bred och har en konstig form. Jag får jättelika ankfötter. Jag vill ha skor från DAM-sidan. Snygga Nike med gulddetaljer som ger mina stora blan en snygg och smidig siluett!

Ingen idé att gå in i vanliga skoaffärer. Har man under 36 eller över 41 finns det ibland en speciell hylla. Där trängs fotriktiga rejäla damskor med en och annan chickare stövlett. Sällan hittar jag det där jag trånar efter. Jerns skosalonger är bäst, men då måste jag åka till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Dessutom blir det alltid dyrt eftersom jag kan bli så frustrerat euforisk över att allt passar så jag köper alltihop och får leva på nudlar månaden ut.

Jag gillar skor. Har alltid haft en vurm för skodon. Tack och lov blir allt fler tjejer längre och mer storfotade. Hela min uppväxt har det bara varit jag som haft 42 och ingen har varit längre än jag som mäter 183 cm i strumplästen. Kläder kan också vara knepigt. Alla kavajer har midjor som på mig sitter mitt på revbenen. Ärmlängderna skall vi inte prata om. Byxor och jeans funkar bra men skjortor hamnar fel. Går jag upp i storlek för att få längre ärmar kan jag svepa plagget två varv runt kroppen.

Gillar kläder och skor men gillar inte att kämpa så för att hitta det jag vill ha. Får väl sjava runt i förra årets plagg och de enda skorna jag kan ha just nu tills jag får energi nog att åka på shopping till någon storstad.

Det var enklare förr. Mamma har berättat att det var det obligatoriska nya vårdräkten. Så var det med det. Så enkelt och man kunde få den uppsydd utan problem och utan att ruinera sig.

Jag borde lärt mig sy kläder istället för gardiner.

Vindig Skärtorsdag

Det blåser. Ingen liten mild bris, inte ens en rejäl snålvind utan ett sjuhelsikes jädra vinande runt husknuten är vad det är. De trädgårdsmöbler som redan flyttats ut ligger utspridda och hopfällda över hela gräsmattan. Min avfallhink som för en stund sedan stod på trappan är borta med vinden. Grannarnas byggplast far omkring som kinesiska drakar, om än trasiga i kanterna. Det dånar i ventiler och havet en bit bort är mörkt mörkt blått. Det kokar och sliter upp vågkanterna så de vita skummet yr och lyfter från ytan.

Mitt ångestväder som jag tidigare beskrivit. Varför? Stannade till hos 2 systrar jag tycker mycket om. Jag är inte ensam .Det är något med blåst. Vinden går in i huvudet och ställer till oreda. Man blir arg! Det är jobbigt och glatt (solen) samtidigt. Huh....

Stannar till vid det dånande havet på vägen hem. Tänker ilsket att det är nog det enda rätta, att ta tjuren vid hornen och gå rätt ut där det är som värst. Det går ju ändå inte att göra någonting vettigt utomhus. Promenera dubbelvikt med tårade ögon är inte kul. Inte heller att kratta gräsmattan när man får lika mycket i ryggen. Dessutom är vinden iskall.

Där nere vid havet, på den öde stranden, försvinner den jobbiga känslan. Det är vackert. Hysteriskt blåsigt men här förstår jag vinden på ett annat sätt. Står bara där en stund och känner hur vinden som en CPAP fyller mina lungor. Håret drar uppåt som en tromb, jag har svårt att hålla balansen men naturens krafter får mig efter en stund att vekna och jag blir mild till sinnet igen. Känner mig nästan lite smått lycklig.

Tar några steg närmare havet, blir våt om tårna när vågorna slår in mot stranden. Det gör ingenting. Andas och tar in havet, kraften och ser molnen jaga över himlen. Det är skärtorsdagen. Familjer samlas och firar. Byn är full av folk. Känner hur ilskan ger vika för en sorgsenhet som mitt i det vackra och starka gör mig gråtfärdig. Det är så vackert, så plågsamt slitigt och sorgligt. Det gör ont när knoppar brister, just där nere vid vattenbrynet kändes det en stund som att hela jag skulle rämna. Det är så skönt och jag är så full av motstridiga känslor; längtan, sorg, glädje och ilska. Har svårt att hitta kompassen och rikta var känsla åt rätt håll. Allt är bara en salig, sinnlig och känslosam pyttipanna i dag.

onsdag, april 04, 2007

Hobby eller käpphäst

-Vad har du för intressen?- frågade någon härom dagen.
-Oj! Jag har många intressen.
- Vad då? Jag menar om du har någon hobby, är du med i någon förening?
- Nä, jag är varken med i någon förening eller organisation. Det enda jag varit med i är FPU och Bjäre Ryttarförening, men det var länge sen.

Jävla fråga att ställa till en ensamstående morsa med två skolbarn, katt och ett hus med trädgård att sköta om! Jag gör alltid någonting, men jag kallar det nödvändigtvis inte för en hobby. Som alla med egen firma, hur liten den än är blir jag aldrig sysslolös. Ledig tid är en definitionsfråga. Den har jag inte men jag tar den ibland, men alltid med vetskap om att någonting annat eller annan då på något sätt blir lidande.
Hela jag strävar i stället efter att leva ett liv som jag trivs med, mår bra av och där jag har roligt. Hobby och arbete, fritid och icke fritid, för mig är det inte så stor skillnad. Jag får lägga lagom med tid på allt som skall göras bara helt enkelt.
Det är min hobby, att brodera ett gott liv åt mig och mina barn. Vem fan har tid med föreningar. Det är för fantasilösa, ensamma eller kanske också för dem som inte får prata om sin hobby hemma. Ja, det är säkert roligt också och praktiskt och utvecklande och ger möjligheter...Naturligtvis, jag ångar bara på nu.

Min hobby är att skriva, att tänka, vandra långt, köra bil, sitta vid datorn, morgonbada (!!), bli kliad på ryggen, rida islandshäst (äntligen!), fotografera, planera för att börja måla, läsa, tillverka saker....Om jag har tid mellan jobb, företagande, disk, städ, tvätt, fix, läxstöttning, skjutsningar, trädgårdsskötsel, matshoppande med mera, med mera.

Om jag skulle önska mig ett par nya hobbisar (?) såååå skulle jag vilja köra rallybil, rida fältritt, segla jolle och börja filma. Dessutom skulle jag byta ut rosbeståndet i mina rabatter till något som doftar mer och skaffa mig träd till en hängmatta så jag kunde ligga där och läsa mer.

Hobby är ett roligt ord. Slår man upp det i SAOL står det: Favoritsysselsättning på lediga stunder, Fritidssysselsättning, Käpphäst. Va..käpphäst? Slår jag upp käpphäst finner jag ingenting. I NE står det att det är en traditionell leksak med anor från medeltiden. En käpp med ett snidat huvud längst upp, så tömmar och träns. Jaja.. Sen läste jag att käpphäst kan betyda överdriven passion.... eller dominerande intresse. Kan också jämställas med "fluga" och "passion."

Ok, nu är jag med. Både vanliga och ovanliga ord är roliga att slå upp och "analysera".

En käpphäst kan alltså också vara en speciell man! Hm...Eller pelargonieodling. Eller att aldrig sluta intressera sig och envetet söka svar på frågan "Varför stack Napoleon alltid in handen under rockkanten?".

Min käpphäst är att jag aldrig tycks komma i kapp med någonting här hemma och att jag ständigt försöker hitta nya sätt att planera och strukturera mitt liv på. Jag vill ligga före men tycks alltid ligga steget efter. Det är också att aldrig få tiden att räcka till åt någon hobby. Ja, jag vill gärna ha en hobby! Tänk att få ägna en hel ledig dag åt en favoritpassion!!

tisdag, april 03, 2007

Dyngtisdagen

Veckan slutar med annandag påsk. Innan dess påskdagen, påskafton, långfredagen, skärtorsdagen, dymmelonsdagen skall det vara och sedan dyngtisdagen .... vad måndagen kallas vet jag inte. Segmåndan kanske.

Dyngtisdan får den heta därför att hela Bjäre och större delen av Laholms Kommun stinker dynga. På väg till jobbet körde jag vid motorvägspåfarten rakt in i ett urinmoln! Låter det kul? Vet ni hur det luktar? Har ni sett de stora, ingrott skitiga monstrena som sprider ut skiten? En stor tank på hjul med tjocka gummirör som sticker ut som sladdriga ben på en jätteinsekt åt båda håll. Den dras av en traktor och ur rören sprutas våra jordar ner med innehållet från tanken, med det menar jag svinurin och lite annat najs. Vinden låg på åt mitt håll och bonden hade dragit igång för dagen. Tjoff, rakt in i molnet. Stanken och urinsyrorna fick mina ögon att tåras, min hals att svullna igen och jag tappade för ett ögonblick andan. Fick inte luft, klöktes (är det svenska eller skånska?) och drog upp jackan över mun och näsa precis som alla andra längs E6 vid Östra Karup denna morgon. ÖÖrk....

Hur kul var det på en skala mellan 1-10?

Min gröna bil hade gulbruna fartränder på sidorna. Det är natuuurligt, jag vet. Nästa vinter skall vi alla äta av grödorna som under sommarmånaderna växer till sig i svinpinket. Natuuurligt var det.

Ja, det är livet på landsbygden. Alla dyngtunnor som fanns var nog ute, lukten har hållt människor och djur i shack hela dagen. Det har varit en lugn dag. (Tänk om pissbilen hade varit ute härom natten när den där väktaren blev skjuten i magen, det hade aldrig hänt då...) Jag höll mig till motorvägen helt och håller, kommer så att göra nästkommande vecka också. En och annan vår har jag glömt, men att hamna efter en pisstankbil vars långa gummiarmar stänker omkring sig på sin ojämna färd hem till gården, är INTE kul.

Skulle det vara bättre i stan? Tja, dieselångor, stank från urinoarer, tunnelbanetunnlar och nedpinkade cementpelare är inte heller att leka med...

I kväll blev det fisk, från det friska, rena, salta havet!

måndag, april 02, 2007

Rokader och Klädminnen

Städat arbetsrummet. Hivat ut gästsängen som skall bäras upp en trappa och bli "soffa" i det som skall bli TV-rum! Hit skall tonårsprogrammen förvisas. Inget mer MTV, Simpsons eller "Jack ass" på nedervåningen. Till mitt arbetsrum blir jag då tvungen att flytta ner alla sygrejor....Eftersom jag drar in lite pengar på att mellan varven vara gardindekoratör, har jag inget val. In med trådrullar, band, tyger, maskiner och dammsamlare. Bordet tar plats men min skrivhörna förblir intakt. Blir nog bra. MITT rum! Men var skall jag sova när sonen har hemma LAN?

I dag fortsätter jag med rokaden. Mina kläder åker in i sovrummet, linneskåpet delas upp i flera olika delar mellan kökslådan, klädkammaren och badrummet. Klädkammaren töms på tyger och gardinstänger, fylls därefter med mina kläder och alla skor (blir skitbra!) Samtidigt kan jag rensa en del och hotta det åt skogen för alltid. Som urväxta barnkläder och hopplöst omoderna kläder till undertecknad.

Gjorde en rajd för ett par år sedan. Modeduktig väninna sa att "om du har sådant i garderoben som du inte använt på två år så gör dig av med det". I en längtan efter förnyelse och ordning körde jag så iväg två IKEA-kassar med kappor, jackor, brallor och annat till vår Secondhand. Ångrade mig när hösten kom, när brunt åter var mode och jag längtade efter min långa, snygga ullkappa. Då var det försent. Jag fick 500 spänn men vad får man för det?

I går hittade jag några gamla godingar. Men de får hänga kvar..för vem vet. Ta dräkten från VERA a´la 1989. Fortfarande med axelvadd, dubbelknäppt och svart. Kjolen slutar ungefär där den börjar. Den lilla cocktailklänningen i vitt, himmel! Mår alltid illa när jag ser den (berättar separat), för att inte tala om de lila pumpsen i skinn och mocka. De har jag knatat fötterna blodiga i då jag lagom på örat gick runt halva London efter att ha dansat natten lång på en båt där det hölls en födelsedagsfest för en bekant. Båten åkte fram och tillbaka längs Themsen och jag hade de lila på fötterna och en nyinköpt orange thaisidendress som jag shoppat på Harrods. Den var i fyra delar. Byxor, kjol, rock och ärmlös blus. Det var 1985. Det VAR faktiskt helsnyggt.... då. Den hängde länge i garderoben, minns inte var den tog slut. Skulle haft den i dag! Jag ångrar alltid när jag slängt något men tur att jag fått mina ryck annars hade jag behövt ett extra hus.

Slutbluddrat och mer kaffe innan jag fortsätter med mina rokader...