Nikes Rum

Jag närmar mig mitt "jubileum", som Coola M uttryckte det. Erkänner att det inte är ett dugg kul. Tvärtom. Trodde att jag var coolare än så, vill vara coolare och mer laidback när det gäller att fylla jämt än jag är. Men det ÄR skitjobbigt. Eller, jag är inte bekväm med det men faktiskt så är det lite lite coolt också. Nu är jag väl ändå vuxen? Men jag vill absolut inte fira. Vad är det att fira? Har blåst av allt och funderar till stort förtret för släkt och vänner häromkring att inte fira utan att bara vara här själv och fasta eller nåt. Gå till aromaterapeuten, få pedikyr och ansiktsbehandling...Kanske fasta och börja om. (Fast champagnen tänker jag klämma ner) Någonstans infinner sig en lite större förståelse för den där processen som gör att medelålders gubbar knäpper upp skjortan, rakar huvudet precis som de unga dörrvakterna, plötsligt börjar bygga muskler, köper guldlänk och hoj! Tanterna klämmer in sig i för små skinnställ, lägger sig för länge i solen, klipper håre

Vem är nu motsägelsefull och oberäknelig? Vet inte hur det gick till men nu plötsligt har jag en dejt på gång...fast jag Absolut Inte kunde tänka mig det först...... Ser t.o.m. fram mot dejten...skall bli spännande. Líte lustigt att möta någon på tu man hand som jag i flera år mött så där i hastigheten på ICA, på Statoil, i skolan...när jag hämtat dottern o.s.v. Och det utan att reagera eller tänka att... Min vana trogen är jag naturligtvis fortfarande tveksam. Bestämde mig för att säga ja, eftersom jag har en tendens till att dra mig in i mitt skal och det mår jag i längden inte så bra av. Behöver nog lite bekräftelse också......men hua, tänk om det blir trevligt?

Vilken dag! I går kväll hörde jag hur bokskogen slog ut! Det är sant...det kan inte ha varit något annat. Bokträd är magiska, de har en alldeles egen speciell trädsjäl ... dessutom smakar de nyutslagna bladen mycket gott. Solen, bokträden och den mest gigantiska magnolian på denna jord gör mig varm. Äntligen kan jag tanka energi igen. Varför blir vintrarna och den kalla årstiden allt svårare att uthärda? Aldrig innan hade jag reflekterat över det här med mörkertid kontra sommartid förrän jag på 80-talet bosatte mig några år i nordnorge. Där försvann solen i mitten på november helt. Sen kom den tillbaka i mitten på januari. Efter Tromsö var allt längre söderut så mycket bättre, ljusare och varmare. Det gick ytterligare några år, men nu var jag redan medveten om ljusets och kylans påverkan på oss människor, i alla fall på mig. Så har det fortsatt och i dag kan jag konstatera att jag inte är någon vintermänniska. Jag har försökt. Jag har köpt bra och dyra vinterkläder, jag har åkt till fj

Båda barnen hemma med ont i magen. Båda ramlar omkring runt mina ben som två blöjbarn, ynkandes, gnälliga och hungriga. Ingen vardagsfrid eller arbetsro. Kramper i magen men med en nära på omättlighet som snabbt tömt både kyl och frys. Har de fått mask som katten? På fredag skall huskatten till veterinären för avmaskning och vaccinering. Barnen får jag väl pyssla om själv men katten tvärnekar envetet och hårdhudat att ta sin medicin. Samma visa varje gång och han är en musjägare av guds nåde så varje gång är minst två gånger om året. Jag har provat allt. Flytande i spruta. Utrustad i grova kläder, fodrade trädgårdshandskar och med katten hårt inlindad i en filt försökte jag spruta ner eländet i hans svalg. Han slingrade sig, väste och bet. Vi hade avmaskningsmedel över hela mig och köket. Vi har smulat tabletter i maten. Nej då, han känner direkt lukten. Vi har smugglat ner en hel tablett i en färsk räka, i Lönnebergaskinka, i leverpastej och i brunost. Nej då. Kattfan vägrar. Vi har s

Jag har roat huset. Det var tidig natt och jag ramlade i säng. Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort. Alla var i sina sängar Jag somnar fort. Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh. Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum. "Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road. Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polis

Så plötsligt går det flera dagar och jag glömmer nästan att jag har en blogg. På något underligt sätt blir den verkligen som något jag måste vårda och sköta om. Nu fick jag dåligt samvete för att bloggen varken har fått mat eller vatten på så lång tid. Inte heller någon kärlek eller omsorg, inga frustrerade tankar eller flummiga frågeställningar att ta ställning till. Bara tystnad och avstånd från min sida. Vad då vårda? Å den ena sidan småfånigt men å den andra blir liknelsen med en krukväxt rätt bra. Inte ett husdjur, då är en grön planta bättre. För om jag försummar den och inte bryr mig så själdör den. I alla fall går den i träda. Torsdag. Var tog våren vägen? Enligt Britta är det nu man skall dra på sig gummistövlarna och gå ut för att strö näring på gräsmattan. Varför det? Jag gillar mossa. Det är mjukt att gå på och så växer det mindre gräs, då blir det mindre att klippa. Sen tycker jag att mossa är rätt vackert, det är ju grönt det med. Där har ni min trädgårdsfilosofi. Jag har

Barn genomgår olika utvecklingsstadier på sin väg mot självständighet och vuxenliv. 14-åringen anser att han i stort sett är färdig. Han kan och vet det mesta som han tycker sig behöva. I dag tränade han på matlagningsbiten. Det vill säga, eftersom inte jag var hemma och han var hungrig, så tog han eget initiativ....med viss backup från mig via mobiltelefonen. Jag var mitt uppe på åsen när telefonen ringde: "Mammaaa, jag är vråålhungrig. Hela jag skaaakar. Nu tänker jag steka ägg, bröd och bräcka skinka, okej?" "Ja visst, gör du det ." (Glöm inte plattan, inte för hög värme, plocka undan efter dig, ät inte för mycket. Jag lagar middag om 1,5 h...tänkte jag säga men sa det inte. Gillade trots allt hans initiativ) Efter 15 minuter ringer telefonen igen: "Det blev bara skit av alltihop. Först brände jag ett ägg, sen brände jag två brödskivor. Då sänkte jag värmen från 12:an och öste i mer smör. Det blev skitäckligt, såg ut som värsta häxkitteln! Bara rök och rök,

Tio första Första bästa kompis: Monika Första bil: Folka, röd bubbla årsmodell 1961 Första kärlek: Stefan, min granne, parallellt med Svenne Hedlund i The Hepstars! Första husdjur: Pepita, fet tax som bet mina kompisar Första semester: Utan familjen? - Kreta, 1975. Första jobb: Sommaren 1970. Plockade potatis hos Södermans i Torekov. Första köpta skiva: Sven-Ingvars, "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske" Första riktiga kärlek: Jack, men han var ihop med "alla". Första piercing: 9 år. Hål i öronen. Första konsert: Cirka 1974, Frank Zappa i Köpenhamn. Nio senaste : Senaste alkoholdrycken: Linjeakvavit och en "Jultomte" (kvar från i julas) i söndags. Senaste bilfärd: Från Laholm till Båstad för 2 tim. sedan Senaste filmen du såg: Phonebooth. Mer en film för sonen än för mig. Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma som glömt sin mobiltelefon i min bil Senaste bubbelbadet: Bubbelbad? Gillar inte bubbelbad, de låter för mycket. Men ett hett tyst SPA-bad to

Malmö i går kväll. My Chemical Romance var i stan och jag var inte där. Men min son var. Jag var bara chaufför och fick verkställa en av fjolårets julklappar. Efter 2,5 h var det över och en nöjd och uppspelt 14:åring med likasinnad kompis ramlade in i bilen. Trots öronproppar hade det varit "sjukt hög volym" vilket märktes på samtalsvolymen i bilen hem. EMO:sar....En EMO, flera EMO:sar..eller EMO:s kanske? Sonen med kompis var rätt skärrade över de mest extrema, sorgsna....de med gråmålat ansikte doppat i blod (jaja, röd färg i alla fall), de som i pausen med inåtvänd blick bara stod och svajade. Några hade svimmat redan under förbandets 15 minuter. Många skrek hysteriskt när bandet äntrade scenen. Utanför hade någon satt upp ett stånd av pappkartonger. En skylt förkunnade: "Rakblad till extrapris", något "mina" grabbar garvade hysteriskt åt. Det var en oföglömlig kväll med en del nya insikter...för somliga.

Påskafton. Ätit, ätit och druckit små jäklar med släkten hela eftermiddagen. Linjeakvavit och Norrlandsakvavit. Druckit öl, ätit ägg och vit chokladmoussetårta. Alla har gått och det regnar så ingen orkar gå ut och leta upp någon påskeld. Jo, här i Skåne har vi stora eldar på påskafton. Somliga skulle hem och ta in hästarna, andra skyllde på att hunden ville hem, barnen på att de tjänstvilligt ställt upp med sin närvaro i flera timmar. Nu fick jag lulla in i mitt eget rum en stund. Allvaret har jag lämnat därhän efter mitt morgonengagemang. Nu finns bara en lätt avtrubbad, nöjd och glad påskkärring kvar. Inte mer tänkande och görande i dag. Har klarat mig igenom barnens påskkrav och mina egna på mig själv. Nu har jag också tagit mig igenom släktmiddagen. Tack och Glad Påsk att det är över för i år.

Fortsättning på föregående inlägg.....(när jag ändå är i gång) När jag var liten fanns det inte DAMP eller ADHD heller. Det fanns OBS-klass för de stökigaste och i övrigt stod man ut med att någon avvek. Det var normalt i varje klass och på varje gata. På 70-talet fanns det i min by några riktigt goa original. Guuud, vad jag skulle vilja skriva om dem, men hur gör jag det utan att hänga ut någon? Det var också okej, de var oförargliga och fick leva sina udda liv. Jag kan till och med sakna deras närvaro, att se dem ibland. I dag är de som avviker mer skrämmande. De går på mediciner som gör de sneda och konstiga, de lever isolerade eller är intagna på någon stor institution och vi ser dem tillräckligt sällan för att vi skall bli trygga med dem. Den enda godtagbara ursäkten för att vara lite "knäpp" i dag är om du är konstnär. Allt är mer skrämmande i dag. Jag minns inte att vi var rädda för människor när jag växte upp. Det skedde ett kvinnomord om året ungefär. I sommartid, sv

Knäppte på TV:n till frukostkaffet. Råkade hamna hos Dr Phil och fastnade för ovanlighetens skull. Där sitter en liten, splittrad familj med en gigantisk konflikt. Mamma och mormor anklagar pappan för inscest. Pappan anklagar de övriga för att hindra honom till umgänge med dottern som är 3 år. Inför publik och hela världen gapar de på varandra och skriker ut sitt hat, sin frustration och sina anklagelser. Man vill tro att kvinnorna har rätt som går så långt att de tar kontakt med TV. De delar ut flygblad och hänger ut mannen på internet i hopp om att någon annan ung kvinna eller flicka skall höra av sig och bekräfta att mannen är ett odjur. Man vill heller inte tro att de har rätt. Tänk om han verkligen har utnyttjat sin 3-åriga dotter sexuellt? Hur kan det finnas män som ens kan tänka tanken på att ha samlag med så små barn. Det får mig att må illa. Är han skyldig vill jag skära testiklarna av honom. Är han det inte, är det också gräsligt, det som utspelar sig hos Dr. Phil. Programmak

Luta än hit och än dit, skogen hänger och slänger...

Nu börjar det igen. Jag måste ha nya skor. Inte ett par utan tre, fyra någonting. Ett par snygga, lättgågna typ ballerina (Ehh, är jag rätt ute eller var det förra året?), ett par vita, tuffa sneakers av något märke (vilket då?), kanske ett par svarta också, ett par sandaler som inte är Birkenstock med rem mellan stortå och "pektå", för jag har redan tre par. Kanske jag också skulle ha ett par Converse ... blommiga! (fast jag får inte för min dotter..) och ..tja, ett par snygga skor att ha om det infinner sig något festligt, som att jag blir bjuden på middag. Men VAAD? Det är likadant varje år, värst vartannat. Nu är skohyllorna fulla av kängor, stövlar och varmfodrat. Den kalla säsongen fixade jag ovanligt bra. Kunde vid två tillfällen köpa 41. Jag har inte 41 i skostorlek, jag har 42. Hos somliga kända sportskomärken, min namne t.ex. har jag 43! Tidigare hade jag 42 där också men storlekarna ändrar sig tydligen. Inte mina fötter, men en 42:a i dag är inte vad den var för 6

Det blåser. Ingen liten mild bris, inte ens en rejäl snålvind utan ett sjuhelsikes jädra vinande runt husknuten är vad det är. De trädgårdsmöbler som redan flyttats ut ligger utspridda och hopfällda över hela gräsmattan. Min avfallhink som för en stund sedan stod på trappan är borta med vinden. Grannarnas byggplast far omkring som kinesiska drakar, om än trasiga i kanterna. Det dånar i ventiler och havet en bit bort är mörkt mörkt blått. Det kokar och sliter upp vågkanterna så de vita skummet yr och lyfter från ytan. Mitt ångestväder som jag tidigare beskrivit. Varför? Stannade till hos 2 systrar jag tycker mycket om. Jag är inte ensam .Det är något med blåst. Vinden går in i huvudet och ställer till oreda. Man blir arg! Det är jobbigt och glatt (solen) samtidigt. Huh.... Stannar till vid det dånande havet på vägen hem. Tänker ilsket att det är nog det enda rätta, att ta tjuren vid hornen och gå rätt ut där det är som värst. Det går ju ändå inte att göra någonting vettigt utomhus. Prom

-Vad har du för intressen?- frågade någon härom dagen. -Oj! Jag har många intressen. - Vad då? Jag menar om du har någon hobby, är du med i någon förening? - Nä, jag är varken med i någon förening eller organisation. Det enda jag varit med i är FPU och Bjäre Ryttarförening, men det var länge sen. Jävla fråga att ställa till en ensamstående morsa med två skolbarn, katt och ett hus med trädgård att sköta om! Jag gör alltid någonting, men jag kallar det nödvändigtvis inte för en hobby. Som alla med egen firma, hur liten den än är blir jag aldrig sysslolös. Ledig tid är en definitionsfråga. Den har jag inte men jag tar den ibland, men alltid med vetskap om att någonting annat eller annan då på något sätt blir lidande. Hela jag strävar i stället efter att leva ett liv som jag trivs med, mår bra av och där jag har roligt. Hobby och arbete, fritid och icke fritid, för mig är det inte så stor skillnad. Jag får lägga lagom med tid på allt som skall göras bara helt enkelt. Det är min hobby, att

Veckan slutar med annandag påsk. Innan dess påskdagen, påskafton, långfredagen, skärtorsdagen, dymmelonsdagen skall det vara och sedan dyngtisdagen .... vad måndagen kallas vet jag inte. Segmåndan kanske. Dyngtisdan får den heta därför att hela Bjäre och större delen av Laholms Kommun stinker dynga. På väg till jobbet körde jag vid motorvägspåfarten rakt in i ett urinmoln! Låter det kul? Vet ni hur det luktar? Har ni sett de stora, ingrott skitiga monstrena som sprider ut skiten? En stor tank på hjul med tjocka gummirör som sticker ut som sladdriga ben på en jätteinsekt åt båda håll. Den dras av en traktor och ur rören sprutas våra jordar ner med innehållet från tanken, med det menar jag svinurin och lite annat najs. Vinden låg på åt mitt håll och bonden hade dragit igång för dagen. Tjoff, rakt in i molnet. Stanken och urinsyrorna fick mina ögon att tåras, min hals att svullna igen och jag tappade för ett ögonblick andan. Fick inte luft, klöktes (är det svenska eller skånska?) och drog

Städat arbetsrummet. Hivat ut gästsängen som skall bäras upp en trappa och bli "soffa" i det som skall bli TV-rum! Hit skall tonårsprogrammen förvisas. Inget mer MTV, Simpsons eller "Jack ass" på nedervåningen. Till mitt arbetsrum blir jag då tvungen att flytta ner alla sygrejor....Eftersom jag drar in lite pengar på att mellan varven vara gardindekoratör, har jag inget val. In med trådrullar, band, tyger, maskiner och dammsamlare. Bordet tar plats men min skrivhörna förblir intakt. Blir nog bra. MITT rum! Men var skall jag sova när sonen har hemma LAN? I dag fortsätter jag med rokaden. Mina kläder åker in i sovrummet, linneskåpet delas upp i flera olika delar mellan kökslådan, klädkammaren och badrummet. Klädkammaren töms på tyger och gardinstänger, fylls därefter med mina kläder och alla skor (blir skitbra!) Samtidigt kan jag rensa en del och hotta det åt skogen för alltid. Som urväxta barnkläder och hopplöst omoderna kläder till undertecknad. Gjorde en rajd för e