onsdag, januari 31, 2007

Bloggelit ?

Finns det en bloggelit? Vilka tillhör i så fall den och vem sköter utmärkelserna? Av en hel del bloggar att döma sker det genom en slag tyst överenskommelse, en självutnämning där medlemmarna kräks tillsammans över några i deras tycke usla bloggar. Man tilldelar sig själv en slags position där han eller hon har rätt att tycka till om andras bloggar, håna andras bloggar för att på så sätt placera sig själv lite högre upp på rankingen.

I blogglandet finns det en hel del att läsa om hur man inte bör göra i en blogg, vad som är tråkigt, borde förbjudas, som ""bloggeliten uschar, kräks av eller ser ner på i någon slags tro att just deras grepp är det bästa, det rätta.

Varför kritiserar man andra människors bloggar? Finner man en blogg trist eller dum är det väl bara att låta bli att läsa den! Jag kan lova att jag aldrig läser bloggar om akvariefiskar eller frimärken eftersom de antagligen skulle tråka ut mig redan i inledningen. Men det måste vara superbra att kunna hitta en blogg om sitt specialintresse, vare sig det är inredning, mode, katter, litteratur, hälsa, sex, journalistik, film, knyppling, katter eller politik.

Är det ena finare än det andra? Vem har rätt? Det är bara att välja! Just detta är charmen och storheten med bloggandet. Alla människor, små som stora, anorektiker eller smällfeta, kattälskare eller kvasiintellektuella, modelejon och Tibetflummiga, alla får vi plats i bloggvärlden. Alla kan och får lov att göra sin röst hörd. Det har ingenting med ras, ålder, religion, intresse, nationalitet, hårfärg eller intelligens att göra! Go for it, bloggvärlden är för alla och varför skulle den inte vara det? Den bör väl också avspegla det samhälle vi lever i, eller är den bara till för vissa, d.v.s. ”bloggeliten”??

Tråkiga bloggar(enligt mig eftersom jag tänker ta tillfället i akt att uttala mig högst generellt) är bloggar som antyder att just de skulle vara de vassaste, smartaste, mest genomtänkta och ballaste. Där skribenten svävar ut i en mångfald ord om någonting som egentligen skulle kunna sammanfattas på två rader. Där budskapet kommer i skymundan för skrivarens behov av att få briljera med sin text. Då vill det till att tonen tilltalar, att distansen till egot är närvarande och att det märks att det är en människa av kött och blod bakom texterna. Det är bara att sluta läsa och zappa vidare om man finner en blogg nördig, aptrist eller ful. Det finns så mycket annat, så mycket bra, intressanta och personliga bloggar. Bloggar som berör, lär ut saker, ger information, inblick i en annan människas liv eller väcker nya tankar. Vissa får mig helt enkelt att må bra eller att skratta högt. Andra provocerar och får mig att gå i taket, men det kan också vara kul.

Så, tack alla superbloggare, mina favoriter!! Allt och alla budskap måtte få vara tillåtna och alla människor från min snart 14-årige son till min 75-åriga mamma måste få känna sig fria att ge sig in i bloggandets värld utan att riskera kritik från någon ogin, självutnämnd bloggtyckare. Här kan vi verkligen se kontrasterna; från en blogg om musik, datorer, datorspel och balla bilder till en om trädgårdsskötsel, broderi och hundar!! Stör man sig på det handlar det nog snarare om att man inte är riktigt nöjd med sig själv eller att man kan höja sig själv lite högre genom att klaga på andra.

Jag har av någon anledning,under de senaste dagarna, ramlat över en handfull bloggar som har den här auran av "guud-vad-jag-är-bra-och-ballast-i-stan" över sig. Ehhh.......Fast, ärligt..det har faktiskt varit riktigt roligt att läsa en del av dem. De behövs kanske och har också sin självklara plats i blogglandet.

tisdag, januari 30, 2007

Hjärnsläpp

Funderat. Ingen nyhet precis, men funderat extra hårt och fokuserat denna tisdag. Så pass att jag faktiskt inte kom ihåg delar av vägen hem från jobbet. Bilkörning i 2 mil varav 1 är på motorväg. Jag kommer ihåg att jag svängde in på motorvägen och en bit till. Sedan minns jag ingenting förrän jag svängt av E6 och börjar blinka höger där avfarten slutar. Då skall man ha i åtanke att köra på E6 är som att åka i ett långt tåg eller kryssa sig fram mellan containrar på hjul, långtradare, bussar, tyska mercedes som tror de är på autobahn och körglada danskar med skidboxar på taket.

Ja, jag mår bra. Äter inga mediciner och jag hade ätit lunch, sov ovanligt gott i natt och tar aldrig några droger. Vin och sprit bara i små doser ibland. Vad jag funderade på? Min framtida karriär som jag tror att jag får återkomma till när funderandet fått mer substans.

Men det är ju tisdag.....

Årets musikvideo

Tacka vet jag telefoner med sladd

Köpte nya trådlösa telefoner vid jultid. 3 st Siemens Gigaset i ett paket. Tvingas konstatera att jag inte kan prata längre än 10 minuter i dem. Efter den tiden börjar det "ryka" ur örat, åtminstone nästan. Det blir otroligt varmt. Pratade i dag i en halvtimme, sen var jag tvungen att lägga på för det började göra ont!! Det ilar fortfarande till inne i örat ibland! Vad?

Hur mycket strålar en vanligt trådlös hemmatelefon egentligen? Varför tänkte jag inte på att fråga om de strålar eller utsöndrar någon laddning eller värme eller vad vet jag? Varför upplyser inte butikerna om det här? Vad händer? Vad göra, lämna tillbaka? Går det? Nu åker snart min gamla kobra fram igen.

Någonting om ingenting

Jaha, redan tisdag. Det är tisdag hela tiden, känns som att tisdagarna återkommer väldigt ofta. Associerar till skolbespisningens fiskpinnar med remouladsås, till det potatis med skinn. Ja skinn, de var skalade men hade ändå ett segt ytterhölje. Tisdagarna är fortfarande början på veckan...långt till nästa helg. En ingentingdag!

Och NU, vänder vi på inställningen. Tänka positivt var det. Ja, men det är ju Grammisgalan på TV! Snön har smält, vintern är över! Barnen är sams! Räkningarna är betalda! Jag har köpt nya strumpor, 10 st i samma färg och storlek, kylen är nyskurad och gamla jul- och nyårsrester bortpetade från kylskåpsväggen.

Nu laddar vi för onsdagen.. Förhoppningsvis infinner sig något mer angeläget att skriva om!? Det här känns mest som att jag var tvungen att pipa till eftersom det var några dagar sedan. 0,5 seniorbloggpoäng, max.

söndag, januari 28, 2007

Youngsters på webben

Det var lätt att vakna denna söndagsmorgon. Zappade runt bland mina favoritbloggar till kaffet och morgonmackan. Några sidoklick hit och dit och så satte jag brödbiten i vrångstrupen. Läs det här . Hahahaaaa!

lördag, januari 27, 2007

Om att få ha sin mobiltelefon i fred



Min mobil är proppfull med bilder som dessa!!!

För att inte tala om alla ringsignaler. I dag i kön på ICA, hördes plötsligt höga pistolskott från min jackficka, så en mansröst som vrålade: "motherfucker, motherfucker"

Tack barn!

Musikalisk katt

Spöklika toner...

Vaknade vid 3-tiden i natt av att någon spelade piano, vem??

Greppade telefonen och smög ut i vardagsrummet...

Finns det verkligen musikaliska katter??

En annan värld

Tystnaden bryts:

"Nää, nu var det var en kille som blev uppstrålad i rymden. När han kom tillbaka var han gravid med ett alienbarn. När jag tryckte på garderoben stod det att han skulle ta på sig mammakläder. Jag tycker faktiskt att det är dåligt att det inte finns pappakläder, nu blir det så overkligt!"

Min dotter ÄLSKAR sin Simsvärld....

torsdag, januari 25, 2007

Gå vidare

Jag fick frågan om jag har börjat arbeta igen. Det har jag . En dag hörde jag mig själv säga"Ja visst, det skall nog gå bra, jag vill gärna prova" för att jag efter 6 månader kände mig så stressad (!!!) över att vara sjukskriven, av försäkringskassan och av kollegor, min chef och min läkare. Jag började på deltid. Kunde inte tänka mig att arbetsträna!! Lustigt ord..Vad då? Gå till jobbet och städa i skåp eller sitta bredvid en kollega?? Aldrig. Det passade inte mig eller mitt jobb. För andra kanske det är bra, det måste man nog avgöra själv.

Det handlade om att jag kände att hela min omgivning förväntade sig att allt skulle vända nu och jag spelade med. Jag kände mig långt i från redo även om jag mådde så mycket bättre. Får jag bara göra saker och ting i min egen takt går det väldigt bra de flesta dagar. Stresskänsligheten sätter sig som en allergi och så är det fortfarande. Hittar jag inte nycklarna eller plånboken på morgonen när jag skall iväg kan allt slå slint och jag måste gå undan, helst krypa ner under täcket och stoppa fetvadd i öronen....Det får helt enkelt inte inträffa men det har ändå hänt några gånger. Så fort det kör i hop sig snurrar det till. Jag kan helt enkelt inte utsätta mig för att "skynda" eller göra mer än en sak i taget och det med lite tid i mellan.

Kvinnan som vikarierade för mig kunde jobba därför att hon sagt upp sig från sin tidigare arbetsplats efter att ha varit sjukskriven för samma sak som jag. Hon var sjukskriven 2 år och tyckte att jag kom tillbaka alldeles för tidigt.

Det handlar om så mycket. Att krascha så fullständigt innebär att allt rämnar, alla dörrar och fönster flyger upp och blottar alla svagheter, påfrestningar, tärande kollegor och ofullständigheter i livet. Det är inte bara de pågående svårigheterna som kommer upp i dagen. Det är kris och allt blir synligt. Allt kommer upp till ytan, också gamla obearbetade kriser, gamla svek och sår som börjar blöda igen.

Här gäller det att förstå det goda med att allt blir synligt. Stäng inte dörrarna, låt de stå och slå i blåsten..vädra ut, ta tag i livet.

Det konstiga är att mitt i stormens kaos kände jag också ett "äntligen!!". Jag kunde verkligen inte annat. Kroppen stoppade mig, det gick helt enkelt inte att fortsätta vara duktig och perfekt. Jag var tvungen att stanna och börja lyssna. Det är på ett sätt en existensiell livskris, inte bara en diagnos på ett sjukintyg som "utmattningssyndrom" eller "utbrändhet".

För min del handlade det också om att jag var tvungen att ta itu med flera stora frågetecken. Framför allt fick jag äntligen mod och kraft att bryta upp från ett 5-årigt förhållande som bara tagit energi. Jag måste också lyssna till rösten som alltid sagt åt mig att jag är fel ute när det gäller utbildning och yrke. Det är som att alla mina försvar inte håller längre. Jag blir genomskådad direkt, både av mig själv och av andra. Kan inte kamouflera saker, känslor längre. Det låter lite klyschigt men jag måste "lyssna till mitt hjärta", ingenting annat kan jag leva med. Så många år jag mest lyssnat till vad min omgivning velat och förväntat sig, oftast utan att jag själv varit medveten om att det inte varit min önskan eller mina val. Jag har alltid inbillat mig att jag är så stark och självständig.

Det innebär att jag står här, snart 50!!!!! och ändrar långsamt kurs. Jag har äntligen påbörjat det jag alltid velat göra. Vad mina distanskurser och mina nya deltidsuppdrag som en skrivande person skall leda till, det vågar jag ännu inte säga högt. Jag vet helt enkelt inte. Det enda jag vet är det jag känner och det är att jag äntligen är rätt väg. Jag gör det jag vill göra, för min egen skull och inte för att någon annan förväntar sig av mig att jag skall göra så, vara si eller inte göra så. Och jag som alltid trott eller lurat mig själv att tro att jag var så självständig och stark. Jag bestämde minsann själv!!!

Jag skiter i vad folk tänker eller säger, verkligen! Typ "Du som har en så bra utbildning", "Ja, på min tid fick man vara nöjd med att över huvud taget ha en utbildning. Du kanske får tänka på barnen och vara nöjd med vad du har"

Jag kvävs på min arbetsplats. Jag tycker om kunskaperna, vetandet och jag bryr mig om kvinnors hälsa, människors relationer och psyke..Men jag vill inte jobba så längre. Jag vill inte möta patienter. Jag vill vara i fred. Jag skriver gärna om allt det där men jag vill skriva om annat också....Jag vill vara jag helt enkelt. Det handlar också om att jag insett att jag mår bäst om jag får sköta mig själv. I alla fall just nu. Så jag kan styra mina dagar och känna att jag är flexibel nog att kanske bara vila och bara vara en hel torsdag för att i stället jobba lördag kväll eller söndag. Det är en stress att vara egen också, men just nu ser jag inget alternativ. Det kanske kommer, vem vet?

Tillbaka till det här med att börja arbeta igen.. I mitt fall började jag jobba direkt, men inte så många timmar åt gången. Jag krävde lite luft mellan patienterna i början (egentligen en självklarhet!!!) och att jag inte skulle behöva börja förrän 08.30 så att jag i lugn och ro fick vakna och få iväg barnen till skolan...

Chefen sa ja och kollegorna snörpte på munnen....I min värld är inte kvinnor alltid så goda mot varandra. Att jag känner mig som ett UFO på min arbetsplats finns det förklaringar till.
Nu har jag hört mig säga att jag skall ökak på min tjänst från 5 februari. Inom mig skriker en röst att "det skall du inte alls, akta dig". ... Jag sa ju så bara för att alla förväntade sig att jag skulle säga så..Det var lämpligt, det förväntas att det skall gå åt rätt håll hela tiden. Skall snart ha möte med chefen och försäkringskassan. Tänker vara så tyst jag kan (blir nog svårt) för att höra deras inställning och tankar först. De, vars enda mål är att få mig tillbaka i rullorna igen och snabbt som sjutton ur registret och statistiken för sjukskrivna i detta långa land. Mitt mål är inte heller att vara sjukskriven men att hitta en sysselsättning som jag kan leva med utan att gå i spinn igen och som jag kan leva ett bra liv med och försörja mig och barnen på.

Så, jag laddar. Att vara ärlig och inte ta på sig för mycket för fort är det enda som duger. För jag har verkligen ingenting att skämmas för!! Jag gör mitt bästa, hela tiden och har allid gjort. Jag har idéer, lust, vilja men jag måste får göra saker i min egen takt annars riskerar jag säkert en ny panikångestattack! Och, DET, önskar jag ingen mina vänner, Ingen....Men samtidigt. OM den kommer. Det går att se den som en chans. Det enda som funkar är att öppna alla dörrar, fönster, och ställa alla spjäll på vid gavel. Stanna, stanna, sopa och städa...iaktta och känn efter .Vad vill jag göra med mitt liv, egentligen? Hur vill jag leva? Vad och vilka är viktigt? Det finns en mening med allt.

Nu borde jag väl skaffa mig en livscoach! En som lägger upp en strategi med mig, som hjälper mig att sätta upp delmål, mål och visar mig vilken väg som jag bör gå. Men sådana har inte försäkringskassan ...De är dyra och därmed ingenting som en sjukskriven barnmorska har råd med.

Jag kommer att hitta rätt. Det vet jag. Under tiden är det viktigt att hitta guldkorn varje dag, för de finns. För ett år sedan kändes det som att jag inte hade något liv. Allt var meningslöst och det existerade bara krav, räkningar, måsten och en enorm yrsel, trötthet och sorg.

Egentligen hittade jag glöden otroligt fort. Livsglöden. Jag njuter mer, lyssnar på musik igen, ser mer och är mer. Jag är inte densamma - som tur är.

Djurkunskap

Vi besitter djurkunskap i den här familjen. Intresset är stort men kunskaperna värda att ifrågasätta. Vi gillar djur och natur, vill gärna tro att vi är fena på det här med smådjur, husdjur, vilda djur, fåglar och fiskar. Några exempel:
Häromveckan skrek min dotter till, hoppade jämfota och pekade ut genom köksfönstret: "Titta, titta - en ren!!"
Sonen hann fram först, svarade så: "Det där är ingen ren, det är en älg"
Sanningen var att det var ett rådjur.

I dag var jag i skogen. Bokskogen. Eftersom jag inte gillar att gå varken i lämmeltåg eller där det menas att man skall gå, vek vi (Jag och Alfons=ung jakthund) in i skogen ....vi följde något som såg ut som rådjursspår. Det ledde till en timmes pulsande i decimeterhög snö, men vad gjorde väl det. Allt var underbart med sol och snö. En bit in i skogen kom mycket riktigt två rådjur galopperande, så långt allt rätt. Det gäller att ha kontroll på naturen!

Plötsligt prasslade det till och en stor best sprang över den oplogade vägen mitt i "nowhere". En varg!! Nu reste sig nackhåren också på MIG. Alfons var helt orörlig, raggen stod rakt upp. Besinningen infann sig. Varg på Bjäre? Det har nog hänt, men....Nej, det var nog snarare en räv. En mycket skabbig, gråaktigt räv. Ingen stor fin röd svans inte, inget rött alls i själva verket men räv....Ja, definitivt räv. ..?

Lämnade skogen och genade över mer säkra öppna fält på vägen hem. Golfbanan slår till och med Finnmarksvidda i dag!

Ännu ett djurminne:
När min dotter var liten kom hon inspringande i köket, ivrigt flöjtande: "Mamma, mamma Noak har ett dumhuve i munnen"
Noak var grannens katt och jag rusade naturligtvis ut för att titta på det han hade i munnen. Det var en domherre! Samma dag kallade min son talgoxen för guljoxe. Så nu finns inga andra namn på dessa våra små vinterstannande fåglar.

onsdag, januari 24, 2007

Spridda skurar

Bulle i tandköttet. Det hjälpte inte med vitlök, riven ingefära sved bara, likaså cognac. Natt mot lördag rotade jag fram några gamla antibiotikatabletter från medicinskåpet. Men ingenting hände så i dag kapitulerade jag och sökte tandläkare...JÄTTEKUL!!! Fick nya fräscha uppdaterade piller att ta för att inte eländet skall gå inåt hjärnan, samt en remiss till en rotfyllningsspecialist i Halmstad. Kul, tack och 600 kronor fattigare.

Men Visst Är Det Vackert Ute Då?? Alldeles vitt och rent!!! Åh jo...ljusare! Bara skottat i en timme i dag! Mitt i gick jag in och ringde till J! J var inte hemma utan samtalet vidarekopplades till Paris! Där var det ingen snö, allt kändes med ens mer vårlikt. Vi pratade i en timme och det var så trevligt att jag glömde bort både tanden och snövallen vid infarten och framför brevlådan.

Mitt tidningsbud är väldigt argsint. Han gasar på i uppförsbacken, kastar runt bilen och trycker gasen i botten de 10 meter han har till min låda. Där vräker han upp locket, trycker ner tidningen och gasar däriftån samtidigt. Det har till följd att han varje gång drar i brevlådan. Varje dag får jag dra tillbaka brevlådan till utgångsläget eftersom locket annars inte går att öppna. Glömmer jag det, vilket har hänt, blir han vrång. Då måste han stanna och då ligger det alltid ett argt brev i lådan " Den här brevlådan måste omedelbart åtgärdas. Den försenar utdelningen" Jag är aldrig ute klockan halv 5 men jag har sett honom..Han ser trött, stressad och opålitlig ut. Tänker inte argumentera...bäst att inte glömma dra tillbaka lådan bara.

tisdag, januari 23, 2007

Vändpunkt

Karin Alvtegen skrev att panikångest är "själens sätt att spy". Just så!

När en kapabel, duktig, tålig, prestationsinriktad, stark och självständig kvinnas liv plötsligt börjar rämna kan hon inte ta det på allvar...Hennes skamkänsla står i vägen, hon känner skuld mot de som står runt henne och hon kan inte erkänna sin svaghet, att hon inte längre orkar eller kan prestera så som hon vill och begär av sig själv. Hon håller tyst, biter i hop och bränner på. Tills den dagen då hon segnar ner på ett grått, kallt butiksgolv och undrar om hon skall dö nu. För att det känns så, för att hon aldrig tidigare känt hjärtat bulta utanpå kroppen, för att hon inte får luft och för att hon dessutom blir skräckslagen över att hela butiksinredningen hotfullt höjer sig över henne. Hon kravlar ut ur butiken, tar sig på något sätt till bilen. Huvudet dunkar, hon har kväljningar och det känns som att hon skall kräkas. Om och om igen...

Hur bilen tar henne hem förstår hon inte. Det finns inga tankar, bara gråt. Hon går in i sitt hus, stänger dörren och öppnar den inte på flera veckor. Skammen är nu total. Pratar knappt med någon, ber inte om den hjälp hon behöver, kan inte tala om hur det är, på riktigt. Skäms, skäms....det här är det totala nederlaget.

Så, en dag vaknar hon av en koltrast som sjunger så vackert att det skär i själen. Tårarna bränner men på något sätt får han ändå henne ur sängen. Hon drar upp rullgardinen, öppnar fönstret och den lilla koltrasten sitter där på grusgången och bara sjunger och sjunger, vägrar ge upp!! Solen är tidig och värmer. Står alldeles stilla en stund, känner förvånad ett märkligt uns av lycka smyga sig på.

Där och då vände det. Kraften fanns där ändå, vägen tillbaka är snårig och lång men jag är på god väg. Men ingenting blir vad det varit. Det är ett nytt liv som väntar, som öppnar sin dörr men allt blir långsamt meningsfullt igen.

Hon är jag som försöker sluta skämmas. Som inser att det här var en gåva från en klok kropp som var tvungen att ge sig själv en rak jävla höger eftersom hon inte lyssnade i tid. Hon hade inget val än att rasa fullständigt eftersom hon visste inte vad hon skulle lyssna efter.

Tack! Jag törs nog säga att det här var det bästa som hänt, den nya vägen ser jag allt klarare, orken kommer långsamt tillbaka och allt annat med den....Nu har det gått 10 månader.

måndag, januari 22, 2007

I förrgår

















Först stod han där alldeles stilla, bevakade sina kvinnor och markerade sin plats....

Plötsligt far han framåt - och jag bakåt! Tur det fanns stängsel mellan oss!! Han skrämde mig faktiskt, kaxbaggen!

söndag, januari 21, 2007

Mitt politiska liv

Här kommer en smal tårtbit från mitt liv. En liten historia..

Jag kom att tänka på det här när jag svarade på frågan om jag någon gång hade demonstrerat ( i mitt föregående inlägg) Jag skrev att jag inte var så politiskt engagerad vid den tiden. Det var en sanning med modifikation...

Jag var 13 när vi flyttade från Stockholm till Skåne. Där kom jag; en småkaxig, rätt orädd Stockholmstjej med V-jeans, Jane Hellen nr 61 på läpparna och ärggrön kajal runt ögonen(himmel!!) Jag gick under de följande åren en kameleontutbildning parallellt med grundskolan. Inte undra på att jag stundtals var okoncentrerad och till bry för vissa lärare....Det gällde att passa in bland skånska r, i en främmande miljö och i en ny klass med en blandning av ungar från åsens gårdar till adliga, vanliga och ovanliga jämnåriga.

Det är inte så självklart det här med kompisar när man är 13. Där stod jag och visste inte längre vilka som var för mig. Allt var nytt och jag sökte mig åt lite olika håll. Bland annat hittade jag Maria. Hon frågade inte om jag rökte men om jag ville gå med i FPU !!

FPU ? Vad var det? Följande vecka gick jag på mitt första möte. Nu var vi 3 medlemmar i vår lokala grupp. Det var jag; nyrekryteringen, min kompis och en lite äldre kvinna i 20-årsåldern! Hon hade körkort och var den som bestämde. Vi delade ut flygblad med budskapet att Sveriges fångar skulle släppas fria! (Himmel igen). Jag har tidningen, får jag min scanner att fungera kommer det en bild..

En helg åkte vi till ett regionmöte i Kristianstadstrakten. Våra föräldrar lät oss faktiskt åka med. De trodde nog att vi var i trygga händer då vi åkte med konstapel S:s dotter, så vi drog iväg i hennes gamla ljusblå Saab. Temat för mötet var ungdomars allt mer tilltagande alkoholkonsumtion, vad kunde göras åt detta problem? Ledare för FPU på den tiden var Per Garthon. På kvällen var det fest och fritt att ta för sig av vad man ville i baren. FPU betalade och fylleslag är en mild beskrivning av den kvällen. Jag och Maria var yngst, vi var 14. Tror inte att jag vågade mig på något att dricka och att jag gick och la mig i sansad tid. Var nog mest chockad.

Mitt i natten öppnas så dörren till vårt rum och någon kommer in, vinglar genom rummet och ramlar ner i min säng!! Jag flydde förskräckt till min kompis som jag fick ligga skavfötters med. Följande morgon ser jag vem det är som ligger och snarkar i min säng. Det är Per Garthon!

Efter 35 år kan det väl anses preskriberat, eller?? Men så var det. Veckan därpå gick jag ur FPU och har aldrig engagerat mig politiskt igen....annat än hemma vid köksbordet och vid valurnorna var fjärde år då.

Frågeformulär

Det hittade jag på Rutans blogg. Även om ingen annan är intresserad av att läsa så hade jag rätt kul när jag svarade ...

Vilken svordom använder du mest?
Förbannat, jävla skit och fan (fast jag svär inte så rysligt ofta..)

Äger du en iPod?
Nej, men en "vanlig" mp3 och i mobilen får jag in sju låtar.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Mobilen står på 06.15

Använder du flip-flop's även när det är kallt ute?
Ja det händer... också i snö när jag skall hämta tidningen och inte orkar dra på mig kängorna.....

Står du hellre bakom kameran än framför?
Nej inte nu längre p.g.a. jag så sällan finns med på bilder bakåt i tiden eftersom jag alltid varit den som fotat.

Vilken var den senaste filmen du såg?
"Åter till cold mountain"

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Jag skulle skicka mig och barnen till Thailand eller Brasilien på en sådär 3-4 v. vistelse

Har någon någonsin kallat dig lat?
Jag själv. Ofta!

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Sting - "brand new day"

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk?
Båda!!!

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Ja.

När var det senast som någon stötte på dig?
Hm...via internet, i går. In RL, några v. sedan. Jag är trögnappad.

Vad åt du till middag?
Bandspagetti och köttfärssås med mycket kryddor, rödvin, parmesan, ruccola och tomat!

Använder du huvtröjor?
Det händer, sommartid.

Kan du vissla?
Busvissla med en hand (två fingrar i munnen). Vissla vanligt? Det låter, men inte inte bra...

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Ja. Båstad 1973. 5000 som kommit för att protestera mot att Sverige skulle möta Chile i Davis Cup. Jag och mina kompisar sveptes med, glada och upprymda över att det hände något så stort i vår lilla håla i september!! Häftig upplevelse även om jag den gången inte var så politiskt engagerad!

Vilken är din favoritattraktion på nöjesfältet?
Hahahaaaaa. En parkbänk med en caffe latte, solglasögon och fin utsikt.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja helt säkert.

Vilket riktnummer befinner du dig i?
0431

Tittade du på tecknat när du var liten?
Jag älskade Familjen Flinta!!

Är du blyg inför det motsatta könet?
Jag har varit oerhört blyg. I dag kan jag fortfarande ibland vara löjligt tafatt, en slags blyghet. Men inte alltid och jag är bra på att kamouflera (tror jag) när det händer...

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen....flest från Djungelboken tror jag....

Äger du några band-T-shirts?
Nej men en Frank Zappa kudde

När flög du senast?
3 år sedan. Till Kanarieöarna som inte var mitt resmål men med motorcykel i bergen hade vi en rolig vecka.

Läser du för skojs skull?
Ja visst. Men också för nyttans skull. Och för att jag måste.

Pratar du några andra språk?
Engelska. Norska...förstår och läser danska utan problem.

Har du gråtit offentligt?
Ehh, räknas joggingslingor som offentliga platser? I så fall har jag gråtit mig genom samtliga i Hemlingby (Gävle), också i min Malenskog och längs stranden i Laholmsbukten samt på småvägar över åsen. Alltså, där jag i alla fall trott att jag varit ensam...Men nu var det ett bra tag sen!

Har du en stationär dator eller en laptop?
En laptop hemma, en stationär på jobbet.l

Vilka gör du, önskningar eller planer?
Båda. Är en fena på att drömma om allt möjligt och omöjligt. Planerar genomförandet av endast ett fåtal som känns möjliga att genomföra.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Att inte stanna i alla fall. Att forstätta att utvecklas som människa och ja, jag har en drivkraft inom mig att lära mig mer!

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nej nej...

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Inte automatiskt, men gärna det!

Kan du kasta macka?
Jag är en fena på att kasta macka!

Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej

Vad tar du med dig in på bion?
Lite godis och kanske en Ramlösa. Ibland popcorn.

Vem var din favoritlärare?
Minns ingen favorit. Jo, möjligen en otrolig kvinna som undervisade i svenska och engelska på gymnasiet. Hon var en eldsjäl, något som smittade av sig.

Har du någonsin dejtat någon av en annan ras?
Annan ras?? Än min ras?? Usch, låter inte bra.... Jag har bara dejtat svenskar och norrmän. Ja, en grek också i ungdomlig semesteryra (väldigt oskyldigt..) Jo det var sant, fransmannen som läste dikter på franska för mig och som sa att jag liknade Greta Garbo (det gör jag inte!!)

Skulle du någonsin dejta någon med väldigt mycket tatueringar?
citat Rutan: "Jag dejtar människan, inte deras skinn". Håller med men dras inte till helkroppstatuerade män!!!

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Svenska

Gillar du att flyga flygplan?
Nej, inte nu längre.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Ärlighet

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv?
Blir jag attraherad är ju personen inte oattraktiv. Men visst, att uppleva att en person både är motbjudande och attraktiv är möjligt...Det finns oborstade typer som det är svårt att motstå.... de kan vara både sexiga och oemotståndliga, åtminstone på avstånd. Men svaret blir nog ändå; Nej!

När sov du senast på golvet?
I förra veckan när stormen drog med sig orkanbyar och björken utanför mitt sovrumsfönster lutade oroväckande mycket...

Vilken är din favoritdrink?
Gin och tonic

Gillar du din boendesituation?
Ja

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
8 minst

Äter du frukost dagligen?
Ja, kaffe med mjölk och en stor rostad fullkornsmacka med brunost och frukt! Gärna ett glas juice.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
De har varit. Sedan airbagen fälldes ut är det inte längre så, i dag en nödvändighet för att jag ö.h.t. skall fungera.

Hamnade du ofta i trubbel för att ha pratat under lektionerna?
Ja, under högstadietiden. Sedan blev jag en exemplarisk student.

Vilken är din favoritfrukt?
Persikor när de är som bäst. Annars, banan och päron.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Jag noterar alltid hur det är men bryr mig inte alltid om det. I perioder är jag mer sträng.

Hur gammal blir du nästa födelsedag?
Förstår inte frågan ??

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja, oerhört.

Tror du på liv på andra planeter?
Tror och tror. Varför skulle det inte finnas? Men å andra sidan, det är nog väldigt långt från oss i så fall. Jag tror inte på att UFO:n skulle kunna vara rymdraketer eller tefat från andra planeter.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Min son. (Det går fort över..)

Tror du att Gud är man eller kvinna?
Allt och inget. Gud är inte något man kan personifiera, Gud är allt jag bär inom mig av andlighet, tro och känslor.... Ja, jag tror på Gud men inte på historien om Jesus eller på det som står i bibeln.

Vad var det senaste du åt?
En chokladbit (snäcka) som min dotter kom och tryckte in i munnen på mig alldeles nyss.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Det har inte med könet att göra utan med personligheterna. Det blir definitivt mer dynamik i en blandad grupp. Tyvärr har jag oftast jobbat med andra kvinnor, det kan vara både och.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Mamma ville att jag skulle heta Anna. Pappa klarade inte det, utan föreslog Katrin eftersom jag kom ut 3 veckor för sent och var så torr och skrynklig att jag mest likande ett katrinplommon!!Det blev en kompromiss som sedemera kortades ner till just... Nike!

Gillar du senap?
Ja, helst från Dijon med honung i

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Det är okej att ha dåliga dagar. Gråt ut. Res dig sedan och förstå att du är så himla bra, att du är värd allt det bästa och att du skall andas lugnt, känna tillit och ha tålamod. Du vet ditt värde, vad du går för så ... upp med hakan!

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Aldrig i livet. Om jag inte måste för att jag satt i ett flygplan på väg att störta...

Sover du på sida, mage eller rygg?
På rygg och brer ut armar och ben åt alla håll!

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Hm..den måste jag fundera på.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nej.

Tycker du om att krama folk?
Ja,jag är rätt fysisk med mina kära, nära och de jag tycker om. Men inte med vem som helst. Jag kan också vara mån om att hålla kroppsavstånd, tycker inte om när främlingar trycker upp sig för nära.

Skulle du säga att du är trendig?
Inte alls enlig mina barn. Enligt mig, någorlunda uppdaterad allt eftersom vad butikerna har att erbjuda men absolut inte styrd av tillfälliga trender och impulser vad gäller kläder eller inredning.

Om någon som du inte var intresserad av att dejta bjöd dig på en dejt hur skulle du reagera?
Jag skulle vänligt avböja, mån om att inte såra vederbörande i onödan.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Äh, himmel.....Barbara Streisand (lääänge sen) möjligen..

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Orkar inte med Star Wars, har aldrig gjort. Vet inte ett dugg om Star Wars.

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Det beror på vem det är. Men jag är rätt förlåtande...

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Nu för tiden händer det titt som tätt...Den som utan tvekan fått mig att gråta mest är Richard Adams "Den långa flykten".... Jag var i tonåren och grät i flera dagar!!!

Tycker du att du är attraktiv?
Jag har aldrig riktigt trott på att jag skulle vara det. Slösat bort massor av tillfällen, tid och människor genom att tänka att "Oj, vad är det nu för fel, har jag ketchup eller maskara i hela ansiktet" när något tittat lite extra på mig. Så dumt!

Det har mer med känsla än med tyckande att göra. Ibland känner jag mig attraktiv, men inte varje dag.

Vilken är din favoritnöt
Valnöt

Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förpliktelser?
Kan fungera vid ett enstaka tillfälle men inte i längden. Jag har varit rätt "dålig" på det... Kärlek är så mycket bättre att gå i gång på...

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej, men blir kanske lite skraj om jag efteråt upptäcker att jag av misstag köpt sydamerikanskt nötkött eller biff av belgian blue!!!

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Hon som födde mig var kvinna. Alla trodde att det skulle bli en pojke som skulle heta Anders. Puh..Ibland skall man ha flyt!

lördag, januari 20, 2007

Längtar efter värme!

Ta mig till Toscana! Nu!! Sätter på "Hable con ella" (Filmmusik, Pedro Almodovar..) och drömmer mig bort... Behöver det till vinet.. Lagar mat med mycket kryddor, tänder alla ljus och tänker jävligt positiva tankar! Vintern är att leva i ultradapid och ha mycket tålamod, men....

Hur mycket bättre kan man ha det? Jag Är Inte Sån Som Gnäller På Vädret, det är bara att klä på sig och Nej, Jag Har Inte PMS, jag är bara så förb...t trött på att det blåser hela tiden. Det är inte bra med blåst, det blåser rakt in i hjärnan och ställer till oreda. Oredan fick mig att glömma att jag hade tänkt att gå på bio i kväll ("Inte här för att bli älskad") Nu är det så dags med 20 minuter till start!

Resignerar och lovar mig själv att jag har lov att ta ett långt bad med lavendelolja innan middagen, att jag skall slappa framför TV:n resten av kvällen utan några som helst krav på att prestera eller vara något som helst. En stund vid laptopen brukar heller inte vara helt fel.

Har ni hört flamencon "Hable con Ella" ? Livet blir med ens lättare och mer njutbart att leva...

Nike knorrar...

Trampar inte bara omkring i snöglopp och lera. Känner hur jag också sugs ner i min egen gegga, den som gör att jag inte kan skriva, inte heller tänka strukturerat eller få något som helst gjort. Hela min agenda för dagen är som bortblåst. Skylla på vädret? Ja, varför inte... Nu har ju "äntligen" vintern kommit till Skåne, är det meningen att vi skall ropa "Jippii" nu eller?

Efter att promenerat en timme behöver jag åtminstone inte inte noja mig längre för att jag åt alldeles för mycket choklad och chokladmoussetårta i går kväll, dessutom pizza och i morse vräkte jag i mig nybakt, vitt bröd med smör och engelsk marmelad!!! Ja,ja... Promenerat och promenerat. Det kan knappast kallas för att promenera när man i luftburna joggingdojjor ömsom halkar ömsom går på snedden för att inte halka och ömsom glider omkring i 1,5 h. Vanligtvis kan jag, om jag går fort, gå sträckan på en timme. Inte Nog Med Det. Den förb....e blåsten håller i sig. Om gräsmattan innan det som enligt väderrapporten kallas för snöfall såg ut som en kompost efter alla stormar som slitit ner grenar och annat skit från alla träd, så ser den i dag ut som en lerkompost! Men någon måtta får det vara..Vem har lust att gå ut i trädgården med krattan i januari? Inte jag. Så det får ligga. Också min egenbyggda stentrappa som underminerats av mullvadar och allt vatten. Ja, naturligtvis måtte jag dratta på ändan denna morgon när jag i morgonrock och kalvapanntofflor gick för att hämta NST. Inte lönt dessutom, läser mín morgontidning på 10 minuter, tur jag har sagt upp den. Men, vad skall jag sedan läsa? I dag längtar jag efter en lägenhet i stan, men jag vet att jag skulle bli galen till våren. Det går inte att skriva, har inte gått på flera dagar. Sätter mig ändå här och det enda som pyser ur mig är detta gnäll. Slutar nu innan jag skriver något jag kanske ångrar... Bifogar en bild från min dag, håll till godo och i hatten. I natt är en ny storm på väg in över oss. Tur det finns vin !

torsdag, januari 18, 2007

Ordning & Reda

En kontorsdag. Beställt visitkort till alla mina ben, åtminstone till två av dem.. Ordnat och städat i datorn. Slängt mappar, skapat nya, organiserat efter bästa förmåga. Det är januari, gammalt måste bort och lämna plats för nytt. Goda intentioner, än finns hoppet! Jajamen, i år kanske jag lyckas hålla ordningen ända tills december! ( Har aldrig hänt!) Jag brukar komma av mig lagom till deklarationsdags ungefär och när det inträffar vet alla....

Jag är en person med ett ganska stort behov av ordning och reda. Kanske som kompensation till mitt osorterade inre. Sinnet lugnas av pennor i pennstället, skrivbordet tomt på alla papper, betalda räkningar här och obetalda där, tömda papperskorgar och alla mappar i ordning. Jag behöver ha koll på fakturor, bokföringsunderlag, kvitton, körjournaler, biljetter, kontoutdrag, momsinbetalningar och det där var bara inledningen! Vad med akuthögen, kan-vänta-lite-högen, ingen-brådska-högen eller nästa-år-högen? Vad med barnens pärmar som har blivit till lådor (hur gör man för att slänga något alls som är gjort av eller rör ens barn!!!), gamla kvitton och deklarationer (var det 10 år??) bilhandlingar, hushandlingar, manualer, garantier, försäkringsbrev, pärmar och kataloger. För att inte tala om betygskopior, anställningsbevis och intyg, löneavtal och sånt som jag sparat "på kul" (Nu åker det!)

Oh dear! Hur gör andra? Varför finns det inga enkla supersystem som inte kan gå fel? Varför finns inga chips att operera in i hjärnan.

För att livet skulle bli så mycket enklare! Tänk att slippa leta efter ett kontoutdrag eller ett litet minikvitto som är viktigt för att beloppet är högt, 2 timmar innan deklarationen skall lämnas in. Jag har verkligen inte den genen som behövs för att hela tiden hålla ordningen utan att förbise ett enda förlupet litet pappersark ibland....Ja, ja, jag har bokförings- och deklarationshjälp. Min terrier. En intensiv liten bonholmska. Hon är bra och jag håller alltid med så det spelar ingen roll att jag inte alltid förstår vad hon säger. Hon ringer om allt: "Nu är du sen", "Var är det pappret", "Leta igen!", " Kom hit NU och skriv under", "Nej, så där kan du inte göra, vi gör så här i stället". Pang, pang och klart! Tack och vi ses igen nästa år. Supereffektiv med ett konstant rent skrivbord!

Vad göra, synd att jag inte har råd med en privat förlängd arm här hemma också.

onsdag, januari 17, 2007

Vill inte bli stor

Min dotter, som fyller 12 i övermorgon fick ett bryt härom kvällen.. Trött och arg på brorsan och på allt och alla slängde hon sig efter ett tag i min famn, kröp ihop och sa: "Jag viiill inte fylla 12. Vill iiiinte bli stoooor...jag vill vara 5 .... eller 3 år. Då kan man prata och gå - det räcker!"

Vem skulle inte vilja vara 3 ibland och lämna över allt till andra .... Det är svårt att bli stor, ena stunden liten bebis, nästa en tuggummituggande, kaxig nästanfjortis. För att inte tala om resten.

Nu fick hon inte sova i min säng i alla fall...men hon är lovad just det natten före födelsedagen! Hur mycket härligt hon också har att se fram emot, det gick inte in just nu, men förhoppningsvis landar hon också i sin allt större roll så småningom....

måndag, januari 15, 2007

Min tankesamlare G.

Såååå tacksam över G! Hon fångar in mina spretiga och löst hängande tanketrådar i sin håv. Där får de ligga och spralla ett tag. G tittar milt på mig och säger "Nu är det så här"... hon plockar upp dem, en efter en. Benar ut, sätter ihop och sammanfattar. Jag gungar med i trygg vetskap att jag har kommit helt rätt. Egentligen bekräftar hon bara och sammanfattar det jag redan själv tror är svaren. Det är lugnande, jag blir säkrare. Tack, tack, tack G!

Nu är jag på intet sätt under isen. Tvärtom, även om en del rader i denna blogg säkert kan få somliga att tro det. Nej, nej..Det har vänt. Här spirar en ny styrka, massor av glädje, tacksamhet och livslust. .Starkare men samtidigt känsligare på så sätt att jag har närmare till både skratt och gråt.Förr grät jag aldrig när jag såg en sorglig film, det gör jag nu. Hela tiden. Kan gråta över ett minne, över skön musik, orättvisor eller när barn eller djur far illa, Äntligen finns tid att stanna upp, känna efter och reflektera, en tid jag inte alltid haft eller tagit mig.

söndag, januari 14, 2007

Musikblogg

Musik...Varsågoda! Det finns så mycket!! Tänkte att jag skulle lägga till och dra i från låtar allt efter lust, ork, tid och humör....Sätt på lurar och dra upp volymen, skärma er från allt en stund. Tack supersonen för alla dina roliga idéer!

Det blåser

Det blåser. Ja, det blåser. Jag hatar blåst när solen skiner, havet är blått och jag ser vita gäss på sjön. Det är ångest och huvudvärksväder.

Det är en annan blåst i dag. En vind med ett annat budskap. En övermäktig naturkraft, en riktig jävul, som får oss här på vår lilla jord att ödmjukt stanna upp. Det är fascinerande och en riktig stämningshöjare. Fram med stearinljus, en kopp thé och in med mer ved i kaminen! Det blir plötsligt inte lika viktigt att äta nyttigt och kalorisnålt så vi bakar raskt, innan det mojnar, en chokladkladdkaka...Orkanbyar, träden sugs ner mot marken, grinden hänger löst, himlen är silvergrå och rör sig hastigt, havet skummar vitt ovan ett grått, oljeblankt, gungande hav. Står vid fönstret, tittar ut och känner mitt i oron också ett lugn. Tycker om..

....Inte effekterna av att träd knäcks som stickor och försätter människor i livsfara, gör oss strömlösa och får oss att huka undan takpannor, grenar och annat löst bråte som virvlar runt i luften. Nej, men kraften. Vi har ingen chans, kan inte påverka, vinden tar över och vi blir med ens mer lika, vi som kämpar här nere i markplan. Annat blir viktigt, vi ler i samförstånd och har inte så många val.....lite vila en stund.

lördag, januari 13, 2007

Mitt sociala jag

Långväga gäster, goda vänner.

Stadar, bäddar i gästrummet, handlar, lagar mat och serverar. Umgås och plockar fram och tillbaka. Lagar frukost och väntar på att alla skall vakna. Rör mig fram och tillbaka och får till allt som skall göras. På ytan råder ordning och lugn.

Det är trevligt. Det går. Men hur går det? Bra?


Hur är det på insidan? Vet inte vad bra är. Vet bara att jag behöver betydligt mindre än så här för att känna svullnaden tillta under pannbenet...

Trots att det är trevligt
Trots att jag i sådana här sammanhang tycker om att laga mat
Trots att jag tycker om att få mina gäster att trivas.
Trots att det är väldigt avspänt och okomplicerat.

Det blir för mycket. ändå. Är jag så klen? Vad ÄR det egentligen??

Skall det alltid vara så här? Känslig som en St Paulia. Kroknar och släpper blommorna vid bara tanken på lite vattenstänk.

Ingen ser, ingen skulle kunna gissa hur det känns och hur förklara? Vill inte försöka ens. Varför? Orkar inte. Vill inte att inte orka. Dessutom svårt att beskriva. ..när stress, jäkt och oro slagit sina klor i en och gjort något med den inre balansen...det tar tid att lägga vikterna på plats igen, att finna rätt väg till ny jämvikt. Orkar inte vara en som fastnat. Vill att det skall vara över nu.

Jag är minsann inte en person som är reducerad. Tvärtom, jag är driftig, kreativ, modig, "duktig"..vågar och får saker gjort...

Det får jag ofta höra. Det är inte sant.
Jag är inte modig, jag är räddare än jag verkar....jag vågar inte, gör det bara för att jag måste, för att jag inte står ut med min feghet, att stå och tiga still, att bara vara den som iakttar. Nu för tiden deltar jag i livet. Det har jag inte alltid gjort.

Gick jag bara sönder av oro och stress...av att inte hinna, inte få sova, andas, leva, njuta och reflektera en enda gång, en enda natt på allt för många år, kanske 10? Är det något annat?
Vill absolut inte göra något mer komplicerat än det är, men också detta måste jag granska och ifrågasätta, precis som allt annat i denna tid som är...
Det går bra, men det skulle kunna gå så mycket bättre, vara så mycket lättare. Det finns tillfällen.....när det stämmer, när jag känner en trygghet och en lugn andning som får mig att lyfta, även socialt...men oftare är det som att trampa i kitt...Det tar så mycket energi!

Socialt är jag dubbel. Den ena sidan av mig är social och tycker om att umgås, lagar mat, samtalar och har trevligt. En sällskaplig sida som kuttrar i god samvaro med vänner eller myser inför nya intressanta, trevliga bekantskaper. Den andra sidan av mig är precis tvärtom. Vill bara vara i fred, orkar inte förhålla sig till någon annan än sig själv...Den kan jag inte förklara just nu. Den tar jag separat...

onsdag, januari 10, 2007

Under filten

Usch...arrrrggg....varför gjorde jag så här?? Gud så dumt, jag orkar inte med mig själv just nu. Gömmer mig under en filt med min laptop, skäms över mig själv...orkar inte ens möta kattens blick. Varför då?

Ja ja, jag har inte gjort något farligt eller otillåtet. Bara låtsats i 4 timmar. Inte nått fram. Inte kunnat ta emot. Blivit förvirrad över att bara jag förstod det meningslösa med detta möte. Missbedömt och insett att jag inte pallar med halvdanheter (kan man säga så?) Det går inte att lägga tid på halvbra, står bara ut med helbra...annars får det va.

måndag, januari 08, 2007

Om att frata pel och snurra till det...

Varför vissa dagar är mer förvirrade än andra har jag inte alltid någon förklaring på. ..eller det finns nog flera. Jag har alltid varit lite disträ och stundtals något glömsk. Ibland är det proppfullt inne i mitt huvud och då stängs mottagaren tills sortering och städning utförts, vilket också måste få sin tid. Har jag den tiden är det lugnt. I perioder har inte den tiden funnits, då var det värre.

Tja, hur låter det? Vad är jag för en egentligen? Äh, bara en långbent, kämpande, mänsklig, hjärnstressad, deltidssnurrig och högst vanlig person. En kvinna, precis mitt i livet (ja, eller hur?) som insett att "that´s a part of my charm" eftersom det ändå inte går att göra så mycket åt ... Mer än det jag sedan många år redan gjort i form av lappar, lappar och åter lappar, agendor, mobilsignaler som varslar o.s.v. Vanligtvis fungerar allt så bra och det är, märk väl, aldrig stora saker som blir fel. Jag lämnar aldrig några irreversibla skador eller fula ärr efter mig (hoppas jag) Ta mina barn till exempel. De ser konstigt nog ut att arta sig bra, så här långt. De har överenseende med morsan, flabbar bara rått när jag glömmer, förlägger, blandar ihop eller fratar pel.

Jag tröstar mig med att det är mänsligt att glömma väskor, paraplyer och vantar överallt. Säger till mig själv att vem som helst hade kunnat åka hela vägen till Jönköping med soppåsen i bilen. Innan vi åkte slängde jag barnens regnkläder som också låg i en icaplastpåse. Det började lukta illa redan i Laholm, och vi förstod inte varför. Barnen sa usch (de satt närmare soporna än jag) och jag sa att det nog kom utifrån eller kanske någon hade pruttat?? ( Det här var när barnen var rätt små..) Inte förrän vid McDonalds i Jönköping upptäcktes den av räkskal stinkande soppåsen längst bak i vår bil.

Det där med att prata fel. Det har jag alltid gjort. Det är något som blir värre när jag är trött. Jag sa till min son för en tid sedan "Stäng dörren när du äter"....Ack, ja. Tur han har humor, så nu kör vi med det i stället. Jag säger ofta fel eller pratar baklänges. I eftermiddag gick jag förbi dottern som tittade på TV. Hör mig själv säga "Åh, går Abby Mc Bean igen?" Jag har sagt saker som "Nu skall jag gå ut och ta ner flaggstången" eller "Glöm inte att ta på dig soppåsen". Då står jag med soppåsen i ena handen och vill alltså att sonen skall ta med sig den på vägen. Samtidigt vill jag påminna honom om vantarna..Två saker samtidigt! Det går inte längre, jag är inte som jag var, en kvinna med en otrolig simultankapacitet.. Hjälp, tänk om jag håller på att bli man!

söndag, januari 07, 2007

Vad innehåller maten ?

Undrar..... Varor från Euroshopper är visserligen billigare men jag köper hellre helsvenskt och helst närproducerat om jag kan. Hade i allafall en påse djupfysta kycklingfiléer från E-shopper i frysen som tillagades i går kväll.

Läste på förpackningen som sägs innehålla 800 gr kycklingfilé.."Innehåller 80% kött".

Va? Vad är det andra? Vad är 20%? Det står inte... Menas vatten? Eller något annat, okänt..typ brosk, fett, ströbröd, miljögifter, hormoner, fisk, potatis eller gud vet vad?

lördag, januari 06, 2007

Grafiktriennal

Syrran ställer ut. Gå och titta eftersom inte jag kan gör det den här gången eftersom det är så lååångt till Fredsgatan!

Vad är "snyggt" ?

Några korta funderingar om "snyggt". Vad är snyggt? Vem är snygg?... Nu pratar jag yta alltså, som en förlängning av mitt förra inlägg. Vad som är snyggt eller vackert ligger både i de ideal som genomsyrar vårt samhälle just nu och i betraktarens ögon. Om vi pratar om snygga människor, snygga män menar jag....Visst är Clive Owen snygg. Det håller nog de flesta med om..Men det är inte bara det. När jag skriver att han skall ses på film menar jag att det är så mycket mer. Ögonen, blicken...hur han rör sig, för att inte tala om rösten. Han hade varit attraktiv utan ett snyggt face! (Nu har han det också, inte för inte blir han ju också filmstjärna!!!!!)
Det handlar inte isolerat om utseendet, det platta på bilden. Kommer att tänka på tv-serien "Skönheten och odjuret" som gick för en hel del många år sedan nu...Skönheten spelades av Linda Hamilton, odjurets riktiga namn kommer jag inte ihåg. Det var en supertöntig serie, men jag minns odjuret, att jag var betagen av hans utstrålning, manlighet och "skönhet". Han slog de flesta trots att han inte var "snygg".

Det handlar om det... Det, måste nå fram och gå in, beröra....då är det häftigt och starkt. Då slår det "snyggt". Fler som har det? Skall fundera....

fredag, januari 05, 2007

Är töntigt och ytligt fel ?


Det finns inga regler för vad som är töntigt, smart, tillåtet eller förbjudet. Har vi behov av att ge grubblande, djupsinne och intellekt lite semester, kan vi ju till exempel se på livet som ett stort, dignande smörgåsbord! Mitt bland allt annat vi tycker om ligger både den rödhårige, pälsen som inte blev min, Trickys råsa kappa och Clive Owen om vi så vill.. Vi plockar åt oss det vi behöver och mår bra av..Lite ytligheter skadar inte ibland, det kan dessutom svänga över och till och med bli personlighetsförändrande, förhoppningsvis till det bättre!! Använd din råsa kappa lite mer du..Fast Clive Owen skall egentligen ses på film!!

torsdag, januari 04, 2007

Cogito ergo sum

Försöker få till en artikel om att skriva! (går en kurs..) Tänker på vad Descartes sa "Jag tänker, alltså är jag" En av böckerna jag refererar till heter "Jag skriver, alltså är jag" Titeln tog jag genast till mig, läsningen var inspirerande och gav mig en uppsättning ord att använda då jag behöver uttrycka min lust och mitt behov för att skriva.

För mig är det samma sak. Jag kan sätta mig vid tangentbordet utan att veta vad jag tänker skriva om. Det enda jag vet är att det kliar i fingrarna och bränner bakom pannbenet. Som en pianospelare i trans rör sig fingrarna över tangenterna. Jag hinner oftast inte bli medveten om att jag satt mig förrän orden kommer ut på skärmen framför mig.

Det är inte något flummigt eller konstigt och jag är inte ensam om att ha detta förhållande till skrivandet. Tänker, det gör vi ju hela tiden. Alla människor har tankar. Jag tänker samtidigt som jag skriver. Eller tvärtom. Jag skriver i samma stund som tanken föds. Det går ofta i ett.

Ibland får jag känslan av att vara radarstyrd av mig själv. Något i mitt undermedvetna hamrar fram ord som jag efteråt anar en viss förståelse för. Efter ytterligare lite tid brukar det klarna än tydligare. "Jaha, menar jag så?? Jo, men just så är det ju! Nu fattar jag vad jag menar!" En ibland förvirrad själ får lugn när hon åtminstone anar en viss förståelse för sig själv. Oftast då...det finns tillfällen när jag inte fattar ett dyft av vad den där snurriga och tankespretiga människan som bor i mig menar. Det hör till....

Fördelen med att tänka högt, d.v.s. i skrift är att jag kan gå tillbaka till mina nedknattrade tankar om och om igen. Jag får tillfälle att redigera, skriva om, ändra och lägga till tills det blir så där exakt som jag vill ha det. Ett utmärkt sätt att jobba med sig själv på alltså... Mitt bästa redskap. Jag har alltid tyckt att jag är bättre på att skriva än att prata. Även om jag kan vara en väldigt social individ återkommer allt som oftast känslan (d.v.s. tanken) av oro inför att bli missförstådd eller ännu värre, missbedömd! När jag skriver är det lugnare på så sätt att jag missar inget, jag ser att jag fått med allt. Andra, som läser vad jag skriver måste alltså också få med sig allt. Varifrån detta behov av tydlighet kommer vet jag inte helt säkert, men jag jobbar på att bli mer avspänd i förhållandet mig versus omvärlden. Jag kan lita på mig och på den..jag behöver inte vara så tydlig, tystnaden och ett vitt tomt ark talar också. Jag vill luta mig tillbaka och inte bry mig så mycket, framför allt inte vad andra människor tänker och tycker. Skulle jag ändå bli missbedömd eller undervärderad, hur stor roll spelar det egentligen? Just de människorna kanske inte är något för mig att förhålla mig till eller så behöver jag bara vänligt luta mig tillbaka och inse att " Vi är och tänker olika, det är inte hela världen, det är okej, vi behöver inte förstå varandra...vi behöver inte ens ha kontakt, det är kanske kreativt till och med!!" (Här kommer tilliten in, ett av mina ledord...)Det enda jag vet är att det långsamt går åt rätt håll....

Det skrivande som jag beskriver kallas av somliga för det automatiska skrivandet. Det går av sig själv. Det jag sliter med, det är mitt strukturerade skrivande. Hantverket. Hur gör man? Det räcker inte med att känna en lust för att skriva. Vilka regler finns? Vad bör jag känna till? Hur skriver man en essä? En debattartikel, en krönika, en nyhetsartikel eller en vetenskaplig artikel?? Jag brinner för att lära mig hantverket, inser att det inte endast går att läsa sig till, att jag behöver skriva, skriva och skriva...Att jag måste gå fler kurser, utbildningar för att jag behöver få respons på det jag gör. Vad det skall leda till vet jag inte i dag. Någonting annat bara. Något som är jag. Något som kan ge mig ett ärligt, uppriktigt liv fyllt med mer glädje och självkänsla...Det kanske inte handlar om att skriva i slutändan, men vägen dit är fylld med ord, det vet jag... En del av mig känner också en tro på att det kanske är just det som är meningen, själva skrivandet. Jag måste bara hitta min väg och förstå vad jag kan använda det till.

Det här har jag inte tänkt innan. Inte på det här sättet och med just de här orden...Nu ser jag, och ni, vad jag tänker.

Jag finns alltså för jag tänker, d.v.s. skriver! Men det kunde lika gärna vara "Jag är tonårsmorsa, därför finns jag" Nu tillbaka till gränssättning vad gäller datatider, matlagning, uppröjning i köket med mera. Men.....

...innan jag avslutar för i dag måste jag berätta när jag första gången insåg att jag faktiskt fanns. Att det inte var ett skämt eller på låtsas. Det stod där, med svart bläck på vitt papper. Min mammas namn, en i raden av inskrivna gravida kvinnor på Karolinska sjukhuset i maj det år jag föddes.

Jag hade nog jobbat på Förlossningen på KS i något år när jag närmade mig hyllan där uppe under taket. I en lång rad stod de, liggarna från 50, 60, 70 och 80-talet. Här skrev man in namn, datum och inskrivningsorsak. Min mammas namn följdes av "värkar". Senare fylldes barnets (mitt) födelsedatum, klockslag, vikt och längd in samt namnet på barnmorskan. Där var det, beviset! Minns känslan "AHA, det var som de sa, jag föddes faktiskt på riktigt!!"

Så, jag visste redan att jag fanns.....

tisdag, januari 02, 2007

Altruistiskt snabbinlägg

Till alla och Nike!
Naturligtvis är det inte bara mitt år! Det är alla andras år också..Ta vara på det, låt året föra er framåt som människor men stressa inte..stanna ofta, reflektera, njut, känn, ta vara på varje dag...Håll hastighetsbegränsningarna, lär er var de går..
Love, peace and understanding!!!
Från Flower-Power-Nike

Gym och SPA-klubben

Morgon och förmiddag: Så här långt har jag städat barnens rum. Det är allt. Väcktes mitt i natten av mitt undermedvetna som bryskt talade om för mig att jag faktiskt skulle upp och jobba i dag, något jag totalt glömt bort! Så är det med mycket helger... Tur att någon håller koll på mig.

Eftermiddag: Utnyttjade för första gången mitt medlemskap i SPA-klubben. Det började " så där" bra.... Inledde med en timme i gymet. Introduktion har jag först nästa måndag men, vad då..."hur svårt kan det vara"? En äldre herre drog och slet i redskapen. I övrigt var gymet tomt. Tänkte att det vore kul att testa promenad/löp-bandet. Hoppade upp och började trycka på lite olika knappar..En TV drog i gång först. Så fiffigt.. Tryckte lite till och undrade varför inte bandet började gå. Tryckte frenetiskt på "Start". DÅ, ryckte det till och bandet drar iväg utav bara ......... Tja, ni kan ju gissa? Jag formligen flög baklänges. Viftandes på armar och ben for jag i väg som en projektil och landade på golvet!! HAHAHAHAHA..jättekul tyckte gubben. Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta med beslutade mig för det senare. Jag fick väl skylla mig själv! Sen gick allt bra.....

....tills det var dags för SPA. Jag hittade till de olika avdelningarna och bassängerna. Lilla, heta bassängen var otroligt avkopplande. Sen var det dags för bastu. Går in i damernas, drar av mig baddräkten, tar min handduk i handen och går mot en dörr, "Ångbastu".. Tar för givet att det är för damer. Öppnar, kliver in i dimmorna och när de skingas ser jag att det sitter två herrar längst in. Ooops....rusar ut och går generat in i den vanliga dambastun. HAHAHA.... Väntade för säkerhets skull i 10 minuter innan jag vågade mig tillbaka. Då med handduken hårt virad runt mig. Sätter mig ner och ser när jag vant mig vid dimman att i hörnet längst in sitter - Saddam Hussein!
Fast det är ju omöjligt....men han var onekligen lik, åtminstone lika skäggig.

Hemma. Nu kan jag äntligen slappna av....

måndag, januari 01, 2007

Det är mitt år!

Det är mitt år.

Jag gillar brunost på grovt rågbröd toppad med jordgubbar, persika eller mandarin. Jag gillar champagne och löjrom, caffe latte, mörk choklad, nötter, cous cous, bandspagetti, scampi, morgonbad i havet, en tur på Otur, promenaden över åsen eller joggingturen längs havet, eld i kaminen, massor av härlig musik, en god film, tångbad, snyggare kläder än de jag har råd med, mitt hem, att skriva, att skriva och att skriva, att gå fågelvägar i naturen, rosor, sand, snäckor, min dator, mer caffe latte, underlakan med stadkanterna kvar, vitt, solljus, att köra bil, att läsa, att vara lat, att ha nystädat hemma....men mest av allt gillar jag mina barn!

Så, mer av allt detta vill jag ha i år!

På många sätt mitt år. Både på sätt som jag kan förlika mig med men också på sätt som jag jobbar för att förlika mig med. Det är hur som helst helt otroligt!!!

Gott Nytt År!!

Vi har rundat ännu ett hörn. Nu är det 2007. Vi vänder blad och jag får som alltid ett förnyat behov av ordning och reda, såväl inne som ute, så väl i själen som i kroppen. Så, var börja? Inser att det alltid är lättast att börja med att städa. Då tänker jag dessutom rätt bra och med diktafonen i fickan kan jag ju planera resten. Jag har två dagar på mig innan barnen kommer hem.

Planering :

1)Städa, fram med damsugare,dammvippa och skurspann:
a) badrum och kök

b) nedervåning

c) övervåning

d) Arbetsrummet:
d1) skrivbordet
d2) alla osorterade pappershögar
d3) hyllorna!!!
d4) Pärmarna - ny ordning, helst en som fungerar året ut
d5) Bättre ordning på aktuella papper, räkningar m.m. En som fungerar varje dag!

Sanera sonens rum på övervåningen och dotterns på nedervåningen, absolut innan de kommer hem!

För själen
Fokusera. Samla ihop mig varje dag. Mindfulness ofta. Yoga ibland. Någonting dagligen och v.b. Håll kvar mig i mig....

För kroppen
Utnyttja medlemskapet i Gym- och SPAklubben!!! Flera gånger i veckan. Slit och belöna!!

För båda
Fortsätt vandra över åsen men känn ingen press att använda reflexvästen eller promenadstavarna. Inte heller pannlampan!! (julklapp från chefen) Jogga längs havet och i skogen när vädret tillåter. Promenera i ALLA väder!

Struktur i smått
Se ovan

Struktur i stort
Håll rak kurs. Du vet vad du vill och vilket håll du vill gå åt (åtminstone någorlunda och ungefär , min vana trogen..) Gå dit! Ha tålamod och låt det ta den tid som behövs..... Var samtidigt öppen för att nya vägar kan öppna sig och nya idéer och tankar kan förändra inslagen kurs...Var öppen, nyfiken, ärlig och fortsätt med dialogen inåt, varje dag! Var snäll mot mig, det är jag värd. Håll mig i öronen till vardags men släpp henne helt lös ibland......Fortsätt att undvika lämmeltåg, gör din grej, var dig själv, gå på tvärsen ibland, var gärna en motvalskärring, fortsätt tvivla och ifrågasätta men anpassa dig när situationen så kräver.....För smidighetens skull...


Våga! Vad modigare! Vila mer. Lyssna på mer musik. Skriv mer. Njut mer. Slarva inte med mig själv men gärna med städningen..........