Nikes Rum

Det lilla shoppingcentrat Boarp, liksom utslängt på en åker, kan i dag stoltsera med ett antal olika små affärer. I en lång rad ligger de, som om de bara vore förgrundskulisser till den berömda "ladan". En av dessa butiker heter "Lågprisladan". Ett eldorado för vem som helst, också för mig inser jag motvilligt. Här finns allt. Jag går in för att köpa glödlampor och kommer ut med tre fulla kassar samt en stor utelykta i blank krom. Så där är det.... Nästa livsfarliga affär heter....smaka på det här...Kötthallen! K Ö T T H A L L E N ! Va? Hur kan man döpa en affär till Kötthallen, säg det tillräckligt många gånger så blir det så köttigt att man ser rött och känner smaken i munnen. Man vill gärna tro att slaktaren står med sin yxa direkt innan för dörren. Stor och fet med köttigt ansikte och ett brett dreglande leende...Men ack nej. Här råder ordning. Rader av delikatesser visar upp sig bakom en välputsad glasvägg: Kotletter, lammracks, lammstek, majskycklingfiléer, ko

1 december. Södra Sverige, men ändå......

I blixtbelysning - ett monster med en usel frisör.. I mörker, när bara de små ljusen syns, då tycker jag att vi närmar oss jul....

Zappat runt lite bland andras bloggar igen...Hittar några guldkorn, skall uppdatera min favoritlista...Inser att det är trevligast när texten är kort och bilderna många. Sån är inte min. Tvärtom. Långa, övertydliga texter och så en och annan liten bild. Stajla om? Nä, tar ett snabbt beslut att min blogg får fortsätta att vara som jag är; lång, osorterad och motsägelsefull.

Gosch, jag tar mig. Äntligen skickat in ändringsanmälan till Bolagsverket ... Min lilla firma har ny skepnad och tillika ett nytt namn. Nytt, nytt... känns befriande att släppa det gamla. Har betalat räkningar och sopat rent i räkningshögen. Varje gång med känslan av strypsnara runt halsen...Det gick. Antagligen blir det lite jul i år också. 25 dagar till julafton. Stöön... Ingen känsla, något som min dotter kompenserar för. Hon rev i helgen fram samtliga jullådor och vips, i hennes rum råder ingen brist på julstämning! Där glittrar redan tak, väggar och fönster av luciaglitter i silver och guld, kulörta kulor och mitt på golvet står hennes minigran och skapar stämning. Dessutom har hon draperat bokhyllan med ett tygskynke från Egypten, hängt upp möbelsnoddar längs skrivbordskanten och klippt ut cirka 30 hjärtan i röd filt som hon, likt rosenblad, strött ut över hela rummet! Själv har jag stulit ett antal grankvistar från åsen, vilka jag klädde min rostiga utepiedestal med. Det räckte

Jag har fått en present. Ser plötsligt hur en skönlockig yngling närmar sig min ytterdörr med ett stort vitt paket i famnen. Blir först misstänksam, tänker att det måste vara fel. Frågar om det kan vara en bomb i lådan? Den unga budkillen skrattar och säger att jag blir nog glad när jag öppnar... Om jag blev glad? JA, jag fick en fin presentkartong med olika kaffesorter, lyxiga små kaffetilltugg av vit choklad, mörk choklad, kaneldoppad choklad och med nötter och nougat! Dessutom 2 whiskeypralinpinnar och små kakaokaffebönor i en ask. Samt två kaffemuggar i porslin!! Jissa ATT jag blev glad. Så fint! Så gott, jag som älskar både gott kaffe och choklad....det visste någon. TUSEN TACK räven!

Tittar ut förbi byn, över bukten och slätterna utanför Laholm. Dimman har för ett ögonblick skingrats, så jag ser långt igen. Hör hur tåget visslar där borta i svängen, står kvar och ser när det mjukt smiter längs åskanten. Som en lysande orm ringlar det lilla Öresundståget sig in mot dalen. Tycker om tåget. Tänker på när jag var tonåring och bodde bara ett stenkast bort. Hur vi stod och såg på tågen och sa att det såg ut som leksakståg! Det kändes som att vi skulle kunna sträcka ut våra armar och ta tag i de små vagnarna. Kan ibland känna en längtan efter att följa med. Jag vill sitta där helt själv och glida fram genom Sverige. Ha en kopp kaffe framför mig, se hus, åkrar, järnvägsövergångar och träd passera. Känna det lugn som infinner sig när man ändå inte kan göra något annat än att bara sitta kvar och vila i nuet. Min bästa tågresa gick mellan Narvik och Luleå. Vita vidder, fjäll, snö som yrde. Overkligt att sitta där inne i den upplysta trygga värmen och se vildmarken, det orörda

Funderar på vad jag vill med min blogg. Det känns inte särskilt meningsfullt att smyga undan och vara anonym längre. I början var jag noggrann med att inte röja min identitet. Med tiden har jag blivit allt "slarvigare". Nu har jag insett att det t.o.m. kanske är roligare och ärligare om jag berättar vem jag är. Det heter ju att man skall vara privat och dela med sig i en blogg, det tänker jag fortsätt med men inte längre utan viss censur! Bloggen smög igång som en smal, oupptrampad, slingrig stig i bokskogen. Min röst var liten och svag. Med tiden har tonen blivit kaxigare, humöret bättre och volymen allt mer högljudd. Bloggen känns ibland som en saxofon, somliga dagar är den en cello. Ömsom låter det riktigt bra och jag är mer än nöjd. Ömsom brölar det rysligt falskt, jag har de facto inte tagit några lektioner. Jag lär och framför allt, jag har riktigt roligt med mitt instrument eller om man så vill, mitt lilla "husdjur".. Kanske jag skapar en ny mer "privat

Sidan 4 i dagens Expressen!! Allt är okej, utom rubriken som jag inte rådde över. Men det är så det är. Det här är superkul, men nu byter vi samtalsämne, i allafall jag. http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=766947

Det händer mycket märkliga saker när man minst anar det..... Underliga dagar...Blev kontaktad av Expressen häromdagen...Läs i kommande nummer, kanske redan i morgon.

Vem mår inte bra av lite vardagslyx ibland. Här sitter en njutningslysten skånsk stockholmska som är svag för att typ...bli kliad på ryggen, fotmassage, champagne och mörk choklad. Ibland låter jag mig förföras av alla glassiga magazine, de ytliga färgglada i tjockt blankt papper. Köper ett par stycken på en gång, passerar chokladaffären på vägen hem och ser åtminstone till att ha lite billig skumpa hemma.. Har jag råd unnar jag mig gärna en timmes aromaterapi innan dess, om inte åtminstone ett hett bad i mitt eget hemmaspa.. Honungstvål, bubblor både i och utanför kroppen. På med skön musik, tänd några ljus och dra in det hela genom varje por. Det doftar gott. In i tjockaste frottérocken och upp i sängen, mitt stora vita moln, i flera timmar när barnen lagt sig. Bläddrar långsamt och omständigt igenom mina magasin, nyper i det tjocka pappret..läser om allt ytligt, trevligt, onödigt, intressant och oviktigt. Läser om människor, spanar in höstens mode även om jag inte förstår vad det är

Ett sånt hallå...har tydligen trampat på många medsystrar ömma tår...Återkommer en annan dag med vissa funderingar kring det som hänt i dag, denna är till ända. Tack för i dag! Här, för er som känner för att läsa vad några andra skriver.... http://expressen.se/index.jsp?a=757783 (Cecilia von Krusenstjerna ) http://expressen.se/index.jsp?a=759700 (Katerina Janouch svarar)

Låg vinterblek sol bortom åskanten. Bokarna avtecknar sig som ett svart spetsmönster mot det ljusa..Klart. En lugn morgon. Äter frukost vid tidningen, TV:n och datorn. NST är tjockare än någonsin men går också fortare än någonsin att läsa. Vem bryr sig om Perstorp, Åstorp eller Bjuv när man bor i nordvästra delarna? Jag orkar knappt läsa om vad som händer i min närmaste stad. Skummar över rubrikerna...Det handlar om lergökar, julsånger, bygglov för restauranger och val av Ängelholms lucia! - suck! Om min by går att läsa på två hela sidor i dag! Ibland räcker det med en halv. Men en sida täcks av ett fotografi, så det är magert med text. Jag skummar igenom tidningen, nyheterna har jag redan fått via DN på nätet och på TV. Läser dödsannonserna (måste hålla koll....)Zits ( som tonårsmorsa, ett måste! ) Det enda som i övrigt fångar mitt intresse denna dag den 22 november är fantombilden av Jack the Ripper!!- att Ängelholms flygplats är först i världen (!) med nytt fingeravtryckssystem för

Promenerat på kyrkogården. Det var ett tag sen... Har alltid gillat kyrkogårdar. I Tromsö allra helst. Där bodde vi granne med Elverhöy kirke och Tromsös största kyrkogård. Inte så sällan promenerade vi runt och läste på gamla och nyare gravstenar. Det var spännande. Alltid i mörker. Ibland hela familjer som dött samma år. Vad hade hänt? Varför? Någon farsot som svepte förbi? Ibland flera namn ur samma familj, men bara männen. Ja just. Sjökaptener eller fiskare! Förlista på havet. De stenarna var många... Många barn. De allra flesta stenarna berättade vad människor livnärt sig på och hur många barn de hade. Somliga stenar var utan namn. Vissa stenar med namn på ogrävd jord. "saknad till havs", "vilar i havet" men också "fjellet tok han". Här i min by är det handlande, bankirer, advokater, fiskare och jordbrukare. Det är en salig blandning, men från senare år skriver man inte ut yrket längre. Så synd! Bara namn och årtal. Varför? Är vi inte stolta över vad

Visst är det underbart med hösten! ! ! ! Gräset grönskar fortfarande under alla träd som i dagarna släpper i från sig de absolut sista löven... Havet går i grått mot silver, och åsen skiftar i brunt, svart, lila, silver och guld....Milda, lugna färger till en isande klar vind. En dag för bullbak. En dag att njuta vid kaminen. En dag när jag är tacksam över möjligheten att (åtminsone delvis) få rå min tid och kunna jobba hemifrån. Jag tänker att jag trots allt har så mycket att vara tacksam över. Mina fenomenala ungar inte minst! Mitt hem där på åskanten som med sitt lugn och sin trygghet värmer oss i höstrusket... Tänker att guud vad en kopp kaffe kan smaka fint...på min nya värmande tjocka kofta, på att jag haft det bra med vänner i helgen, på att det går åt rätt håll allting även om det ibland är motigt...Tänker på att tankens kraft är stor, det är inte lätt men det går att slita sig loss från destruktiva tankar.... Det går att se något fint, vackert och stimulerande också i en dag s

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a

Utskrattad under middagen som vi denna lördag intog i vardagsrummet. Åt i skenet av levande ljus och lät TV:n vara påslagen...Mysigt. Men ack. Upptäcker att jag inte ser vad som är vad på tallriken. Sticker gaffeln bredvid biffen, missar coleslawen och glider förbi tomaten...VA? Sonens flinar...Får hämta glasögonen, de jag hittills bara haft när jag läser. Med ens blir ingredienserna på tallriken stora och klara, mängden mat ökar med det dubbla! Siktar med gaffeln och där sitter biffen! Höjer hungrigt maten mot munnen och - sticker mig i kinden!! VA? Avståndet stämmer inte. Sonen flinar ännu bredare! !- HAHA, skall jag mata dig mamma? Tar en klunk vin och slår glaset i tänderna så det röda skvätter över halva mig.. Nu har sonen riktigt kul... Glasögon. Skjutit länge på det till synes ofrånkomliga.... Det finns tre dilemman med här. Permanenta progressiva glasögon är dyra! Det är svårt att välja tillräckligt snygga bågar och det är att oundvikligen vara tvungen att kapitulera inför ännu

Min snart 12-åring kvittrar glatt på om kvällens disco, om lösnaglarna hon vill köpa för månadspengen och om den söta killen hon aldrig träffat, men som log mot henne från en av skolkatalogens sidor. Han går på en grannortsskola. Brevet var grönt och luktade parfym. På frimärket var det en räv och med en bestämd knuff drog hon iväg brevet ner i den gula postlådan. Ingen tvekan där inte. - Hade han msn? Kom han på nästa skoldisco, i hennes skola? - Hej, jag är en tjej som är 11 år och som också går i femman. Jag tycker att du är söt! Hem, trycker i sig en damsugare och en nougatbakelse. Sköljer ner kletet med kall oboy innan hon virvlar iväg till sitt rum. På vägen dit greppar hon telefonen, nynnar på någon Christina Aguileralåt och tappar sin kofta på golvet. Dörren stängs bestämt och nåde den som vågar närma sig.. Sitter kvar och myser framför kaminen. Ute strilar regnet och bjuder inte in till en uttänkt promenad. Stannar här i värmen, drar upp filten till hakan och blundar. Tänker a

Jag vill ha mediciiiin !! Jag orkar inte längre - Stäng av mig!!! Så lät det häromdagen. Han ligger i soffan vilt fladdrande med ben och armar, orkar inte med sina tics längre. Det har verkligen tagit fart. Det är ju så det är. Det debuterar i puberteten, accelererar ett tag för att sedan klinga av. Så följer år när det återkommer perioder med tics, kanske en gång om året som det var för mig. ( Det här har jag skrivit om tidigare..) Med tiden blir det lindrigare och lindrigare. (Kanske för att hjärnan blir trögare och trögare ???) Har aldrig sett mina tics som ett handikapp, få har vetat om det, enstaka har reagerat. Det går att hejda med viss viljekraft. Åtminstone i en kort tid. Men sen brukar det återkomma desto mer intensivt under ett par timmar, det undertryckta måste ut - eller nå´t sånt. Man pratar om brist på serotonin eller någon annan substans i hjärnan. Men, man vet i själva verket inte. Ärftlighet, ja. I allafall i vår familj. Pratar lugnande. Låtsas som om jag inte hör. Gå

Tillbaka från Göteborg. Att köra bil i Stockholm är "nothing" men alla dessa spårvagnsspår gör mig förvirrad! Stannar de eller inte, vem har grönt eller rött, vad är gult. Känner mig verkligen som en höna där jag gasar mig fram vilt snurrandes på huvudet och rak i ryggen, lätt framåtlutad för att också kunna se uppåt, man vet ju aldrig...Dessutom hamnar jag alltid i Tingsdagstunneln, hur jag än bär mig åt... Hemma i min lilla håla. En liten, skön håla vid havet. Här är bra att vara och lätt att leva...Låg långt in i levern men avspänt leende på ytan. Handlat matta till hallen som var för stor! (Fyndat på IKEA vad med att mäta först??) Så köket fick plötsligt en ny matta istället. Funderade en kort stund på att ta fram mattskäraren och kapa eländet men besinnade mig som tur var. En tjock sisalmatta. Det hade antagligen inte blivit något alls kvar av mitt fynd.. Ostrukturerad dag. Tappat kontrollen och är inte nöjd. Trots det har jag tagit mig hem från Gbg, städat köket och hal

Hönor sprätter, kacklar, är stresskänsliga och gillar att gå ute i det fria ! De är också snälla, vänligt sinnade och ... de har ett speciellt förhållande till tuppen !

Vi är 5 husdjur hemma hos mig. Katten Moses, mina två barn, min blogg och jag själv. Vilken slag djur vi är, förrutom katten och bloggen, det måste jag grunna över.... Vi är ju inte mer än människor, jag och barnen. Det vill säga, djur vi också, som förvisso bor i hus. Well, som kommentar till Anonymous......angående det här med uppskattning och erkännande. Det kanske inte nödvändigtvis måste vara så att man behöver positiv respons från andra människor för att må bra. Någonstans vill jag tro att det räcker med min inneboende kraft, lust och trygghet. Meningen med livet? Ack ja...Jag vill också tro att det är i samspel med andra livet blir meningsfullt, i kommunikationen. Nog för att vi, var och en av oss, säkert kan känna oss starka och må bra utan andra människor inblandade. Men inte i längden. Ett meningsfullt arbete eller en djupdykning i själen via till exempel meditation, sjamanism eller en stark gudstro kan inte ersätta mänskliga kontakter, möten, kärlek, vänskap...inte i längden

Fakturerat. Smällt i väg den på posten och tänker att nu jädrar klarar sig januari också. Mår så bra att jag trots lågtryck ute och inne bakar en kaka. Men inte med mer inlevelse än att jag slänger ner en klick smör i en bytta, häller lika mycket socker som mjöl på det. I med två ägg, lite kakao, vaniljsocker och bakpulver. Så där. inte förrän nu tar jag fram elvispen. Det blev för tjockt, så i med lite mjölk. Pang, in i ugnen. Inte mycket känsla, jag kan vara sabla effektiv i bland. Andra gånger river jag blockchoklad, smälter vit choklad och rör njutningsfull för hand. Så icke denna måndag. Tänker att även om jag inte kan åka utomlands med mina barn, så kan de kanske minnas att morsan, hon bakade minsann sockerkaka till oss. Och hade eld i kaminen när vi kom hem från skolan! Det får bli min belöning. Glinas nöjda uppsyn om en timme eller så....

Min väninna F regisserar. Det var hon som första gången pratade om att - spegla. Hon sa att det var därför hon lyckades så bra med sitt yrke, för att hon var så bra på just det. Skådespelare som också var bra på att spegla kunde hon uträtta storverk tillsammans med.....Då var det fantastiskt. Sen, när hon gick hem efter arbetsdagens slut och trädde in i den privata världen med kärleksrelationer, vänner o.s.v. då var det inte lika fantastiskt. Här lurade fällorna, vem tyckte egentligen vad, vem är det som är glad, deppig, sorgsen nu - är det du eller jag? När det gäller alkoholism talar man om medberoende, är det inte i själva verket samma sak? Är det inte i själva verket ett väldigt mänskligt drag. Speciellt hos människor som lever tätt inpå varandra ? Hos vissa mer utpräglat än hos andra...Men om två människor som speglar duktigt möts i en relation, då händer det saker!!!??? Nu tänker jag högt, osorterat, kom i håg det ..... Jag var en gång hos en synsk kvinna. Hon sa att jag hade e

Godmorgon ! Innan jag startar genomgången av de 72 mail ( !! ) som jag nu faktagranskat och redigerat, kan jag inte hålla mig från att gå in hit, till mitt hemliga rum. Nåja, rummet är inte hemligt, kanske inte jag heller är så hemlig längre....vissa "missar" i hanteringen får mig att tänka i de banorna..?? Det spelar ingen roll, jag tänker inte längre vara så rädd att "lämna ut" mig. Har ingenting att skämmas för och det här är hur som helst bara en del av mig... (resten av mig ligger sparad som "drafts" - hehe) Mitt bloggrum är som mitt husdjur (det var inte jag som sa det, men det var kul sagt !) Känslan är att jag måste gå hit varje dag och sköta om min blogg, vårda den, ge den näring och ömhet, allt den behöver för att växa och må bra!! Knäppt! Ja, men jag gillar det! Är gärna lite knäpp ibland, det hjälper i en helknäpp värld... Också i en ordentlig, skötsam, välorganiserad, disciplinerad och icke tillåtande värld. Vad jag menar med det? Det tar vi e

Tänk att en skön melodi kan kännas som en förälskelse.... Låter mig i kväll berusas av Izzy Connors fantastiska röst, av Yoyoma:s cello ( Bach, Bach ! ) och Izhak Perlemans violinspel (hör titelmelodin från Schindlers list !!!!!) men också av Lighthouses lätta, någon grekisk melodi, U2/Mary J Blige....och Queen! Har ni hört när Freddie Mercury sjunger "Barcelona" med Moncerat Caballe ? Eller Andrea Bocellis "Volare" Sting blir jag ofta förälskad i....och var får Pedro Almodovar tag på all sin fantastiska filmmusik??? Tja, det var just nu det. Min lördagsmusik den 11 november. Nu stänger jag av, reser mig ur toscatårtskletet, nyktrar till och går in till min lilla tjej som just kom hem från kompisen. Här har utlovats chokladsås till glassen! Det är hon värd.... Och jag också kanske.. Har varit strukturerad och jobbat klart de texter jag skulle. (Det är min lördag det...) Jag håller min plan mer än väl men städningen får stryka på foten...Strukturen för i morgon ser u

Det här är en favorit!! Tillverkare är min kusins tonårsdotter. Det är hennes farmor, min moster, som man skall akta! För den som råkar passera vill jag för tydlighetens skull också visa att Amanda inte givit min moster någon riktig rättvisa...men hon skall ändå aktas...Så här har vi lilla moster också. Skylten är i alla fall en höjdare...Så här ute på landet finner man ett och annat. Trafiken är inte tät men också traktorer kör fort ibland !

Kära M Du fick mig att lyfta. Under några veckor lät jag mig svepas med av dina brev, din musik och alla rosor. Det var skönt, jag var berusad av dig och ingenting hindrade mig från att bli förälskad. Tack för att du fick mig att ändra kurs, att släppa taget helt och fullt om det som varit och blicka framåt. Fortfarande är jag förundrad över att jag kände som jag gjorde. Du var som något jag redan bar inom mig. Du hade säkert dina skäl, kanske du aldrig menade att vi skulle mötas på riktigt? Du var inte klar, hade problem och jag tror att vår kontakt förvånade dig också. Du kanske aldrig hade trott att det skulle dra iväg som det gjorde... Du fick mig att öppna upp och se klarare. Jag blev med ens mer kreativ. Det fattades något som du faktiskt kom med. Känslan finns kvar. Jag njuter mer, finns till mer, lyssnar till musik igen, jag skriver mer, ser och lyssnar mer. Det är så mycket du inte vet men, tack..... Jag bär dig med mig. Jag är inte längre frustrerat studsande... Jag har släpp

Får jag lov att bjuda på ännu en skylt! Denna gången en som ger bra vibbar och som ofta får mig att trampa på bromsen och öppna plånboken för några små bitar mörk, krämig lisa för gom och själ!

Vänner! Livet är fullt av möten, hela tiden. De flesta passerar utan att lämna avtryck. Många lämnar minnen och känslor som lever kvar länge. En del gör djupare avtryck i själen och ett fåtal flyttar in för gott.... Uddingarna är de som en gång var ens vän men som vuxit bort och i från... Konstigt blir det när bara en inser att inget finns att sägas mer. Som någon kvarleva från 80-talet som aldrig underhållits annat än med kanske högst ett möte, ett par telefonsamtal, enstaka mail och 100 julkort från ett håll, inte mitt! Häromdagen fick jag ett kort från Grekland: - "Hej vännen, tänker ofta på dig. Är på Kreta och slickar mina sår. Det är inte lätt för kvinnor i vår ålder. Ser fram mot att besöka dig, gå långa promenader längs stranden och samtala om allt som hänt i våra liv under alla dessa år. När passar det dig?" Va? Stööön.. Vad då "kvinnor i vår ålder"(hon är faktiskt 4 år äldre än jag!! ) Jag har inget behov av att gå långa strandpromenader och höra (en gång

Har varit hos min stressdoktor igen. Gosch, hon är bra. Jag lägger till ett ledord till min lilla samling. "Struktur". Det tycks genomsyra allt jag gör och är just nu. Allt från struktur i hallen eller tvättstugan till struktur på dagens göromål, mina tankar, planer. Strukturen i mitt skrivande jobbar jag med och inte minst strukturen i ett eventuellt framtida, nytt förhållande. Sluttramsat, det får vara någon ordning även där..... Hemläxa till nästa gång (känner mig som förstagluttare..) är att skriva ner min vardagsstruktur. För den som inte drabbats av "hippocampusatrofi" (käckt ordval, eller?) kan det vara svårt att förstå varför det kan vara livsavgörande att nycklarna och plånboken ligger där de skall ligga på morgnarna när tiden är knapp. Det är så det är. För en person som har lite för lätt att sväva iväg och låta sig dras med av lusten för stunden, drömmarna eller andra distraktioner är det helt avgörande att skala av alla onödiga små anledningar till att p

Visst har den varit bra att ha, min sons avlagda gamla boxsäck. I stället för att slänga den hängde vi upp den i garaget. Visst har jag ibland använt den för att få ur mig ilska, sorg och frustration, men lika ofta för att det faktiskt är bra träning....innan joggingrundan eller efter...Någon aggresiv bitter bitch, det är jag INTE....Tvärtom, jag kan vara exemplariskt lugn och supertrevlig efter en åsenrunda och en vända till garaget... Man kan säga att min blogg är min mentala avstjälpningsplats och garaget min fysiska ! Om jag nu måste förtydliga igen... låter det jobbigt? Faktum är att jag har rätt roligt också och mår rätt bra med att leva ut allt vad det nu är...Något jag de facto inte varit så bra på tidigare. Så, här stod jag då med öppna spjäll! D.v.s. alla fönster och dörrar på vid gavel och där inne går jag och städar. Vevar vilt med dammvippan, det blåser stormstyrkor och mitt i tvärdraget dyker plötsligt M upp... Det var inte riktigt bra, jag förstår det. Himmel, han hamnad

Gillar, gillar när jag möter människor som ställer enkla frågor ! Tror att det beror på att jag, trots mitt nuvarande behov av att förtydliga och förklara, analysera och ibland trassla till det, någonstans vet att det ibland är bättre med ett korthugget - ja eller - nej. För eller emot. Svart eller vitt. Min sinne skiftar i alltför många grå nyanser, förvisso uppblandat med färg, men det är en rörig palett. Så, kära anonym - vem du nu är.....tack för dina tydliga kommentarer. Precis vad min snurriga, trötta, uttråkade hjärna behöver! Mellan varven lyser det nog igenom att jag är rätt less på mitt ältande. Det är nog ett gott tecken. Kristider är inte lätta, att skriva har alltid varit en stor hjälp för mig och det går åt rätt håll. Känner mig som något av en expert på krishantering!! Åtminstone min egen. Samtidigt är det så rätt att jag har svårt att släppa, även de som sviker och som helt uppenbart drar problem med sig. Varför? Tja, säg det... Jag släpper men det tar tid... Vad gäller

Känner mig gnällig. Är jag gnällig? Vill inte vara gnällig. Tro mig, jag är inte alltid gnällig..Men här i min blogg bestämmer jag och kan härja helt fritt utan att ta hänsyn till vad någon tänker eller tycker. Det tycks vara det bästa meningen med att blogga, nämligen att jag här inte behöver ta hänsyn till någon. Tycker någon att jag är gnällig kan någon bara lägga in backen... ingen skada skedd..Dessutom skall jag sluta tro att jag är gnällig, i vägen eller till besvär. JAG KANSKE VILL VARA GNÄLLIG IBLAND.. dessutom har jag kanske en helt berättigad anledning. I dag är jag på hugget.... jag vill vara gnällig. Men jag har varit annat också. Jag har varit en lyssnande, trevlig, glad väninna i någon timme som umgicks med en annan trevlig, icke-gnällande, glad väninna. Det smittar. Dessutom har jag varit fjäskat för min egocentriska mamma som gjorde ett av sina sällsynta, oanmälda besök här för en stund sedan. Jag bjöd på hemlagade köttbullar, hon hade ro att vänta i den halvtimmen det

Första gången jag såg den här skylten var inte "varning" överstruken...Vad hade ni gjort? Gått vägen där ni brukar gå som plötsligt en dag fått staket och ny gul skylt rakt över sig..?? Nej, jag vände. Just när jag bestämde mig för att någon drog en rövare och att det inte fanns någon tjur på riktigt, såg jag den. Den var svart och väldigt stor... Har upptäckt en hel del roliga och konstiga skyltar. Lovar återkomma med en utställning....

Det har inte alltid med arbete att göra, som det så ofta kopplas samman med. Tillståndet eller åkomman eller reaktionen (Jag väljer det sistnämnda) är mänsklig och kan utlösas av en övermäktig livssituation som varar över tid. Arbetslösa kan lika gärna drabbas som de med för mycket arbete. Oro, sorg, stress, en känsla av att vara på fel plats eller att leva i en krafttömmande relation kan ligga till grund för att kropp och själ till sist inte orkar längre. Det tar också kraft att ha problem med sina barn, sjuka äldre föräldrar, att aldrig få vara i fred och i lugn och ro få tid till eftertanke. Oro för ekonomin är plågsam...Att vara ensam om dessa egentligen mänskliga och vardagsliga problem kan bli ett tungt lass att dra. Det kan börja i en ände och så är karusellen i gång. Har väl oron eller känslan att vara jagad tagit sig in i kroppen är det många gånger ett arbete att vinna tillbaka sitt lugn och jaga ut alla orosmoment. Går det lång tid kan det upplevas som att det är en del av e

Fredag efter lunch. Kör hem i strålande solsken. Väl hemma igen möts jag i hallen av två fnittriga unga människor på väg mot badkaret. Min dotter har ondulerat håret med en plattång på sin 18 månader äldre bror. Iförd badbyxor och stajlat hår a´la Brolle går han mot badrummet..Syrran hänger på, i minimal bikiniöverdel, shorts, stora cyklop och svart badmössa. Himmel, men de är åtminstone goda vänner. så då får det väl bli vattenpalats i badrummet en stund trots att klockan är två på eftermiddagen och ingen har städat sina rum eller plockat undan ens efter frukosten! Men föräldern väntar med att ta fram piskan. Passar på att ta en tupplur medans ungarna blir helgrena och badar tills något går snett och lillasyster vrålande rusar upp full av tvål på kroppen och svordomar mot brorsan i munnen...det är så det brukar gå..

Kryper in i mitt hörn och fäller upp locket på min dator. Det gör jag i smyg och hoppas att inte så många upptäcker min lilla flykt, att de skall fortsätta med sitt ett tag till. Ovädret slår mot fönstret, åsen är vit och stora iskalla, våta snöflingor virvlar ystert omkring. Inte ens katten vill gå ut. En dag för inomhusgöra, bakar bullar....Snart blir det lugnt...min hjärna vill bara vara med sig själv... Tänk om det går att finna en människa som min hjärna vill vara med också när den behöver vila....